Etikett: sak

Det lät inte tokigt…men…

Av , , 4 kommentarer 10

Ja det var den helgen det…tjopp tjopp så var den gjord. Men nog hade jag räknat med lite bättre väder än så här, idag. Vadå regn, var det nödvändigt, vi har inte satt några potatisar!!!

Trots att jag varit uppe snart i en timme, så noterade jag regnet, först nu, då det passerade en människa här utanför och jag hann se ett stort paraply. Då förstod man att allt inte var som det borde. Nåja, vi överlever nog lite blöta också, mest tråkigt med tanke på all smuts, våra kära små djur kan dra in, bara på en promenad, så där.

Nä, vi har väl aldrig dragit in nåt i det här huset, inte ens en råtta…vi är ju innekatter, serru!

013 006

Nä, jag är ingen innekatt, jag är är vad Sally kallade mig, en utehund, sådeså!
008Vadå dra in…du drog ju med dig hem, en sak…det är ju värre…

På en av våra promenader, nere vid ån, så hittade jag något väldigt konstigt, får höra nu, om det är någon härute som tror sig veta, vad det kan vara, jag vet då inte???

029

Åke har en teori, men jag tror inte riktigt på den, och jag avslöjar den först då jag fått något tips, precis som i vem vill bli miljonär, man säger inte vad man tänkte om man valt publikens hjälp. Det har man ju set någon gång, och då har publiken tryckt på just det alternativet, men det har varit fel. :D

Något som kan låta så bra, men bli så fel om man analyserar det, är väl drömmar. I förrgår drömde jag att vi parkerat bussen nere på stan, det var ett stort jippo därnere, och fler bussar anlände, vi skulle ha en typ av förfest, så jag sprang ner i källaren för att hämta upp något.

Jo, där hör ni, en källare i bussen, det vore ju nåt det. Svår att ta den med sig, förstås. Och det roliga var att det var vår buss, vi var nere på stan och källaren var min farmor och farfars :D Inget konstigt just då, men sedan, när jag vaknade.

Och i natt eller nu på morgon timmarna, drömde jag att en arbetskollega hade fullt upp. Hon skulle minsann till badet, och anledningen var att hon var gravid och hade vatten i knäna…hm, hur fick jag till det, kan man undra.

Önskar er alla en toppen dag och en speciell hälsning ner till Ulla, som fyller 50, som får ha en ännu bättre dag, hoppas jag, med go´fika och annat roligt :D

Jag orsakade ett stopp

Av , , 8 kommentarer 9

 

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.
Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.
Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.
Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?
Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.
Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.
Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.
Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt :)
Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.
Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan :)