Etikett: poliser

Vi tömde baren!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Snart ska Niccos hall, däruppe, göras i ordning, pappa har påbörjat att göra listerna och dörrfodren, så nu tittar vi runt på lite tapeter. En fondvägg kommer det att bli och resten ska målas. Men hallå, vilka tapeter det finns, valmöjligheterna känns ju oändliga.
Jag var in på Nordsjö idé och design, igår, och där fanns ett utbud som heter duga, tre dimensionella tapeter, jätte coola, och till och med tapeter som jag inte ens trodde var, just tapeter. Så dit får jag nog ta Nicco så hon får göra sitt val, även om det kommer att bli svårt.
Nu tog vi oss in på antikaffären på Ålidhems centrum, ja inte idag, men igår, jag och mamma, alltså. Mycket fina saker men en prislapp därefter, så det blev inga köp. Synd det där, visst kan det vara så att sakerna är ”värd”, det dom är prismärkta för, men då får man ju aldrig känna att man gjort ett klipp, och då försvinner väl själva loppis/antik känslan.
Fick dock ett tips igår kväll, om ett ställe som jag nu glömt bort vad det heter, men som ska ligga någonstans vid Rovågern. Där är det tydligen mycket saker och billiga, dessutom. Vi får väl söka oss dit en av dagarna och se vad det är för något.
Det var en riktigt trevlig pubafton, vi hamnade vid ett bord med två poliser, en som gått i pension och den andra arbetade fortfarande, samt deras fruar, sedan var det Fred, Birgitta, Margareta (tror jag att hon heter) hennes man och en till man som jag inte vet namnet på. Jag tror att vi tömde baren… känns nästan så i alla fall :)
Fast kvällen slutade inte där utan vi, dvs jag och Åke, fortsatte hem till Kerstin och Jan B, som fixat sig en kokt skinka så det skulle bjudas på skinkmackor och öl, inte alls dumt, så där på kvällskvisten. Vi kom hem strax efter tolv slaget… och då gick då Åke i säng med en gång.
Idag blir det nog rätt så lugnt, här på Blomstervägen, inga snabba rörelser eller aktiviteter, men det behövs ju inte heller. Önskar er alla en fin lördag!

SPRING!!!!

Av , , 2 kommentarer 5

 

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.
Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.
Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???
Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.
Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.
Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.
Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller :)
Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.