Hittade detta klipp på youtube…överraskande slut 😀
Etikett: polis
Bilar, köer, kassakö…
Det fanns tydligen en körkortsbok, på 1920 talet och detta är en sida som någon fotat från den:
Japp, låter ju onekligen som dom hade lite förutfattade meningar om både kvinnor och barn. Jag vet dock inte om jag håller med om detta påstående, även om man sett att dom finns, fast i alla varianter 😀
Jag vet ju att man inte ska vara aggressiv i trafiken, utan mjuk och snäll, fast det ibland känns svårt att inte agera trafikpolis. Då folk ser ut att sitta och sova bakom ratten, eller så är dom så speedade och deras tid är mycket dyrbarare än andras så dom nästan ska knuffa sig fram. Ge järnet och tränga sig före i bilköer i tron om att dom kanske ”hjälper” bilkön att hålla sig rullande…eller njae, skulle inte tro det.
Tycker till och med att det kan liknas vid dom som springer med sina kundvagnar fram till kassan, och nåde den som står i vägen då dom kommer i 120 för att hinna före, haha, och bästa är då dom råkade välja fel kö, man ser paniken i deras ögon då kön bredvid, rullar på fortare. Tänk om dom då, skriker högt: Titta där!!! Pekar bortåt i annan riktning och puttar sig in framför några stackare som gått på finten, så dom kommer sig in i de snabbare kön. Jojo, det skulle se ut det 😀
Här ska ni få ett klipp på en polis, som glömmer bort att dom har en kamera i bilen som filmar, han är ju bara för bra, och med den snutten önskar jag er alla en fin söndag!
Knarklangare, ett framtidsyrke?
Vi satt och tittade på cops, eller trafikpoliserna eller vad det nu kunde ha varit, det finns ju hur mycket som helst av såna filmsnuttar. I alla fall så hade dom haffat en kille som hade massor med knark på sig. Polisen vänder sig mot kameran och säger: När jag var liten så lekte man brandman, idag leker barnen knarklangare.
Skrämmande om man tänker på det. Vad barn vill bli när dom blir äldre är ju ett yrke eller en person som arbetar med det och som dom ser upp till. Då kan man undra vad dessa barn, som leker knarklangare, har för föredömen?
Jag berättade det för Nicco och hon såg ju ut om ett stort frågetecken, meh…hur leker man det då? Ja, det kan man ju fråga sig, kanske dom springer runt och säljer kottar sedan får någon agera polis… äsch, korkat är det då.
Nu vet jag ju att detta att man vill bli något man ser upp till eller börja jobba med det som ens föräldrar gör, inte alltid stämmer. Vi har ju bland annat en dotter, vars dröm var att bli boxare…men det växte hon ifrån, sedan blev det lastbilschaffis men hon slutade på GE Health Care, där ser man, någons vägar är outgrundliga 🙂
Vi uppdaterade Niccos hall lite, igår. Hon fick ett nytt skoställ, en hallbänk och en snygg tavla, kort kommer sedan. Nu är det kvar att få dit nya dörrfoder (vilket min pappa ska fixa…när han har tid) och måla väggarna, en vägg ska få en fondtapet, det kommer att bli snyggt.
Och nu har bilarna vinterdäcken på, känns skönt, det kan ju vara lurigt på morgonen. Som i fredags då jag åkte på jobbet. Jag behövde inte skrapa rutorna på bilen, åkte iväg, kom fram till jobbet och när jag klev ut ur bilen hördes ett igenkännande ljud, någon skrapade sina rutor. Jag tänkte inte närmare på det förrän jag började gå och det var som en liten skridskobana på parkeringen. Vart man då överraskad. Men så är det, det kan skilja ett antal grader mellan bostadsområdena. Önskar er alla en fin söndag!
Midsommar helgen har passerat
Nu är vi hemkomna från en mycket trevlig midsommarhelg i Maltträsk. Vi tog oss dit på torsdags kvällen och kom fram utan större problem, det var bara katten som sket i trappen, navkapseln som susade förbi oss då vi svängde av vägen vid Åmsele basen och en skruv som rallade upp ovanför dörren så det skramlade och levde om dom sista kilometrarna, men fram kom vi.
När markisen var utfälld och allting var iordningsställt så blev det en öl som belöning. Vi var inte uppe så länge utan sparade våra krafter till nästkommande dag.
Midsommaraftonen bjöd på kanonväder hela dagen. Nicco tog årets första dopp i Maltträsket, själv tyckte jag att det var isande kallt.
Den manliga delen av gänget höll på med en badtunna som Brälla köpt och en liten altan eller soldäck framför den. Helena servade med Whiskey och kaffe, så dom höll sig flytande, pigga och alerta.
En midsommarstång åstadkom dom också samt en liten dans runt densamma.
Till middagen var vi 26 stycken, men inte bara vuxna, en familj bidrog med hela 5 barn, varav två stycken var mycket sugna på den årliga brännbollsturneringen som brukar vara mellan vuxna och barn. Jag och Åke fick vara domare, fast om Åke bidrog med så mycket kan jag inte riktigt hålla med om, han surrade på med andra som kom förbi.
