Etikett: rally

Hört talas om Streken? _______________________________

Av , , Bli först att kommentera 10

Mja, jag vet inte om jag ångrar det jag skrev igår: ” Att stiga upp mitt i natten kan jag göra, men att åka några mil för att stå mitt ute i nån terräng, mitt i vintern, nopp… skulle inte tro det. Jag har ju världens längsta startsträcka på morgonen. Så har jag en inbokad tid, vill jag stiga upp 2-3 timmar innan. Hon ska iväg vid 04.00 så för min del hade det inte ens varit lönt att gå i säng 😵‍💫🥱”

Jag släckte lampan typ 00.00 och vaknade 02.00. En timme låg jag och försökte somna sen klev jag upp. Fast jag tog med täcket och en kudde ut till soffan. Tog väl 2 timmar innan jag slocknade igen. Tänkte mest att det kan ha varit för att jag nämnde tiden i inlägget jag skrev, som min klocka ställde in sig och jag kör ju aldrig på snooze så…

Klockan 7 kom Winstone in tassande och tyckte att vi skulle säga God morgon! Klädde på mig och vi tog en promenad i omgivningen. Inte kallt alls, men kändes som om det låg lite flister i luften. Dom har lovat en hel del snö men jag hoppas att det kan hålla sig utanför kustlinjen, tack så mycket!!

Fick by the way nån bättre bild på Rallybilar igår. Dagsljus och position gör saken lite lättare

Att stå bakom ett fönster i skymningen och bara har ett litet hål mellan snövallarna att få en körande bil att fastna med skärpa, är svårt. Fick tips av både Ulla och Jan A med olika inställningar på mobilen. Jo jag vet att dom finns, jag testade lite av varje. Men vissa inställningar funkar inte alls om man tar bildserie eller vill ha ”anti skak” mode. Nå, det var ju inte så viktigt, i så fall hade jag nog gått ut och fotat istället

Hade en jättetrevlig lunchdejt med Helena Springare. Vi käkade på Victoria, gick upp på Marknadsplatsen och kollade runt i båsen. Vidare över till Röda Korset. Och ja, givetvis stod där en kolteckning gjord av Åkes farbror, Jean Ragnar. Den var ramlös, och jag kunde inte låta den stå kvar där. Vänta, jag går och fotar… hinner bara sätta ner den på golvet, fota

och BAAM, där kom modellen in, haha, han är ju för rolig 😁

Sa till Åke då jag kom hem att jag vet faktiskt inte varför jag köpte den. Och hade det varit du, som kommit hem med den, så vet du ju vad jag hade sagt… Jodå, han visste precis det. Vi har väl nånstans insett, att vi inte kan köpa alla hans tavlor som dyker upp. Vi har ingen plats för dom. Den här bilden föreställer stor hässjan bortanför Brännland…tror vi 🤔

Sen avrundade vi faktiskt vår lunchdejt med en kaffe inne på Mios lilla fik. Ett bra avslut på dagen. Helena la ut den här bilden på hennes story

Dom har ju goda vänner i Norge och fick veta att där kallas Linus antingen för La Linea som han heter på Italienska, eller Streken, haha. Det var ju klockrent. En kvalificerad gissning från mig är att Streken är ett ord för streck ______________________

Hann hem och koka kaffe, bre en macka och drog iväg på bokklubbs träffen. Tyckte himlen såg magisk ut därnere på Skeppsbron där jag parkerade bilen

Vi gick igenom boken vi hört eller läst och var rätt eniga om att det var svårt att komma in i handlingen, men då man fattade det så hade den absolut sina poäng. Är klart läsvärd men ett tips är att läsa nån recension innan, så man förstår upplägget.

Vi hade lite olika frågeställningar om hur man kan tolka historien. Så intressant att höra vad andra tyckte och att vi nånstans tyckte likadant. Ny bok blir denna

Fredag och helgen står för dörren. Önskar er alla en trevlig och förnöjsam helg oavsett vad ni pysslar på med. Ut och fota, vetja, men kolla vad ni fångat på bild innan ni lägger ut…kanske 😶😁

Tid och otid, allt är relativt

Av , , Bli först att kommentera 11

I min värld hade jag tänkt, att jag och möjligtvis Åke, skulle haft tid att åka ner på stan igår för att se rallyfolkets veteranbilar som skulle visas upp därnere. Men med ett 60 års firande som skulle börja 17, och med oskrivna kort och annat, så blev det för lite tid. Fast då ringer Nicco, hon undrar om jag ska med och träna lite snabbt. Nopp, säger jag med fast och bestämd röst, finns ingen tid till det. Men så ändrade jag mig.

Det är ändå skillnad på tid och tid. Åker man ner på stan vill man väl inte ha en tid att förhålla sig till. Det hade väl varit najs att bara gå omkring och kolla in bilar, kanske ta en fika, ja sånt där. Men träning, det kan man ju styra lite hur som. Så vi for och gjorde vår grej och åkte hem igen.

Tid är och kommer alltid att vara relativ, precis som ålder. Det beror på vad du tänkt att du ska hinna med, och vem du frågar. Jag fick detta av Elisabeth, i morse, och det sammanfattar väl tid på ett bra sätt.

Jag gjorde mig i ordning för kvällens firande och plockade fram berlocken i glas, som jag fått av min bror Sivert, efter en resa han gjorde till Venedig. Året var 1977 och han fick fara på fotbollsläger till varmare breddgrader. Han åkte strax innan påskhelgen, som var andra veckan i april.

Det är inte ofta jag tar fram den berlocken men igår var väl en bra dag, tänkte jag.

Vi hade turen att få låna ut Åkes bil till Susanne som vi plockade upp på vägen till Siverts och sedan tog hon hem bilen till dom. Perfekt, kändes bra att slippa ta Taxi med tunga, och aningens stora paket.

Hemma hos Sivert och Ewa var det dukat fint långbord och folk droppade in vartefter

Vi fick börja med prat och goda småplocks saker, såsom, ostar, röror, kex och tunnbrödrullar, och en liten fördrink till det.

Sen rullades det upp ett bildspel på teven, haha, så kul att se, Camilla hade gjort ett fint jobb med det. Sivert i alla olika skepnader en människa har genom åren.

Middagen bestod av en hemgjord potatissallad, det var kyckling, rostbiff på älg, ostkrustader och nån till variant på kött. Allt med olika såser vid sidan om, mycket gott. Mera prat och mera folk som dök in. Present öppning och mera surr och skratt. Så frågar jag Sivert om när och vart just denna bild var tagen. Sivert längst till höger.

Jo, det var i Venedig säger han, haha. Jag visar upp halsbandet och påminner om hans present han köpte till mig på den resan. Varken han eller mamma kommer ihåg det men visst var det kul att en fråga leder till nåt annat och i detta fall var det andra just halsbandet jag valde att sätta på mig.

Vi började klura på vilket årtal det skulle ha varit. Vi vet ju, jag och lillebror Lars var hos vår farmor och farfar i Lainejaur. Mamma och pappa åkte söderut för pappa skulle tävla med Tegskäglorna och Sivert hade ju åkt till Venedig. Detta är påskhelgen då mina föräldrar är med om en tragisk bilolycka, och på nåt vis, så vet jag detta flera dagar innan det händer. Nå, det har jag skrivit om förut.

Mamma kommer in på vad som händer efteråt.

Vi är hemma i Umeå mamma ligger kvar i Uppsala då hon fått en större kross skada på lårbenet. Sivert kom inte ihåg detta, men jag minns händelsen som igår. Pappa tar på sig gympadojorna och far iväg på en träningsrunda. Jag och Sivert gör väl inget speciellt. Vi gissar att Lars stannat kvar hos farfars, för ingen av oss minns vart han är i allt detta.

Jag går in på toaletten, låser dörren. Jag hör då pappa kommer hem och plötsligt kan jag inte andas. Jag kämpar med att få åt mig andan och jag hör pappa fråga Sivert vart jag är nånstans. Tänker att jag måste ut, så jag låser upp dörren och går in till dom, håller mig fr halsen och det bara väser när jag andas. Pappa reagerar med en gång och kastar sig över telefonen och ringer dåtidens 90 000, (112 idag). Jag och Sivert står bredvid, Sivert går runt och slår i garderoben och säger att dom ska skynda sig. Hör att pappa säger till larmcentralen som ska skicka en ambulans att det går fortare om han tar mig i bilen och kör. Han säger till Sivert att ta fram kläder till mig och springer för att hämta bilen. Här kommer jag bara ihåg att Sivert tog fram gummistövlar och nånstans tänker jag att det är fel skor. Vet inte varför jag kommer ihåg just det, hjärnan är finurlig minsann

Nå, vi kommer oss iväg och nästa minne är då vi står i luckan inne på Akuten och kvinnan frågar pappa om min ålder. Pappa är förmodligen stressad och vet inte, han drar till med att jag är 12-13 år, och det vet jag ju att jag inte är, men, hahaa… Det spelade inte så stor roll. Jag var 9 år, kan jag ju säga. Även om jag fyllde 10 samma år.

Nåja, jag överlevde även om det blev en jobbig vecka då jag hamnade på intensiven och hade febertoppar med över 42 graders feber. Dom första dygnen där, kommer jag inte ihåg. Dom pratade om att detta skulle ha kunnat vara Akut inflammation i struplocket, något som inte är så vanligt idag då man tydligen blir vaccinerad mot det.

Jag hade varit förkyld innan och dom sa även att olyckan och allt innan kan ha bidragit till att detta utlöstes. Ja där ser man vad en berlock från förr, kan väcka för minnen, och att dom vävs ihop, av att nån säger nåt, som kopplas ihop med en grej och en bild och… på den vägen hamnar vi ofta, känns det som.

Jag ska dock dubbelchecka årtalet, mamma sa 1975, Sivert 1976, och jag velade mellan 76 och 77. Men 1977 stämmer bättre i mitt huvud, för jag fick brev från min skolfröken då jag låg inne på lasarettet. Och hon hade vi bara i årskurs 3, så… men jag kan fortfarande ha fel, vi kanske hade henne i 2:an också. Sen var det väl inte årtalet som var grejen, inte egentligen. Fast man ska alltid fastna i när det var, då man pratar om olika händelser 😁

Det var en trevlig kväll, med släkt och några av Siverts vänner. Musik quiss och vandring down memory lane, skratt och prat i vanlig ordning. Och ja just ja…efterrätten inte att förglömma. Semmelkladdkaka, med grädde, jordgubbar, melon och ananas…bra avslut på en fin middag, tänker jag.

Avslutar med ännu en fin bild tagen av vår pappa. Mamma berättade att det var en nyckelpiga Sivert hade på handen som han skulle visa mig. Med en önskar jag er alla en fin söndag!

 

Prova hacka ner ett träd…

Av , , Bli först att kommentera 11

Stockholms Design week är det tydligen nu. Nu på morgonen intervjuas en kvinna i Morgon Studion, om trender. Hon berättar att trä, är inne nu, det är hållbart sa hon, man ser ett träd i skogen och ja, man kan ju i princip gå ut i skogen och hacka ner det..

Jojo, sa jag till Åke, hacka ner ett träd, det kan man säkert göra.. öhh, fast det lär nog ta ett litet tag. Ordet hacka för åtminstone mina tankar till hackspettar och dom kan tydligen både hacka träd.

Dörrklockor med kamera

Och metall

Påhittiga djur, kanske man kan leja en sån till nåt utomhus jobb 🤪

Apropå trender, tänk hur det såg ut hemma i köken hos folk på slutet av 70 början på 80 talet. Mörkt, bruna färger och plötsligt blev ljusblått eller andra ljus färger, jätte poppis. När sedan en trend försvinner så kommer den ändå tillbaka, men ofta i en blandning av nåt annat.

Ser ju att akustikpanel är jätte poppis.

John på Be Bop-A-Lula Land har även han, en sån liten vägg i hans skivbutik.


Har sett hundratalsbilder från andras hem (är med i en inredningsgrupp på FB), där denna panel är uppsatt i rum, kök, på köksbarer, ja, you name it. Den är ju fin och ger rummet en varm, gemytlig känsla.

Nu undrar jag bara hur länge dom där panelerna får sitta uppe, tills dom åker ut. För då ska det upp andra plattor, tapeter, tegelstenar eller nåt helt nytt, som människan aldrig skådat förut, på väggarna. Väntar med spänning…

Åke pratade om att tända upp en eld ute, idag, och bara kolla in Rallybilarna som värmer upp. Ja, det har redan passerat en hel del. Det är nästan konstant ljud från dom, faktiskt.


Men inte är det samma tjusning som att se ett gäng äldre bilar passera på en lugn cruising runda.


Ha en underbar torsdag, allihop!

Olycksstatistik över Rallyt…

Av , , Bli först att kommentera 14

Theresé sa i morse att dom borde kolla upp olycksstatistiken över detta rally. Nu menade hon inte bilarna och förare, utan publiken. Åke faller in i den statistiken, bokstavligt talat.

Dom drog iväg vid halvåtta igår morse, och Brattby var målet. Åke tog sig dock inte upp till åskådarplatsen utan halkar och faller, såpass illa att han sätter knäet i backen och ramlar på sin egna fot.

Nån av volontärerna kommer med en fyrhjuling och tycker att han ska ta ambulansen in till stan, men det tyckte inte Åke. Så han fick bara skjuts upp till vägsträckan, och fick låna en stol, så han kunde sitta där och titta. Vad som blev av detta fall, vet jag inte än, han sitter nämligen uppe på akuten, i detta nu. Han är väldigt svullen runt vristen och kan knappt stödja på foten.

Vi fick höra sedan att han var inte ensam om att halka, nån hade även brutit ett ben. Det är klart, med alla som går på samma ställe så trycks ju snön ihop och det blir isbana.

Nå, vi gjorde ändå det vi planerat. Ullas hade ju lördagsöppet igår, så vi gick dit och tog en lunchmacka. Åke intog sedan soffläge, jag, Emma, Theresé och Sally åkte upp på Tráhppie en sväng, sedan fortsatte dom till mamma/mormor/gammelmormor, och jag kom på att kryckor och käppar, kan man hitta på PMU, så jag hann dit, med 30 minuters marginal. Hittade ett par kryckor som såg nästan sprillans nya ut, för en lagom penning.

Kvällen som fortsatte, hade vi ju redan bokat. Rökstugan BBQ fick hålla oss med mat. Vi var 13 stycken härifrån som gick dit.

Och i bordet bakom oss, satt brorsan med familjen. Camilla fyllde så påpassligt år, och firade födelsedagen där.

Underbart god, vegetarisk hamburgare som serverades med sötpotatis och brödkrutonger.

Vi partade loss med rom o cola, snapsar och öl.

Då vi kände oss nöjda där så fick Åke skjuts hem, och vi travade ner på Nailheads en sväng.

 

Jitte och Ina, var dom sista att lämna. Det var en mycket trevlig kväll. Såpass att man INTE känner nåt partysug idag 🥴

Önskar er alla en fin söndag!

⚔️⛪️ Kors på taket 🤓

Av , , 2 kommentarer 12

Fick hämta ut en smakbox igår. Denna testar jag via Smartson, till ett bättre pris. Och då får man hem en låda fylld med diverse matprodukter.

Nopp, sorry Winstone, det var inget till dig, fast… i modellyrket får han lön i hundgodis.

Sally modellade i hennes mössa hon ska ha på sig nu, under Rallyt.


Jo…hon gjorde till sig, nalta. Och nu är dom, Åke, Anders, Sally och Martin, en Järlåsabo, på väg ut i skogarna med omnejd. Packade med kaffe, grillkorv, varma kläder och ett sprudlande gott, Rally humör.

Själv tycker jag att vi har dom så nära inpå knuten ändå, så… haha, kors på taket, här passerar dom också, fast i ett mer, uppvärmande moment. Inga farter precis.


Dom får i alla fall ett fint väder, hade ju varit hur tråkigt som helst om det hade regnat, som det gjorde igår. Usch!! ☔️

Hemglassbilen kom lämpligt igår, då Åke och Anders lämnat huset för en prommis i rally depån. Så Theresé fick det delikata uppdraget att hämta in beställning.
Och här kan jag nu deklarera att det var första och sista gången jag beställer nåt med dom. Fick tidigt ett meddelande att min beställning var färdig och skulle levereras igår. Det jag var intresserad av, var semmelglassen.

Fast Theresé får till svar, att den glassen är slut och dom har inte ens min beställning utan Theresé ringer och frågar mig, vilka glassar jag ville ha. Såå.. näpp, det där var fult. Skicka inte ut att det är klart, och sedan är det inget som ni gjort i ordning, fast ni mejlade ut det. Dessutom skulle bilen komma mellan 17-17.31, den kom nån minut innan 18.

Jag köper min glass på affären, hädanefter, tack så mycket!!

I övrigt finns inget att rapportera för tillfället. Förstår dock att mina klagomål är utomordentligt löjliga och intetsägande i förhållande till vad som händer i Ukraina, just nu. Men det är inget jag kommer att gå in på, jag vet för lite, det enda jag VET är vad jag tycker om Putin… som är en av dom få, rötterna till allt ont i världen.

Ha en fin fredag, allihop!

Måste jag ta ny licens nu?

Av , , Bli först att kommentera 14

Igår höll sig rutorna uppe/stängda, då jag åkte till jobbet, skönt!

Något gjorde sig dock påmint, då detta hände. Jeepen, den var också lättpåverkad av min närvaro.

26678056_10155961250731585_6613024290114028185_o

Kommer så väl ihåg då jag var på väg hem från jobbet en mörk höstkväll och plötsligt blir det discoljus i bilen. Alla lampor blinkade hej vilt, tur Åke kunde fixa…han skruvade bort säkringen, hahaa…

Samma bil, vid ett annat tillfälle. Fulltankad och jag hade startat den och kom på att jag glömt något inne, springer in, kommer ut och då är bildörrarna låst. Arrghh!!! Gissa att man kände en lätt panik, först.

Testar bakdörren, låst, skuffen, låst, andra bakdörren, låst men så kommer jag till passagerardörren och den är, helt oförhappandes, olåst, puh!!!

Den bilen höll ju på göra mig mer gråhårig än vad jag redan är.

78057196_10157623425261585_3313180979505397760_o

Fick alltid ha med bägge nycklarna, dom fungerade nämligen lite random. Ena dagen eller veckan så gick det bra med nyckel A, och nästkommande dag eller månad, så funkade bara nyckel B.

Mycket oroväckande, då den dessutom inte gick att låsa upp med nyckel i nyckelhålet, mycket konstig bil.

Såg på vägens hjältar, då en kille fått sin bilnyckel inlåst i bilen. Den satt dessutom i tändningslåset, AHA…utbrast jag i mitt stilla sinne, det finns fler, uppenbarligen. Jag törs ju nämligen inte lämna min nyckel i Audin, då den faktiskt har låst dörrarna, bara så där, för att, och jag har sedan tänkt att den kan nog inte göra det, om nyckeln sitter i, men nu fick jag det, överbevisat, det kan alltså hända, så…nej, stiger man ur bilen tar man med nyckeln.

78042460_10157623423941585_7331824085569110016_o

Med allt som hänt runt omkring mig och våra bilar, får jag väl vara glad att den står kvar ute på gården då man stiger upp, och inte har dragit iväg, av sig själv.

