Etikett: ratten

Lite rappligt, är det allt!

Av , , 1 kommentar 19

Jan B hämtade upp mig på morgonsidan, lätt stressad, eftersom han av någon outgrundlig anledning lycktas med konststycket att dra av bägge skosnörena då han satte på sig skorna…haha, tur att det finns fler än jag som besitter sådana talanger :D

Sedan överlämnade han stafett pinnen till mig då jag klev av på Alvik, fixade ut ett boardingkort, som värsta vana resenären, går iväg men upptäcker att någon förföljer mig med ett hallå…hallå…hallå! Det var en snäll man som plockat upp mitt boardingkort som jag slarvade bort, det första jag gjorde.

Tog mig genom kontrollen, utan skor, jo, dom skulle upp på bandet, dom med, och där är det ju värsta stressen. Du står och håller i väskor, ska av med jacka, tömma fickor, lägga upp saker i lådor, och ingenstans att bara lägga ifrån dig saker, och på allt det, en ringlande kö av människor som står på tur. Det var där jag slarvade bort (tillfälligt) Sallys väska…inte konstigt om fler tappar sina saker, just precis där.

Och nu, flygresan…försenad, men oj vad jag älskar starten, satt och funderade hur dom gör. Känns lite dragracingaktigt, vänder, varvar upp och sen iväg…Ingen gaspedal, antar jag, dom gasar väl med nåt handtag, eller sitter det i ratten? Vilken grej, och hur kan ens ett plan lyfta från marken och hålla sig där. Jag menar, då man boardar har dom ställt ut skyltar att man inte får gå under vingarna…VARFÖR? Det första man tänker är att ingen ska riskera att få den i skallen om den går av…hemska tanke :D Och nog ser det lite rappligt ut i luften, med den där tunna plåten, som fladdrar i vinden.

Nå, resan gick fort, jag gjorde som jag blivit tillsagd, tog rygg på folk ut genom gaten, men dom upplöstes i intet och där stod jag, vilsen, skulle leta efter terminal 4, men det var enbart skyltat till 2,3, och 5. Kaos, skulle jag vilja påstå. Jaja, jag ska skriva om det sedan, sparar lite på upplösningen. Nu gör vi oss i ordning för att åka ut och rasta ”plåtis”, Tina och Christians husbil och allt vad det kan innebära. Önskar er alla en fin torsdag!

En till krasch…på Näckrosvägen

Av , , 6 kommentarer 7

 

Håller ni på vara less på att läsa om alla krascher nu, jag håller då på vara less att skriva om dom.
 
Kom från Vallmovägen och svängde in här på Näckrosvägen, efter att ha varit på Mariehem och fikat hos morsan, samt handlat på Ica hedlunda. I samma veva då jag svängt in så kommer en bil utfarandes från parkeringen, han har inte noterat att jag är där, vi ställer oss bägge två på bromsarna men det var liten idé. *Pang* lät det då jag knuffade undan honom. Det tog i fronten på bägge bilarna.
 
Jag körde undan och hoppade ut ur bilen. Han undrade hur det gick för cheven, ja, sa jag, förmodligen syns det nog ingenting, och det gjorde det inte heller. Men hur gick det för din stackars bil då, undrade jag. Nu råkade han ha en sån där plastig sak…hm, BMW hette den ju, i nyare årsmodell, och plasten på kofångaren höll inte. Men se tokigt (sa hon och skakade lite lätt på huvudet). Nä, sa jag, du valde fel bil att bumpa med.
 
Så var det med det, han trodde inte att han skulle bry sig om att göra något åt bilen, det syns ju inte så mycket på håll, tyckte han, så vi sa tack och hej.
 
Jag som aldrig under mina snart 26 år med körkort,  har varit inblandad i någon incident med fordon, överhuvudtaget, och nu har det hänt tre gånger, varav två gånger med jag bakom ratten, och en gång som vittne och skriven för bilen som var inblandad, nåja, det gick ju bra och sedan kan jag ju passa på att höja ett varnande finger åt alla er som nu vet hur cheven ser ut, passa er eller håll er åt sidan då jag kommer, man bråkar inte med den bilen :-)
6 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

Utan armar

Av , , 3 kommentarer 3

 

Visst är ni många som såg på, Här är ditt liv, i helgen som var? Om inte så missade ni en otrolig människa. Lena Maria Klingvall, heter hon och hon föddes utan armar och ett ben som bara var hälften så långt som det andra.
 
