Etikett: plogkant

Kan man skriva om nåt annat än…

Av , , Bli först att kommentera 15

Vad kan man blogga om förutom all, vacker, vit snö, som formligen rasat från skyn 🫤 Nä, jag vet faktiskt inte. Svårt att ha fokus på nåt annat.

Skulle haft arbetsplatsträff igår, men vi flyttade fram den, eftersom man inte skulle bege sig ut, om det inte var nödvändigt. Det var ju dock nödvändigt för min del, att ta mig till jobbet. Så Åke tog fram snöslungan. Han ser lite uppgiven ut där han står och väntar på bilar som ska passera.


Så plötsligt, kommer en hjälpande skopa, och tar den där värsta kanten, som inte ens slungan rår med.


Jag kan ge en eloge till kvartersvärden på mitt jobb, där är dom ändå duktig på att hålla undan garageinfarten och på baksidan av huset. Där, på framsidan, är det nog någon annan som sköter skottningen. Finns ingen gång och cykelbana längre, utan en stig.


Någon fotade vägen där ute, i morse, och den är bara enkelfilig, åtminstone då bilden togs. Visst vet vi alla att det inte är snöröjarna som ska få på skallen, dom jobbar så gott dom kan. Utan det handlar väl om upphandlingen, att an inte kan ha för många för då blir det dyrt då ingen snö faller längre.

Men vad som kan vara skrämmande, är ju vad som händer, då något akut sker. Hur ska en ambulans komma fram, till en människa i nöd 😟 Mja, det stod ju att man får ringa in en bandvagn, ifall man meddelar att det kommer att bli svårt att ta sig fram. Fast bandvagn… jo, ni måste ta med en sån, även fast vi bor, mitt i stan.

Jaja, jag sa till Åke att det är tur att det ändå inte är så lång tid på året som vädret är så här. Och det är ju lika för alla, snön ligger där den faller, tills någon tar rätt på den. Och här kommer ett hett tips. Ta även rätt på snön ni har på biltaket. Läste ett gammalt inlägg från 28 januari 2011.

Jag citerar. ”Jag och Nicco fick se en tjej idag, med mycket lååång hals. Hon hade nämligen missat att det var plusgrader och att hon hade flera kilo snö på biltaket, vilket fick till följd att när hon kom nerför Hamrinsvägen, mot Blåvägen och nitade fast där så gled all snö ner över bilfönstret.

Oj vad mycket hon såg då det blev hennes tur att gasa iväg…eller inte. Halsen var den längsta jag sett, då hon försökte kasta ett getöga ut genom fönstret.” Slutcitat

Nicco skickade en bild på hennes bil, som hon förövrigt inte kom sig in i, då den var täckt med ett is lager. Dessutom är inte vägen bakom bilen skottad, så…


Emma, hade även hon, en del att ta rätt på..


Jag grävde fram två gamla bilder från en snöig vinter. Jodå, så visst har vi haft snö, förut.


Åkte ner på Strömpilen efter jobbet igår. Då jag på hemvägen, passerar där Bamse grillen låg förut, tittar jag i backspegeln och ser hur ett litet rådjur, sladdar ut från rondellen och kommer springandes efter min bil. Jag får möte och blinkar hejvilt.

Tror inte att bilen bromsar, jag ser inga bromsljus i backspegeln, däremot ser jag hur rådjuret springer över vägen och precis, jämsides med den mötande bilen, tar den sats och hoppar över plogkanten. Tur att dom har spänst i benen, och kan hoppa högt.

Klockan 22 igår kväll, kom äntligen traktorn och plogade vår gång och cykelbana.Tack o tack 🙏


Och vår dressin är riktmärke för snödjupet på den sidan av huset, haha.


Morgonprommis med Winstone, och ja, lite snö, här också. Fast behaglig temperatur ute. -2 är ju rätt najs och ingen blåst.


Med det snöiga inlägget, önskar jag er alla en fin tisdag!