Artur, en kille i 8-9 årsåldern fick sig en stilpoäng då han tog emot bollen i sin keps. Artur som förövrigt talade om att han skulle bli polis, pilot eller präst. Alla yrken börjar ju som synes på p, så Åke undrade om han kunde tänka sig att bli pusschaufför, men se, det gick han inte med på. Även Jitte, i dom vuxnas lag, skaffade sig en stilpoäng då han smackade iväg bollen över lagårdstaket och gjorde inte bara en varvning runt planen utan fortsatte runt huset också. Nå, matchen vanns av barnen med 103 poäng mot dom vuxnas 89 poäng.
Sen blev det badtunna för vissa, vi satt och surrade med grannarna under vår markis, sen kom Jitte upp från tunnan och Helena tyckte att jag skulle fota min hand, jämte hans, så här såg det ut:
Själv undrade jag om dom var säker på att det inte var lut i tunnan. Även våra fötter skulle förevigas, Helena, Jittes och mina.
Efter det gick vi över till grannarna som satt och poppade i bilen, vi låtsades åka med på en sväng men det var lite mycket folk där så runt tvåtiden gav vi upp och gick i säng.
Ganska så utmattade efter en hel lyckad dag i solen. Jag återkommer med midsommardagens bravader och dagens projekt, imorgon. Ha det gott allihop!
Dagens fråga
Varför finns det, på vissa ställen eller platser, ingen täckning på mobilen, men nödsamtal kan man alltid ringa?
Vad har ambulans, polis och annan räddningskår för master som fixar samtal vart eller hur otillgängligt till, du än är, och varför kan inte vi få tillgång till dessa?
Liv och död
En arbetskamrat till Åke var med om en bilolycka igår, där en människa miste livet. Så det var det givna samtalsämnet vi hade igår kväll. Hur fort en olycka händer och hur lite man faktiskt kan göra.
När olyckor inträffar och det är någon man känner så blir allting helt plötsligt så nära inpå och man tänker nog på sin egen dödlighet, på ett annat sätt. Ofta säger man nog också, att det hade lika gärna ha kunnat vara jag. Men det kan det inte, du var inte där. Däremot kan det hända alla på en annan plats om man råkar vara där vid fel tillfälle.
Nu gör dom flesta allt dom kan för att undvika en kollision och killen igår gjorde allt han kunde för att klara av detta och jag sa att han kunde ju faktiskt ha dräpt sig själv i viljan att klara både sig och den mötande. Det går nog på ren automatik och man har inte mycket tid på sig att reagera. För dom som är med om liknande händelser så gäller det nog att ta sig till jobbet så fort som möjligt för att kunna gå vidare på ett smidigt sätt och förhoppningsvis ha någon att prata med.
Mina föräldrar var ju med om en trafikolycka 1977. Jag har skrivit om den tidigare så jag tänker inte ta det en gång till. Men det var inte min pappas fel, utan den mötande bilen fick en sladd som han försökte häva med den följden att det blev en ännu värre sladd och han körde rakt mot bilen där mina föräldrar samt två andra passagerare satt. I den andra bilen fanns ett föräldrar par och deras 17 åriga dotter. Föräldrarna dog på plats och fyra blev skadade. Min pappa var den enda som klarade sig utan större blessyrer.
Jag kom inte ihåg så mycket om tider men jag vet att vi åkte hem till Umeå, lillebrorsan och jag, och vår farmor följde med. Det kanske gick en dag och sedan ringde polisen, dom efterlyste pappa. Han hade försvunnit och dom visste inte vart han tagit vägen. Det gick bara en liten stund efter samtalet så hörde vi en bil som körde upp på gården. Vi gick ut på balkongen och där var det en blå Volvo. Vår pappa körde och kör fortfarande Mercedes så vi trodde väl att det var någon annan men han som klev ur bilen var vår pappa.
Han hade gått och hyrt sig en bil i Tierp och satt sig och kört hem i den. Han sa sedan att om han inte hade gjort detta så hade han aldrig mer satt sig bakom en ratt. Han kände sig nog på något sätt skyldig eller att han kanske hade kunnat göra något annorlunda men oftast är det nog inte så. Man gör så gott man kan och med dom förutsättningar man har, man kan inte ändra tidpunkt och plats. Och med dom orden så hoppas jag att ni tar det lugnt i trafiken och tänker på era medtrafikanter, och givetvis, att ni får en bra dag.
Punka på moppen
Kerstin gick och funderade om hon skulle köpa och sätta dit ett vinterdäck på hennes cykel, det kan ju vara väl investerade pengar då det är vinter och halkigt. Igår var det ju en sån där dag då det inte ser halkigt ut för fem öre men jädrar vilken blank yta det blir efter traktorerna som plogar, Janne sa att det är en typ av medar som håller i skopan, som gör dessa halkiga ränder.
