Etikett: samhället

Vi fick ett svar

Av , , 4 kommentarer 7

Så fick vi då svaret på vad denna skulptur var för något, inte en blomställning som var Åkes gissning, och inte hade den med någon fläkt att göra, även om den faktiskt liknade en, och inte heller en fälg, som dök upp då ”Kul-Janne” googlade på bilden, näpp, det är en talgbollshängare:

FF-761957

 

Den kan man bland annat hitta här: Odla nu

Och då är det väl bara att fixa dit nåt till upphängingen så kan vi mata fåglarna om inte någon nu saknar sin talgbollsmatare, och läser min blogg, i så fall kanske du vill ha tillbaka den :D

Gissar ju skarpt på att den kommit nedflygandes från nåt hus på Västerslätt, alternativt Rödäng, i dessa stormar som varit är det lätt att den hoppat lös och rullat iväg. Och var den fylld med talgbollar så kunde den vid det tillfället kallas för talgbollskastare och fåglarna fick käka buffé vid ett långbord.

Och där gjorde jag ett kort avbrott i mitt skrivande, skulle skjutsa ner Nicco till tåget, då jag kom tillbaka så noterade jag detta:

Foto1745

Kan det vara min käre man Åke, som hittat några talgbollar och tänkte att vi skulle fylla hållaren :D

Jag läste ett blogginlägg igår, som handlade om bytet av sockar, vi gjorde i fredags, och jag citerar en del av den:

Så fint, så bra, så klokt, så rätt.

I fredags var det massor av människor som tog på sig olikfärgade strumpor och sedan publicerade detta på Facebook.

Min första känsla var glädje över denna uppmärksamhet för en kategori människor i samhället.

Men min spontana glädje förbyttes sedan snabbt till en mer djupare och allvarligare tanke.

Vad händer nu?

När detta skrivs är det söndag. Hur många av de tusentals människor som med glädje bytte strumpor i fredags tänker på detta budskap i dag?

När ni läser detta är det måndag. Hur många, som i fredags hade olikfärgade strumpor, tänker på att nu är det en ny vardag? En vardag där alltför många anhöriga till utvecklingsstörda och funktionshindrade känner oro och ångest för att de inte får det stöd de har rätt till enligt LSS-lagen.

Jag kanske låter som en bitter gammal man. Men jag vill faktiskt kraftfullt signalera att det är lika viktigt att både ta på sig olikfärgade strumpor och sedan vara medveten om att i Sverige har det blivit hårdare att inte vara som alla andra.

I fredags såg jag flera politiker som hurtigt hade olika strumpor – och i vissa fall också skor…

Nu undrar jag hur många av dessa politiker som också uppvaktar sina kollegor i kommuner och riksdag för att se till att LSS-lagen verkligen följs? Hur många av dessa politiker är beredda att verkligen sätta press på Försäkringskassan i dessa frågor. Slutcitat

Visst har han rätt i det han skriver, och jag med många andra, tog ju med glädje på oss dessa sockor, men jag tänkte nog inte heller på det, dagen efter. Så nu fick man sig en tankeställare!

Hel blogginlägget hittar här: Anders Hansson – De olikfärgade strumpornas vardag

En ledig dag i dag med, inte så pjåkigt, igår var jag bara hemmavid, städade lite och tvättade, tog hand om djuren och lite telefonarbete, sånt där man skjuter upp och plötsligt kommer ihåg att man ogjort. Önskar er alla en fin dag, jag ska njuta min dag tillsammans med Tina, i alla fall en del av den.

Foto1589

 

Brev till samhället

Av , , 2 kommentarer 3

 

Jag låg och läste en bok igår kväll av Eric Ericsson som heter brev till samhället. Jag kan knappt titta i boken så skrattar jag och igår grät jag så tårarna rann…han är så knäpp så man kan inte annat. Han har skrivit och skickat in brev till olika instanser och myndigheter, sedan har han kopierat sina brev samt svaren han fått, och det är dom man får läsa. Här ska ni få ett smakprov.
 
Björklunda katthotell
 
Mitt namn är Eric Ericsson och jag är en av personerna bakom föreningen Thomas Olssons vänner. Du kanske känner igen namnet Thomas Olsson? Du kanske läste om honom i kvällspressen i början åttiotalet, då det skrevs en hel del om honom. Thomas Olsson var från början byggarbetare men skadades svårt av en truck. När Thomas Olsson vaknade ur koman trodde Thomas Olsson att han var en katt, och har sedan dess trott det. Vi har nu gett upp hoppet att han skall bli ”människa” igen och vi har nu beslutat att han mår bäst utav att leva med andra katter, därav detta brev. Vi söker ett kattpensionat som kan ta hand om honom på hel eller halvtid. Vi skulle vilja komma över med Thomas Olsson den 17 december för att ni skall träffa honom, och så att han skall få träffa era katter, och framför allt så kan vi diskutera vidare vad det skulle innebära för er och vad ni skulle vilja ha för ersättning. Om inte ni kan den 17 december så är det bra om ni hör av er omgående om en ny tid.
 
Varma hälsningar
Eric Ericsson
Föreningen Thomas Olssons vänner
Mailbox 344
11 7 Stockholm
 
Detta är svaret han fick.
 
Till föreningen Thomas Olsson vänner
 
Hej Eric Ericsson
 
Ang ert brev meddelas att vi inte har möjlighet att hjälpa er enligt eran förfrågan vare sig nu eller i framtiden.
 
Med vänlig hälsing
 
Björklunda Katthotell
 
Boken är full av tokigheter och han skänker nog en hel del panik åt dom han skickar breven till, då han ofta skriver att han i princip är på väg till dom. Jag sa till Åke att man kanske skulle lägga om taktik då man söker jobb och skickar in ansökan, man skriver som Eric istället för att sjåpa sig, att jag kan börja jobba imorgon klockan åtta, om inte den tiden passar så meddela ny tid snarast…typ.
 
Idag kastar vi loss och åker upp till Piteå och ska köra årets sista tävling, önska mig lycka till. Men vi får verkligen hoppas att vi slipper dyngan från ifjol:
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig helg, återkommer på söndag eller måndag!