Etikett: rullstol

Det gjorde ont!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag var och tog prov på vårdcentralen igår, ett litet stick i armvecket och det är väl ingenting, men jädrar den där tejpen dom sätter på, efteråt…jag brukar ta bort den så fort som möjligt, och det är smärtsamt…nu satt den på i tio minuter och nu, 24 timmar efteråt, är jag fortfarande röd i skinnet, jag fattar det inte???

Eller så gör jag det, jag är allergisk eller överkänslig mot plåster/tejp. Tänk er då när jag gjorde magoperationen för 17 år sedan, dom satte världens största plåster över hela magen och det sträckte sig bak på ryggen.

Så där skulle det sitta i 14 dagar, jag påbörjade borttagningen direkt efter hemkomsten, sakta men säkert minskade omfånget på plåstret och då jag kom till vårdcentralen för att knipsa bort stygnen, var den bara en smal remsa kvar, över operationsärret, sköterskan trodde inte sina ögon, hahaa…jaja, hon slapp ju dra bort det då.

Sen förstår ni, var jag ner på Ica Maxi, och där har dom införskaffat nya kundvagnar, kolla här:

Foto0950

Och detta är något jag efterlyst på rullstolar, hur svårt kan det vara att få ett handtag som liknar ett handtag på en barnvagn??? Här kan du ju dessutom skifta och sätta upp händerna på sidan. Perfekt!!!

Nej, det verkar som om hjälpmedel, ibland utformas efter en färdig mall, så här ska det se ut, men ingen testar att verkligen använda den färdiga produkten. Visst finns det många fina hjälpmedel, det vet vi väl alla, men många gånger kan dom också uppdateras och förbättras, och det märker man först, då man jobbar med just den produkten.

Nå, nog om det, idag är Åke på kurs och jag och Tina har tänkt leta rätt på Blåeld i Tavelsjö, som har smygpremiär i helgen, dom erbjuder dessutom 20% rabatt. Hade inte Åke haft kurs, så hade vi förmodligen gjort oss i ordning för årets skogs cruising med Nailheads gänget, första start om 40 minuter.

skogs14

Önskar er alla en toppen lördag!

 

Utryckning och inläggning

Av , , 4 kommentarer 14

Det bidde en spännande dag igår med två saker att prova på som jag aldrig gjort förut. Vi hade ett möte på jobbet…från ingenstans hugger det tag runt min bröstkorg och det stramar åt. Jag sitter och känner efter, höger överarm domnar bort och jag försöker skaka lite liv i den, det lyckas inte.

Jag hör inte så mycket av vad som diskuteras, utan filurar på hur jag ska framföra att jag börjar misstänka att jag kanske har en hjärtinfarkt på G. Men kan som inte i mitt huvud, förstå hur jag ska kunna göra det utan att alla där kanske panikar, jag ser framför mig hur jag trycks ner på golvet, och blir fasthållen för att jag ska ligga blickstilla tills hjälp anländer, ett mindre tumult kommer att utbryta.

Efter en kvart blir smärtan olidlig, jag reser mig upp och säger att jag måste ringa sjukvårdsupplysningen, jag mår inte bra, sen går jag iväg…och gör just det, ringer, och där får jag rådet att ringa 112, det gör jag också.

Förklarar läget och medan vi pratar klingar allting av och jag blir som vanligt igen (frisk ska jag ha osagt, det är man väl aldrig, med den här hjärnan :D), killen kopplar mig vidare till en sjuksköterska som säger att dom ska skicka en ambulans, och det gör dom.

ambulance-cartoon(bild från google)

Blir påkopplad sladdar och annat, EKG ska tas, en febertopp har jag innan vi åker iväg, men annars tycker jag, och säger, att det känns lite fjantigt, faktiskt, jag har ju inte ont längre. Men man ska ju alltid ta det säkra före det osäkra.

Sen tas det prover, mer prover, jag ligger på den hårdaste, ogästvänligaste britsen som kan uppbringas, från 15.00-22.30. Efter 2 timmar får jag lov att larma och säga att jag måste få sätta mig, min rygg fixar inte att ligga längre, hon hjälper mig med sladdhärvan och jag får slänga över fötterna.

