Etikett: . Sam

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Ronald Mc Donald eller Madicken

Av , , 2 kommentarer 4

Att välja ett namn till sitt barn, är inte det lättaste. Man kan ju inte bara ta första bästa och tycka att det är ok.

Theresé ringde i går kväll och vi pratade om eventuella, framtida namn. Leo, Astrid, Konrad, Dick…ja, ni vet säkert hur det kan låta.
 
Ronald Dick, heter Theresé svärfar. Jag tyckte tidigare att om dom skulle ha något med hans namn, med, i deras tillkommande barns namn, så skulle det ju bli Donald. Mm, det har ni väl hört, Ronald Mc Donald, dessutom råkar jag veta att Theresé kille, Anders, älskar hamburgare, och skulle det bli en flicka så föreslog jag Madicken.
 
Fast jag vet väl inte om jag var så där jätte allvarlig. Häruppe, eller inte här som i umeå utan lite mer inåt landet, som i typ…Malå, så uttalas namnen på ett annat sätt än i övriga Sverige. Min ingifte morbror till exempel, som heter Sam. Nu uttalar vi inte hans namn som Samm, utan med ett utdraget, lägre A, i mitten. Min kusin heter Robin, och där säger vi inte heller Robbin, med ett snärtigt uttal i mitten, nä, han heter Råbin, ett kortare uttal.
 
Sen, om man pratar om en människa däruppe så kan man börja med att säga, jomen du vet en Sam. Man sätter ut ordet en, innan namnet. Kan ju bli hur knäppt som helst tyckte Åke, då han sa –Jo, en Sam. Det skulle kunna tolkas som om han pratade om en Same/lapp, eller sätt ihop ordet lite så blir det ensam. Fast om det skulle bli ordet ensam så skulle Sam uttalas som Samm.
 
Theresé hade läst i en tidning, om olika namn som var tillåtna och inte. Smultron fick man inte döpa sitt barn till, men Delvis, gick bra. Hon hoppades att namnet Delvis uttalas som Elvis och inte som vårat Svenska ord delvis, då kan ju det också låta hur korkat som helst. Pyret fick man också döpa sitt barn till, tänk er själva, man ropar på en 50 årig kille –Hallå Pyret, kan du komma hit!
 
Nä, nog måste man tänka efter lite innan, att namnet passar och hur det skulle kunna tänkas att låta, om tjugo år. En fördel kan ju också vara att ge barnet flera namn så har han/hon en chans att byta, precis som Niccolina gjorde.
 
Hoppas ni får en bra lördag, det har jag planer på att få.

Ljudeffekter

Av , , 2 kommentarer 3

 

Har ni någon gång tänkt hur ni pratar eller blivit tillsagd för sättet ni pratar på? Det blir jag hela tiden, alltså blir tillsagd om hur jag pratar. Ja, jag kan egentligen inte annat än skratta. Det är nämligen så att jag pratar med ljudeffekter, vilket Jennifer påtalar vare dag. Ja säger jag, då kom en bil och körde där, ba bruuuummm, och då klev en kille ut och smällde igen dörren, kadosch…sen säger hon men mamma lät det verkligen sådär? Mm eller när jag sa att hon kunde strö på lite kryddor på mackorna schschsch, sa jag och visade med handen hur hon skulle strö ut det, jaha sa hon, men låter det verkligen sådär?
 
Men vaddå säger jag, vad tråkigt det skulle bli utan effekter, man vill ju ha lite inlevelse, se där kommer en mygga wiiiiiiii och han möter en humla bööööö som tittar ner på en fjäril, flärpflärp, eller som dom där JÄTTE skorvarna som låter likadant som när Sam, startar upp grästrimmern så jag faktiskt tror att det kommer en skorv flygande och jag duckar, fffrrrrrrrrrr.
 
Det roligaste av allt är att hon och Theresé, också pratar med ljudeffekter, men det tänker nog inte Jennifer på, i alla fall.
 
Vi får hemskickat ett veckobrev från fröken där det står om kommande aktiviteter och första stycket brukar eleverna få skriva. Den här veckan var det Jennifer och Alicias tur, här kommer ett litet smakprov på vad Jennifer ville tillföra, och jag kan säga att jag skrattade då jag läste det:
 
Hallå där köp blåbär! Nej, gör inte det, blåbärs sylt är bättre.
På måndagen hade grupp 1 hemkunskap och dom gjorde ”jag vet inte”. På tisdagen hade vi idrott – basket. På onsdagen cyklade vi till rödberget. Många lekte ”krig” tjejerna mot killarna. Fast jag satt fast i ett träd hela tiden. /Jennifer!
 
Ha en bra lördag!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten