Etikett: Rickard

Jag måste vara den enda…

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Jag måste ju vara den enda människan i världen som kan få musiken i bilen att utesluta vissa bakgrundskörer. Jag har spelat, under en lång tid, låten: California dreaming, en bra låt, tycker jag. Men allteftersom så försvann vissa ljudeffekter och sedan saknade jag som skrivet, doakörens olika nynnande.
Jag fattade absolut ingenting, ett tag trodde jag att jag spelade låten från en annan cd skiva och att det var ett plagiat som inte lät som originalet, men det stämde ändå inte, jag hade ju dom andra låtarna där, som skulle vara där.
Men så, kom dagen då vi satt i bilen, både Åke, jag, Nicco och Rickard, och så började Åke fippla med stereon, han mumlade nåt om varför jag ändrat inställningarna, blablabla… och plötsligt, låter ju låten exakt som den skulle, ha… jag som inte ens visste att man kunde ställa om ljudet på det sättet.

Här har alltså jag suttit flera dagar, jag till och med veckor, och trott att jag kanske fått ett hörselfel, unikt i hela världen, och bara vissa ljudeffekter i den låten, var det enda jag inte längre kunde höra, hm…
Men den är rolig, den där stereon. När jag ska höja volymen så kan den ibland bli helt knäpp och fortsätta höja så det blir järnet och det går då heller inte att sänka, så jag får kasta mig på avstängningsknappen istället, för att inte bli döv på riktigt. Varje gång jag försöker sänka, så blir det högre… jaja, nu brukar jag många gånger stänga av stereon innan jag stänger bilen, så får jag inga överraskningar då jag startar, haha… jag är ju smart jag, skrev hon och log lite lätt klurigt, så där.
Idag ska jag hem till Tina och dricka lite kaffe, hade vi bestämt, och sen får vi se vart det barkar av. Måste ju i vilket fall som helst, ta hand om hunden samt vara hemma då Folkbladet kommer hit. Önskar er alla en fin fredag!

Jag körde på nåt igår… tydligen

Av , , 2 kommentarer 10

 

Jag fixade en inhoppare på jobbet igår så jag slutade halvsju och fick åka hem och fira 15 åringen. När jag passerat rondellen uppe vid lassarettet så sa gps:en åt mig att jag kört på rondellen. Hallå, vadå kört på… jag har inte kört på nån rondell, så de så:
Sen brände den bilden fast och stirrade mig i ansiktet hela vägen hem.
Nicco fick en akustisk gitarr, något hon länge önskat, och sedan hade jag varit ner på Forex och växlat in lite pengar till Forint, (ungersk valuta) som hon ska ha som fickpengar då hon och Theresé åker till Budapest. Ser onekligen roligare ut med den valutan än med Euro, med tanke på att det blev 26 000:- :)
Brälla och Lena kom hit och firade med oss samt Viktor och Olivia, två gamla klasskompisar åt Nicco och Rickard, förstås.
Winstone gav järnet och jagade på så man nästan fick hålla andan och sedan *pang* så sov han. Det är verkligen av eller på, och inget annat. Åke plockade upp han från hallgolvet där han krupit in mellan skohyllan och ytterdörren och kom och la han i min famn och där sov han vidare, utan att blinka.
Ikväll får vi middags gäster, Helena och Mats Jonsson och Tord, Camilla och deras dotter Ebba, kommer över på mat och dryck, det blir trevligt, ska prova på att laga till nåt nytt, men har inte bestämt vad vi ska ha till, hm… klyftpotatis…pommes… potatisgratäng blir det då inte, så långt har jag då bestämt, men jaja, vi får se, nåt blir det då.
Nu ska jag upp och hämta ner energiknippet så han får komma sig ut en stund. Önskar er alla en fin lördag!

Varför sån hets och brådska?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.
Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.
Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.
Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.
Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?
Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Att man får göra så….otroligt!