Efter ytterligare 3 timmar så tjorvar jag ihop sladdarna själv, så jag kan komma mig upp på fötterna. Dom tar prover för att se om det kan vara gallsten, alla prover är bra och jag tar ju för givet att jag ska få åka hem. Då kommer läkaren in och säger att dom vill att jag ska läggas in för att dom ska få utesluta en hjärtinfarkt, det trodde ju jag att dom redan gjort i ambulansen, men hon sa att dom sällan kan visa det, så där nära inpå.

Dessutom vill dom röntga mina lungor, för att utesluta att det gått ett hål på en av dom, vilket tydligen kan hända, om man har otur.

Så jag får böja mig och gå med på att läggas in. Jag är jättetrött och tänker att när jag får komma upp på avdelningen kommer jag att få lägga mig i en underbart skön säng med dubbla madrasser och ett fluffigt svalt täcke…jo kyss mig.

23.30 fick jag en kopp kaffe efter eget önskemål, sängen hade en endaste madrass, inte av det tjockare slaget, en filt utan påslakan och en kudde, hal som sjutton, så i natt har det inte varit många timmars sömn, och jag känner mig i sämre skick nu, än innan natten.

Men vad gör väl det om hundra år, jag hade ingen infarkt, inga blodproppar, inget hål i lungan och inte heller gallsten, utan det var mitt bröstben, som ville spöka till det. Så nu ska jag ringa läkare och kiropraktiker så får vi se vad dom kan hjälpa mig med. Jag har ju ont i ryggen och nacken, så det kan ju vara läge att rätta till det.

Så vad var det nu jag fick göra för första gången…jo åka ambulans, och bli rullad i rullstol, så då kan jag kryssa av det i saker som är gjorda och inte göra om det en gång till 😀

Det värsta med allt detta är att jag VET, att nästa gång, om det blir en till gång, så kommer jag INTE att ringa, utan jag kommer att tjuras och tro att det kommer att gå över, så jag hoppas att jag kommer ihåg just den här smärtan och om det skulle bli något allvarligare en annan gång, så kanske det känns lite annorlunda, förhoppningsvis.

Ha det gott, allihop, och var rädda om er!

 

We are back!!!

Av , , 2 kommentarer 11

Oj, nu är man hemma igen och vilken känsla att sitta vid sin egna dator och ingen padda, hahaa…jag sa till Tina igår, att jag skriver, skriver och fortsätter skriva, lägger ut inlägget går in och kollar hur det ser ut och då har man lyckats få till, 2 stycken typ…ingenting 🙂

Ja, Spanien, Torrevieja, en upplevelse och jag är glad att jag fick dela den med Tina.

Här åker vi iväg, onsdagen den 7/5:

006 007 008 010

Paris by night:

020

Och detta var vad som mötte mig/oss då vi gick in i deras hus där dom har sin tak/terrassvåning:

079 080 081 077 082 083 076 074

Vilken inomhus miljö va?

Sedan finns det mycket tokigt där borta, att jag ens stod på benen HELA tiden, är ett under, fast Nicco förklarade det med att hela du, mamma, är ju sned, därför funkar det att du går på ställen där det lutar, men på plan yta, tippar du ju då, förstås, hm…mja, en teori som kan stämma.

Hur förklarar ni annars att jag inte ramlade på dessa kakelsatta trottoarer, som rätt var det är, lutar utåt gatan, för att i nästa stund, gå utför, och sedan uppför, smala så man inte kan mötas och med trottoarkanter så man måste ha benmuskler som heter duga, för att ta sig upp på, och halkiga är dessa trottoarer också, och inte blir dom bättre då dom är blöt.

Foto1592 Foto1616

040

Jag frågade Tina om denna skylt betyder att rullstolar är förbjudna:

Foto1660

Och om hon svarat ja, hade jag faktiskt förstått det, men den betyder att platsen är vikt, åt rullstolsburna, jag tyckte lite eller ingenting, var anpassat för en som sitter i rullstol eller som på annat sätt, har svårt att ta sig fram…jo, dom hade i vissa hörn, på trottoarerna, en upp och nedfart, men inte på alla ställen, så man får nog välja sina vägar, om man vill ta sig fram.

