Etikett: rita

ALLA kan rita 🖌, ALLA kan måla 🎨, ALLA kan fota 📸

Av , , 2 kommentarer 16

Nu deklarerar jag lägenheten på övervåningen som inflyttningsklar. Klädkammaren tömd, så när som på ett staffli, ett par änglavingar och schackspelsplan, och några speglar.

Kändes nästan, lite vemodigt då jag gick upp sista svängen igår, då man vet att det kommer att dröja innan man får sitta där igen. Jag tycker att det känns behagligt i tv rummet.


Drog ut den gamla barnvagnen som Åkes mamma, Elsie, lekt med som barn. Och nu får den återigen, tjäna som blomvagn.


Denna porslins sak, fick jag inte grepp om. Tog ut den från klädkammaren, diskar upp den, och medan den står i diskstället ger den ifrån sig knäppande ljud. Nå, det kan ju ha att göra med temperaturskillnaden, tänkte jag.


Fast 3 timmar senare, står den fortfarande och knäpper. Nicco kom förbi, och vi hörde hur den lät. Hon sa att den har knäppt i flera år, även då hon bodde däruppe så hade den ljud för sig, inifrån kammaren. Hahaa… klicka på bild och ja skruva upp ljudet, så får ni höra ett knäppande.


Spelade in flera minuter men det blir nalta tradigt att bara sitta och vänta på att det ska låta. Men 2-3 knäpp varannan minut, presterar den.

Nicco provlyfte det tomma linneskåpet, där även lådorna var borttagna. Ehh, det bestämdes att skåpet får stå kvar. Det väger alldeles för mycket, man kan till och med fundera på hur dom ens fick upp det där åbäket. Kanske byggdes ihop, på plats, haha.

Innan Nicco kom hit, så hade Kvällspasset i P4, en fråga om man ritat eller målat något nyligen. Jag kunde inte låta bli att lägga ut min teckning från 1972-73 och jag var nånstans mellan 5-6 år.

Tog en liten stund så hade jag meddelande på messenger.


I studion satt Sarit Monastyrski och även Linda Spåman.


Om ni klickar på bilden kommer ni till avsnittet, där kan man dra fram till 30 minuter och 26 sekunder, om ni vill höra vad vi pratade om. Annars kan man ju lyssna på hela programmet.
Första gången jag var med i Radio och fick prata lite mer än vanligt. Kul, tycker jag, och visst började jag ändå fundera på varför man slutat, och vad man kanske ersatt ritandet med.

Jag tror jag vet, och det var precis det jag sa… jag har ju min blogg. Och även om inläggen, ibland, inte är så långa, så tar det tid. Jag gillar ju att illustrera text med bilder, men inga jag ritat själv, utan det handlar ju om foton.

Att fota är också en typ av konst. ALLA kan väl fota, tänker säkert nån. Javisst, det kan alla göra som har en mobil eller kamera, Men det är VAD och HUR du fotar och framför allt vad du tänker och ser, då du gör det, som gör att det blir till konst.

ALLA kan också rita och måla, för det finns väl ingen bättre sanning, om just det där om betraktarens ögon. Vad den ser eller vad du ser, med det du gör.

Många gånger fotar jag enbart för att visa hur det ser ut eller vad jag såg efter vägen. Precis som idag, under morgonprommis med Mr W.

Och här är dom där träden som var snöbeklädda i förrgår.


Snön är borta idag, kan jag säga.

Innan jag gick ut, tyckte jag att frosten på utsidan fönstret, så coolt ut, men ofta är det svårt att få till det där extra, som man vill att alla andra ska se. Fast ett försök blev det i alla fall.

Kunde ju ha blivit ett riktigt konstverk om skärpan hade varit 👌

Jag hann nämna Åkes farbror Jean Ragnar. Han som har en tavla på Sveriges Nationalmuseum, som han fick ställa ut där då han endast var 14 år gammal. Vi har ju några tavlor av honom, mest känd är han nog för alla hans oljemålningar.


Han har även använt kol eller vad det är han ritat denna bild på Bronco, med.


Han son, Åkes kusin Staffan Lundmark, är ju en stjärna på att måla och rita med. Här en bild han gjort på Åkes morfar, Otto Svensson.


Min syster målar, Nicco målar o ritar, Theresé är lite av en allätare med sina läder, tyg och väv alster. Min kusin Anna, även hon en konstnär i grunden. Själv slutade jag rita och klottra då vi fick Theresé. Så detta är tidiga alster och jag skulle kunna tänka mig att dom sett annorlunda ut idag, om man lärt sig nya tekniker, tips och trix.


Men som sagt efter programmet och då vi satt här i soffan och drack kvällskaffe med Nicco, så bestämdes det, mer eller mindre, att ett rum ska göras i ordning nere i källaren. Enbart för pyssel och knåp, rita, måla och sy. Så man slipper ta bort, efter varje gång man satt igång med något.