Av , , 6 kommentarer 13

 

Jag, Nicco och Rickard, var på djurmagasinet i förrgår och införskaffade hundbädd och mat/vattenskål. Vi stod en stund och diskuterade hur pass stor valpen kommer att vara då vi hämtar hem den, och måttade lite med händerna, men det är som halvsvårt ändå att gissa sig till.
Sen stod jag där vid en hylla och kollade på nå saker då det plötsligt bjäbbade vid sidan om mig, jag vände mig om och där står en kille och håller i världens sötaste hundvalp, jag ler och nickar som om för att säga att den var gullig, är på väg att fortsätta med mitt då jag uppfattar att hunden är helvit och väääldigt lik den ras vi valt.
Så jag frågar, men du, vad är det där för ras? Ja sa killen, det är en japansk spets, jag har hämtat hem den nu, från Strängnäs så den är 8 veckor. Ja, ni fattar, vad var oddsen för detta. Att vi skulle råka stå just där och då och få se hur stor vovven kommer att vara. Det finns tydligen 7 stycken japanska spetsar i Umeå och snart 8 då :)
Bilden lånad från http://www.chezzays.com/hundar.html och därifrån kommer pappan till Niccos hund ifrån.
I och med detta hund köp och kontakt med kenneln så har Nicco dom på Facebook, där det nu skulle göras en speciell grupp osv. Nicco förklarade hur detta går till och man häpnar ju, fattar inte ens hur det kan vara möjligt att man får göra så där.
Och här kommer nu en lite förklaring till er som inte har facebook, mig inräknad. Vem som helst kan alltså starta upp en grupp, vilken som helst, låt oss säga att jag gör det och kallar gruppen för ”Alla som avgudar Maria Lundmark Hällsten”, sedan klickar jag in alla mina vänner där och då är alla dom med i den gruppen, oavsett om dom vill eller inte.
Sen kanske det finns några stycken… ja några få (hehe) som nu faktiskt inte vill vara med i den gruppen, och då måste dom tacka nej eller gå ur. Jag har aldrig hört nåt så befängt, detta innebär ju att jag kan hamna i vilken j-vla grupp som helst som jag absolut inte står för, och då är det upp till mig att ta bort mitt namn därifrån, visst ska det väl ändå vara tvärtom. Att man blir inbjuden och får välja om man vill eller inte.
Ponera att jag nu är en stor skrytsam jäkel som har en nagel i ögat på någon, jag är 14-15 år och gillar verkligen inte den där tjejen i klassen bredvid. Låt oss säga att hon heter Rakel Rakelsson, och nu startar jag upp gruppen: ”Alla vi som älskar Rakel Rakelsson”, och jag sätter dit alla mina 800 ”vänner” varav 775 av dom, inte ens vet vem Rakel är.
Givetvis kommer folk då att klicka bort sig själv och till slut finns det inte en enda kvar i den gruppen, och allt detta kan givetvis även Rakel se, för hon har också facebook. Är inte detta psykisk mobbing/misshandel, eller vad? Nä, ännu en anledning till att vara glad att man inte är med i facebook, jag klarar mig utan.
Jag var ju till läkaren igår och nu har jag fått astmamedicin som ska inhaleras morgon och kväll i upp till 2 veckor, men sen ska detta vara bra, om det inte mot all förmodan, blir en lunginflammation, sa han, men det är ytterst sällsynt, problemet är ju att det sitter slem i halsen och jag får ju inte upp det, men det har inte gått ner i lungorna… än, i alla fall, men det lär jag ju märka om det gör.
Nu hade jag då bästa natten hittills, då jag fick sova 5 timmar i sträck innan det var dags att kliva upp och vandra runt lite. Och jag har inte hostat i natt heller, skönt! Däremot låter jag fortfarande som en väsande någonting, då jag pratar, men då får det väl vara så då, ett tag till. Önskar er alla en fin torsdag!

Lyxfika???

Av , , 2 kommentarer 6

Nicco bredde sig en husmans igår, med ost på och en kopp varmchoklad till, när hon gjorde det kom hon på att hennes kille, Rickard, sagt att en lyxfika…. det är en husmans det.

