Provade ringa kvinnan som förlorat sin käpp, igår. Hon svarade inte, vilket jag inte heller blev förvånad över…snarare imponerad. Givetvis lite beroende på av vilken anledning. Men jag tänker att väldigt många kollar upp mobilnummer idag, eftersom det kan vara vem som helst som ringer, som du inte alls är sugen att prata med.

Så jag skickade ett sms, förklarade att jag sett hennes vädjan, och jag undrade om problemet var löst. Annars erbjöd jag mig då att fixa en till henne. Det gick väl 5 minuter så ringde hon upp. Nej, ingen hade hört av sig så jag sa att då åker jag och köper en och kommer förbi med den.

Att höra hennes genuina glädje och tacksamhet var belöningen. Jag sa att hon fick tänka på den som en julklapp. Och då undrade hon om jag kände henne, och sedan tyckte hon att det var ju fantastiskt. Själv, kände jag mig som en bov, som ville ha portkoden, och jag undrade i mitt stilla sinne, om hon tvekat och undrat själv, om jag verkligen var den jag utgav mig för. Vi ska ju alla vara så försiktiga idag och helst, se det dåliga och negativa innan nåt annat.

Jag är inte sån själv, men fattar ju, om andra är på det viset…med rätta, men det ska väl också kunna finnas måtta.

Måtta eller lagom är bäst, det har man hört sedan barnsben. Jag fixade mig en stegmätare (app) igår. Har haft förut men dom kändes värdelösa. Jag tycker att dom är rätt roliga att ha och man utmanar sig själv att röra på sig mer. Den här fick jag ändå lov att skratta åt.
Man fyller i sin vikt…och längd, haha, kolla vad den tycker…

Vadå tämligen fet, varför ska det alltid hackas på vikten Jag tycker att det vore på sin plats att tänka om där. Och att dom ändrar texten till… tämligen kortvuxen

Jag känner mig väldigt lugn, det var ett gränsfall. Jag kollade vågen i morse och egentligen är jag då överviktig, och det vet jag ju redan.

Dessutom vet jag nåt som mätaren inte vet. Att våra BMI, som det så vackert heter, ska ligga i överkanten beroende på ålder. Enbart för att man mår bättre och har nåt att ta av om det skulle krisa sig med hälsan. Sådeså!!

Fixade Åkes mackor igår kväll. Dom som han tar med på jobbet. Sen ordnade jag äggmacka till oss, som kvällsmål. Då jag sedan släckte ner, så kom jag på att jag inte lagt in hans mackor i låda eller plastpåse, inte ens i kylskåpet, det var då det jag trodde. Men mackorna var borta. Vart kunde jag nu ha lagt dom? Kollade skafferiet, kylskåpet, frysen, och så trampar jag på en bit av en paprika, och då visste jag…

Vaddå, jag… jag är heeelt oskyldig…NOT!!

Där hade Winstone kalasat på 2 smörgåsar, en fralla med frön, vindelrökt skinka och paprika, samt en surdegsmacka med smör, räkost, ost och gurka. Vilken festmåltid

Idag börjar jag tidigare så det är bara att sätta igång med det jag ska göra innan jag drar iväg. Och önskar er då alla, en fin tisdag!