Etikett: pukor

Jättekul!

Av , , Bli först att kommentera 15

Kul med en vit vovve den här års tiden:

30709218_10156216107576585_6504825001693151232_n30728074_10156218079276585_5532188460187648000_n30707347_10156218077871585_7388173523916685312_nFast, färgen på hunden spelar egentligen ingen roll, alla blir lika skitiga, men på dom vita, syns det mest :D

Längtar verkligen efter sopmaskinen! Då den har kört, lär det bli lååångdusch och värsta spa behandlingen, känns överambitiöst att ge sig på nåt dylikt, innan dess. Det är bara att fortsätta dra snabeldraken med jämna mellanrum och gilla läget.

Vi försökte oss på lite uteliv igår med, fast jag tyckte att det blåste småkallt. Snögubben har då gett upp så vi går åt rätt håll:

30710808_10156218080061585_3641825962825351168_nMamma ringde och var så glad, hon hade plockat fram cykeln och premiärcyklat igår. Jag tänkte på då man var barn och det var absolut omöjligt att få ta fram cykeln innan 1:a maj, likadant var det med träskorna…ja, tiderna förändras. Idag cyklar man ju till och med på vintern.

Lite roligt blev det ju då Adam var här en vinter och han satt i köket, först kom det en skidåkare på cykelbanan och strax efteråt kom en cyklist…jodå, är man i Norrland så kan man få se lite av varje :D

Kommer ihåg en usel vinter för cirka 15-16 år sedan, på den tiden då man drog Nicco på pulka till förskolan. Dåligt med snö,och kom det lite så sandade och grusade dom banorna. Detta resulterade i att vi avverkade 2-3 pulkor i ganska rask takt, det nöttes hål i botten av pulkorna på grund av gruset.

Då frågade jag Åke om man inte skulle kunna sätta hjul på pulkan, och se, det kunde man visst. Han fixade en sådan, den blev tung men den stod emot gruset och stenarna. Och jag tror att Nicco provade att susa nerför en gräsbelagd kulle på vår gård, jag vill minnas att hon inte tyckte att det gick tillräckligt fort. Däremot skulle det ju inte finnas några hinder för nåt liknade idag, om man bara hittade något större och lättare hjul…

Nu tänkte jag inte för vår del, men det finns ju drösvis med barnfamiljer.

Hoppas på en fin söndag, för er alla och jag skickar ett grattis på födelsedagen till min gamla klasskompis Annica, som fyller år idag, GRATTIS!!!
30725313_10156218077471585_5873261283565895680_n

Annat att tänka på

Av , , 6 kommentarer 9

 

Theresé tyckte att vi behövde något annat att tänka på… ett tag framöver, så hon ringde igår och berättade att hon fått borrelia. Mm, inte alls kul, och vi får nu hoppas att hon får ta den enkla vägen ur det, jag har nämligen läst en del om just borrelia, nu på morgonen, och det lät inte speciellt roligt, men man kan ha tur, så vi hoppas att du har det.
Hon skickade en bild i ett mejl och tyckte att dom här personerna liknar mina föräldrar, och ja… varför inte, en viss likhet finns nog där, fast dom ser lite yngre ut, i verkligheten och pappa har mer hår :) fin text till är det också:
Jag har lite känningar i nacken nu, kanhända det beror på att man spänt sig en del, men jag känner också igen vissa låsningar sen långt, långt tillbaka. Det var ju nämligen så att lilla Maria, 7-8 år gammal, hade en STOR lila pulka, den var verkligen stor och pampig.
Vi var ett gäng som var på baksidan av huset och åkte pulka, sen var det ju så roligt att sätta ihop dessa pulkor i ett långt tåg, så åkte man efter varandra, precis som man ibland gjorde med sparkarna.
Nå, eftersom nu min pulka var störst, och det vet vi ju alla vid här laget eller hur? Att störst, går först, så fick jag vara loket längst fram… bad bad idea. Inte nog med att vi satte snörena från pulkorna runt våra magar, sen tyckte Maria att det kunde vara kul att köra över det där stora guppet som fanns i backen, som något byggt upp för att hoppa i med sina slalomskidor.
Och det var ju precis dit jag styrde hela konkaronget av pulkor, vad tror ni händer? Mjo, min pulka med jag på, hoppar över guppet, åker ner i gropen som är efter hoppet och där blir det ett ryck i snöret och jag stannar av och får nästa pulka rätt över huvudet. Där kan vi nog snacka om en whiplash skada som aldrig blev utredd.
Efter den där pååkningen så knakade det i min nacke om jag hade huvudet stilla en minut i samma läge och sedan böjde det uppåt. Sen kunde jag sitta och nicka och det knakade varje gång, och så där hade jag det i x antal år, innan det slutligen klingade av och försvann, men ibland, känner jag av det, det är precis som om huvudet skulle fastna om jag inte rör på det och det kan som hugga till lite därbak… nåja, även detta är ju världsligt, faktiskt.
Ännu mer världsligt blev det också då vi i förrgår fick veta att vår pappa har en skada till… han har brutit näsan också, alltså, hallå, nu får det väl räcka. Men igår bestände dom i alla fall att strunta i den, vi hade aldrig noterat det, Emma tycktes ha sett en liten förändring på näsan, men brottet är inte värre än att dom nu kan låta det självläka. Önskar er alla en fin fredag!
 
 

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre :) Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det :)
Jag önskar er alla en fin söndag!