Hm… njaeee, sa jag, jag är inte böjd att hålla med, husmans, tsss, det åt man ju förut eftersom man inte hade något annat val, idag däremot, finns ju en uppsjö av olika typer av hårdbröd.

Med frön, havregryn, hårt, mellanhårt, frasigt, knasigt, kantigt, runt, tjockt eller tunt.

MIn pappa älskade husmans, och det stod nog dagligen dags, på hans matintagslista, samma sak med Åke… jag fattar det inte, ok, jag åt husmans i 20 år, men sen vart jag less, och idag säger jag never, finns det inget annat att välja på så är jag hellre utan.

Men visst är det konstigt det där med vanor och hur man plötsligt en dag kan bryta, för att aldrig mer återvända. Min chef har varje dag, till frukost, tagit exakt samma sak på sin frukostmacka…varenda dag, i över två års tid, fattar ni, och helt plötsligt i måndags, skulle hon ha ett annat pålägg.

Jag tvärbromsade i mina rörelser och var tvungen att vända mig mot henne och fråga vad hon sagt, och ja, jag hade hört rätt, hon skulle ha något annat, men herreminje, sa jag, vad har hänt??? Nä, det hade inte hänt nåt speciellt, och jag vet inte jag, det kanske var en engångsföretelse, för imorse var vi tillbaka till det gamla vanliga igen :)

Usch vilken bilförare…jag är :)

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Jag läste att dom har på förslag att man skulle få betala en högre försäkringspremie på bilen om man var en hetsig chaufför, hm…undrar om jag skulle åka dit på det då? Jag kan ju lätt reta mig på vissa saker, som till exempel i förrgår.
Jag kommer upp på Mariehem där mina föräldrar bor, min pappa har två p-platser, en under tak och den andra stolpen är ute bland dom andra platserna på den större parkeringen. Där brukar vi nu ställa oss om inte han har någon bil där.
Min plan var då att göra just det, men se, då jag kom dit hade någon annan…okänd typ, tagit platsen. Nu hade jag, om det inte varit så olyckligt att det finns en p-ruta bakom den platsen, ställt mig precis bakom bilen, i ren trots, alltså parkerat in den där. Detta är nämligen inte första gången det händer att någon ”knycker” hans plats, som han ju betalar för.
Men jag besinnade mig och tog istället och fotade regnumret med min mobil och tänkte att jag kunde ju ta reda på vems bilen är. Kommer upp till mamma och hoppsan, där sitter ju typen som stulit platsen, min lillasyster, hahaa…hon hade lånat sin sambos bil och inte kommer jag ju ihåg regnumret på den.
Nu till nästa händelse som inträffade igår. Jag kommer och kör Vännäsvägen från lasarettshållet, ligger i höger körfält och retar mig lätt på alla som viker ut i vänstra…enbart för att klämma sig in, längre fram, som vanligt.
En bil snett framför mig slår plötsligt på blinkersen för att komma in framför mig, jag saktar in…ännu mer, och ännu mer och sticker ut hela armen genom rutan och vinkar allt jag har att den ska svänga in, vilket den gör i snigelfart, så när vi är framme vid trafikljuset vid Ö.K,  ska den svänga in där, och bromsar helt *SUCK*.
Och då börjar lyset slå om till rött och Marias tålamod är slut, så hon trycker ner gasen och passerar skuffen med några cm, uppenbart irriterad, men njuter i stillhet av vrålet som Buicken ju kan ge ifrån sig och hoppas i sitt stilla sinne att gubben i bilen studsade till på sätet, och slog huvudet i taket…typ.
Sedan kom Niccos kille Rickard, hit igår kväll och berättade att han hade tutat på mig, utanför KFUM, men att jag förmodligen inte sett eller hört honom. Hahaa…njae, sa jag, jag var nog lite uppretad just då. Ja sa han, jag satt i en lastbil med min lärare (han går alltså på lilja) och när du kom så tutade jag och sa att det där är min flickväns mamma, men läraren hörde bara flickvän så han hade snopet sagt: Va…i raggarbilen, hur gammal är din flickvän då? Moahaha…nä, svarade Rickard, flickvännens mamma, och då fattade han, men historien förtäljer inte vad han tyckte om min körning :)
Önskar er alla en fin torsdag!
 