Det finns många som föds med handikapp men kanske inte alla har en sån livsglädje och go, som hon har. Hon sa något som kommer att sitta kvar i mitt huvud och det var så klockrent. Ingvar Oldsberg frågade nämligen henne om det fanns något hon inte klarade av. Hennes svar var –Visst finns de det, men alla människor är handikappade, för det finns ingen, som kan göra allt. Och det är så sant som det är sagt. Hon kan inte stå på sina händer då hon inte har några, jag har händer men jag törs inte lova att jag fixar att stå på dom.
 
Hon satt och stickade en tröja och använde sina fötter till detta, hon sa då att hade hon haft två armar så kunde hon ha stickat dubbelt så mycket, alltså en tröja med fötterna och en tröja med händerna. Kanske hon hade fixat det med, med tanke på hennes sätt att vara.
 
Men sen har jag funderat lite på detta, vi skulle ju faktiskt kunna lära oss att till exempel sticka med fötterna, men vi gör det inte, för vi ids inte. Vi skulle också kunna prova att sätta upp fötterna på ratten precis som hon gör då hon kör bil, men varför skulle vi prova på, det är ju bara jobbigt.
 
Men det förstås, hon föddes så och har inte haft så många andra alternativ, det är nog mycket värre att förlora sina armar i vuxen ålder. Som en vän till henne hade gjort. Hans största ängslan var då hans mamma dog, och han visste inte vem som nu skulle mata honom, hjälpa honom på toaletten och andra saker. Han hade förmodligen aldrig provat på att klara sig själv utan bara försökt finna sig i sitt öde. Nu hade han ett eget liv och en familj så för hans del gick det bra i alla fall. Han jobbar nu som mun målare.
 
Det väckte också en tanke hos mig, visst skulle vi också kunna lära oss att måla med munnen eller med fötterna, för all del, men vem skulle köpa en sån tavla? Förmodligen blev den svårsåld, men jag undrar bara varför? Gjorde vi inte samma arbete, eller är en tavla som är målad av en utan armar, mera levande och seriös, än en som skulle ha målats på samma sätt men med en som hade armar? Ja, det får väl vara som det är, jag tror ingen är avundsjuk på vare sig henne eller andra som föds med avsaknad av lemmar. Men bara för att dom saknar just en lem eller två, innebär inte att dom har ett sämre liv än någon annan, men säkerligen lite jobbigare och krångligare.
 
Önskar er alla en fin dag!

Vilket mattesnille :-)

Av , , 4 kommentarer 3

Nu ska vi göra en liten uträkning här. Jag loggade in på mitt skattekonto igår, och fick till min glädje se att skatten jag ska få tillbaka, 10 000:-, har ökat till 12 000:-. Yes, tänkte jag, någon däruppe tycker att det är dags att jämna ut lite orättvisor.

Sen, efter middagen, så åkte jag och Åke ut till Stig, på Stilservice, för att se om han möjligtvis kunde fixa fram den där armen som inte stämmer till styrsnäckan. Det går nu alltså inte. Det ska inte sitta en manuell styrsnäcka i vår Camaro, utan det ska vara en med styrservo. Detta innebär, att styrsnäckan vi har, inte passar om vi inte köper ett nytt styrstag, a´4000: -. *tjitjing*
 
Då låg man helt plötsligt inte på plus längre, eller så räknar man som jag sa till Åke, jag sa nämligen från början att vi skulle köpa en ny, styrsnäcka, och då menar jag ny från en affär i USA, men den skulle då kosta typ 3000:-, så därför blev det den här istället, för 800:-, ja, då hade vi en vinst där på 2200:-, plus mina extra 2000:- från skatten, och se…då ligger vi på plus igen :-)
 
Fast Åke höll inte riktigt med om att denna extremt krävande uträkning, stämde riktigt, men huvudsaken är väl att det känns som plus, eller? Nä, jag vet, jag kommer aldrig att bättra på mina betyg i matematik men vad gör det om hundra år, nu ska vi tävla i Kubbe i vilket fall som helst, så de så. Vi sätter tillbaka (se, nu skrev jag vi igen, jag menar naturligtvis Åke) den lånade styrsnäckan, den gör ju att bilen går att ratta, men bara jussepass, man får nästan hänga på ratten för att svänga, men vem behöver svänga på en dragracing tävling? Jag har då tänkt köra rätt fram.
 
Idag ska jag till läkaren och visa upp min fot, jag vill nämligen att dom ska röntga den för att utesluta hälsporre, men det vete tusan om dom kommer att göra det, sist sa han ju att min onda fot kunde vara vad som helst, och sedan fick jag gå hem. Det var för över ett halvår sedan och inte har det blivit nåt bättre, snarare tvärtom.
 
Nu önskar jag er alla en fin dag!