Etikett: promenad

Av med masken 👹 av masken 👺

Av med masken, av med masken…säger dom på teve då dom gör reklam för kommande musikprogram. När jag hörde det för tionde gången i ordningen, kom det från ingenstans ett minne. Lustigt hur ett ord eller en liten händelse, kan väcka gömda och vissa glömda, saker från förr.

På Leksaks-kompaniet, där jag jobbade i början på 90 talet, såldes det bland mycket annat, ansiktsmasker med förfärliga utseenden. Det var inga märkvärdigt påkostade saker, utan dom var gjorde i en tunn, hårdplats. Theresé hade fått några stycken. Om det var samma dag eller framåt i tiden, så kommer hon ut med en mask över ansiktet.

Vi låtsas väl bli rädda för henne, hon tar upp handen mot masken, sliter av den med ett vrål och tadaa… därunder syntes hon inte till, utan hon dubbelmaskade, och hade en annan mask under den övre, hahaa… Det var otippat och hur hon ens kommit på den briljanta idén kan inte komma från nåt annat än att hon släktar på mig…finurlig!

Då solen skiner, som den gjorde igår, är det svårt att vara inne och utföra hushållsnära tjänster. Jag tog en bok i örat och gav mig iväg ut på industriområdet. Plejset där jag gick vilse ifjol, haha. Fast nu hade jag full koll på vart jag var.

Gjorde en liten missbedömning men det handlade mer om avstånd än riktning. Passerade husbyggnationerna nere vid DHL

Gick upp mot gamla Bilspedition och där kom det plötsligt ett moln med dun. Med en massa skator och kajor i luften trodde jag först att nån rovfågel fått tag i en måltid. Och att dunet kom från en fågel. Men se…jag hade fel, det var skott från nån växt, som virvlade runt i små molnsjok.

När jag närmade mig 363.an (Vindelvägen), och bestämde mig för att runda Bilprovningen, där missbedömde jag lite. Trodde att det var nåt stenkast eller 2-3 stycken, fast i själva verket måste du vara en jäkel på stenkastning om du ens klarat det på 10 kast, haha.

Här döljs verkligen en häftig maskinpark, jag ser bara snö, jag 🥸

Och Bilprovningen, sen när har det stått Norrlands Bilverkstad?

Kanske alltid, men från det här hållet är det sällan man sett byggnaden. Då måste man blickat bakåt och det gör man ju inte då man passerat, hehe…

Och dom här bilarna som står inne på plan, dom må ju ha underkänts å det grövsta, eller är det ägarna som gått hårt åt efter besiktningen, tredje alternativet…äsch, jag har inget, förutom att det är nån som jobbar där som äger dom eftersom ingen får vistas där nattetid förutom anställda 🤔Fast det kanske har med nån typ av skadereglering att göra ,jag har ingen aaaning 🤷‍♀️

Det blev nästan 12 000 steg igår. Ja, det blev det garanterat, jag bär inte mobilen på mig då jag är hemma. Efter middagen tog jag bilen och for och tränade. Skippade gåbandet utan körde benpress och armar istället. Nån måtta får det ju vara

Slog igång ljudboken då jag och Mr W gick i morse. Hann lyssna 2 minuter och sen fick jag veta att jag förbrukat all lyssnartid jag betalt för, hm. Slog igång radion istället, fast tänkte att nu kanske det skulle vara läge att kolla med Tina, hur man lyssnar på POD. Jag vet ju inte ens om det är en App man laddar ner. Då kan jag ju lyssna på sånt då jag överskrider tiden på BookBeat 

Jag kan ju testa i alla fall. Annars blir det musik via Spotify. Har hittat en ny stjärna. Inte via Spotify utan det var på TikTok han dök upp. Han släppte sin senaste låt här i dagarna, han heter Livingstone och låten jag fastnade för heter Shadow. Finns på youtube så jag länkar här, ibland visar den att man får klicka på lyssna via youtube, ni ser väl. Och ljud mina vänner, ni måste ha på ljudet så det hörs ordentligt

Är glad att mina lurar jag har i öronen inte går ända in till trummhinnan, då hade jag fått vara orolig för min hörsel 🥴

Hoppas på en fin måndag för er alla och avslutar med en kul bild på en vovve, med tanke på allt hundrelaterat jag skrivit om dom sista dagarna 🧡

Här kommer den…fortsättningen

Av , , 2 kommentarer 15

Gjorde nästan samma morgon promenad idag, som igår

Och i det vårlika vädret vi hade igår tog jag en längre sväng, all by myself, nån timme innan middag.

Jag gick ner till 363:an, följde den till Umestan där jag gick över cykelbron. Tog Ridvägen hemåt.

