Etikett: pokal

” -I H*L*E*E att jag släpper, nu ska du in din jäv…”

Av , , Bli först att kommentera 11

God Assistans har, en gång per år, nånting som kallas för Årets Assistent och Årets Arbetsgrupp. Här nominerar man dom man tycker har avancerat, gjort något speciellt eller om man är den som vill lära sig saker och utvecklas. Jag körde en nominering på vår grupp. Och kan ni tänka er, juryn tyckte att det var en vinnande nominering. Här får ni en del av den…

”Vår plan hade fungerat alldeles utmärkt om vi alla hade stått på benen. Men som livet sig självt är, så är det nästan en omöjlighet. Här har vi ändå i gruppen, hjälpt varandra, ställt upp i krislägen, och med alla medel försökt hålla fokus på vad som varit bäst för vår ******

Som assistent och arbetsledare, är det inte alltid så lätt. Ansvaret är stort och alla vill väl på ett eller annat sätt, göra ett jättebra jobb. Själv har jag idag, varit hos ****** i 13 år. Kan hända att det är en anledning, till varför jag har ett kontrollbehov över vilka som är hos henne. På gott och ont, kan jag tänka.

Fast nu känns det som om vi vet vilka vi är, och vi vet vad vi ska göra hos ******  Hon står överst på listan, för oss alla. Vi bemöter varandra med respekt och vi löser faktiskt det mesta. Det känns både tryggt och fint. Och tillsammans har vi funnit en liten familjär känsla. Man går hemifrån för att ta sig till jobbet men jobbet känns som hemma, det med. Helt underbart! Inte alla förunnat att ha det så bra.”

Och igår fick vi då smörgåstårta på kontoret. Och en pokal.

Gruppen var stående överens om att jag som arbetsledare skulle få ta den.

Fina vitsord från mina kollegor som ändå tyckte att det var jag som stöttat och hållit ihop. Värmande att höra 🧡 Därför har jag nu 2 pokaler. Jag vann ju årets Assistent 2019, och nej, jag nominerade inte mig själv 😄

 

Så jag tänker och tror att arbetet som Personlig Assistent är yrket för mig. På riktigt! Andra passar till andra saker, det vet vi ju 😄

Ibland sker saker stötvis fast ändå i en jämn, oplanerad ström. Där man inte hinner tänka ut upplägget fast det gjorde ingenting, det funkade ändå.

Vi hade bestämt att dom nya hyresgästerna skulle komma idag och skriva på kontraktet. Så kom jag på igår, att jag skulle fråga om dom ville ha fika, då dom kom. Detta är en jättebra test för att kolla vilka man släpper in i huset. Skulle dom nappa på kaffet, tacka  för erbjudandet men inte ta det, eller skulle dom vilja ha te, nån konstig kaffe speciale lojtitjolabloff, eller bara ett glas vatten stående i dörren.

Dom tackade gladeligen ja och tyckte det lät trevligt med fika. Dricker ni kaffe, frågade jag vidare. Och japp, dom klarade testet, det gör dom visst det.

Så dagen började med snabb prommis med Winstone. Planering av vad jag skulle bjuda på. Promenad med Nicco, handla, käka lunch och sen snörde jag ihop en blåbärspaj med crème fraiche, den kan man inte misslyckas med.

Och nu är fikat avklarat, kontraktet underskrivet, och deposition betalad. Tjopp tjopp så var det gjort. Som sagt, jätte trevligt ungt par, så det här kommer att bli bra.

Inte som i förrgår då Åke tog ut Camaron för det var nollgradigt. Det tyckte vi ju var en toppen bra idé. Tills snön vräkte ner, och blöt snö var det dessutom. Han ska in med bilen men då ger Camaron upp, den tiger tyst och stilla i ovädret. Åke ropar att jag måste komma ut, vi ska putta in bilen i garaget.

Kommer aldrig att gå, svarade jag. Jomen det måste gå, sa Åke. Det gick inte alls… fast Åke klurade ut hur vi skulle göra då våra armar och ben, inte räckte till. Han startade upp fyrhjulingen, och drog in Camaron så framhjulen kom innanför garageporten. Då fanns fortfarande chans att vrida om fyrhjulingen så han fick ut den.