En grillkorv, en bräckt skinka…

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Vi gjorde ett middags stopp i Harmånger i lördags, jag beställde åt oss allihop och så här sa jag: En grillkorv, två kebabtallrikar och en bräckt skinka. Inget konstigt med det, tyckte jag.
Vi kommer fram till kassan och killen ser lite frågande ut och säger något som jag först inte hör och avslutar med grillkorv. Jaa, säger jag, en grilkorv. Jag tror att han frågar om jag vill ha kokt korv eller grillad… typ.
Vi går och sätter oss och jag börjar tänka att det där kommer att bli nåt skumt. Nu får jag väl bara en grillkorv, och inte två, som man brukar få… kanske en grillad med bröd :) sa jag och log lite lätt.
Beställningen är klar, Rickard hämtar en bräckt skinka till Åke, och varsin kebabatallrik till han och Nicco.. min grillkorv är inte klar än. Hm… vad är det nu då, vad kan bli fel med världens mest enklaste beställning, och så, dyker min tallrik upp på disken och det är…tadaaaa, en enda grillkorv med pommes och sallad.
Hahaa… jaja, jag ids inte bråka, verkligen, utan tänker att det räcker säkert ändå och det gör det, det blir alldeles lagom, men jag undrar ju varför Åke fick mer än en bräckt skinka på sin tallrik, jag sa ju en bräckt skinka då jag beställde, men han fick flera stycken :)
Åke kollar kvittot och jag fick faktiskt en barnportion, jojomensan, det visste jag inte heller att man fick beställa, som vuxen alltså, det brukar ju finnas restriktioner på det. Nå, jag ska inte klaga, det blev ju som sagt var bra ändå, trots vissa språkförbistringar.
Idag är det arbete, därav detta tidiga blogginlägg, tur att det inte regnar längre och konstigt ändå, jag som läst om varning för högt vattenflöde, men jag kollade väl inte så noga vart det gällde. Önskar er alla en fin måndag, pissvädret till trots :)

Lite lurigt

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag fixade några presenter igår, till Theresé, och bland annat kollade jag på en gjutjärnspanna, som jag vet att hon vill ha. Nä, Theresé, jag har INTE köpt den, du får något annat istället. Men i alla fall, nu var en av grytorna nedsatt, från 1699:- till 1199:-, ja, det var ju en bra rabatt, tyckte jag, och gjorde en runda i butiken, gick tillbaka och lyfte i grytan och hade nog tänkt att jag köper den… men så tittar jag på hyllan där resten av grytorna står, och då…
Upptäcker jag att dom på den hyllan ser större ut, jag lyfter i kartongerna, och ser att det ordinariepriset på dom är detsamma, jamen då måste det vara min synskärpa som inte stämmer tänker jag, och rycker en kartong, men så börjar jag läsa på den och ser att dom faktiskt är större, det skiljer en hel liter mellan dom.
Nae, då blir Maria misstänksam och struntar i grytan. Jag går och frågar i kassan, vart felet är, hur kan en gryta med 1 liters skillnad, ha samma ordinarie pris? Nä, men det kan inte stämma, säger expediten, och börjar knappa på datorn. Det tycker inte jag heller, säger jag, nog borde den större vara dyrare eller tvärtom. Men se… hon kommer fram till att det är samma ordinariepris på dom två olika grytorna, jaha säger jag, då blir det ingen affär, för hade den större grytan haft samma rabatt som den mindre, då hade jag köpt den, men inte nu.
Lite lurigt tänker jag att det är… klart det syns bättre med 400:- rabatt, för hade det ordinarie priset varit mindre på den lilla grytan (vilket borde vara det rimliga) så hade rabatten inte blivit lika stor.
Nicco och Rickard for ut i bärskogen och kom hem med en 2 kilo blåbär, ungefär, sen bakade dom en blåbärspaj och bjöd på, sådär på kvällskvisten, inte alls dumt. Dom som förövrigt har ett årsdag idag, grattis! Själv plockade jag en påse krusbär, lite svarta vinbär, smultron och några hallon (här hemifrån), tur att vi har resurser :)
Så har grejerna kommit till dragstern, en Mats Jonsson dök förbi för att kolla in dom och dom upptäcker att det saknas en liten pillevitt sak som heter x kil, och som är ett måste. Åke ringer till Kurtan som skickat grejerna, för att höra om han har en sån kil, men tyvärr… och dom är nästan omöjlig att få tag i.
Nu sa han att man kan göra en själv, och det ser ju ut som att det får bli så. Åke provade även att ringa en kille i Östersund som erbjudit oss en kamaxel i Kubbe, och se, han hade en x kil, men den satt fast, han fick icket loss den, inte annat än att han i så fall skulle sabotera vevaxeln, och det är ju dumt… för hans del.
Jag ska jobba tre timmar idag, mellan 14-17, det är ju överkomligt, jag var inte alls sugen på att jobba överhuvudtaget, inte som jag känner mig, hes och eländig, med lätt hosta. Men, å andra sidan, tre timmar går fort och jag får väl snart gå ut och sätta mig på altanen och insupa lite värme så hinner man ladda lite. Önskar er alla en bra dag!