Gick in på Preem där jag hämtade ut presenten jag valde från GoGift. Man fick ju ett presentkort att handla för då man ställde upp på att gå runt med en GPS under en vecka.

Jag hittade inget som föll mig i smaken, så där på riktigt men valde till slut en termos. Den här kanske inte alls är så dum

Nu tänkte jag på hur lätt den är att bära, till exempel uppe i stugan där man kånkar och bär saker hela tiden. Vi har precis som här hemma, olika stationer och flyttar bord och stolar vartefter solen rör sig. Där är det dock längre mellan dessa stationer 😁

Sen fick man med en träfigur så långt lagret räckte, och tydligen räckte det så jag fick mig en elefant med inbyggd magnet till huvudet.

Ehh…jaja, den är väl menat som prydnad och skiljer sig kanske inte så mycket från dom där populära aporna i trä, som folk har hemma på hyllorna.

Nu har jag lyssnat färdigt på ”Jag kan ha fel”, av Björn Natthiko. Intressant livsöde, fast jag är osäker på att han själv, skulle säga att hans liv var ett livsöde. Han gjorde så gott han kunde att vara tacksam för varje dag, oavsett hur den började eller slutade. Boken är, trots allt, lätt lyssnad, och jag tror att dom som söker efter svar, kan få en del av frågorna besvarade, om dom läser/lyssnar på just hans bok.

Har hittat och påbörjat en annan bok i väntan på den vi väljer i Bokklubben. En deckare 

Jag vill fastna rätt omgående i en bok. Så här långt saknar jag känslan då man inte kan låta bli, utan man vill veta mer. Sen har jag förstått att man aldrig kan jämföra att lyssna på ljudbok, kontra att läsa själv. En del av upplevelsen är att låta ögonen falla på texten och att få med precis allt. Rubbet! Till och med den lilla vikta kanten uppe i hörnet på sidan så du vet vart du är då du lägger ifrån dig boken.

Ni som läste mitt inlägg igår, vet att det kommer en fortsättning idag. Den lilla storyn om Karin, med sin Toypudel. Hon berättade att hon upplevde sin hund som orolig, lite skvättig så där och av den anledningen, ville även hon, åka till den där kvinnan som kunde tala med hundar. Tänk om hon kunde berätta varför hennes hund betedde sig som den gjorde.

Sagt och gjort, hon bokade in en tid och åkte dit. Hon lämnade över sin fyrbente vän och satte sig med spänd förväntan, i ”väntrummet” för djurägarna och såg fram emot vad hon eventuellt skulle få veta.

Efter sessionen fick hon komma in till kvinnan och hunden och där fick hon veta följande. Pudeln hade redan som valp, blivit rädd för mörker och att vara instängd. Kvinnan sa att pudeln berättat att den varit instängd i en låda och det levde om utanför, den hade varit livrädd.

Vidare talade den om att Karin, gjorde honom nervös, inte för att Karin var elak eller dum på nåt sätt, utan hennes rörelser var alltid så snabba och tvära. Hon slamrade då kaffet skulle kokas, hon sköt iväg stolen och reste sig tvärt varje gång hon skulle ställa sig upp.

Morgontidningen prasslade högt och han blev nervös över hennes handrörelser även om dom aldrig var riktade mot honom.

När Karin berättade allt detta för oss, fyllde hon även i, att pudeln faktiskt hade blivit instängd i en låda. Det var så han fraktades till henne, och det var inte i en bil utan valpen fick åka ett litet flygplan från nån liten flygplats i inlandet. Visst förstår man att det inte var optimalt och jag gissar att det idag, går till på annat vis.

Att Karin hade yviga rörelse, det visste vi ju utan att hon behövde understryka det, och själv sa hon, att allt detta stämde. Dagstidningen och att göra saker som tjopp tjopp. Det var precis så hon brukade göra, men hade aldrig reflekterat över det, annat än att hon inte kunde förstå varför hunden reagerade som han gjorde.

När jag tänker på hennes berättelse och hur hunden upplevde det, så kan jag säga att jag är lite som Karin. Ställer mig tvärt, och BAAAM, där har jag Winstone. Går från ett rum till det andra, vänder mig om, BAAAM där är Winstone. Jag höll på bli galen då han var yngre. Jag fick känslan av att ha en ständig skugga i hälarna.

Jag förstår ju idag att mina rörelser, triggar honom. Inte så att han blir rädd, utan kanske mer…nu händer det nåt, vad…vart ska vi…får jag följa med…

Jag har absolut färgat honom till att vara den han är. På gott och ont! Idag kan jag tänka efter innan jag tvär reser mig upp, och ta det lugnare, ifall han ligger och sover. Och han är inte alltid hack i häl längre. Skönt! Och återigen, det kan även vara ålders betingat, han ids inte reagera på allt, längre. Inte VOOOFF VOOOFF VOOOFF utan VOOOFF

Och nån gång är det typ…

Ha en fin söndag i solen!

