Etikett: röd tråd

Eller så är det jag, som är ostrukturerad…kanske

Av , , 2 kommentarer 14

Satte ju ner dom där blomfröna som Nicco köpte åt mig, på Gran Canaria, för ett tag sedan. Igår satte jag om dom, för att ge dom lite mer plats, och jag hade läst att man skulle låta dom komma upp några centimeter innan omsättning. Vi får se om dom överlever!

Hästkastanjen, lyser med sin frånvaro, men jag ger inte upp för det. Dom kanske tar lång tid på sig innan dom sätter fart.

Min mission till Fitness24, gick inte som planerat. Skrev först till Nicco och frågade vart man går in i byggnaden och en fråga ifall jag skulle ta med ett garnnystan om det skulle vara värsta labyrinten därinne.

 

Nä, det var som inga frågetecken, lät enkelt så jag gasade iväg.

Stod på rätt plats, i alla fall enligt beskrivning, men inte tog jag mig in. Dörrarna var låsta. Ringde Nicco var s första fråga var ifall dom ens hade dom öppettiderna. Jodå sa jag, klart dom har öppet. Nå, jag får väl ringa till dom då, sa jag och vi la på. Letade upp numret och BAAM, såg deras öppettider. Bemannade från 11… jag stod där 10.18 *suck*

Så det får bli ett nytt försök, idag, men 40 minuter senare 🤘

Jerry Hallsten från Duluth, kommenterade mitt inlägg igår, på fejjan. Han undrade om problemen med hälso och sjukvård, är politiskt betingat, eller om det berodde på Covid. Jag svarade att det absolut var Covid som gjorde att vi hamnade där vi är. Ingen kan jobba dygnet runt och inte ha semester. Men visst är frågan befogad och mer komplex än att bara skylla på Covid.

Däremot är politik ett ämne jag inte brukar vilja gå in på. Mina kunskaper om det ämnet, är inte så pass breda att jag inte vill uttala mig om det. Men förstår ju ändå, att politik har en del av detta med. Landstinget har en plånbok, kommun och region, en annan. Den plånboken har jag sett med egna ögon i mitt arbete. Landstinget är givmild på vissa saker där kommunen snålar in som tusan. Och sedan kan det svänga åt andra hållet beroende på vad det gäller.
Vi assistenter står mitt emellan och fattar ingenting.


Jag tänkte skutta iväg med Winstone nu, rätt så omgående. Ser frosten på min bil och det borde betyda att det mesta är fryst, än så länge. Då slipper han ha skor/stänkskydden, på sig. Dom brukar ju hjälpa en hel del, faktiskt. Så jag & Winstone hoppas på en bra dag, för er allihop och hoppar (or not) iväg på prommis. Det skrev hon och lät så jädrans optimistisk. Ställde mig upp för att fota krukan och lägga upp, tittar ut och ser att det redan blivit blött på vägen. Så näpp, det blir skor på, tyvärr…sorry Winstone. Men du är ju snygg, ändå, och det är ju huvudsaken…

Ingen liten röd tråd, utan en fet, röd neonslang!

Av , , Bli först att kommentera 18

Efter att ha skrivit inlägget igår, om vad som hade kunnat bli, ett riktigt missöde med att fastna i tvättmaskinen. Så började jag fundera på om det faktiskt inte lyser en röd tråd, över mina förehavanden då det gäller hushållsnära prylar.


Att bränna sig på plattor och i ugnen, det vet jag att jag inte är ensam om, så därför har jag inte ägnat så många tankar på det. Men dammsugaren har jag haft närkontakt med förut. Jo, jag snubblade ju på sladden till den, och föll framstupa och tog i med händerna. Jag klarade mig dock med lite ömmande handled.

Frysdisken på Willys, inte att förglömma. Då revbenen fick sig en knäck, jo, jag fick väl visserligen skylla mig själv, men ändå. Jag undrar om jag egentligen skulle begära nåt intyg, från nån instans där det ska stå, svart på vitt, att jag inte ska hantera dom där hushållsgrejerna man har, utan det måste nog läggas över på min man.  *nickar* instämmande över mina slutsatser.

