Etikett: Sadura

Man kan bli avskräckt

Av , , Bli först att kommentera 8

Nu har vi sålt ett stycke junior dragster motor också, och kvar är junioraren samt motorn som följde med vid köpet. Ingen här som är sugen på att köpa en, till sin dotter eller son? Det vore väl en fin present 😀

Jag skickade nyss in en offertförfrågan på fönsterputsning, så får vi se om vi kan få klar sikt utåt, någon av dagarna framöver. Skulle kännas skönt att ha det bortgjort. Och det blir ju så fint med nytt och fräscht i fönstren.

Tänker på lilla mormor Sadura, som stod på övervåningen i storstugan (en av stugorna uppe i Malå/Lainejaur) och hon var i putsartagen. Så hände det som väl normalt, inte ska hända, fönstret lossnade och mormor högg tag i fönstret, snabbt som en vessla, med den följden att hon höll på ramla ut, men lyckades haka fast foten under elementet, jo, det kunde ha slutat illa.

Eller som för killen som var här för 2 år sedan, och putsade våra fönster, han berättade om en gång då han var på övervåningen på ett hus, och fönstren såg ut som hos oss, med en karm i mitten som delar av fönstren, det blir som 2 fönster, fast det är 1.

Han höll i mitten karmen och lutade sig bakåt och utåt för att komma åt, fönsterkarmen hade sett sina bästa dagar och knäcks på mitten…han faller ut, och hamnar med ryggen i backen, men har sån tur i oturen att det är vinter, och rätt så mycket snö, så han klarar sig med lite ömt i ryggen. Usch, vilken färd, och vad hann han tänka på vägen ner.

Mm, såna där händelser kan ju avskräcka en från att vilja putsa fönster, för min del handlar det mest om att jag får så ont, i nacken och armarna, så jag tackar någon däruppe att det finns folk som är villiga att göra detta jobb, även om det kostar lite…det är det värt.

Snart är bussen svetsad, Gustav som går på svetslinjen, tog på sig det arbetet, och nu är tid för ombesiktning bokad. Så då hoppas vi på att vi slipper mer bekymmer med bussen, det har väl varit tillräckligt för i år, tycker jag.

Hoppas på en bra dag, för er alla! Avslutar med en liten rolig film från djurvärlden 😀

Jag skulle fixa sömntabletter, jag

Av , , 4 kommentarer 8

 

Vilken plåga hos tandläkaren… ja, det gör ont då dom borrar, sedan sa hon att jag hade tur, den där tanden trodde hon behövdes rotfyllas, men jag klarade mig, men som jag skrev igår, nog överlever jag lite borrning, men hade inte stolen gått fälla upp automatiskt, hade jag inte tagit mig upp därifrån, så slut är jag i ryggen.
Och nu ska man tillbaka dit igen, idag, jaja, vad göra, gilla läget och se vad det blir efteråt.
Jag har påsk pyntat vår syren nu, och härinne köpte jag körsbärsris, och från nån blomma, jag kommer inte ihåg vad den heter. Och nere på Cervera, hittade jag några småfåglar som får hjälpa till att sitta och se fina ut, i påsk.
Jag har nu, två nätter i rad drömt om min mormor, hon är död sedan flera år tillbaka och ja, Sadura hette hon ju, och det har jag skrivit förut, så vissa av er vet redan det 🙂 Nå, i ena drömmen gick hon med käpp, var lätt alkoholiserad (min mormor drack inte överhuvudtaget, inte vad jag vet i alla fall) och så var hon på mig och ville att jag skulle fixa lite sömntabletter till henne… väldigt konstig dröm, det var Sadura… men ändå inte.
I nästa dröm, skulle jag ta ett kort i en skog, jag hade med mig några människor, vet inte vilka, och när jag knäppte kortet så var min mormor med där, jag visade det för alla som var med och sa: Ja, titta, där är ju min mormor! Och nu var hon ju död, så det var alltså ett litet spöke vi kollade in. Det kändes inte alls övernaturligt utan snarare tvärtom, som världens vanligaste grej.
Vart mina fantasier drog iväg med mig i natt, har jag redan glömt bort, vet bara att då Åkes väckare ringde, så stämde det inte alls, jag trodde att det var helg, och att det var min väckare som skulle larma, vilken skön känsla då det gick upp att jag faktiskt är ledig idag 🙂 Trots att jag skulle upp ändå.
Vi fick ett paket i brevlådan igår… från syd Afrika… spännande, tills jag skulle kolla in ordentligt vad det var för något och ser att adressen inte riktigt överensstämmer med vår adress. Visserligen skulle den till en Lundmark, men boende på Näckrosvägen som även det har en anknytning till oss, då det var vår förra adress, men siffrorna stämde inte, inte heller förnamnet.
Jag checkade med Eniro, och hittade en kille som adressen stämde på samt namnet, så jag ringde upp honom och sa att han hade ett paket att hämta, hos oss. Han blev naturligtvis snopen men även glad att jag ringt, så han dök in och hämtade upp det efter en stund, han skulle minsann ringa till posten och fråga hur dom kunnat se så illa.
Önskar er alla en fin tisdag!