Kvinnan som talade med hundar 🫣😶😊

Av , , 4 kommentarer 10

Kollade in bygget på Östra Station igår, det går framåt

Men det var inte därför jag var där, utan jag hade en kaffedejt med Katarina uppe på Nybro. Vi satt och pratade om allt möjligt och jag tycker ändå att det är lite roligt, att ju mer vi pratar, desto mer inser man hur lik man kan vara i tycke och smak.

Inte bara då det gäller åsikter eller hur man tänker i vissa, specifika situationer. Utan även vad man gillar och ogillar. Hon diggar, på tal om det, lampor. Gissa vad jag gillar…jomen lampor, förstås. Haha…berättade att jag ville ha en liten fönsterlampa och hade suttit och googlat på nån lämpligt frän lampa, bara dagen innan.

Jag hittade en jag vill ha, fast, priset bestämde att jag INTE alls kommer att genomföra ett köp, finns inte på min världskarta.

 

Den finns även i större format…gissa om jag hoppas att jag snubblar över en sån, nånstans på en loppis, för en billig peng, haha.

Efter lunchfikat tog vi hennes hund Thompson och gick en, nästan 5 kilometers promenad i omgivningarna. Thompson är ju en underbart fin kille. Här lånar jag av bild av tagen av ägarinnan, Katarina Tengman 🧡

Vi pratade en hel del om hundar också. Jag gick och funderade på det idag, på min och Winstones morgonsväng. Vi kostade på oss en lite längre prommis idag, han verkade pigg och på.

Jag vänder mig om och inser hur maskerad han är i denna omgivning

Det blev lite drygt 2 kilometer, på ett behagligt underlag, även om asfalt inte är optimalt ur flera synvinklar. Men det ger bra fäste!

Nå, jag tänkte på hur vi formar våra djur efter vårt beteende. Sen är alla djur individer, inte att förglömma. En del är enmans hundar och andra gillar och lyder alla i en familj. Winstone kan lätt hänga med oss men jag tror mig ha mest att säga till om. Ibland behöver jag inte använda ord heller utan bara en blick eller nick.

Skrev ju det förut också, att det känns som om han håller på gubba till sig. Han bryr sig inte lika mycket om andra hundar, vid hundmöten. Han gruffar inte alls åt alla som han gjorde förut. Det enda som är sig absolut likt är skällandet då någon plingar eller knackar på dörren. Och han vänjer sig aldrig med att hyresgästerna kommer och går.

Om jag ser att dom är på väg in så kan jag distrahera honom, och ibland hinner jag bli så glad över att han tyst sitter och väntar, tittar på mig, väntar men lik förbenat vill han ha sista voffen och avrundar inlärnings sessionen med ett

*SUCK*

Har säkert skrivit om detta förut men… Jag jobbade en period i mitt liv hos den fantastiska kvinnan Annika Collén. Företaget hade hon hemma i sin villa på Marieberg. Hon hade även en hund, Lufsen, som var en Cavalier King Charles. Här lånad bild från nätet.

Hon införde en daglig rutin. Lufsen tog med oss ut på en promenad. Vi fick allihop frisk luft och lite paus från stillasittandet. Vi träffade ofta på en kvinna som hade en liten grå/vit toypudel. Kvinnan skulle jag vilja beskriva som aningens högljudd, det hördes när hon pratade. Hon puttade rollatorn framför sig och hunden var alltid vid hennes sida

Jättetrevlig, så våra ”-Hej”, började sakta men säkert bli lite mer. Hon kunde stanna och berätta nån fadäs, eller en liten anekdot från förr. Det blev nästan som att vi såg fram emot dessa möten. Hon var rolig!

Julen närmade sig och Annika pyntade hela taket i köksregionen med hängande julkulor i olika höjder. Det såg fantastiskt ut, på riktigt. Hon hade även nylagt ett golv som sträckte sig från ytterdörr ända in i köket. Kan tillägga att hon hade halvöppen planlösning, så hallen flöt in till köksbordet som stod avsides från själva köket. Det var MÅNGA kulor som hängde i taket.

Då vi skulle ut en morgon så frågade Annika om vi skulle bjuda in kvinnan på fika, ifall vi skulle träffa på henne. Oh ja, det tyckte jag kunde bli en intressant eftermiddags fika. Sagt och gjort, vi träffade kvinnan och Annika frågade om hon ville komma på en kaffe. Hon tackade ja och vi bestämde en tid hon kunde komma.