Dom tyckte att jag skulle rita en bild på Sarit och Linda, som jag skulle lägga ut på fejjan och även här. Hm… hahaa… nämen nej, då får det bli Marias förskolestyle på den. Med flickan jag ritade som barn, som förlaga 😄

Ha en fin fredag, allihop!

Nu guttationerar plantan 💦🌱🥸

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag tog med mig blomman till stugan, som var så ståtlig då jag köpte den. Och som efter ett år, såg mindre ut, men som kom igen efter att jag planterat om den i självvattnande kruka. Jag vet inte vad den heter men…

Nå, där den stått hemma i Umeå, har den krävt påfyllning rätt så frekvent, så jag tyckte det var enklast att ta med den till stugan. Vill inte överlåta till någon annan, att ha koll på nåt som inte är som alla andra.

Ställde in den i hörnet mot kylskåpet, ja, vår stuga är inte världens största och vi har inte så mycket skrymslen och vrår.


Så kom regnoväder, storm och annat. Jag tyckte det var konstigt att det var blött på byrån där blomman står. Tänkte först, att någon plockat ut nåt från kylskåpet, ställt det på byrån och det var blött under. Men det dröjde inte länge förrän jag blev varse att det föll droppar på mig då jag nuddade blomman.

Oh my… är det hål i taket och hade det nu blåst in vatten därunder, som nu söker sig ner genom panelen 😮

Står och kollar, försöker se nån tillstymmelse till blött däruppe, men hittar inget.


Så börjar jag undra ifall det är blomman som avger vatten från bladen, jättekonstigt. Det har den ju inte gjort hemma. Fast då jag lyfter krukan är den tung, och det innebär att den har vatten, och jag har inte fyllt på, på ett tag.

Ligger och googlar på kvällen, typ…monstera liknande blomma, men hittar inte den som står här. Däremot, något intressant, om monstera. Klicka på övre bilden för mer information, och källa.


Så min vilda gissning är, att den inte behöver lika mycket vatten där den nu står i skugga, och den försöker göra sig av med vattnet genom att svettas. Och då borde den kanske, rimligtvis, tillhöra nån typ av monstera släkte.

Det var väl himla skönt att det inte kom från taket..


Mamma städar uppe i lon och hittade ett gammalt alster av Nicco. Hehee… ja fast för att gå i första klass, tycker jag hon var både duktig på att texta och att få till bilderna.


Detta får avrunda dagens inlägg. Solen syns på idag, om än det är moln lite överallt, halvgrå till grå. Fast så länge det inte regnar, och stormar, är jag glad. Gladare utöver det vanliga 😄

Ha en fin fredag, allihop!

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Svårväckt

Av , , 2 kommentarer 8

 

Kändes konstigt att återigen vakna till Bumbibjörnarnas melodi, och den här tiden på dygnet, det var ju ett tag sedan man behövde ställa en klocka.
Nu är även Åke uppe och tassar, det är svårt att inte vakna då den ene stiger upp, eller det där att den andres klocka/mobil ringer och man inte kan somna om, men vad gör man…mjo man kan ta igen en halvtimme på kvällen, efter middagen, om man heter Åke 🙂
Tänk när man var i 12-15 års åldern och kunde sova till tre på eftermiddagen, å andra sidan var det väl inte så konstigt då man istället satt uppe halva nätterna. Jag vet att jag var mer kreativ så där vid ett-två på natten, och kunde sitta och rita/teckna eller komma på olika ideér…kanske inte alltid så genomtänkta, men ändå.
Det jobbiga var då det var skoldags och man var tvungen att hasa sig upp på morgonen, jag inte så lätt att få liv i, minsann. Minns en gång då mina föräldrar var uppe i Malå och min bästis, Annica, hade fått det eminenta uppdraget att väcka upp mig.
Hon satte igång att ringa tidigt på morgonen, men inti fasen hörde jag telefonen, hon ringde så signalerna gav upp, flera gånger, sedan fick hon lov att klä på sig och tjava över till sin mormor som hade en reservnyckel hem till oss, låsa upp och komma in och få upp mig på benen. Kan inte ha varit en rolig uppgift.
Jag vet ju bara vad min mamma fick kämpa, hon kunde ju till och med dammsuga i mitt rum utan att jag rörde en fena, snacka om djupsömn. Nå, det har då vuxit bort, den där djupsömnen, nu vaknar man så fort Åke kliver upp, man kan ju till och med ställa sin inbyggda klocka och vakna till den istället, men jag litar inte helt hundra på den, kan ju diffa någon kvart. Näpp, nu är det frukost och sedan iväg, ha en fin dag, allihop!
Maria Lundmark Hällsten