Etikett: satans

Moget bemötande…

Av , , 6 kommentarer 12

När jag gick morgonpromenaden, i förrgår, råkade jag, för en bråkdel av en sekund, lägga fokus på nåt annat och noterade inte att Winstone, inte stannade kvar bakom mig, och luktade på blommorna, nä, han bestämde sig för att byta sida, och gå över gång/cykelbanan, tyvärr, samtidigt som det kom en cyklist.

Det här är lite lustigt, för det har aldrig hänt förut, jag har haft full koll på vart han varit, enbart för jag VET, att det kommer cyklister, utan ett ljud, i 120… många av dom, och därför brukar jag inte låta honom gå utan att jag har uppsikt över honom… nå, nu var det ju försent.

Men vad som sedan hände, retar mig nåt fruktansvärt, killen som höll på cykla på Winstone (fast han nu inte gjorde det) börjar svära som en borstbindare. Vad i HELVETE…JÄVLA… SATANS…allt detta medan han fortsätter att cykla, det sista jag hör är: VET DU HUR FAANS, NÄRA DET VAR, ATT JAG HÖLL PÅ CYKLA PÅ HONOM???

Eftersom allt detta utspelas under några få sekunder, hinner jag inte ens öppna munnen, jag är väl först förskräckt över vad som nu höll på hända, men sedan detta bemötande… HÅLL KÄFTEN OCH VÄX UPP… hade jag lust att skrika, och när jag sedan går runt och försöker smälta detta så blir jag plötsligt medveten om det här när ont blod väcks.

Jag blir ju lika arg som killen, men jag säger ingenting om hur jäkla knäpp jag tycker han är, utan jag hinner ropa tillbaka innan han försvinner: JA, JAG FÖRSTÅR DET!!!

Hade han nu varit mogen nog att stanna av, när detta hade inträffat, så hade han fått min seriösa ursäkt, och jag hade förklarat för honom att det absolut inte var hundens fel, utan mitt, eftersom jag brustit i uppmärksamhet, under en sekund (mer behövs inte, jag vet). Men ursäkten fick han ju aldrig, och lär inte få heller.

Men visst fick man en påminnelse om hur man bemöter andra är precis vad man får tillbaka… om man nu inte som jag… inte hann 🙂

Sen, som försvar till hans beteende, jag kan förstå att man svär till… av rädsla, det hade nog till och med jag kunnat göra, men det borde ju räcka med en eller två svordomar och sedan hade man ju också kunnat stanna av, eller… correct me if I’m wrong?

Jobbar idag… så jag vet precis vad jag ska göra nu, önskar er alla en fin torsdag!

Vilken uppfinningsrikedom…

 

Nicco berättade att dom nu höll på lära sig om kilometer/timme och såna saker, i skolan, då kom jag ju osökt att tänka på när det ljuset gick upp för mig. Jag kanske var en 9-10 år så där. Vi hade husvagn på den tiden och var ute på en lite sväng, uppåt Bjurholm.
 
Husvagnen var placerad under en bro, och det var en jättefin plats intill en å, bäck, eller vad det nu var. Jag skulle få åka med pappa in till Bjurholm, för att handla någonting och på väg tillbaka, började vi prata om hastigheter, det enda han egentligen sa var att nu kör vi 90 kilometer i timmen, om vi då skulle köra en timme, så har vi kört 90 kilometer, och 90 kilometer är ju 9 mil. Då föll min pollett ner och jag tyckte att det var världens bästa uträkning, han som kommit på det där med hastighets beräkningen, det var ju hur smart som helst.
 
Kanske föddes en del av min uppfinningsrikedom då, för på kvällen noterade jag en del myror runt husvagnen, hm…visst skulle man väl kunna koka ihop ett myrmedel som heter duga tänkte jag, och gick in i husvagnen och rörde ihop allt flytande jag kunde hitta, det var diskmedel, och guu´vet alldelá. Nå, sen hällde jag ut lite på en myra och se, han mådde inte alls nå bra efter det och jag var jätte stolt över att ha uppfunnit något så bra, alldeles på egen hand, vi skulle aldrig mer behöva köpa radar 🙂
 
Tror inte att jag ägnade en tanke på hur det skulle börja på se ut om man gick och skvätte runt den där sörjan överallt, men det var väl lika så bra, då hade man kanske fått känna sig nedslagen, efter ett sånt arbete och sedan ett stort nederlag.
 
I lördags såg vi på vädret med den där norska kvinnan, Tone eller vad hon nu heter. Jag hörde att hon sa, och jag citerar: Här nere har vi sedan någon satans plusgrad…
 
Ehh, vad sa hon, sa jag, en satans plusgrad, det kan hon väl inte ha sagt. Åke hade inte lyssnat med bägge öronen, och hade han nu gjort det så hade han säkert hört vad hon sa på riktigt. Jag räknade snabbt ut att vad hon egentligen sagt var: Och härnere har vi sedan någon enstaka plusgrad. Jojo, så kan det gå om inte haspen är på 🙂
 
Hoppas ni får en bra måndag, det kan man vara förtjänt av, eller hur?
 
 
Maria Lundmark Hällsten