Kvinnan hade lite rörelse problem, så då hon kom och steg in genom ytterdörren blev vi varse att hon hade värsta broddarna på sig

Jo ja, jag överdriver lite, men bara lite. Ni fattar skräcken i Annikas ögon då kvinnan säger att hon inte kan ta av sig skor eller dobbar. Annika såg nog hennes nylagda golv, rivas upp i flisor. Fast, Annika är inte den som kan komma på lösningarna i stunden. Hon stoppar kvinnan, springer och hämtar 2 trasmattor, och vi lägger dom framför kvinnans fötter och flyttar mattorna vartefter stegen hon tar. Haha, vilken syn för gudarna, där vi niger och knä och ryggböjer inför kvinnan.

Men fram kom hon och kunde parkera sig själv i en köksstol. Oj vad vi skrattade och häpnande, samt såg dessa julkulor snurra och åka fram och tillbaka eftersom kvinnan inte bara pratade med rösten utan även med armar och händer. Hon klatschade till kulorna med jämna mellanrum och vi duckade där vi satt, i tron om att kulorna skulle lossna från taket. Men…dom satt kvar, wohoo!!

Nu till det jag verkligen ville berätta, som var så otroligt och ofattbart. Fast enligt utsago, en helt sann historia.

Kvinnan hade förlorat sin syster (här lämnar jag det öppet, för jag kan minnas fel), eller sin svägerska, några år innan den här underhållande december dagen. ”Systern”, för enkelhetens skull, namnger jag henne till Asta, hade en hund. Och plötsligt började hunden komma upp i sängen varenda kväll och där, lägga sig bakom Asta.

Hon tyckte det kändes så konstigt och hon började undra om hunden var sjuk på nåt sätt. Så fick hon höra talas om en kvinna, som kunde prata med hundar. På den tiden det begav sig, så fanns den kvinnan belägen några mil utanför Umeå. Asta bokade in en tid hos kvinnan.

På plats fick hon lämna över hunden och själv sitta utanför och vänta till ”samtalet” var över. Hundprataren tog sedan in Asta på rummet och sa att hunden vill, å det bestämdaste att du ringer och får en läkartid. Hunden är orolig över dig, och det är bråttom.

Asta ringer givetvis och får en tid. Hon hinner dock inte få någon behandling utan dör efter 3 veckor. Hon hade fått Cancer, och hunden kände av detta och därför hade den velat visa henne att något var fel.

När Astas syster, kvinnan hemma hos Annika, (nu döper jag henne till Karin, för att göra det enkelt här också) berättat detta så slutar det inte där. Med gråten, fortfarande i rösten efter minnet med Asta, så talar hon om att hon ville åka dit med hennes hund också. Ifall den kunde ha något att förtälja.

Här mina vänner, så avslutar jag dagens inlägg, med löfte om en fortsättning på den berättelsen imorgon. Jisses, jag må ju hinna göra annat idag än bara skriva, haha. Ha en fin lördag, allihop!

 

Kan man dö lite av att skratta för mycket 🤔 Nää 😁😂

Av , , Bli först att kommentera 12

Känns inte som om det blev gjort så mycket igår. Så pass lite att jag nästan hade kunnat gå och lägga mig mitt på dagen för jag blev så trött. Gjorde en tväruppryckning. Kläddepå mig och gick ut med boken i örat och tog riktning mot industriområdet. Blev några kilometer ändå, så jag kände mig genast piggare då jag kom hem.

Fick en bild som får representera gårdagens ljus och tidig vårkänsla

Ännu piggare och om möjligt, ännu mer uppiggad av ett klipp jag fick syn på i FB flödet. Hittade igen den på youtube. Ingen textning men häng med i engelskan och skratta med kvinnan. Jag dog lite, av allt skratt.

Detta kan ju hända vem som helst…eller kan det, det Jag använder ju aldrig klänning så jag borde kunna känna mig säker. Fast jag kan ju klanta till det med annat. Tur att man kan skratta åt det mesta, känner jag.

Sally och Anders har åkt på sportlovsresa till nån typ av skidort söderöver. Hon skickade en bild på hennes outfit inför detta sportlov, innan dom åkte

Ska smsa henne och fråga om hon kan skicka nån annan fin bild på vyerna där dom hänger.

Hade egentligen ett digitalt möte idag om det andra uppdraget som arbetsledare. Men efter att ha tänkt igenom fredagens intervju, och vad jag tror kommer att bli i framtiden, samt hur mycket tid jag kan tänkas ha kvar. Så mejlade jag och sa att dom kan se om dom hittar nån annan. Och skulle jag känna att jag fortfarande vill ha lite mer att göra, så hör jag av mig då jag vet hur mina dagar kommer att se ut.

Kändes lite bortkastat av deras och min tid om jag ändå inte vill hoppa på detta just nu. Jag kanske är dum men tror ändå att det kommer att lösa sig i alla fall. Fick frågan av en arbetsgivare jag varit i kontakt med, ifall jag kunde tänka mig att ta några få timmar i veckan, och åka ut och sätta guldkant för en person som bor på ett seniorboende. Det lät så trevligt så det kunde jag inte tacka nej till. Vi ska dit och hälsa på i veckan.

