Vi satt ute en stund igår, jag och Nicco, och filosoferade. Kom in på ämnet städning och att vi gillar då det är ordning och reda, var sak på sin plats. Så då är det ju fruktansvärt konstigt, att det inte ser ut så, hemma. Men på jobbet håller man undan, eller om man är hemma hos någon annan, då är det lätt städat…VARFÖR???

När jag är på jobbet så kan jag gå och dammtorka lite här och där, putsa, ta en tavelram etc, bara för att. Men hemma, njae, då tar jag fläckvis, eller så bestämmer jag mig för att ta en hel hylla, men sen är det bra för den dagen.

Tycker det är extremt konstigt. Och är vi nere i Järlåsa så går jag runt och plockar i deras återvinningsbaljor, som jag sedan tar med om vi ska åka in till Uppsala, bara för att bli av med det. Men här, näpp, jag pular in i skåpet tills det inte går längre, sen blir man tvungen att bära bort det om man vill kunna stänga dörren. Ofattbart!
Dessutom skulle det ju inte vara en big deal, att ta med skräpet då man går ut med Winstone, hur tänker man egentligen? Varför känns det roligare att städa hos någon annan?

Nå, jag tänker att jag har en lösning på det hela, kolla bara:

Här bor nu inte Hällsten-Lundmark längre, utan Svensson-Larsson, perfekt, det är bara att ta på städhandskarna och dra fram snabeldraken, tjopptjopp så var det gjort 😀

Såg att Tvärån ökat i bredd, i förrgår då jag var ute med Winstone:

Och änderna kom flytande i ett jehu, undrar om dom gillar farten? Vissa av dom flöt sidledes och när dom passerat oss så började dom bromsa upp och vände på femöringen, jo, jag tror att dom gillar det där.

Önskar er alla en trivsam måndag, själv går jag på en jobbarvecka som innebär arbete, 6 dagar av 7. Men, känner jag mig själv rätt så smäller det till precis som det gör då Viggen planen passerar, med en ljudbang, och sedan var det måndag, igen.