Så var man ledig idag och då undrar jag vem man ska tacka då man vaknar kvart i fem och inser att man inte kommer att somna om… televerket kanske. Eller så struntar man i tackbrevet till dom och börjar fundera på allvar om man istället ska kosta på och köpa en mörkläggningsgardin till sovrummet, hm…
Sen är det väl detta med Eloise också, vaknar man så där så kan man inte låta bli att ligga och fundera på vad man ska göra eller hur det kommer att bli. Veterinären sa i alla fall att kattens knä, är så instabilt så det åker lite hur det vill, och det gör säkerligen jätteont.
Problemet är då att hon överkompenserar med det andra knäet och det håller också på att ryka. Med en operation stabiliserar dom knäet, men dom är ändå inte säker på hur bra det kommer att bli, Eloise kommer aldrig att bli bra, utan frågan är hur pass smärtfri dom kan få henne… och om det är värt det. Hon sa att om det hade varit hennes katt, så hade hon förmodligen inte opererat, men å andra sidan sa hon, är det jättesvårt att veta, innan.
Jag hann aldrig få tag i försäkringsbolaget igår, utan ska ringa nu på morgonen och fråga om detta nu ingår i försäkringen vi har, och vad självrisken ligger på. Rör det sig inte om så mycket pengar så tycker jag att vi provar operation, går det så går det, och funkar det inte så har vi i alla fall gjort vad vi kunnat.
Man undrar också vad som ska bli av Enya, om Eloise förvinner, då har hon inget sällskap längre. Men dom är inte alltid så goda vänner heller. Och vi pratade just om det igår, att sedan vi flyttade hit, så ligger dom ytterst sällan i lag, som dom kunde göra förut. Har Enya inmutat soffhörnet och Eloise kommer så hoppar Enya ner, men detta beteende kan ju också ha att göra med att hon känner att något är fel.
Enya fräste och var arg på Eloise igår, då jag kom hem med henne och hon gjorde det även då jag kom hem från jobbet, Eloise fick inte passera henne utan att få veta att hon levde. Men man vet inte vad som rör sig i deras huvuden, man kan bara gissa.
Åke han kämpade på med uteplatsen då jag kom hem och raserade en bit av kantstenen som han grävt upp och justerat till, men Maria då… fast jag gjorde exakt som jag alltid brukar göra då jag backar in på gården så den där kantstenen har nog alltid legat lite pyrt till, och när den nu kom upp till ytan så kommer detta inte att vara den enda och sista gången man kör över den. Vi får se hur vi gör med det också, kanske plockar bort dom helt, och markerar gräsmattan med något annat, för detta kommer att bli problem.
Nu är jag ledig i dagarna två, och att få dom dagarna att gå, kommer förmodligen inte heller att bli några problem 🙂 Önskar er alla en fin tisdag!
Senaste kommentarerna