Apropå dagsljuset som var igår, det var ett mycket konstigt nattljus då vi gick i säng, klockan 00.00

Kan ju vara nåt ljus från bygget längts ner efter Industrivägen, ser ju ut som en lampa där i trädet. Men det såg så konstigt ut även ljuset från grannarna på andra sidan gatan.

Fågel expert som jag är, så avrundar jag med att önska er alla en fin måndag och här får ni en bild på en, tadaaa… fågel. Och tydligen kan man inte lita på nån.

Ljudeffekter och andra effekter 😶

Av , , 2 kommentarer 10

Vilket fantastiskt väder det var igår. 5 minuter utomhus, där man knappt kunde titta upp där man gick, och det dröp av vatten om kläderna. Snöblandat regn kan vi gott klara oss utan.

Skulle gå över vägen. Jag valde snabbvägen, där det inte är ett övergångsställe. Bilisterna kände sig pliktskyldig att stanna och släppa över mig. Såg säkert ut som om jag var blind och stod och famlade i luften för att kunna se vart jag skulle sätta ner fötterna samtidigt som jag ville få bort snövattnet från ögonen. Haha..

Vi, hunden och jag, har redan varit ut en sväng på morgonen. Inget nedfall men det är halkigt, så det känns bra att ha icebugs på fötterna. Winstone ser då helt slut ut. Eller så berodde tröttheten på att jag steg upp strax innan 7, klädde på mig och vi gick ut med en gång.

Jag gjorde en insats ute på balkongen igår och skottade den ren från den tunga snön. Åke satt i tv rummet och sa sedan att Winstone hade funderat vad jag gjorde där ute. Han hade följt händelseförloppet med stor nyfikenhet. Åke sa att det dundrade och lät som om det var en traktor där ute. Jag skrattade och sa att vem vet, jag kanske arbetade med ljudeffekter och brummade på medan jag skrapade med spaden mot betonggolvet.

Apropå ljudeffekter/effekter, så hittade jag denna text och bild på nätet

 

Skrattade igenkännande fast den gången handlade det inte om en dator, utan teven. Vi var uppe i Malå en vinter. Förmodligen jul, och det var bara jag, Åke och Nicco där. Det var becksvart ute, jag och Nicco sitter och pratar i teverummet. Teven är svart, som i svart och avslagne, vad vi tror, i alla fall.

Från ingenstans säger den plötsligt -Vad gör du ikväll? Ska vi gå på bio (här kan jag komma ihåg den exakta meningen lite fel, men det var nåt i den stilen). Jag och Nicco hoppar till, stirrar på teven och tittar på varandra som för att säga, visst hörde du också det där.

Efter en undersökning av teve så förstod vi att nån haft på teven, kommit åt nån kanal istället för att stänga av den. Och det var nån typ av syntolknings kanal, fråga mig inte… För samtidigt tänker jag att om det bara var en pratande röst så måste det ha varit världens tråkigaste historia. Om det bara pratas en gång var tionde minut. Eller så var det fel på teven, det skulle egentligen ha varit en bild…roligt var det i alla fall och överraskande.

Lite kul var det också att det minnet som poppade upp just idag, var vad Åkes dator hittade på att göra då han tog Winstone och gick ut på en kvälls promenad, för 3 år sedan. La ut den på TikTok 2 dagar senare, därav datumet som inte stämmer. Klicka på bilden för att se klippet

 

Ha en fin tisdag, allihop!

Vad våra sinnen betyder och hur vi använder dom

Av , , Bli först att kommentera 11

Så härligt att gå på morgon promenad och inte behöva frysa om kinder och händer. Töväder big tajm. Det var en rätt stor vattenansamling längre ner på vår Blomsterväg. Snön på vårt tak, åt andra hållet, for i natt. Men, givet, det fattar man ju, inte är minusgraderna ett minne blott, men vi kanske får ha det några dagar i alla fall.

Fick en kalender av min bror och svägerska, och i den kan man minsann läsa följande

Det ser ju lovade ut om vi ska tro på Bondepraktikan, eller om det inte stämmer, ska vi dra åt oss öronen och tänka att det faktiskt skett en rätt stor förvandling i vår värld. Klimatförändringar, miljöförstöring, hur vi utarmar naturens och jordens resurser, eller… är det inga konstigheter överhuvudtaget. Många vill ju påstå att vintern är som den alltid varit, sommaren likaså. Själv är jag inte böjd att hålla med, utan det kanske jag hade gjort om jag varit 15 år, för då hade jag inte vetat nåt annat, eller hur ska vi tänka här?