En pizza utan deg… och ost

Av , , 4 kommentarer 10

 

Så var det lördag igen… snopet, hur en vecka kan försvinna så där. Jag träffade ju Anna igår, vi tog en kaffe på strömpilen och pratade om livet i allmänhet. Hon och hennes sambo piper iväg till utlandet om några dagar och har tänkt vara borta i två veckor… vilket lyx, och det är inte mer än att man kan vara lite avundsjuk. Fast å andra sidan så är man väl alltid det på dom som har kvar av sin semester.
När vi var på väg till Kubbe, satt Nicco och Rickard och spelade ett spel. En massa kort som skulle dras och vissa saker skulle dom väl bara svara på och andra kort var saker som skulle göras. Givetvis såna saker som är lite skämmiga och som tar emot att göra.
Nå, nu är jag egentligen emot att man ska busringa till folk, fast just det här samtalet, som inte heller gick till en privatperson utan till ett företag, var inte annat är hysteriskt roligt, jag ber så hemskt mycket ursäkt för att jag satt och garvade.
Rickard fick nämligen i uppdrag att ringa till en pizzeria, där bad han att få beställa en pizza… utan ost… och utan deg, dessutom undrade han om han kunde få den hemkörd.
Nu fick vi ju inte höra svaren han fick men Rickard sa att killen först lät frågande (inte så underligt) och jag ser framför mig hur han sänker sina ögonbryn och grunnar. När Rickard så upprepar sin fråga och ber om hemkörning får han en lätt utskällning, det begriper han väl, att han INTE kan få en pizza utan deg… det är ju ingen pizza heller, och sedan slängs luren på.
Jag kommer ju ihåg då vi höll på med busringningar i yngre år, då slog man ju bara ett nummer i luften och babblade på, för det mesta satt vi nog hemma hos min bästis Annica, dels för att hon var ensam på dagarna, och för att dom hade dubbla telefoner. Så en av oss började ringa, när vi sedan fick svar så lyfte nästa på luren och då var vi tre på tråden. Enbart för att göra folk ännu mer förvirrade.
Till vårat försvar skulle jag vilja påstå att vi nog var rätt så snälla ändå, inga skrik, svordomar eller dumförklaranden, utan bara…babbel.
Önskar er alla en fin lördag!

Kör så det ryker… typ

Av , , 2 kommentarer 12

 

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.
Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)
Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten
Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.
Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.
Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:
Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.
För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).
Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb—– killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.
Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.
Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:
Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.
Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig… men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!