Etikett: potatismos

Det ni!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Jag fick iväg Nicco till flyget, sen har jag själv, inte tagit nåt flyg på 30 år så jag vet inte ens hur man sätter fast remsan på bagaget, men det är ju tur att det finns vänlig personal som hjälper till :)
Hon hittade även igen Theresé på Arlanda och vid kvart i ett fick jag ett sms om att dom landat i Budapest, så dom är på plats.
På den tiden jag flög så åkte man på hundralappen, inga krångligheter, man betalade och väntade för att se om platsen var fortsatt ledig då man skulle kliva på, hur lätt som helst. Men givetvis, i och med att resandet blivit allt större, så växer även flygplatserna, säkerheten är a och o, och reser man inte med jämna mellanrum så står man ju där som ett fån.
Efter jobbet, åkte jag upp och pratade med Bosse på Hasses bilservice, jag ska få lämna in Buicken där, i mitten av maj, så ska vi se om han hittar felet på bilen, det vore ju juste, så slipper Åke även det göromålet och kan fixa annat som behöver göras.
Sen var det dags för bastugängets sista träff den här våren, och jag var den enda med en trissvinst på hela 30 svenska enkronor, nä, vi blev inga miljonärer den här svängen, men man ska aldrig säga aldrig.
Nästa gång vi ses, om två veckor, så går vi på Mammas och käkar, det får bli avslutningen på bastandet det. 130:- har vi att roa oss för, inte mycket att hänga i granen, men ett mål mat blir det ju.
Apropå mat, så käkade vi köttbullar, potatismos och brunsås, till middag. Vilket alltid kommer att påminna mig om Kittelfjäll. Vi åkte nämligen upp dit, typ i februari, 1985, och hade med oss Åkes kompis Tex, vi skulle få in skotern i förrådet som svärfar hade byggt.
På menyn stod pulverpotatismos, och en konservburk med köttbullar i brunsås. Vi var så knepiga på den tiden att vi faktiskt åt det och tyckte det var gott, skulle aldrig falla mig in idag att ens köpa eller äta pulvermos, fy…inte heller köpa konserverade köttbullar, nä huvva, då är det stor skillnad på den egenhändigt rörda och mosade potatisen, ok, köttbullar duger jag ju inte till att göra själv, men mamma scans är inte att förakta, även fast min mammas är godast.
Önskar er alla en trevlig valborgsmässoafton, om det spricker upp och blir fint till kvällen så gör vi som vi gjorde ifjol, gör upp en björkvedsbrasa i grillen, det ni :)

Vad kan man göra?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Är det något jag absolut inte gillar, så är det människor som utnyttjar andra, som är i beroendeställning och inte klarar sig själv. Om ni bara visste (ja, många av er vet förmodligen precis vad jag vet, men ändå), hur det ser ut, runt omkring om oss.
När en människa, gång på gång, blir lovad guld och gröna skogar, men har inte ens fått en liten kvist, men denne någon fortsätter att hoppas och tro, men jag VET, att det aldrig kommer att hända. Så tragiskt, och vad kan man göra då man själv ansvarar för dom val man gör? Och du ser allt det här, men människan som är utsatt, väljer att fortsätta, leva det liv som är en ren misär, i tron att det kommer att ske en förändring.
Det är ju precis som dom som misshandlas i sina förhållanden, men inte vet hur dom ska ta sig ur, dom känner sig låst, och säkert tror också många att just dom , ska kunna få den andre hälften att ändra på sig, men det brukar oftast inte heller ske.
Det slutar med att dom själva, ”slänger” bort sitt liv på en dröm dom en gång hade, men som blev en mardröm, med kanske både psykisk och fysisk misshandel, dom tar emot, men ger aldrig igen. Dom sluter sig själva och går under, på grund av den andre människans manipulativa sätt, där h*n lindar sin partner runt fingret och håller h*n där, i stadigt grep, och gud nåde, om h*n försöker ta sig därifrån.
Jag vet, precis som ni, att det finns dom som klarar sig och kan gå vidare, och dom har verkligen gjort ett val till deras egen fördel, och dom hade förmodligen det lilla extra, för att kunna ta sig därifrån. Tyvärr har inte alla det, och även fast hjälp erbjuds, så sitter dom kvar i sina hem, med dom människor runt omkring, som fortsätter dra ner dom i djupet… usch!!!
Nå, nu har jag fått skriva av mig om det, bara något som poppade upp igår och som jag kände att jag ville skriva ner. Idag finns pappas dödsannons i tidningen, så jag ska köpa ett exemplar, och till er som har tänkt komma, kom ihåg att anmälan ska göras senast måndag, det blev ju lite kort om tid.
Igår blev jag ju bjuden på frukost mackor av världens bästa Tina, som kom förbi på morgonkröken, jag stod för kaffet och hon för sina hembakade bröd med brieost och allt annat gott på. Sedan kom Annelie från jobbet och jag och hon tog Jeepen ut på procurator, där vi sedan inväntade chefen och andra Anneli, som kom med färdtjänsten. Vi provade ut jackor, som ska beställas hem och sedan bjöd jag Annelie på lunch och kaffe innan hon skulle iväg och jobba.
Hämtade upp Theresé och Sally, som nu är här till på söndag oh sedan åkte vi upp och hämtade mamma som fick bli bjuden på middag, varmkorv och potatismos i all enkelhet, men det dög lika bra som vad som helst annat :)
Får se om vi tar en sväng ner på stan idag. Önskar er alla en fin torsdag!
 

