Etikett: potatislandet

Vilt viftande med armarna!

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja så var det minnen som föll över en, igen, 32 år gamla, dessutom… Theresé, vår förstfödde, kom till världen denna dag, 1985, tidigt på morgonen. Mina föräldrar var i stugan, uppe i Malå,  jag ringde för att tala om nyheten, det var pappa som svarade, så han var först att få veta, sedan gav han luren till mamma, som, då hon fick veta att allt var bra, inga konstigheter, la iväg, vilt viftande med armarna, ner över potatislandet och till min farbror Matts ocoh faster Ingmarie, som då var i deras stuga. Hon var överlycklig! :D

Så nu säger vi grattis härifrån, och förhoppningsvis har paketet jag skickade, kommit fram, sedan kommer ju en till leverans så småningom, på den där symaskinen…

20799565_10155558792021585_3469450062739125096_nJag och Nicco tog en sväng ner på stan igår, vi skulle upp på taket på Väven, för att kolla utsikten. Första känslan var stairway to heaven!

20818873_10155557714366585_476776432234244588_oOch sen lite vyer över stan:

20776735_10155557709816585_7014961959801548936_o 20776766_10155557710596585_7462334084104520611_o 20786010_10155557708526585_8524135793624260297_o 20786063_10155557708981585_7817223674269251716_o 20799319_10155557702791585_6929121295937151970_n 20819066_10155557709401585_4339930774439435330_o 20840941_10155557704546585_7546244137600566763_n 20861589_10155557710171585_4895742299241433573_o 20861909_10155557705546585_6632993232824111992_o 20882649_10155557702146585_7991955304061483699_nJag visste inte ens att trapporna låg på utsidan av huset…vad lite man vet, egentligen.

Vi åt en lunch på Bra dag…Nicco undrade lite över stavningen här på deras skylt:

20934162_10155558815206585_420757609328358649_oFräsh, stavas nog fräsch och vad tusan är OUMPH?

Och jag undrade över skyltningen inne på Åhlens, tyckte att det började klia då jag såg namnet på detta klädmärke:

20841006_10155556442676585_5417040868052825365_nOch sen den här…vad menar dom, månntro?

20842196_10155556442216585_3060535818782007806_nNu är jag ledig i dagarna 2, så, jag önskar er alla en fin dag!

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Båtar och vinge

Av , , Bli först att kommentera 3

Min pappa har en viss fascination av vatten och…ja, av luft också. Han köpte en "tuff tuff" båt då jag var kanske runt 10-12 år och den där skulle fram varje sommar. Han ägde den tillsammans med en av sina bröder och alltid var det något som skulle fixas på den.
 
Han hade också dille på att visa alla som åkte med i båten, vart grynnan låg, och han lyckades alltid köra på den också så det var inte utan, att det blev ett litet äventyr, varje gång man satt i båten.
 
Ja, här någonstans ligger storstenen, kunde han säga, och ställde sig upp för att blicka utåt sjön, tjong, så small det till under båten, och se, där var stenen…igen, precis på samma ställe som förra gången. Hm…
 
Han tog också certifikatet för att drakflyga. Han har alltid drömt om att få kasta sig utför Tjamstan i Malå, med en vinge, och vid 50 årsålder så bestämde han sig för att fixa sig certifikatet för detta. Han införskaffade sedan vingen och hela rasket som hör till, men Tjamstan har han inte kastat sig utför och lär nog inte göra det heller. Mig veterligen så ligger vingen med tillbehör, uppe i stugan, orört, eller ja, vi fick testa en gång att bara springa och hålla i den, på backen, den gången höll min andra kusin, inte på att få stopp på farten utan det såg ut som om han dansade balett över potatislandet, såg ju onekligen lite lustigt ut. Men han lyckades hejda ekipaget innan han for ut i sjön.
 
Med facit i hand, kanske det är lika bra att han stannar på backen, inte för att det finns stenbumlingar uppe bland molnen, men på vägen ner kan man ju råka stöta på några stycken. Ha en bra onsdag!