Här är en ramp, som jag nog skulle undvika, men det finns värre ramper än så där:

Foto1633 Foto1632

Nå, det var lite om Spanien, mer lär det bli. Hemresan gick bra, men det var den absolut värsta inbromsningen jag varit med om, han trodde att landningsbanan var typ, 200 meter, han bromsade det han hade, och sedan ännu mer, jag fick tvärt sätta upp handen mot framförvarande säte för att inte nocka in skallen i det, jojo.

Men jag kan ändå inte låta bli att sitta däruppe, under flygturen och förundras, över att man ens kan ta sig dit upp och ner, så många människor, så mycket teknik, helt otroligt.

109 113 116

Sedan väntade vi in väskorna, och givetvis, jag lämnade inte efter mig ett kakspår, som Hans och Greta, där jag gick och drog en av resväskorna, nejdå, det var ett spår av alkohol, en flaska hade gått sönder, i hanteringen eller inbromsningen, vem vet, och en ölburk, var halvfull, jojo, tur att det finns tvättmaskin , och att det var en billig Consum flaska som rök 🙂 Några fick jag ju hem ändå.

132

Nu måste jag få upp Nicco, käka frukost och sedan blir det väl promenad med vovven, som förövrigt sprang runt bilen och mig med nedfällda öron, slickade mig i ansiktet och var så glad, då jag kom hem. Nicco bjöd på hembakad kladdkaka och kaffe, hon hade också städat upp härnere, och Åke har fixat inredningen i Buicken, det blev jättebra det där, inte så dumt, med andra ord, att åka bort ibland 😀 Ha det gott, allihop!

 

Skoskavspermissionsförbud!

Av , , 4 kommentarer 11

Ännu en jobbarhelg till ända…och nu, mina vänner, så är jag ledig i dagarna 7, tror ni att det känns nåt härligt då? En jobbarkompis ville byta två pass så därför blir det så här, och ja, jag får ju inget gratis, utan ska jobba 5 dagar på raken nästa vecka, men det är då det 🙂

Att vara ledig i ordets rätta bemärkelse, kommer jag nog dock aldrig att bli förrän vi bränner iväg till Spanien i maj, jag har veterinärbesök inbokat i veckan, passet som ska göras och eventuellt ett möte, dessutom har vi en ohängd dotter som ska upp varje morgon och en hund som ska rastas…nåja, det är väl små petitesser och vissa saker har man också valt själv, så då får man ta det.

Vi var ute på hundpromenad igår, på jobbet, och utför en rätt så brant backe så ligger den enda snöklumpen på hela området, mitt på cykelbanan, det kan ju tyckas vara lugnt, vi går nämligen på vänstersida, men just precis där, kommer rullstolen på glid, vi får bredställ och hittar av den där klumpen och kör fast i den, alltså hallå!!!

Hahaa… vi skrattade gott och jag undrade då vi kom oss loss, om det är en sån där gång man ska köpa en trisslott eller om det är då man absolut INTE, ska göra det?

Jag satt och skrev upp ord i blocket och chefen undrade vad jag skrev. Det säger jag inte, svarade jag, jag skriver ord, och du kan bidra med ett. Nu höll jag på med triss ord, som vi ska använda då hon vill fototrissa, och därför ville jag inte säga vad jag skrev, det blir ju inte lika roligt då. Och nu fick jag eller rättare sagt hon, ett ord att bita i, hennes bidrag var nämligen, håll i er: Skoskavspermissionsförbud!

Japp, och då hon sagt det och jag skrivit klart så talade jag om vad dom skulle vara till för, hon tyckte det var lika roligt som jag, för där lär hon få klura ett tag, på vad man kan fota, som har med det att göra 🙂

Hon visste inte vart hon hört det där, som säkert är ett påhittat ord man kanske använde förr, som skämt. Jag kan tänka mig att det kanske ibland, då killarna gjorde lumpen, angavs som skäl till att söka permis, att man hade skoskav, men sedan blev det för många som gjorde det och då infördes detta förbud… haha, jaja, det vet jag inget om, det var min egen fantasi som kläckte den teorin. Ni kanske vet?