Vilken linslus

Av , , 2 kommentarer 6

 

Ja det var ju så klart, enda gången man inte satt klistrad vid tv:n då halv åtta hemma hos mig, skulle börja, utan jag missade dom första fem minuterna, då visades ju en kändis upp, eller möjligtvis en linslus :-)
Jag var ju hem till morsan igår och hon undrade om jag inte sett vem som var med i början på programmet. Nä, sa jag, jag missade början. Ja, Emma ringde då och undrade om du redan hade hunnit ringt, jag var nämligen där… på tv. Men jag vet inte vart det var eller när det skulle ha varit, så jag trodde inte riktigt på henne men Emma var påstridig, du stod där som ett fån, sa hon och du var den enda som hade den där röda jackan på dig. Jojo, det ord och inga visor det.
Sen hade morsan pratat med hennes kusin Eivor, och hon hade också sett henne, hon ville veta vem hon stod där och hängde med, på vasaplan. För det hade dom noterat att det var platsen för brottet. Mamma har fortfarande ingen aning, men så mycket vet hon, hon känner inte dom som stod bredvid, och det var bussen hon väntade på, sen hade hon aldrig sett till någon kamera, men vad gör väl det. Här står hon då, i sin röda jacka:
Jag kollade nämligen på tv4.se och hittade igen henne. Inte kunde man ta miste på att det var hon inte. Texten under var ju lite små lustig, dessutom ser det ut som om hon håller i en systemkasch, men där går hon fri, det vet jag nämligen att hon inte gör :-)
Idag blir det en liten träff med Helena uppe på centrum… Ålidhem, och då ska jag sedan passa på att köpa vårrulls degen däruppe, min är nämligen förbrukad, och inte bara det, jag fick ju ett nytt tips igår, på vad man kan göra med den. Rulla in potatismos i den och fritera den (steka i olja) och sedan servera den till kött eller dylikt. Kan ju vara kul att prova på något nytt någon gång.
Näpp, nu ska jag ta mig en frukost och sedan får vi se vad det blir, och om det blir något innan jag åker iväg. Önskar er alla en riktigt trevlig fredag!

Tjosan!!!

Av , , 4 kommentarer 3

 

Noterade att en ”ny” bok hade dykt upp i tv rummet, tittade närmare på den och undrade för mig själv vad nu Åke hade grävt upp för…dynga. Det var den här boken:
 
En Jokkmokks Jokke, som skrivit en bok om sitt liv. Han har aldrig intresserat mig och det enda jag egentligen vet att han gjort, är sången Gulli-gullan. Nå, jag började bläddra i den och jag fastnade nästan direkt i den, här får ni ett kort, direkt citat: Nu tog det bara eld i fars praktfulla helskägg och mustascher. Jag har aldrig sett min far så skrämd och snopen. Den synen glömmer jag aldrig, i synnerhet som jag vågar påstå att det var enda gången som jag såg far rakad. Han blev som en ny människa. Slutcitat.
 
Nu har jag inte kommit så väldigt långt i den, än, jag tog nämligen med den på jobbet och nu läser jag den tillsammans med chefen. Den är både sorglig och rolig, den handlar om fattigdom och nöd, dom var elva barn i familjen och pengarna som Jokkes pappa en gång i tiden hade haft, hade människor lurat av honom, men boken innehåller också en del roliga historier och knepiga gubbar och gummor. Jag återkommer då jag läst den klart, så får ni höra om den är värd tiden man lägger ner på en bok.
 
Det blev en något försenad middag igår, då jag var tvungen att stanna av på affären och införskaffa lite föda, innan jag kom hem. Det blev hemkoke potatismoset med ugnstekta frukostkorvar, fyllda med en röra av ost tärningar, bostongurka och crème fraiche, rekommenderas varmt…inte bara att ätas varmt, det är gott också :-)
 
Sen kom Åke på att han skulle börja riva grindstolparna i staketet. Vi har nu tänkt byta staket, bredda infarten, och sedan bygga ut altanen, och nu är det i alla fall påbörjat.
Han har tänkt få in bussen här på gården, så vi kan städa ur den innan vi ska börja använda den. Sen är det väl inte tänkt att den ska stå här hela sommaren, vi skulle ha velat ha haft tag i en uppställningsplats, någon här som vet av ett bra ställe? Vi kan ju alltid betala en slant, givetvis. Hör gärna av er i så fall, mejl m_hallsten@hotmail.com eller ring 0730-306518.
 