Nå, det var inte den jag tänkte på, när jag och Winstone travade fram på vår prommis. Utan snarare en fundering om hur hundar, upplever dagar som denna, kontra hur det var förra veckan. Rent luktmässigt Det var ett jädrans sniffade var femte meter

Skrev om hundars sniffade för flera år sedan och att dom använde delar av sitt nosande som vi använder Facebook. Dom får reda på vad andra ätit, vad som hänt på vägen, och ojdå, där har nog gubben Adrian 94, som bor på femman, inte hunnit hem till toan, utan var tvungen att pinka innan 😜

Min undran var inte om dom känner just det, men hur det hade varit och hur vi reagerat om vi plötsligt klev ut genom dörren och fick samma upplevelse som dom? Skulle vi få upp bilder i huvudet på vad som hänt utanför dörren, eller bara en förnimmelse. Hur skulle en hund bli annorlunda, om den inte hade sitt luktsinne?

Hittade bland annat detta på en sida på nätet:

”Luktsinnet är det mest primitiva sinnet, både hos människa och hund. T.o.m. encelliga organismer får information om omgivningen via olika receptorer som är ett förstadie till luktsinnet. Ändå är det ännu inte speciellt utforskat om vi jämför med t.ex. ögat.

Utan luktsinnet skulle inte vi ha överlevt som ras, vi skulle inte ha känt om maten luktade ruttet eller att en skogsbrand härjade i närheten.

För hundar är luktsinnet den viktigaste informationsmottagaren de har. Det är med luktsinnet de avgör om något är farligt eller inte, om något är ätbart eller inte.

Vi människor använder främst synen till det. Däremot vet man att blinda människor ofta omedvetet tränar upp sitt luktsinne. Försök har visat att de kan sortera ut kläder ur en stor hög och tala om vems klädesplagg det är genom att lukta på det.

Hunden har över 200 miljoner receptorer medan människan har 5–10 miljoner.

Forskarna tror dessutom att ca 70% av våra receptorer inte ens fungerar längre. Ändå kan vi urskilja ca 10.000 olika dofter.”

All denna info hittade jag på den här sidan. Klicka på  bilden om du vill läsa mer, rätt intressant faktiskt

Och den här kunde jag ju inte låta bli att småskratta åt

”Att de kan få information om kön, sexuell status och ålder är säkerställt men troligen kan de också avgöra känslor och sinnesstämningar.

Områden som de ofta nosar igenom är könsorgan, analregion, svans och svansrot samt öron och nacke.

Studier har visat att tikar är mer intresserade av huvudregionen medan hanar nosar mer i analregionen.

Jag undrar också om detta sinne kan liknas med dom som är färgblind? Nu menar jag inte att färgen på det vi ser kanske har lika stor betydelse som dofterna. Men med tanke på alla klipp man sett på människor som fått special glasögon och plötsligt får färgseende, så förstår man vilken stor roll, färger har. Här vet jag inte om det är rent upplevelsemässigt dom reagerar på färgerna i första hand, eller om hjärnan och hela kroppen gör ett glädjetjut och levererar endorfiner i stora lass.

Det är jättesvårt att förstå, hur mycket sinnen och andra saker betyder något, om man själv, redan har allt. Och föds du utan nåt av detta, så vet du ju inte heller skillnaden. Däremot tror jag att det är nyttigt att reflektera och relatera, för man VET inte men man kan gissa hur det hade kunnat vara, om man till exempel inte hade doft, smak, färg, syn, hörsel, armar och ben.

Och kan man relatera har man empati och förståelse, en mycket bra och viktig egenskap.

Så, där fick ni veta lite av hur jag går och funderar på morgon prommisarna. Inte underligt att jag har svårt att hänga med i ljudböckerna jag så förtvivlat försöker att lyssna på

 

Försökte få Winstones nos att framträda i kamda kulan men har vägrade förstå vad jag var ute efter, haha…fick dra godis kortet men det gick ändå inte som jag tänkt 😂 Med dom bilderna önskar jag er alla en fin tisdag!

Busväder, bus hund och hundväder, eller…

Av , , 4 kommentarer 11

Den här bilden och lilla storyn är ju helt underbar

 

Inte för att jag visste, bara genom att se på bilden, vem den vuxna mannen var, men jag fattade efter att ha läst texten och googlat på namnet Cavill. Hahaa…han är en av alla som spelat Stålmannen, så pojken talade absolut sanning 😁

För mig är nog Stålmannen Christopher Reeve. Han var Stålmannen 1978 och jag var då 11 år. Det är precis som med alla som spelat James Bond, vi relaterar olika beroende på vem som var huvudperson då det begav sig. James Bond = Roger Moore om ni frågar mig, och för Åke kan det vara Sean Connery i övergång till Roger Moore.