Och här kommer jag ihåg den morgonen jag klev upp och tittade ut, ser Niccos bil (trodde jag då) och blir varse att hon försovit sig. Jag ringer och låter säkert skärrad och upprörd då hon svarar, jag hinner inte förklara att hon måste stiga upp, innan hon säger: NEJ, mamma, det är din bil som står där, inte min, jag är på jobbet redan!!!

Haha vi hade bytt parkering, kvällen innan, och då jag kikade ut såg jag bara en bil, tänkte inte på vems det var 😀

Apropå bilar så tog jag upp min hjälm igår, för att kolla om den fortfarande är gångbar, Åke testade den och nej, han får inte börja tävla, även fast han ser sugen ut 😀

76686323_10157622551456585_8607800852792475648_oOch ännu ett nej, hjälmen har gått ut enligt dragracing reglerna, däremot får man köra rally med den i några år till, så jag vet inte…måste jag ta ny licens nu då, och byta bilsport? Ska klura på den 😀

Ha en fin onsdag!

Borrhålsprincipen

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi kom in på ämnet fritidsintressen, igår kväll, jag och Nicco. Upprinnelsen till samtalsämnet , var vår osthyvel, kan ni tänka.

Den har ett trähandtag, och nu vill den inte sitta kvar där längre, detta problem uppstod redan för 1 år sedan, gängorna inne i träet har blivit upp eller ner nötta och nu är det säkert bara ett runt hål, därinne. Jag påpekade hur länge det varit så, och Nicco tyckte att det inte skulle vara någon sak att fixa. Det är ju bara att borra ett nytt hål, eller ordna ny träbit, med nytt hål, ja, svarade jag, jag vet. Jamen varför gör du inte det då, sa hon.

Jo, det kan jag tala om. Jag vet inte hur man borrar ett hål! Ja, jag fattar borrhålsprincipen, hur det blir till, men sist jag borrade ett hål, var då jag gick i 3:an och gjorde en sån där trä tärning som alla fick göra som första test, och då skulle hålen borras, fast med en pelarborr, inget man höll i själv.

Dessutom, sa jag , med lätt förhöjd röst, så vill jag INTE lära mig nåt sånt nytt. Och det, av en enda enkel orsak, med en händelse färsk i minnet, trots att det var 31 år sedan. Åke visade mig hur tvättmaskinen fungerade, nere i källaren, och sen dess har jag skött tvätten, han påstår själv att han inte vet hur, man gör…tillåt mig småle.


Visst, maskinen ser annorlunda ut idag, än den gjorde då, men jag tänker att det hellre är, att han INTE vill. Precis som jag INTE vill lära mig att köra lill traktorn med plog, för då lär jag åka på snöröjning, gräsklipparen, ok, den kan jag med, och ibland klipper jag gräset, mest för att vara snäll mot min hårt arbetande man, (nu blir det pluspoäng 🙂 ). Och borren, nä, sa jag till Nicco, jag är inte intresserad.

Nu tyckte hon att det var tråkigt, varför vill man inte lära sig nya saker? Jamen jag lär mig ju varje dag, sa jag. Inte nödvändigtvis att spela ukulele, använda borrmaskin, eller göra batiktryck, men jag får nya erfarenheter, jag kan växa med sånt jag redan kan och vet.

Fast, jag har ju lärt mig något helt nytt, från att inte vilja köra bil i vintertid, till att köra dragracing och sladda i snö, det är kul 😀

012 0302

Och vem vet, rätt var det är, så faller jag för något annat som låter kul. Åke bävade då jag nämnde att rally ser ju roande ut, hahaa…

0441Jag har haft fullt upp på morgonen, med skjutsande hit och dit, men nu har jag landat i soffan och tänker ha det lugnt i några timmar, sedan ska jag träffa Sussie på Strömpilen, det blir trevligt. Ha en fin torsdag, alla vänner!

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  🙂
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen 🙂 Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 
Maria Lundmark Hällsten