Men sen…ojoj vad vi slet. Tung bil, tung snö, inget bra grepp, och aningens lite uppför. Han körde fyrhjulingen nära, fällde ner plogbladet i backen och ställde rygg mot baksidan på bilen och skorna mot bladet. Sen pressade vi. Gick inte… så skulle han starta hjulingen för att flytta till den och där dog den. Vi var inte förvånade, vi sa ingenting. Utan vi handdrog den på plats och tog i för Kung och fosterland. En svordom fräste jag också fram då jag tog det absolut sista jag hade: ” -I H*L*E*E att jag släpper, nu ska du in din jäv…” Så hoppade den in i garaget och den gick till och med in så fint med bara 2 vridningar på ratten.

Det var en sladd som hoppat lös från startmotorn. Kom ihåg det nästa gång det händer, sa jag till Åke. Fast nu ska han faktiskt löda fast den så den ska sitta ordentligt. Och fyrhjulingen fortsätter rull efter att batteriet laddats upp.

Apropå bilar, att saker och ting händer och sker. Ibland oplanerat och överraskande, så avrundar jag med detta roliga klipp från en Taxi, där chaufför och passagerare upptäcker att dom bägge två, delar på en sak. Klicka på bild för att se klippet. Kolla in det och ha en fin fredags kväll, allihop!

 

Top Noch ”meep meep”

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi satt ute en stund igår. Det blev såpass varmt ett tag, att man blev tvungen att ta av sig tjocktröjan man tog på sig, innan man gick ut.

-Vilket jävla moln, sa Åke och pekade upp i luften. Ehh, nää, jag tror inte att det är ett moln, utan ett flygplan som passerat, svarade jag nyktert och pedagogiskt. -Vad romantisk du är då, kontrade han, lite torrt. 🤪


Ser i Norrskensgruppen, att det varit en hel del aktiviteter uppe i det bl…svarta. Massor med fina norrskensbilder har dykt upp i mitt flöde. Sa till Åke i fredags, att hade detta varit för 25 år sedan, hade du sagt att vi tar bilen och åker och kollar. Nu tycker man att det är försent på kvällen, det är kallt och orken går liksom ur, eller är man bara bekväm, kanske 🥱

Nå, igår kväll visste jag att det skulle bli nåt utöver det vanliga. Kommer hem och frågar om Åke preppat med kaffe så vi ska hålla oss vakna. Vid 22 tiden börjar det komma ut bilder så vi hoppar in i the SAAB, och jag kör iväg upp mot Hamptjärnstugan. Där vet vi i alla fall att det är mörkt.

Vi hinner precis ut ur sista rondellen innan Hippologum och vi pekar samtidigt upp mot himlen där gröna färger spelar fram och tillbaka. Det här kommer ju att bli hur bra som helst, wohoo!!


Wähää… min mobil ballar ur och det här är dom bilder jag får.


Vilken grym besvikelse. Det är ju så cool att stå och se hur himlen ändrar och rör på sig, det var många ögonblicksfoton jag hade velat ha, men… nopp. Fast jag fick med Karlavagnen, en⭐️ verkar dock, nästa vara osynlig 🤪

Nu undrar jag om det är min mobil, som inte fixar sånt där mörker. För i stan, kunde jag knäppa med nattvision, men här är det ju absolut inte samma skådespel, då norrskenet äts upp av stadsljuset.

Det funkade ju dock då vi var i Malå och hade sjön framför oss.

Hm… är det därför ALLA fotar norrsken vid en sjö, eller när snön ligger på backen, för då reflekterar ju även den, en del ljus.

Nåja, inget jag kan göra åt saken, och det kändes inte lika kul att åka till Nydala, Bäcksjön eller Tavelsjö, för där är dom allra flesta redan. Jag vill ju vara nalta eljest och få det där fotot med en omgivning som inte alla andra har. Även om själva Norrskenets uppvisning, knappast finns i två likadana bilder. Det är verkligen, in the moment.

Nånting som inte heller händer alla, och kanske kan liknas med, lite som in the moment, var väl då Mats Boström blev tillfrågad under Wheels om han ville komma till Finland och ställa ut en av deras bilar där. Det gjorde han, minsann och hans Road Runner kom som en av 10 most outstanding. Han och Hafdis fick åka hem med pokal. Jag snor här en av Hafdis bilder, och gratulerar återigen, även om jag inte var totalt överraskad, dom har fått pokaler förut, med andra bilar. Här kan vi snacka top noch 👌🤘

Idag tror jag att jag ska chilla, är ju ledig. Fast att jag ens skriver chilla är något av en lögn, från början. Jag VET att det inte kommer att hända. Ska säkert plocka runt med lite saker, fixa och greja. Sen blir det att rösta på Nolia. Dom har tydligen öppet till 19 ikväll.

