Etikett: remiss

Får en tacka eller var det lamm?

Oj så retfullt det är då man inte får veta på ett ungefär, när man ska bli uppringd från sjukvården. Har ju en väldigt dålig erfarenhet av det, sen tidigare. Ni vet, det där hålet i magen, som blev, av för sena insatser.

Den läkaren då, ringde mig fredagskväll klockan 19, och beklagade att jag inte kunde komma på grund av den sena timmen utan jag fick komma på måndag istället. Med facit i hand, så hade jag fått komma på fredagen så hade jag inte behövt riskera mitt liv, men men, shit happens, det gick ju bra ändå, till slut 😀

60641336_10157147759886585_1430728965793775616_nNå, nu, den här gången, handlade det om min eventuella framtid, jobba eller inte jobba. Och jag satt snällt hemma och väntade, och väntade och väntade. Till slut ringer han och då hade jag nog hunnit räkna ut att dom aldrig ringer på morgonen, eftersom dom då har andra samtal och sedan patienter irl.

Jag blir fortsatt sjukskriven till den 14/6 och den dagen har jag, hör och häpna, tid på handkirurgen. Mjo, jag försökte ringa dit, men den gubben gick inte, telefontiderna är slut jaha, ringer nästa dag, strax efter 8, våra telefontider är… jo jag vet, dom började för 20 minuter sedan så…

22365199_10155711865761585_7943161007460638723_nNä, det var bara att ge upp och skriva dit istället. Jag frågar vart jag ligger i remiss högen. Får svar på fem minuter, det är 3 månaders väntetid. Jag sliter mitt hår, fattar inte hur man prioriterar. Jag skriver igen och säger att det jag eventuellt ska göra, kan inte ta mer än 10 minuter och jag fattar att det är fler än jag som vill komma dit, men jag har också ett jobb, och är det inte bättre att få ut mig i jobb igen, än att jag ska behöva gå hemma flera månader. Avslutar med att jag kan komma när som, vid återbud eller för all del, kläm in mig mellan två besök.

Får svar efter drygt en timme, och se, nu fick jag en tid. Blev så glad att jag hade tänkt svara och visa min tacksamhet men jag lägger band på mig själv, tror inte att det är det man ska använda mina vårdkontakter till, så jag får väl tacka här istället. Tack och tack, tummen upp! Ouch, tummen ja, den ska vi inte röra mer än nödvändigt. 😀

Och apropå tack eller tacka, så kommer vi in på får och kanske lamm. Såg det här klippet och det var väl kul, en som tror att hon är en hund 😀

Och nu då, apropå kul, här får ni lite mer roliga saker att se på:

Önskar er alla en fin lördag!

Snart är sötebrödsdagarna över…

Av , , 8 kommentarer 9

Jag har tagit ett beslut…och det är egentligen enbart för att jag vet att ingen blir äldre, (gäller alltså inte enbart mig själv) jag har lite besvär så där, ont på diverse ställen, knän som känns, fötter som lider, rygg och axlar, nå, och i måndags damp då min remiss ner i brevlådan:

019

Vad kan det vara jag har tänkt ut…månntro? Jo jag vill till Lycksele och göra en så kallad gastric bypass operation, för att gå ner i vikt, jodå så att…och första besöket är inte operation utan man får veta vad man ger sig in på, men jag har egentligen inga tvivel, det är bara att köra på.

Läste remissen igen och, hahaa…kolla vad dom skrivit:

020

Om tillståndet förvärras, hm…vad menar dom med det? Jag kan komma in fortare om jag plötsligt börjar gå upp i vikt, eller 😀 Eller nja, så var det nog inte, men kan nästan tolkas som det. Jaja, önska mig lycka till, jag kommer att göra detta om inte dom finner några andra problem som skulle sätta stopp för det.

Jag träffade Helena på Ålidhem igår, vi tog en fika och pratade bort en stund, alltid lika trevligt, mycket att förtälja och tiden rusar då man sitter så där.

På kvällen då jag gick ut med Winstone, träffade jag en annan Helena, en Jonssons Helena, som stannade bilen och vi pratade lite tvärt om midsommarfirandet, vi brukar ju vara ett gäng som samlas uppe i Maltträsk.

Vidare på vår promenad stötte jag på en gammal granne, och vi surrade säkert bort en halvtimme eller mer, Winstone fick då ett litet frispel då vi gick iväg, inte vill han stå stilla så där länge 😀 Men han kan konsten att chilla också, precis som katterna:

005

Fast på följande bilder ser ni två katter som plötsligt inte ville vara vänner längre:

006 007 008 009 010 011 012 013 014 015

Önskar er alla en fin dag!

 

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Det vill sig inte riktigt

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Målaren kom, tjugo över sju, inte alltför sent, med andra ord, men så ringde han nu på morgonen och meddelade att han är sjuk, hur kul var det på en skala då??? Och inte hördes dom ha någon annan att skicka ut i stället. Så då blir det allt vackert att sitta och vänta på att det ska bli klart till på måndag, om han nu inte råkat få nån allvarligare sjukdom, vill säga.
Själv fick jag, apropå att vara sjuk, ringa till hudkliniken och fråga om dom fått in den där remissen, nu har jag ju väntat tre veckor och vill ju veta nåt… dom hade inte fått in någon sådan. Så det var bara att ringa vårdcentralen igår, där jag fick veta att min husläkare varit sjuk, och var tillbaka på plats, först igår. Om nu det är något att skylla på, jag vet inte jag, för jag gissar att en remiss skickar du med ett klick på datorn så var det gjort.
Vidare ville jag veta provsvaren också, på allt dom skulle testa sist, och det fick jag veta via sköterskan jag pratade med, sänkan är fortfarande förhöjd, nu var den högre än sist, då den låg på 27 och nu 36, dessutom hade jag något förhöjda vita blodkroppar, hm…
Ja, jag hoppas han hör av sig snart och talar om vad det betyder, och hur stackarn jag ska göra med kortisontabletterna, jag vill inte äta dom längre, men man ska tydligen inte avbryta behandlingen heller, bara så där.
Nu ska jag se om Nicco är klar.. . vi har ett ärende nu på morgonen, och sedan får jag väl skjutsa iväg henne till skolan, själv jobbar jag ju eftermiddag igen, innan jag gör helg. Önskar er alla en fin fredag!

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Remissa mig hit eller remissa mig dit

Av , , 2 kommentarer 6

Fick remiss svar från min husläkare, han hade nu skickat in en ny remiss till handkirurgen för utredning av mina händer…???

Jag trodde ju att det redan var gjort, så jag ringde upp vårdcentralen. Dom kunde inte svara på enda fråga utan sa att jag fick ringa upp kirurgen istället. Gjorde det imorse…hon sa att hade man fått remiss dit så var det redan klart att man skulle opereras, men jag skulle i alla fall få tala med operations läkaren.

Han ringde upp och sa att den 16/8 får jag operera handen och…hör nu, han sa att jag fick välja vilken hand som skulle göras…???

Ehh…ok, då tror jag att dom får börja med vänsterhanden som var konstaterat dålig så får vi se vad dom säger om den högra, sedan.

Men nog kan man börja fundera på vem eller vilka man ska lyssna på. Aja, jag får väl tro på mig själv då, så går det säkert bra 🙂

Maria Lundmark Hällsten