Är dock inte överdriven fan, av vare sig Stålmannen filmerna eller James Bond för den delen. Det tar ju som aldrig slut. Tacka vet jag Hulken…haha, eller njae, han var bra på den tiden det begav sig, idag, skulle jag inte ens prova se nåt som involverade detta gröna monster.

Jag har tillräckligt med att hålla efter alla Fultomtar vi har i huset. Inte nån av er som såg nåt lurt med en av bilderna jag la ut från proppskåpet? Jag såg nåt misstänkt då jag tittade närmare. För visst är detta väldigt likt en Tomteluva…

Gick med hjärtat i halsgropen, ner till källaren igår, och faller nästan baklänges vid åsynen av detta.

Vad planerar dom? Ska vi sälja medan huset står kvar? Vad ska dom med sladdar till inne i säkringsskåpet Jag känner mig inte lugn nånstans 😶

Såg vinterfint ut igår kväll

Ett mindre kaos idag. Vägde mellan att gå till Vårdcentralen för behandlingen av knäet eller ta bilen. Jag tog bilen, fast med fara för det egna livet. Man ser inte vart plogkanterna är, om det ens finns eller om det bara är snödrev.

Småfåglarna kämpar med fröautomaten

Plötsligt såg jag the Doom lord…

Och då jag fotat den kommer det in en steglits i bilden

Apropå djur och bilder. Nicco hittade några gamla bilder på Winstone som hon skickade igår. Man tror ju nästan att det var i ett annat liv

Jag hade också en gammal bild på killen, på skrivbordet, faktiskt

Nalta tröttare idag men lika fin

Ha en fin dag snön till trots!

 

 

 

Gipsvaggskänsla, spritkokare och lunchmackestopp (och lite lost)

Av , , 2 kommentarer 16

Då har man avverkat Umeå-Övik-Nordmaling-Umeå från söndag till måndag. Mycket trevligt och kul att få träffa Tina efter 1 år. Nu pratar vi en del på telefon och skriver på messenger, men det går aldrig att jämföra med att ses på riktigt.

Jag fick 2 timmar ensam innan hon anlände med bussen. Jag passade på att fota lite i omgivningen

Var även upp på en Galleria där jag köpte mig en tunnare poncho som jag föll för. Har kikat efter ponchos men inte hittat den där som känts absolut rätt. Så man ska tydligen till Övik för att göra det.

 

Hotell Statt, ja vad ska man säga. Ett hotell byggt 1913 och mja, det kändes nog lite så inne på rummet. Det var fantastisk rymd i rummet med högt som sjutton till tak.

Utsikt över hamn även om det var lite på håll

Men fönstren drog ner rejält. Smutsiga, gamla och uppenbarligen inte helt täta 😶

Fast jag har läst att dom ska renovera och uppdatera så då kan det bli riktigt bra. Dom får inte ta bort det där anrika, tänker jag. Nästan som att gå in i ett slott eller större Herrgård, i alla fall.

Gick ner för att möta Tina vid resecentrum. Såg till och med då bussarna kom. Jag följde efter, men då jag kom runt hörnet var dom borta.

 

Lost in an other dimension. Dit jag ville gå fick man inte ens gå så jag gick tillbaka och då ringde hon. Tina hade hittat till utgången där jag stod från början, haha…

In med grejerna på rummet och sedan vankades det middag. Vi valde China Tower, en tvärgata upp. Inget fel på mat eller dryck som avslutade med en svensk kaffe, minsann. Här kommer en utlovad bild på Tina, då jag la upp en bild på kaffet på fejjan, och hon ville vara med på ett hörn

Tillbaka till hotellrummet där vi satt och surrade in på natten. Sköna sängar sa jag, och sedan insåg man efter ett tag att dom var aningens för mjuk. Det blev lite gipsvaggskänsla, och det tog nästan emot då man skulle vända sig. Fast det gick ändå bra att sova, vi var utvilade på morgonen. Hotellets restaurang, föll oss i smaken. Det var både jättefin miljö och en massa gott att välja på. Ett plus till, var den trevliga hotellpersonalen 👌😊

Jan A kommenterade den här bilden och undrade om koppargrejen var en hembrännare.

 

Hahaa…nopp, ingen spritkokare men dock en kaffekokare, om man ska vitsa till det. En kaffemaskin, som dom köpte in 1988 då det började bli en trend på restaurangerna.

Avrundade Övik med ett besök på Strömsknallen. Faktiskt lite smårolig affär där man kan hitta sånt man inte ser riktigt överallt. Jag fann återigen något jag letat efter. En väst har jag sökt men inte hittat rätt, förrän igår då.