Ha en fin måndag, allihop!

Total förträngt händelsen, Åke med…haha

Min pappas sista födelsedag, firades för 10 år sedan. Då fyllde han 66 år. För vår del, den dagen, så firade vi inte honom med presenter, utan vi var uppe på Dragracing i Piteå.

Däremot kommer jag ihåg då vi var tillbaka till stugan, och pappa gratulerade till min vinnarpokal. Vi stod utanför storstugan, och han kollade in vinsten och tyckte att den var fin fin.

Pappa var väl lite av en vinnarskalle. Det han tog sig för, ville han genomföra.

På bilden håller han i sitt orangea spjut. Undrar om det finns kvar idag 🤔 Det har man hållit i några gånger, mäkta imponerad över att han fick iväg detta spjut, över 60 meter utan att vara expert på något sätt. Han tyckte bara att det var kul.

Nu snackar vi tidigt 60 tal, och då var inte spjuten utformade som dom är idag.

Klart man undrar hur livet sett ut idag, ifall han varit med oss. Vitare hår än han hade då, för 10 år sedan, kunde han nog inte få. Men som människa, verkade inget vitt hår stoppa honom och hans planer.

Vem vet, han hade kanske byggt den där flotten med hus på, med jätte pontonerna han hade införskaffat. Eller så kanske han byggt ut i Norum, stället han byggde upp från botten, och utökade med både det ena och det andra.
Han kanske till och med, hade införskaffat en rymddräkt 👩‍🚀 så han hade kunnat åka upp i rymden 🚀, och skådat stjärnor 🌟 och planeter 🪐på närmare håll.

Grejen är den, att med min pappa i närheten, visste man aldrig vad han hade på gång, men det var oftast nånting roligt, och otippat.

Ja, pappa, du är fortfarande saknad, och kommer alltid att vara det. Dom säger ju så vackert att allas dagar är räknade, men i ditt fall, så måste dom ha räknat åt skogen fel. Du hade haft så mycket mer att ge. Därför får vi nöja oss med allt du ändå hann ge, under ditt liv på denna jord. Fina minnen, skratt och klurigheter ❤

Skummade igenom arkivet och den här dagen 2012, så satt även Nicco bakom ratten, på banan.

Och här citerar jag:

”Jag hann bara smälla igen datorn så ropade dom upp Niccos namn…igen, hon fick backa tillbaka då dom sa att hon inte fått någon tid. Jag stod inne i bussen och hörde på speakern…tystnad, motorljud, sen säger han att nu, från en sjunde kvalplats upp som kvaletta…Niccolina Lundmark Hällsten, HÄRLIGT!!! Reaktion 0.008, det blir svårslaget, men inget är ju omöjligt.” slutcitat

Nopp, det blev ingen bra fortsättning för Niccos del, junnen stannade efter burnout, inför kvalomgångarna, det var fel på bränslekranen, som stängt av…snacka om surt. Men vad göra…

Jag hade även skrivit om detta, haha… totalt förträngt händelsen, även Åke 😁

”Träffade på några glada norrmän igår, på den sedvanliga depå promenaden. Vi träffade på Skrattabbar´n, som Åke kallar honom. Han frågade Åke om han kom ihåg då dom glömde moppen, och skulle köpa glass.

Näää, sa Åke, det minns han inte. Men det skulle då ha hänt däruppe, under en tävling. Ja, vi tog ju moppen och for och köpte glass, Berättade han. Sen gick vi och slickade på den där glassen så vi glömde moppen, och efter vi gått en bra bit insåg vi varför glassen aldrig blev mindre…. det var ju plast på den!!! Och sen kom vi på att moppen stod kvar där vi köpte glassen. Jojo, så kan det gå om man inte har full koll, eller hur?”


Hoppas på en jättefin dag, för er alla…


Och ja, passa på att njuuut av dom kommande 24 timmarna.

Jag gasade på lite extra, sådär…

Av , , 2 kommentarer 10

Det drar ihop sig till tävling igen. Nu på lördag, och ni som känner er hugade, än finns det tid att anmäla sig:

14184372_10153844659182895_7261175734762115187_nJag skrev tidigare, att det enda som är synd är att jag vet, att jag inte kommer att vinna något, här är det bara 3 klass indelningar, så jag med min bästa tid på 13.29, kan få möta en som kör tider under 10 sekunder, och här är det först över mål, som vinner.