Idag ska jag nog bara ligga lågt, tror jag. Har så ont i armarna och handlederna, som tur r ska jag upp på lasarettet nu på onsdag, så får vi se om dom hittar nåt galet. Nå, jag önskar er alla en fin måndag.

Den rabiata & elake plastikdoktorn

Av , , 4 kommentarer 5

 

Nä, nu är vi väl less på alla dessa arga snickare, plastikoperationer etc, som ständigt och jämt dyker upp på tv, i vad dom tror, i en ny tappning, men det är samma dravel som alltid.
 
Dags då att kanske presentera den elake och rabiata plastikdoktorn, där alla får veta hur jädrans dum dom är, som antingen håller på som dom gör och försöker likna plast dockor med stela leenden, allt för att behaga andra (inte sig själv) eller alternativt, att den elakingen undrar hur fasen man kan se ut som man gör, och att man inte åtgärdat sk-ten för längesedan. Oj vilken tittarstorm det skulle bli…eller kanske inte :-)
 
Släng dig i väggen Gordon Ramsey, jag fixade mina köttbullar igår, utan vare sig tips eller idéer från andra, men speciellt runda blev dom inte, lite mer trekantiga och några lite platt, men smaken var det absolut inget fel på, jag använde älgfärs (jag vet att den egentligen är lite för fettsnål, för att man ska göra köttbullar med den) lite gräddfil, en påse löksoppa, ett ägg, sen strödde jag på lite ströbröd, voila, sen var det bara att rulla. Allting serverades med potatismos, brunsås och givetvis lingonsylt.
 
Nu ska ni få en rundvisning nere i huset, detta är då vårat kök:
 
Det som ska bli tv rum, men än så länge saknas soffa och tv:
 
Matrummet, dit vi får förpassa eventuella besökare då vi blir lite fler än tre-fyra stycken:
Inte städat och klart, och vitrinskåpet saknas fortfarande, men snart så.
 
Hallen, inte riktigt färdig och städad än:
 
Sen skymtas då trapphuset, och den nya färgen vi fått på väggarna, som tidigare var ljusblå, grön och skitigt vit:
 
Idag ska jag ta rätt på vad vi ska ha för Internet i huset, vad kan vara billigast och bäst, månntro, bredbandsbolaget kunde då inte hjälpa oss, eftersom det är Umeå energi som lagt ner kabeln, ja, jag får väl leta på nätet och se vad jag kan hitta. Sen ska jag beta av lite räkningar, sånt där onödigt ont, ni vet. Önskar er alla en fin torsdag!

Mos av allt

Av , , Bli först att kommentera 4

Igår gjorde vi en utflykt till museet. Emma (lillasyster) och hennes sambo Johan följde med liksom Jennifer, Theresé och Anders.

Det är ett ganska gemytligt ställe att trava runt på, och jag tror att min favoritvåning är den längst upp, med gamla 50-60 tals saker och den lilla biografen där man får se små filmer och foton över Umeå.
 
Visste ni till exempel att starten på Monte Carlo rallyt, en gång i tiden var på rådhusesplanaden här i Umeå? Mitt i smällkalla vintern och några körde t.o.m. ned cabbat, jo det var tider det.
 
Efter vi knallat runt där så åkte vi upp på M-hem där morsan bjöd på fika. Där blev det naturligtvis prat om både det ena och det andra, bl.a. om mat.  Åke var en av många som stod för matlagningen då han gjorde lumpen och vid ett tillfälle, under en övning så skulle det serveras potatismos. Ni vet, inte ”äkta” mos med riktig potatis, utan vatten och pulver.
 
I värsta stressen och i mörkret så upptäckte dom till sin fasa att pulvret inte skulle räcka till, det blev bara en rinnande sörja och det kunde dom ju inte servera. Dom gnuggade sina geniknölar och Åke kom på den smarta idén, att dom skulle blanda ut smeten med nyponpulver. Det var nämligen det enda pulvret som fanns. Efter viss tvekan från några så gjorde dom det, vad annars kunde dom ha gjort, att äta potatismos med sked lät inte så troligt heller.
 
Nu var det ju mörkt ute och av ca 150 stycken så var det faktiskt bara några få, som muttrade och undrade vad stackarn dom hade gjort för mos. Först sa dom väl att det skulle föreställa rotmos, men då några kom in och lyste på maten så förstod dom att det inte kunde stämma, dom var mest orolig över att det var något fel på vattnet. Åke erkände då att dom använt nyponpulvret, men fick faktiskt en eloge för det. Han var ju uppfinningsrik, och han löste ett problem. Så var det med det.
 

Nu håller Theresé och Anders på att göra sig klara för hemfärd till Järlåsa och all snö dom har där. Så nu är det väl läge att duka fram frukost så dom får i sig något innan dom åker. Ni får ha en lugn och skön söndag