Jag köpte faktiskt något annat med. En mask…

Eller så var det en blomkruka

Lunchmackestopp på Näslunds Konditori i Nordmaling. Gott bröd hade dom och jag gillar det stället.

Jag, Åke och Theresé har fikat där några gånger i våra dagar. Men back then påminde det mer om Dungers gamla inredning som dom hade förut. 60-tals stuk. Synd att man uppdaterar och tar bort sånt. Fast å andra sidan, så förstår man också vilken kostnad det kan bli om man renoverade det befintliga. Är nog billigare att köpa nytt.

Jag lagade middagen som vi, jag och Åke, blev bjudna på av Anna och Ingvar. Nämligen något så gott och enkelt, som en biff Rydberg med senapskräm. Underbart! För er som inte vet så är det oxfilé, jag råstekte potatisen, och sedan karamelliserad lök. En rå äggula och senapskräm gjord på grädde, senapspulver, Dijonsenap, salt, peppar och socker. Mm…

Nicco och hennes Sambo, kom till kaffet efter maten. Och vi satt och surrade några timmar. Winstone litar inte riktigt på Sambo

Men dom kan vistas i samma rum ändå.

Sambo är inte så kelig alla gånger. Tina fotade

Jag hann då få två bilder då Nicco höll i eller höll fast honom. Och en bild i jakten på att få honom att stå eller sitta still

Ja Tina, och nu sitter du på tåget, på väg hem. Vi drack en gemensam kaffe vid 5.30 tiden och sedan skjutsade jag henne till tågstationen. Nu har jag hunnit dricka 2 koppar till och skrivit ihop detta inlägg. Blev ju inget inlägg igår. Men ibland, må man få välja bort detta och lägga fokus på annat. Inte alla gånger man får besök av långväga vänner. Önskar dig en trevlig resa hem till Nyköping och Mr C, hälsa honom så gott!

Ha en fin tisdag, allihop. Jag ska försöka få ordning på kalendern i min skalle. Jag har söndag i huvudet, ojoj…

24 timmar i annan del av landet

Av , , Bli först att kommentera 11

Har spenderat 24 timmar i annan del av landet. Det har varit rofullt, natur runt knutarna, underbart god mat, promenader, prat och…tadaa…svamp. Vilka sagoväxter!

Började gårdagen med stuglunch ute hos Anna och Ingvar på Genesön. Havsutsikt från fönstret.

Sen tog Ingvar med sig Åke i bilen, medan jag och Winstone tog rygg på Anna och begav oss ut på skogspromenad. Slutmålet var en strand på andra sidan. Jag drar till kartkortet och visar vart dom har stugan(röd prick längst ner på kartan), och vart vi gick (röd prick längst upp). Ingvar äger ingen raket men där tog vi alla fall bilen hem…typ 😜

Lite promenad bilder från den turen

Korvgrillning och kaffe på agendan

Här är det Ingvar Näslund som fotar

Sen plockade vi kantareller några meter från stugan som sedan rensades av Anna. Ingvar gav sig på att ta porträttbilder av Åke.

Och jag fotade tillvägagångssättet 😁

God middag! Så pass att Åke nämnde den då vi käkade vår middag hemma, alldeles nyss. Den var spot on! Och kommer definitivt att tillagas även här hemma. Vad det var? Nä ni, det avslöjar jag inte, förrän jag gör den själv, haha.

Efter prat, kaffe, rabarber kaka och lite annat smått och gott. Så tackade vi för oss och gick ner till gäststugan där vi sovit gott.

Dagen startade med frukost. Anna tog med mig på en lång promenad till andra sidan fast åt ett annat håll. Här kommer kartan igen. Men nu med annat mål i sikte.

Här ser ni, vad Öviks kommun, bidragit med. Bastu, altanhäng, utedass, rum att sitta inne och käka i om vädret sviker och brygga.

Kostar inte en krona men man får givetvis bidra, om man vill.

Blev några steg igår, och några idag

Väl hemma igen så skulle vi ut och testköra Camaron efter justeringarna. Vi tog oss till cykelbanan och där dog den. Som om nån klippte elledningen nånstans. Såå…nu ska vi se om vi får tag i nån frivillig som kan hjälpa oss att knuffa in den i garaget igen…jösses 😶🙃 Jo det fick vi…tjopp tjopp så var grannen Thord här och ”baaam” så var bilen tillbaka inne i garaget igen 👌👍✌️

Nå, allt som allt blev det en helg som var lite utöver alla andra ”vanliga” helger då man bara sitter hemma i soffan. Trevligt minsann och Anna och jag, tänker ses igen, inom en snar framtid. Jo, jag vet det, för det är till och med bokat…och det kommer att kosta en liten peng också 😜😁 Men inte så många klöver

Ha en fin söndag kväll, allihop!

 

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Maria Lundmark Hällsten