Önskar er alla en fin måndag!

Kan sprit bli för gammalt?

Av , , 9 kommentarer 9

Jag har nog skrivit om detta förut, men man blir konstant påmind om problemet då det är sånt här väder ute. Jag tänker på dom som sitter i rullstol, och som är beroende av att det plogas och hålls undan där dom ska fram.

Jag har stött på många övergångsställen där det bara är lämnat en stor hög med snö/slask och jag är lika glad varje gång, att jag har ben och kan ta mig över, alldeles själv, men hur många är det som sitter hemma, dagar som dessa, för att dom inte tar sig ut?

Foto1305

Inte nog med att deras handikapp gjort dom begränsade, men nu är dom det, ännu mer. Jag vet ju, precis som vi alla andra, att visst tålamod får vi ha, all snö kan inte tas bort överallt, under första timmen det faller, men på vissa ställen är det faktiskt bedrövligt.

Jag blev i alla fall glatt överraskad då jag skulle åka på jobbet och lilltraktorn som plogar gång och cykelbanan hade gjort sig besväret och tagit bort vår feta plogkant närmast vägen, det tackar vi för!

Jo det blev som planerat igår kväll… en Irish coffée, men jag undrade tvärt hur det kunde skilja på färgen i dom här två flaskorna… kan sprit/Whiskey, bli för gammalt?

001

Samma märke, men på den ena finns ett datum på etiketten, inte på den andra flaskan, och är datumet tillverknings/upptagningsdagen eller är det ett bäst före datum?

004

Nåja, den vart precis så god som jag hoppats på, den lilla kaffedrinken, med både grädde och farinsocker, det kan vi göra om en annan gång 🙂 Önskar er alla en lugn och härlig lördag!

006

 

 

Där hade dom tänkt till…

Av , , 2 kommentarer 14

 

Igår hade vi ett gäng studenter på besök, på jobbet. Så var det ifjol också, och anledningen är att dom har som uppgift att intervjua människor med funktionshinder och sedan skissa på ett boende som skulle kunna passa en människa med just dom hindren.
Jag frågade om dom inte fick skissa på hjälpmedlen också, som vi använder, men det var inget dom visste om det skulle bli aktuellt. För så här är det ju, att ingen som inte sitter i en rullstol själv, eller som arbetar som personlig assistent och dagligen kommer i kontakt med dom problem det kan medföra, kan inte heller se vart hindren ligger.
Vet inte om jag nämnt det förut, men om ni, för att ta ett exempel, kollar hur handtagen på en manuell rullstol ser ut, och tänkt er att styra runt på en sån stol en lite längre sträcka, och sedan kikar ni på hur ett handtag till en barnvagn ser ut…skillnad va?
Sättet du får hålla händerna blir rätt så stor, och man tycker inte att det borde vara en så svår sak att fixa, man kunde väl få ett val, tycker man. Eller, för att ta ett annat exempel.
Lägenheten där chefen bor, är handikapps anpassad, mm, det finns tomrum under bänkarna i köket, så om hon vill, kan hon komma dit med rullstolen, men…ponera att hon behöver ström till elvispen, så fanns där helt plötsligt inget uttag, annat än längst ner på golvet, under bänken, jojo, där hade dom minsann tänkt till… eller inte.
Tänk vad finurligt och bra det hade kunnat vara om det fanns ett ställe där man kunde lämna in sina idéer och någon fixade fram verktygen… hade ju varit underbart. Själv vet jag, i och med jobbet jag haft förut, att ta en produkt från idé till marknad, inte är det tvärenklaste, och en slant på banken krävs också.
Om två timmar ska jag vara på öron/näsa/hals, ska bli intressant att höra om dom hittar nåt galet nu då, tyvärr så är det ju så att man hoppas på det, nåt är ju fel, det känner jag, men om ingen kan ”se” felet, så kan sällan något göras åt det, heller. Sen ska jag höra om mamma ligger kvar och i så fall åker jag upp till henne en sväng. Ha det gott allihop!