Nåväl, då det snackades om däck och när man får punktering så kom man ihåg när man hade moped och blev det någon gång punka på den så fick man minsann laga det själv, farsan hade aldrig tid eller så sa han så för att man skulle få lära sig att allting inte serverades på silverfat.
En gång hade jag och kusin Anna, kört iväg till berget på andra sidan sjön och där blev det sådär påpassligt punktering på bakdäcket. Det var väl en två-tre kilometer tillbaka till stugan och det hade väl inte varit någon sak om det inte vore för att innerslangen, helt plötsligt kröp ut och lindades runt navet då jag styrde mopeden. *suck*, tungt var det också, och det blev knappast bättre av att det var grusväg och ingen asfalt.
När vi kom ner mot vattnet, precis mitt emot stugan så såg vi en liten eka där, som tycktes ropa på oss. Vi drog ner moppen till vattnet där det också fanns en brygga. Ingen var hemma i stugan så vi skrev med stora bokstäver i sanden att vi bara lånat båten en stund. Hur vi sedan fick ner moppen i båten utan att den tippade, det kom jag inte ihåg, vi hade väl lite matjord i fickorna. Sedan rodde vi hela rasket över sjön. Våra föräldrar såg ut som stora frågetecken då vi närmade oss land. Pappa undrade vart vi lånat båten och då vi pekade och förklarade upplyste han oss att det var en polis som hade den stugan…Oppps! Vi rodde snabbt tillbaka båten och ingen fanns vid stugan då heller så vi lät lånet av båten förbli en hemlighet. Vi hade ju inte förstört något och man ska ju aldrig bli rådlös.
Idag ska jag ner på filmstaden och den där introduktionskursen i hur man söker jobb, eller vad man ska kalla den. Sedan blir det vänstersvängs promenaden då jag har skrivit upp mig på gymmet. Ha det gott!
Att åka på tummen
En gång i tiden och innan jag hade körkort så liftade jag mycket, inte här i stan utan då man skulle till stugan, till kompisen som hade ett anda hem i Piteå osv. Mycket har hänt på alla resor, nästan varje gång, om man nu riktigt tänker efter.
Har till och med liftat till Tyskland med en kompis, vi blev upp plockade bredvid Autobahn, där vi gick efter att ha blivit avsläppta där. Han vi liftade med tyckte att det var enklast så slapp han köra ner på en avfart.
Vi hann gå en bit sedan hördes sirener och vi såg blåljus. Då skrattade vi och skämtade om att nu skulle dom komma och hämta oss…vilket var alldeles riktigt. Om det nu var en ”riktig” polis eller en typ av vägpatrull, ska jag ha osagt, men ut ur bilen kom han och tyskan flödade ur hans mun och vi begrep inte ett ord.
Då vi förklarade på engelska att vi no nothing om deras regler och Autobahn, så lugnade han ner sig, vi fick hoppa in i bilen för vidare färd till närmaste avfart, sen släppte han av oss med en önskan om att inte se oss en gång till, gåendes längst Autobahn.
På samma resa stannade en äldre herre, vi skulle till ett ställe som hette Brunnsbuttel och kompisen sa att vi skulle till Bratwurst. Jag garvade så jag kunde inte säga ett ord, herren såg frågande ut och kompisen säger återigen, Bratwurst. Jag stod dubbelvikt på vägen och skrattade så tårarna rann, inte Bratwurst fick jag fram, det är ju en korv. Mannen måste ju ha trott att vi höll på att svälta ihjäl eller något liknande.
Men apropå att ta sig fram med tummen, varför kan dom inte ha en typ av liftcentral, där man fick anmäla eller skriva in sig om man skulle iväg någonstans, kanske betala en tjuga eller två, sen fick bilister som ville ha sällskap komma in dit och plocka upp så många han eller hon ville ha med sig i bilen. Dels så minskar riskerna med att folk försvinner, då man kan ha en viss koll på vem som åkte med vem, sedan kanske fler tordes lifta då dom hade ett ställe att vänta på och inte behövde gå efter vägarna. En idé bara.
Jag och Kerstin åkte på Expo igår, där hon införskaffade nya gardiner, själv köpte jag en lampa att ha i köksfönstret, nu då jul sakerna åkte bort. Och den här gången var lampan ingen byggsats, däremot hänger det som pärlband ner efter lampfoten så jag hoppas att katterna aldrig kommer att lägga märke till det, för då är det nog kört. Sen åkte vi ner på Maxi och små handlade. By the way, Kerstin! Jag håller tummen för att vi har rätt siffror ikväll, det vore någonting det 🙂
Önskar er alla en fin lördag!
Rugguggla
Polis på spaning, eller? Såg onekligen lite knäppt ut och på lite håll, längre ner efter vägen så såg det ut som om bilen svävade i luften.
Jennifer har återigen lånat kameran och jag kunde inte låta bli att sätta ut bilden på Enya som när bilden togs, liknar en riktig rugguggla.
Senaste kommentarerna