Så, min enda chans är ju då, att dom kör sönder…slirar bort sig, eller står och sover i starten. Och det vill jag inte önska. En jag berättade detta för, sa: jamen, det kan du väl visst få önska, hehee…fast nej, sa jag. Man vill vinna genom att möta någon, annars kunde man lika gärna ha soloresor och alla blev en vinnare.

Jag kommer ihåg, en av dom fösta tävlingarna, detta var i Piteå, och jag skulle möta Mathias Munther i final (numer kör han stock-super stock och blev inte svensk mästare i år, men fick en andra plats). Vi lajnar upp, sen blir det rabalder bakom mig, där Mathias står, jag frågar Åke, vad är det som händer?

Ja, säger han, det ser ut som oljeläckage under Mathias bil. Och kan inte han starta, så vinner ju jag…jag behöver bara komma mig över start och mållinje, så är pokalen min. Men inte hurrade jag över det, tvärtom, jag svor, en hel harang, och tyckte det var så dråpligt…man vill inte vinna så där, fast jag gjorde det, även om det var högst motvilligt 😀

Så då vet ni, kommer jag hem på lördag kväll, med en vinst, så inte i tusan är det nåt jag kommer att vara extra stolt över 😀 Nä, lite tråkigt är det, fast jag ser det mer som ett tillfälle att få gasa lite, det blev ju inte så mycket av den varan i sommar. Och man får ju även testa bilen lite, om det är nåt man kan skruva i.

Sedan skriver jag gasa och gasa, jo jag har gasat, senast i morse. Då Nicco kom på att hon nog var lite sen, till tåget. Och ja, vi missar det med tio sekunder, trots att jag gasade lite extra.

1822233f18d1e3f37b95d64cfe610611Och visst är det typiskt, att tåg, som har lite som kutym att komma och fara sent, en gång som denna, avgår i exakt rätt tid. Mm, så kan det vara!

Önskar er alla en trevlig och solig tisdag!
2016-09-12 08.52.56

Idag är en bra dag att dö på…

Av , , 4 kommentarer 8

 

Det bidde en första plats för mig, pokal OCH prispengar, jo man tackar, dom räckte till middag på Byblos i Malå 🙂
Nu blev det inte en final som jag räknat med, Mattias Munther som jag skulle möta, fick stora problem då en packning i vevhuset (tror jag), gick sönder och det började droppa olja på upplajningen. Så jag fick en soloresa i finalen, jättekul med vinst, men ännu roligare om man fått möta en motståndare, så är det bara, och det är väl det som gör att man är en typ av tävlingsmänniska.
Nå, nu laddar jag eller rättare sagt vi, för Fällfors och hoppas att bilen gör lika bra ifrån sig som den gjorde i Piteå. Jag satte några tider på 13.3?? och det är ju personbästa, och dessutom är det ju roligt att det blir något sånär, jämna tider.
Sedan får vi se hur vi tävlar i Fällfors, enligt regelverket så ska inte vi längre kvala in på reaktion utan på dial in, vilket dom tydligen inte visste uppe i Piteå, så vi fick tävla enligt gamla reglerna, men nu vet man ju inte. Dial in, betyder att vi ska skriva på rutan vid första körningen, vad vi tror att vi kommer att köra… skit lätt… eller hur, skrev hon och snörpte, lätt ironiskt, med munnen.
Jädrans tur då att vi får ändra tiderna efter varje race, fast det kommer att bli plottrigt, tycker jag, inte bara för oss, utan även för speakern. Och kan hända för åskådarna också, att förstå vad det går ut på.
Här är det i alla fall soligt idag, men broms till förbannelse, fattar inte vart dom kommer ifrån. Och dum i skallen är dom också, dom tycker förmodligen att idag, är en bra dag att dö på, då dom ger sig på mig. För jag smackar till dom med sandalen eller vevar på med tröjan tills jag får dom. Stor som hus är dom där hästbromsen, och lever om gör dom också.
Enya satt inne på bordet i ”gammstugan” och stirrade på mig med jättestora ögon, då jag jagade runt med sandalen, undrar just vad som rörde sig i hennes huvud just då 🙂 Antingen trodde hon att det slagit över i min skalle eller så ville hon egentligen joina mig, på jakten efter dom.
Nu är det frukost… sent jag vet, men vi tog en riktig sovmorgon. Ha en fin måndag!