Vissa saker är på samma plats…igen

Av , , 6 kommentarer 4

 

Jaså, man har namnsdag idag, det hade jag glömt bort, men det var väl inte så viktigt egentligen. Eller så fick man ännu en anledning att få fira lite, vi får se 🙂
Apropå namn så pratar dom just nu om ovanliga namn, på nyhetsmorgon, och man skulle twittra eller mejla in om man visste av ett ovanligt namn. Jag har nu gjort det, som många av er vet så hade min mormor ett något annorlunda förnamn, nämligen… tadaaa, Sadura, och en av hennes bröder hette… håll i er, Karner. Det är väl ovanligt så det förslår?
När Åke såg min fototriss undrade han vart jag hittat det där kortet, han tror att det är han eller möjligtvis hans storebror Ove, som står vid cykeln. Han plockade fram lådan där jag grävt fram kortet och där blev han sittande resten av kvällen, det var inte bara ett fåtal kort i den lådan inte.
Jag hittade några stycken och sa, nämen här är Theresé… eller, nja, är det Nicco? Det är Nicco sa Åke, jamen det här är Theresé, nä, det är Nicco, sen kom Nicco ner och jag frågade henne, hon visste, det var hon, men dom var så skrämmande lika varandra då dom var små, så jag måste titta på sakerna runt omkring får att se skillnad.
Sen hittade jag några kort på svärmora då hon fyllde 50 år, och hon satt inne i deras tv rum, som numer är vårt matrum, och gissa om jag blev förvånad, tavlorna som vi hängt upp på varsin sida av Amerika klockan, en på en drottning och Mona-Lisa, hade dom då, 1978, på exakt samma plats, förutom att Mona-Lisa hängde till höger. Ha, vad lustigt egentligen, att dom kommit tillbaka på sin gamla plats utan att vi ens vetat om att dom hängt där.
Vissa möbler har jag också noterat, stod på samma plats som dom gör idag, på några av korten. Och dukar, gardiner och en och annan lampa lever fortfarande kvar.
Näpp frukostdags, sen får vi se vad man gör. Ha en fin tisdag!
 

Avigt or what

 

Igår skulle jag ha en absolut Maria dag, ingen Nicco att få upp ur sängen eller fixa frukost/lunch till, ingen affär att känna sig nödbedd att åka till, ingen tvätt och ingen städning. Absolut en dag att göra precis vad jag ville på…trodde jag ja.
 
Kvart över åtta ringde min svärfar, han skulle åka upp på akuten, han mådde inte bra, men innan dess skulle han åka på kvantum och handla. Ehhh, ok, men då skjutsar jag upp dig på akuten och åker och handlar, sa jag, och så fick det bli.
 
När jag kom tillbaka så tyckte jag att det var lika bra och åka och städa hos honom, jag hade lovat det vid ett svagt tillfälle tidigare och nu kunde det ju vara lika bra som någon annan dag. Blev färdig där halv elva och hann inte mer än kolla brevlådan så ringde min mobil. Det var Annika ”the boss”, hon tyckte det var dags att komma och skriva under nå papper, jag sitter ju som suppleant i styrelsen för hennes företag och det innebär en del åtagande, inte tunga saker men ändock.
 
Åkte hem med kattsanden jag passade på att köpa när jag handlade till Nicke och lite annat, sen drog jag iväg till Marieberg. Hon bjöd på lunch och sedan kom jag hem strax efter 12. Hela förmiddagen var som bortblåst. Jag som hade tänkt ta mig en pysslardag, egentligen.
 
För två år sedan så satt jag och Nicco och trädde armband och fotlänkar, som man bara knyter fast. Sedan sålde vi dom för en sisådär 25-30 kronor. Tror att vi drog in nån 500 lapp, inte så pjåkigt, faktiskt.
 
Nu gjorde jag två stycken igår kväll istället, framför tv:n. Så jag fick då göra en sak som jag hade velat göra under dagen.
 
Jag skulle också hämta upp Åke efter Vännäsvägen när han slutat jobba, för vidare färd till returcentrum, där vi skulle köpa en divan till Nicco, det bidde ingen divan, den var såld…var det nå typiskt då.
 
Nå dagen kom och gick, vare sig man ville eller inte och så himla tokig blev den väl ändå inte, fast Åke ställde sig lite frågande till det imorse…ty
 
När jag skulle sätta på mig mina byxor nu på morgonen så hittade jag inte knappen, så jag stod här i tv rummet och fipplade med det då Åke till slut frågade varför jag skulle ha på mig byxorna avig. Hm, han undrade om det hade varit fest igår, eller?
 
Nå, och givetvis, så poppade en annan händelse upp i skallen med tanke på aviga saker. Min kära mormor, Sadura, som tyvärr inte finns med oss längre, hade så tunt hår att hon föredrog att ha peruk. Hon bodde på den tiden uppe i Malå, Lainjaur/Udden, och när det var dags för matinköp så var det buss in till samhället som gällde. Min morbror Assar, var hemma, Assar som förövrigt var en gammal lumpar kompis till Åke, kan ni tänka.
 
Ja, han skulle i alla fall följa med in till Malå och det var lite små bråttom då dom skulle iväg, dom hade en halv kilometer ner till storvägen också. Dom gjorde sig en halvdag nere på samhället med diverse butiks besök och sedan vände färden av hemåt igen. När mormor sedan kommer in på toaletten och får se sig själv i spegeln så får hon en smärre chock, hon har nämligen satt på sig peruken avig, så nätet som egentligen sitter på insidan, sitter uppe på skallen och små lockar sticker fram under kanten.
 
Assar får givetvis en liten utskällning, varför har han inte talat om för henne att peruk satt fel, nu hade hon ju skämt ut sig för alla nere i Malå. Vaddå sa han, och såg helt oförstående ut, han hade trott att hon köpt sig en ny mössa. Hahahaha…ja, det där hade man också önskat att man hade fått se.
 
Mormor utan peruk fick jag se strax innan hon gick bort och jag kan än idag inte begripa varför hon ens iddes ha peruk, hon var jättefin i sitt gråa snaggade hår, hon såg ut som en cooling, utan den. Men men, det var hennes val.
 
Nu är det strax dags för frukost och sedan packar vi oss iväg till Maltträsk, ni får ha en toppen lördag, det ska vi ha.
Maria Lundmark Hällsten