Etikett: Pyret

Lugnt och skönt i Maltträsk

 

Resan till och från Maltträsk gick helt smärtfritt, kan man tänka. Inte ens en enda sak föll i golvet, ingen punktering, inte strömlöst, inget motorhaveri, nä, inte ens att vi hade glömt något hemma, hm, konstigt, ja, till och med så man nästan saknade något…fast bara nästan 🙂
 
Theresé, Anders, Nicco och Pyret var redan där då vi kom, men dom hade nästan nyss landat, dom med. Vi satte upp markisen så om det skulle komma några droppar så kunde man ändå sitta ute. Efter det var det dags för lunch, vi satt givetvis ute och åt.
 
Sen gick Anders x 2 och Åke över till Brällas bror Peter, och lånade en flotte som dom kom åkandes med:
 
Ser onekligen ganska skönt ut.
 
Theresé och Pyret satt under markisen och tog igen sig.
På kvällen bjöd Lena och Brälla på middag, grillat älgkött, hemmagjord potatissallad och goda såser till det. Inte så tokigt, på min ära.
 
Åke berättade en liten historia så här i valtider, och den kommer här. En pappa och hans son hade varit på ett politiskt möte och på hemvägen undrade sonen lite över orden som hade använts på mötet. –Pappa, kamrat, vad är det för något? –Jaa, kamrat…det är du och jag, vi är kamrater. Dom gick en liten bit och sedan sa pojken –Men pappa, framtiden, vad är framtiden? –Hm, framtiden ser du, det är vad som kommer att bli, ja, det är lillebror därhemma, han är framtiden. Dom fortsatte framåt och sen kom nästa fråga –Men pappa, folket, vilka eller vad är det? –Jo folket förstår du, det är människor runt omkring, det är till exempel mamma, hon tillhör folket. Och med den förklaringen var pojken nöjd.
 
På natten väcktes pappan av sonen som stod och slet honom i armen samtidigt som han ropade: KAMRAT! Väck folket, det luktar skit om framtiden.
 
Jojo, så kan det gå!
 
Här får ni en bild som jag tycker ser härlig ut, husknuten och trädet vid sidan om som ser ut som sockerdricks trädet utanför pippi Långstrumps hus. Det är Maltträsk det, samt den lilla renoverade ladan där vi brukar sitta och ta morgonkoppen. Ok, en liten rosa bil kom också med, den har ni sett några gånger nu.
 
Ni får ha en bra dag, och ska vi hoppas på att det klarnar upp därute eller ska man vara glad över att man slipper sitta ute, hm…svår fråga. Nä, det gör inget om det klarnar upp, sommaren är inte så förbaskat lång och vi behöver lite ljus för att klara det som komma skall, eller hur?
 
 
 
 

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Mr Bigfoot

Av , , 2 kommentarer 5

Fick höra om en liten miss igår, inga namn ska nämnas utan den berättas med fingerade namn. Ett par, som vi känner, hade varit till Hörnefors och när dom skulle hem, så där på kvällskvisten så fungerade inte bilen. Hur än han försökte ta sig därifrån så blev det bara tvärnit.

Kvinnan, Elsa, sa till mannen, som vi låtsas heter Gustav, att han nog skulle måsta gå in till en bekant därnere och be om hjälp, annars skulle dom ju inte ta sig därifrån. Men innan Gustav hann göra det så kom han själv på vad som var felet…han hade för stora skor (enligt honom själv) och kom åt bromspedalen så fort han skulle gasa. Hahaha…den var bra tycker jag, en riktig Bigfoot.
 
Kan det nu finnas en anledning till varför jag tycker den historien var bra, ja, det löste sig ju relativt snabbt och bekymmerslöst. Något vi sällan får känna av, att något skulle vara tvärenkelt alltså.
 
Anders kom med en styrsnäcka till oss och vi andades ut, nu skulle styrningen äntligen gå att få igång. Åke sa till honom på skoj, nämen den där styrsnäckan är ju för högerstyrda bilar, hahaha. Igår kväll då han skulle skruva fast den så saknades det några hål…dom satt på fel sida av snäckan, den passar alltså inte. *SUCK*
 
På pickupen så går armen som sitter på snäckan, framåt, och den vi ska ha, ska gå bakåt. Först så går det framåt och ett två och tre fyr, sen så går det bakåt och fem sex och sju ått, sen så går det ruuuuunt, en liten stund, sen så går det uppåt och seeen så blir det stopp.
 
Jaja, han kunde i alla fall ta en bricka från snäckan och voila, nu fungerar det, man kan ratta bilen utan att hänga på ratten, man kan styra den precis som på en vanlig bil. Nu blir det spännande att se vad som sägs om framvagnen ikväll, då vi ska lämna in den. Kan det gå smärtfritt eller, jag törs inte gissa, ens en gång.
 
Theresé, Anders och Pyret följde med familjen Brändström på Gammlia igår, Pyrets första cruisingsväng, fast Anders sa att egentligen har hon ju redan fått åka ”raggarbil”, hon togs ju hem från BB i deras Chev pickup:
 
Så här såg det i alla fall ut då dom åkte igår:
 
Önskar er alla en varm och solig dag.
 
 
 
 
 

I begrip int va ji säg…

Vilket väder det var igår…puh, man trodde ju att skinnet på armarna skulle korva sig, så varmt var det innan det började fläkta lite.

Jan A, Ingegerd, hennes syster Gunbritt samt ehhh, Kalle, skulle iväg på en dagstripp med slutdestination, Sjöbotten. Kalle var inte fullt övertygad om att gps:en skulle funka i vildmarken så jag skickade ett sms till min käre make, Åke, och frågade om dom kunde ringa honom ifall dom inte skulle hitta. Men du, sa Kalle, säg då för guds skull att han får ringa till Jan, jag begriper inte ett ord av vad han säger. Åke ringde upp efter någon minut och undrade vem som skulle dit. När jag bland annat nämnde Kalle så sa Åke: Skåningen? Till saken hör att han inte kommer från Skåne, utan Småland. Kanhända att Åke inte riktigt förstår allt som Kalle säger heller 🙂
 
Åke hade tydligen kommit hem i förrgår och ropat något som Kalle uppfattade som: Hur gammal är hunden? Kalle svarade: 11 år. Och vad svarar du på för fråga då, hade Åke ropat, jag undrade när ni skulle åka hem.
 
Jag träffade Jan och Kalle, Kalle som förövrigt är ett fingerat namn då han inte vill förekomma i dagspressen, hehehe…nå, jag sa till dom, ni hittade i alla fall hem. Jo sa Sö…Kalle, men det var då inte lätt att ta sig dit och vi var så här nära att ringa Åke, sen måttade han någon centimeter mellan tummen och pekfingret och när jag skrev in Lillsävarträsk så sa gps:en: på det stället kan ingen j-kel bo! Hahaha, ja dom kom sig då både dit och hem.
 
Jag, Nicco, Theresé, Anders och lilla Pyret, for ut en sväng till Överboda där Anders skulle kolla om Jeppe hade en bok hemma, som han kunde haft användning av, sedan fortsatte vi till returcentrum i Vännäsby, Nicco köpte sig en stickad tröja för en tia och sedan kollade vi in en divan, som hon skulle vilja ha i sitt rum, vi får se, vi kanske åker och köper den om vi får tid.
 
Sen kom Lena upp för att kolla in nyförvärvet i familjen Hällsten/Söderberg, Åke bjöd på kaffe och jag på glassbåtar, jag sa ju att vi skulle fira 1 veckas dagen. Pyret själv, fick fira med sitt första bad i ett badkar, här vilar hon ut efter den upplevelsen:
 
Apropå glassbåt, kunde inte det vara något för kajen? Vi har ju restaurangbåtar där och om jag inte är helt fläng så finns det väl en räkbåt också, så varför inte en glassbåt?
 
Ni får ha en fin dag och hoppas det klarnar upp till kvällen då Gammlia har sin onsdags träff med bilfolket. Själv vet jag inte om just vi kommer att åka dit, vi är inne i slutspurten med Camaron och vill gärna ha styrningen färdig till imorgon då vi ska få framvagnen checkad av ett proffs.
 

En vandrande…någonting, som heter Maria

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag 🙂
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt 🙂
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

Ronald Mc Donald eller Madicken

Av , , 2 kommentarer 4

Att välja ett namn till sitt barn, är inte det lättaste. Man kan ju inte bara ta första bästa och tycka att det är ok.

Theresé ringde i går kväll och vi pratade om eventuella, framtida namn. Leo, Astrid, Konrad, Dick…ja, ni vet säkert hur det kan låta.
 
Ronald Dick, heter Theresé svärfar. Jag tyckte tidigare att om dom skulle ha något med hans namn, med, i deras tillkommande barns namn, så skulle det ju bli Donald. Mm, det har ni väl hört, Ronald Mc Donald, dessutom råkar jag veta att Theresé kille, Anders, älskar hamburgare, och skulle det bli en flicka så föreslog jag Madicken.
 
Fast jag vet väl inte om jag var så där jätte allvarlig. Häruppe, eller inte här som i umeå utan lite mer inåt landet, som i typ…Malå, så uttalas namnen på ett annat sätt än i övriga Sverige. Min ingifte morbror till exempel, som heter Sam. Nu uttalar vi inte hans namn som Samm, utan med ett utdraget, lägre A, i mitten. Min kusin heter Robin, och där säger vi inte heller Robbin, med ett snärtigt uttal i mitten, nä, han heter Råbin, ett kortare uttal.
 
Sen, om man pratar om en människa däruppe så kan man börja med att säga, jomen du vet en Sam. Man sätter ut ordet en, innan namnet. Kan ju bli hur knäppt som helst tyckte Åke, då han sa –Jo, en Sam. Det skulle kunna tolkas som om han pratade om en Same/lapp, eller sätt ihop ordet lite så blir det ensam. Fast om det skulle bli ordet ensam så skulle Sam uttalas som Samm.
 
Theresé hade läst i en tidning, om olika namn som var tillåtna och inte. Smultron fick man inte döpa sitt barn till, men Delvis, gick bra. Hon hoppades att namnet Delvis uttalas som Elvis och inte som vårat Svenska ord delvis, då kan ju det också låta hur korkat som helst. Pyret fick man också döpa sitt barn till, tänk er själva, man ropar på en 50 årig kille –Hallå Pyret, kan du komma hit!
 
Nä, nog måste man tänka efter lite innan, att namnet passar och hur det skulle kunna tänkas att låta, om tjugo år. En fördel kan ju också vara att ge barnet flera namn så har han/hon en chans att byta, precis som Niccolina gjorde.
 
Hoppas ni får en bra lördag, det har jag planer på att få.
Maria Lundmark Hällsten