Liten lärdom på detta, till er som känner igen er…🤔 Stoppa inte in armar och händer där det inte inbjuder till större utrymme.

Om du snubblar, släpp det du har i händerna, försök inte rädda upp dråpliga situationer genom att veva runt sakerna innan du drämmer dom i backen.

(läs fötterna)

Och, om du inte når det där som ligger längst ner i kyldisken på Willys, be hjälp, försök inte hoppa och sträcka på dig, i tron om att du blir längre 🤣

Sen läste jag igår kväll om en FB vän som fått tid för att ta bort en visdomstand. Tandläkaren hade sagt att det är många som får besvär av visdomständerna, då dom kikar fram, i 20 årsåldern, men han ville påstå att i just det där fallet, var hon nog närmare 30 års åldern.

Mm, och det har vi väl hört förut, visdomständerna, med dom så kommer visdomen. Eller hm, ja kanske, haha…jag saknar fortfarande 3 stycken så jag undrar vad det betyder, då vi snackar visdom. Och jag är ändå 54 år nu. Fast ska jag vara ärlig, har dom inte kommit nu, så behöver dom fasen inte komma sedan heller.

Jag får väl fortsätta snubbla på dammsugarsladdar, bränna mig på heta ugnar och fastna i saker. Huvudsaken är väl att man kan skratta åt det.

Däremot tror jag inte längre på en liten röd tråd, utan mer på en fet, röd neonslang.


Gammlia 2.1 är inställt ikväll. Regnet är den stora boven, och nej, det är väl inte ultimat att sitta och köra i regn och rusk, man vill väl se omgivningarna man färdas genom. Och för vår del, hade det inte spelat nån roll. Jag jobbar ju, ändå.

Däremot har jag pusslat lite i schemat för nästa onsdag, då det är säsongsavslutning för Gammlia. Det meningen att den skulle hållas som gammalt, uppe på Gammlia området, men som nu dom flesta vet, så tyvärr, härjar ju pandemin återigen, och därför blir det en cruising istället.

Önskar er alla en bra dag!

En lite krokig, röd tråd…

Av , , 2 kommentarer 12

Idag, mina vänner och alla andra, ska vi fira den stora Pi-dagen. Den infaller 14 mars varje år, och firas av människor runt om i världen. Detta för att uppmärksamma talet Pi som används i många matematiska formler. Sedan 1988 har dagen firats och 2009, tog USA’s representanthus, beslut om att denna Pi-dag, skall vara en nationell minnesdag i landet.

Och till er som missat Pi, det förkortas oftast 3,14 vilket gör den 14 mars till det perfekta datumet för firandet. Och vad ska vi fira det med, månntro 🤔

Jag tror att Nicco fixar tårta efter hon varit på skytte, Wohoo!!! Fast i sanningens namn, så tror jag hon fixar tårta så vi kan fira hennes kommande födelsedag, som infaller imorgon. Och imorgon, jobbar vi ju allihop, så söndag är en bra, firardag.

Den här bilden dök upp i en grupp på FB


Ni som vet, ni vet, att det där är jag, inte bara i ett nötskal, utan jag är stöpt på det där viset. Från början till slut.

Tänk när jag var inne på XXL och hade nästan precis bestämt mig för att jag skulle måste fråga nån om vägen ut, jag var lost bland alla hyllor och kläder. Men plötslig delade nån på klädställningarna likt nån annan, som delade på röda havet, och jag såg ljuset…från kassorna.

Eller den gången jag satt i vilorummet inför operationen av tummen, och jag samtalade med en kvinna som låg för återhämtning i sängen bredvid. Vi kom in på ämnet, och jag berättade lite kort om mina problem. Hon såg ut som om hon trodde att jag överdrev lite 🤔.

När jag är klar och ska gå, ligger kvinnan fortfarande kvar, vi säger hej då och jag beger mig ut i den stora världen utanför rummet. Svänger tvärsäkert åt höger 👉, men 10 meter längre bort blir jag stoppad av en sköterska som undrar vart jag är på väg. Haha, ja ni, och jag måste då passera rummet där kvinnan ligger och jag ser henne i ögonvrån 👀. Jösses!