I final, på en räkmacka

 

Gårdagen var låååång, värsta saneringen i historien då en Jens Eklund, Pro Street, spillde växellådsolja över 200 meter, det tog timmar att ta bort det. Våra kvaltider flyttades fram, vart efter och sedan vid eliminering fortsatte framflyttandet.
När vi så sedan stod upplajnade och klara för start… vad tror ni händer… det sätter igång att regna, igen. Tredje gången den här helgen då vi står i startgroparna, som detta händer, och det är så surt. Man är ju laddad och klar.
Detta innebar nu att Emelie Jonsson, som jag skulle möta inför finalen, var tvungen att packa ihop och åka hem då hennes lillebrorsa skulle konfirmeras idag, och i och med det är Maria Lundmark Hällsten, automatiskt i finalen och en pokal får följa med hem, oavsett om det nu blir som etta eller tvåa, det lär ju visa sig.
Jättekul med en buckla till, men inte ett kul sätt att få den på, man får som alltid fundera på vem som egentligen skulle ha suttit där vid finalkörningen. Det är väl det här som kallas för räkmacka 🙂
Nicco var även hon laddad, hon skulle möta en juniorstock, och det är en betydligt långsammare dragster och Nicco skulle få jaga ikapp henne i 6.2 sekunder… med andra ord spännande. Eftersom Nicco var kvaletta får hon möta den med sämst reaktion.
Nu ville det sig inte, efter burnouten stannade dragstern av och innan dom fått igång den så var det försent, det var bara att dra undan den. Felet… mest troligt en metanolkran som stängdes efter burnen och hon fick för lite metanol. Nu vet vi det och ska sätta fast kranen så den inte går att stänga av, inför Fällfors till helgen.
Dom har planerat första start… med oss, klockan tio, men tillåt mig tvivla, det har regnat rätt så mycket och det är dessutom grått ute, men vi kan ju alltid hålla en tumme.
Vi läste inbjudan hit till tävlingen igår, en gång till för att se vad som stod om prisutdelningen, där hittade jag följande två meningar, och nu måste dom väl ändå ha varit ute och cyklat, jag citerar: Tillåtet för team att campa på banan. Duschmöjligheter finns på banan.
Aha… såvitt jag vet heter det depå, där vi nu står, och banan är väl där vi kör… får i verkligen campa och duscha därute, moahaha… over and out från Pite dragway. Ha en fin dag allihop!

Knäppgökar finns det gott om

Av , , 1 kommentar 5

 

Finns det något mer irriterande än folk som kör om i 120, för att sedan kladda sig in mellan två bilar innan vägen smalnar av eller för att dom skulle byta fil och trodde att dom vann en pokal för deras snabbhet. För försten till rödlyset eller till avtagsvägen, vinner inte, dom ser bara dum ut, i alla fall i mina ögon, dessutom sparade dom inte ens en sekund i tid, så man kan ju undra vad dom tänkte med?
 
Ett typiskt sådant ställe just nu, är nere vid järnvägstorget, där det numer bara är en fil, i och med byggnationerna. 200 meter innan så sitter det skyltar som varnar för att det kommer att bli snävt, där framöver, lik förbenat så kommer det, 5 gånger av 10, en bil som ska tränga sig in, trots att han/hon redan vet, att det kommer att bli tajt. Jag kör den där vägen minst två gånger om dagen, då jag jobbar och detta är inget ovanligt.
 
Senast i förrgår, hände det samma sak igen, och denna gången vek taxibilen ut, 50 meter innan rödljuset, körde om och trängde sig in framför huven på mig (han har tydligen inte läst min blogg för visste han vilken bil han nu lekte med så skulle han inte ha tordas), och sen, efter 10 meter så ska han göra en u-sväng för att gena in framför busstationen, över refugen osv. vilket innebar att han stoppade upp bakomvarande trafik, vilken j-vla knäppskalle, säger jag, då hade han kunnat lega kvar i kön och gärna så han hade varit sist, då hade det inte blivit något stopp. Men det är väl så där om man inte har så höga studieskulder, som dom brukar säga, nere i Järlåsa.
 
Nog om detta, nu över till något mycket trevligare, nämligen bildutmaningen nummer fyra, min hobby. Inte så svårt, det får givetvis bli två bilder på min favvo bil, Camaron, vilken jag kör dragracing med (till er som inte visste det), bild nummer ett, har Theresé knäppt och bild nummer två, tog Niccolina på oss då vi var på väg till starten, i Fällfors:
 
 
 
Och med detta så lämnar jag er för denna gång ha det gott och på återseende!
 
Maria Lundmark Hällsten