Var dom inte nykter, eller?

Av , , 2 kommentarer 8

 

Jobbet har ju flyttat en bit upp, på ålidhem, anledningen till flytten är att det ska göras ett stambyte där chefen bor så boendet på den nya adressen är bara tillfälligt. Dom har även bytt ut alla fönster samt balkongdörrar.
Igår tog vi en promenad dit ner, till ”gammlägenheten” och passade på att städa ur kylskåpet, innan det är dags att flytta tillbaka, då var en sak ur världen.
På baksidan har dom byggt en jättefin altan till chefen, för att hon ska ha möjlighet att ta sig ut. Det hade hon tidigare också, möjlighet att ta sig ut, alltså, då satt det en ramp därbak, men ingen altan, så det var ju att köra ner henne direkt på gräsmattan.
Så denna altan är ju guld värd. Nu ville hon ut och provtesta utsikten, underlaget m.m. Jag öppnade dörren, drog fram rullstolen till öppningen och tadaaa… sen blev vi stående där.
Det blev tvärnit i dörren, den är för smal och hon tar sig inte ut den vägen. Nämen hallå, kan man smälla av för mindre. Jag kunde verkligen inte hålla mig för skratt, detta är alltså en handikapps anpassad lägenhet, jomen tjena.
Vi gick ut igen och jag frågade en av arbetarna vem jag skulle tala med, han tyckte att vi skulle gå ner till kontoret som är i en av barackerna på området. Så det gjorde vi. Vi fick tag i en av cheferna för bygget och han såg uppenbart överraskad och lite lätt besvärad ut då jag påtalade problemet och undrade om dom som gjort ritningen, hade varit på storfest och sedan gjort uträkningen måndagen efter partyt.
Det blir definitivt en plump i protokollet, sa han, och detta har ju någon skissat och räknat ut, men visst är det fantastiskt att dom inte har ett standarmått då det gäller handikappsanpassade saker, eller så får dom väl åka ut och mäta hjälpmedlen som används om dom vill få det att gå ihop.
Det räcker nog inte med det här heller, chefens granne, som också ska ha tillgång till altanen sitter h*n med, i rullstol och jag kan ju inte tänka mig annat än att dom satt dit samma dörr och fönster där också…jodå.
Detta kan ju bli ett rätt så stort problem för dom, balkongen sitter dessutom ihop med fönstret, så det är inte bara att byta ut dörren, eller hur dom nu har tänkt lösa det här.
Annars var det väl en rätt så vanlig dag i våra liv, den kom och försvann i en hast. Idag är jag ledig och dessutom är timmarna oplanerade så jag kan hitta på att göra precis vad som helst, yeees! Önskar er alla en fin fredag!

En 25 öres fantomenring

Av , , 6 kommentarer 9

 

Satt och tänkte på min mormor och morfar, kanske ett udda par om man såg till storleken på dom. Morfar, lång, reslig och bred över axlarna, mormor (som jag kommer ihåg henne), liten, klen och hade barnstorlek på sina kläder.
Dom bodde i det där huset i Jokkmokk (Malå kommun), mitt ute i skogen.
Min morfar fick cancer i ryggen och detta var någon gång under 50 talet, och behandlingen var kanske inte heller så noga uträknad.
Han blev förlamad i benen efter en operation och såret läkte aldrig ihop under hans livstid, eftersom strålningen dom använde sig av, brände sönder hans förmåga att läka ihop köttet, runt såret.
Mormor skötte om honom i den mån hon klarade av det, masserade hans ben, lyfte honom till en portabel toalett, då utedass var det enda dom hade att tillgå, och när mamma berättade detta för mig så kunde jag för mitt liv inte se den bilden framför mig, hur stackarn kunde den lilla människan få honom upp från rullstolen och ner på toaletten, jag fattar det inte.
Vilken kämpe hon måste ha varit, min mormor. Morfars förlamning gick tillbaka och mormor fick ett diplom (wow) för hennes insats. Nu blev inte allt bra för det. All medicin han åt gjorde att han fick syner och psykoser, och folk var rädda för honom. Han tvångsomhändertogs, till slut och hamnade någon månad här i Umeå, på Umedalen, och sedan låg han på sjukstugan i Malå, från och till, under flera år. Varje gång vi åkte upp till stugan (varannan helg under hela min uppväxt) så vinkade jag upp mot sjukstugan då vi passerade, och sa: där bor morfar!
Min mormor och morfar skiljde sig till slut, mormor såg väl ingen framtid tillsammans med honom, och det kan man väl förstå, saker och ting var inte så tvärlätt på den tiden. Han fixade sig ett litet pensionärs boende i Malå och mormor flyttade till Koler (Piteå kommun).
Mormor flyttade tillbaka till Malå på äldre dar och berättade att hon fick celebert besök en dag. En pensionerad socialarbetare som gav henne 2000:-, för han visste hur dåligt ställt dom hade haft den en gång i tiden, och aldrig hade dom bett om hjälp. Mm, en fin gest, kan tyckas, men kanske dom hade behövt dom där slantarna bättre, då det verkligen var nöd.
Min morfar var en snäll man, han gjorde inte speciellt mycket väsen av sig. Jag sov över hos honom en gång, jag var 6 år gammal och tyckte att det skulle bli spännande. Alldeles själv skulle jag få vara där. Jag kommer så väl ihåg att vi skulle gå ner på Ica och handla. Han höll mig i handen hela vägen ner.
Utanför butiken hade dom en sån där tuggummi apparat och jag skådade en fantomenring i ena byttan och satte igång att tjata. Jag ville verkligen ha den där ringen. 25 öre kostade det och morfar muttrade på och försökte få mig på andra tankar. Det där var ju bara skräp… men han gav med sig och jag fick ringen, vilken lycka!
Nå, det var lite om mina morföräldrar, och hur dom hade det i början på sina liv, vilka livsöden det finns och tänk att vi alla upplevt sorger, tragedier, lycka och välbehag. Önskar er alla en fin torsdag!

Om ni vill vara lite eljest

Av , , 4 kommentarer 8

 

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.
Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.
Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.
Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂
Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.
Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.
Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…
Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.
Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!
 

Lite tjorvigt, men det går

Av , , 6 kommentarer 6

 

Vi åkte upp på Griba möbler, chefen och jag. Det är ju rätt så stort där och en del att se på. Synd bara att dom tjorvat till det med bussarna så numer kan man ju inte åka direkt från Ålidhem och ut mot Umedalen, utan det ska bytas buss nere på stan.
Visst går det bra att åka med rullstol, men det är lite bökigt när man ska in. Använd rampen, tyckte busschauffören då vi steg på bussen på vasaplan, det är lättare då. Jovisst sa jag, men det här går fortare. Dessutom tror jag inte dom har testat att dra upp en rullstol när dom uppfann dessa ramper.
Det blir nämligen en grop i golvet (som en tröskel) då man tagit upp rampen från golvet. När du sedan ska in med rullstolen ska den vridas om så man backar den in och uppåt mot ingången på bussen och se, då har man helt plötsligt den där skarven mitt i vägen, en av gångerna då vi använde rampen blev det ju tvärnit då man kom dit upp. Nja, då föredrar jag att få slippa använda den… tyvärr.
Efter jobbet åkte jag upp och bytte musen, det gick bra, han kände med en gång att den inte var som den skulle, han fick den till att funka men sa att det förmodligen skulle haka upp sig igen, så det var lika bra att ge mig en ny.
Jag ska få främmande/bekantingar på besök nu på förmiddagen, trevligt, och sedan kanske man drar iväg till en Bo-Lage, vi ska ha matgäster till helgen och jag såg att dom lanserade årets julöl i måndags, ska se om jag kan få tag i det. Kan ju smaka bra till maten… kanske. Det är av märket piston head.
Ska nog också kontakta Umeå glas, jag var dit för några veckor sedan och beställde 6 rutor, vi ska glasa in sidorna på bron, så slipper vi få in en massa snö framför dörren. Och jag tycker att dom borde komma snart.
Återkommer senare med ordlös onsdag, önskar er alla en trevlig dag!
Maria Lundmark Hällsten