Jag ramlade över några bilder på Winstone, då vi åkte ner till Uppsala och skulle hämta hem honom. Tyvärr inga riktigt bra bilder med någon speciell skärpa, men att han var liten, rund och fluffig, det ser man:

Vi var ju som tveksamma hur det skulle gå att fixa ihop honom med katterna, 8 år som dom var och vana att bestämma i huset. Men det har ändå gått över förväntan. Winstone är väl som hundar mest, kör rakt på, tycks ibland, inte ens se katterna då han hoppar upp i soffan och slänger sig ner med ändan i ansiktet på en av katterna som ser förnärmad ut.

Han har ju en böj, längst ut på sin svans, inget man ser men som man känner, och uppfödaren sa ju, på skoj, att hans personlighet sitter i knorren, och ja, det kan man ju lugnt påstå, och han gillar inte alls då man tar i hans lilla knorr, då blir han som halvtokig, men mest som i lekartagen, eller hur man ska beskriva det.

Det vet ni ju nu, hur matningen ser ut här hemma, då Enya ska ha en typ av mat, Eloise en annan. Nu försöker Enya, med alla medel att överlista mig. Hon hoppar upp i sitt lilla fönster och börjar äta, då jag vänder mig om smyger hon fram till Eloise skål för att norpa åt sig mat, jag ropar åt henne: Enya…låt bli!!!

Hon sparkar upp kattluckan ner till källaren, ljudet och scenen, som tagen ur en gammal western film då cowboyen kommer in på saloonen för att duellera med sin motståndare, sen försvinner hon ner…tror jag då. Kommer jag ut i köket så står hon där, i Eloise matskål och förser sig med mat, då har hon tassat sig upp igen, eller bara stått innanför luckan, väntat några sekunder och smugit upp luckan och sedan tagit sig ut i köket, helt obemärkt, ja, katterna är ju inte dumma i alla fall 😀

Nu måste ni kolla in det här youtube klippet, ser ju för härligt ut:

Idag vet jag inte vad som blir, Åke ska eventuellt spänna på handbromsen på Jeepen, jag ska ju besikta den på onsdag, så vi blir nog bara hemmavid. Önskar er alla en fin lördag!