Nåja, jag är skruvad, det vet jag. Jag vet också att lokalsinne hänger ihop med att vara ansiktsblind. Och det i sin tur, kan man bli om man varit med om, till exempel hjärnskakningar. Och jodå, det har jag, tack så mycket. Så jag ser, en röd tråd, inte så rak, kanske, men ändock.

Jag fick prova nåt nytt igår.

Mango Cuba, med färskpressad citron, is och fruktsoda. Den var god!

Enda anledningen till varför Winstone inte var med på bild, var att han satt fast i Niccos knä, vid sidan om. Haha, stackaren. Jag satt, tidigare under dagen i mitt soffhörn. Det var lugnt och tyst, nån var ute, nån annan låg och sov. Jag tittar upp, och nä, jag var inte ensam, jag är nog aldrig ensam, hahaa…

Nej, fira nu ordentligt och ha en underbar Pi-dag, allihop!

Ensam är stark…eller?

Av , , 4 kommentarer 6

 

Marja, bloggar´n här på vk, skrev igår om självständighet och dess betydelse, då kom jag osökt att tänka på en gång för ganska så längesedan då jag skulle byta yrkesval, helt och hållet. Jag fick då göra en massa tester för att komma fram till vem jag egentligen är/var.
 
Jag vet nu inte om jag skrivit om detta förut, men då får ni väl sluta läsa här då. I alla fall så skulle ett av dessa prover (jag kommer inte ihåg vad det hette) vara så utstuderat bra och genomtänkt, att man faktiskt skulle kunna använda den som en del av sitt nya CV.
 
Jag fick slutligen prata med en som suttit och gått igenom alla tester man gjort för att få en utvärdering. Hon suckade lite lätt och tyckte förmodligen att jag var en konstig typ…så där svår att sätta fingret på. När hon öppnade munnen sa hon att det absolut enda, som lyste som en röd tråd genom allt jag gjort, och som syntes lika tydligt som allt svart som hamnar på vitt, var att jag tydligen tyckte att ensam är starkast.
 
Men Maria, sa hon, det kan du väl ändå inte mena? Jag såg nog ut som ett frågetecken till en början, men varför inte svarade jag. Alla tester/prover/frågor och svar, är väl alltid en tolkningsfråga, eller? Om jag verkligen vill få något gjort, kanske en jätteviktig sak, då förlitar jag mig inte på att andra ska göra den saken, utan då gör jag det själv. Är det fel att tänka så?
 
En ensamstående människa brukar även han eller hon, klara sig själv, gjorde dom inte det så gick dom ju under. Visst är det skönt att vara två, då har man alltid någon att bolla sina funderingar och frågor med, och jag är inte alls avundsjuk på dom som ingen har. Men många har väl ändå vänner och bekanta, kanske föräldrar i livet som även dom kan stötta och hjälpa till. Men man ska aldrig göra sig till ett offer och tycka synd om sig själv, då funkar det nog inte.
 
På något vis tycker jag nog att man ska börja redan som liten, att visa att man kan stå på sina egna ben, det är för mig att vara självständig, sedan kan man visst dela med sig och vara fler, då svåra beslut ska tas, men det är inte alla som har någon att luta sig mot, och för dom är det tufft, men dom fixar nog det ändå…dom flesta.
 
Nog om detta, nu vet ni vad jag tycker och visst kan man tolka saker på olika sätt. Hon som först tyckte att jag svamlat, hon fick jag slutligen medhåll av. Jag kanske inte var så knepig som hon trott, eller så fintade jag hela systemet 🙂
 
Idag vet jag inte vad jag ska pyssla med, införskaffa en säck med jord, kanske, så jag får sätta lite jordgubbar och purjolök. Sedan har jag lovat kusin Andre, att åka på biltema och kolla efter en grillvagn, så det får jag väl göra då. Och slutligen gå in på Ohlsons tyger och se om dom har en passande vaxduk till vårat bord, härute. Ni får ha en fin dag!
 
Maria Lundmark Hällsten