Jag var upp en sväng till mamma igår och hon påminde mig om amaryllislökarna som jag haft ute i rabatten under sommaren och som nu ligger och ruvar i mörkret, nere i vår källare. Det håll som på va dax för att sätta ner dom i jorden.

Så ringer plötsligt Åke, han har varit in till plantagekungen, eller vad han nu sa att han kallades för :D, stället där mina lökar kommer ifrån, och han, hade påmint Åke om att det var time…så nu ringde han medan han kom ihåg det, för att säga det till mig…djungeltrumman slog högt 😀

Japp, jag ska kolla dom när jag kommer hem, sa jag till mamma, och till Åke, tror ni att jag kom ihåg det…NOPP! Ja, jag ska skärpa till mig och göra det nu då jag släpper upp katten.

Knäppte ett kort på Eloise, hon som ser så glad ut, alltjämt:

Eller…när jag såg på henne fick jag en låt i huvudet och den stämmer väl in rätt bra va. That don´t impress me much! Hon är inte lätt impad, den damen.

På kvällen visade Nicco en filmsnutt som en jobbarkompis till henne skickat till henne med frågan om det var vår Eloise. Och ja, hahaa…hon var lik till utseendet, men riktigt så där grumpy är hon inte, men jisses, vad killen utsätter sig för…jag skulle aldrig ha stoppat dit armen 😀 Ni måste kolla, glöm inte ljudet!

Och med det så önskar jag er alla en bra torsdag!