Det var inget alternativ

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag var glad och tacksam igår morse, att jag kör fyrhjulsdriven Jeep, den här årstiden. Att köra ut på vägen utan att åtgärda snön innan, var inget alternativ:

Foto1337

Inte heller att försöka sig på cykelbanan:

Foto1339

Men jag tog spaden och grävde runt lite i plogkanten och sedan kollade jag vänster… höger… ingen bil… så då laddade jag och körde ut.

Foto1338

Men det var inte bara här det var oskottat, utan döm om min förvåning då det var skaplig väg in till järnvägstorget, men därifrån och upp till lasarettet var det oplogat, åtminstone var det ett tag sedan det var gjort:

Foto1341

Ingen, ville lägga sig i vänstra filen, så att säga, och färden var rätt så guppig, men fram kom jag och jag laddade och sladdade även in på parkeringsplatsen, men det gick ju fint.

Ännu mer förvånad blev jag då det faktiskt var ny-skottat runt husen däruppe, och lite matjord hade vi då traktorföraren, hade tagit bort all snö utanför porten då vi skulle ut, det var tacksamt!

Och kul är det väl att det finns några som kan roa sig då det kommer klibbsnö:

Foto1342

Vi ägnade dagen åt lite handlande på centrum, hundpromenad i omgivningen, småkaksbak och bokläsning… alldeles lagom, sådär. Får se vad det blir idag. Önskar er alla en fin söndag!

 

Man kommer ihåg…

Av , , 4 kommentarer 4

 

Idag blir det aningens spännande att ta sig ut härifrån, plogbilen har nämligen passerat så det är en fin kant vid utfarten, hm… ska jag ta sats eller ska jag gå dit och försöka få undan lite *klurar*, jag får nog ta bort lite, även fast jag tror att Jeepen klarar av plogkanten.
Igår var det också spännande, chefen ville ta sig upp på Ålidhems centrum och vi gick dit i värsta stormen. Det tog den tid det tog, men fram kom vi om än blöt rätt igenom. Jag bjöd henne på en fika på Finas, så vi fick andas ut lite och samla nya krafter.
Fjorton dagar kvar till julafton, otroligt men sant. Vi kommer att fira den här hemma, bara vi tre, ska bli riktigt skönt, inget stojande och tjoande. Sen laddar vi väl upp för Nyår, då Theresé, Anders och Sally kommer hit, det blir som en andra julafton.
Alla julaftnar då jag var ung, firade vi hos min farmor och farfar uppe i Malå, ända tills jag var 16 år och fick frågan om jag ville stanna här i Umeå och fira med en kompis på Berghem, vilket jag gjorde men jag kommer ihåg att jag tyckte det var knepigt. Man bröt traditionerna och saknade dom.
Kommer också ihåg dom gånger man sov hos farfars, på jullovet. Det var nu inte alltid så, vi hade ju vår stuga på Udden och brukade normalt vara där, men ibland så. Jullovsmorgon på tv, med Eva Rydberg som programvärd, hon visade tecknade filmer med bland annat Scooby Doo. Farmor serverade frukost framför tv:n med te i glasmuggar, hennes hembakade, mjuka tunnbröd och en liten skiva nougat som pricken över i:et. Man kommer ihåg smakerna bara man tänker på dom.
Det var riktiga jular det. Och när vi var på udden och det var dags att bege sig till farfars så band vi ihop pulkorna till ett tåg och pappa körde skotern som drog hela ledet med barnen därbak. Turen gick två kilometer över sjön och sedan upp genom ett skogsparti innan man skymtade deras hus. Det är ju med en viss saknad man kommer ihåg det, men å andra sidan, man var barn då, inte vet jag om jag skulle tycka det var lika roligt idag och tolka på en pulka, snöigt, blött, högljutt och skakigt 🙂
Nä, nu har jag filosoferat klart, frukost är nödvändigt innan jag går ut och ser efter hur mycket jobb det kommer att bli att ta sig ut härifrån. Ha en bra dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten