Etikett: schampo

Det var det INTE…

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja då man ser ut som hundra år under isen, då måste man tvätta håret, tänkte jag. Hade precis legat och drömt att jag badade i sjön och det var underbart varmt…så glad i hågen letade jag fram schampo och handduk och klev ner i sjön, igår morse, (fortfarande i Malå).

Det var INTE varmt och behagligt, det var svinkallt, så där så det gör ont i skallen, då man häller på vattnet och man tackar någon däruppe att man inte hade balsam också. Tack för varmvattnet man har hemma i kranarna, säger jag.

IMG_1806 IMG_1810 IMG_1818 IMG_1820 IMG_1821På vägen upp till Malå, tog vi den ”gamla” vägen, som man alltid körde förut, den över Svartliden, och sedan hamnar man i Rökå. Den är närmare, än den vi kör idag, över Björksele och Kristineberg, men tidsmässigt tjänar man ingenting, då den här vägen är en gammal hederlig grusväg.

När jag var liten, fanns ett stycke mitt i alltihop, som vi kallade härliga guppen, ni fattar va? Vägen var som en naturligt berg och dalbana, och den bästa biten på hela resan, då pappa gasade på ordentligt :D

Den fanns kvar då jag och Åke började köra dit upp, och ja…man kunde INTE, låta bli att gasa där, sen var det fortfarande en liten konst att hålla exakt rätt hastighet, körde man för fort, så försvann den där härliga känslan och det blev mer stötigt.

Nå, idag finns inga gupp kvar, och jag kan för mitt liv inte begripa, hur man kan ödsla tid och pengar på att plocka bort dom, men inte till att göra vägen i bättre skick. Dom vill ju inte ens att man ska köra den vägen eftersom dom plockat bort skylten som märker ut att man kan ta sig till Malå, den vägen. Slöseri med resurser, tänker jag.

Vi tog ännu en annan väg då vi körde hem igår. Nu över Norsjö och passade på att kika in till Christina, en tjej jag känner sedan min ungdom, då dom hade stuga på Udden, dom med. Hon och hennes kille bjöd på kaffe och gobulle och en trevlig pratstund, sen gasade vi iväg igen.

Så där lagom, till en senare lunch, så hamnade vi i, ja inte bokstavligt talat i, men…Mårdseleforsen, där dom fortfarande hade öppet sitt mathak, och vi tog oss en hamburgertallrik. Så kul med nåt annorlunda, ja, jag skämtar inte. Hamburgarna knådade kocken ihop själv och det var även annorlunda pommes frites, jättegott. Jag var tvungen att säga det till kocken då han passerade vårt bord, för att han skulle fatta att det inte var att för att det var dåligt, som jag lämnade en hel del på tallriken, utan jag orkade bara inte. Dom får mina varmaste rekommendationer, en vecka till, har dom öppet.

2016-08-27 14.57.22 2016-08-27 14.57.26Läkaren ringde till Åke i fredags, och sa att en operation, kunde förvärra allting, utan det blir sjukskrivning på halvtid, i två veckor, inga tunga lyft och inte onödigt pratande. Sen blir han kontaktad av en logoped, han kanske måste lära om sig att få upp röstläget lite till.

Önskar er alla en trevlig söndag!

Tjopptjopp så var det gjort!

Av , , 10 kommentarer 8

Jag skulle vilja säga att jag mår, oförskämt bra, men det skriver jag inte, utan jag tänker att jag är värd att göra det :D

Nere på operationssalen, eller rummet innan, där parkerades jag en stund och killen som mötte upp därnere, skulle vara bussig och skruva på radion, så där låg jag och lyssnade på Terry Jacks, seasons in the sun, kändes lite makabert, ingen riktig go man go, låt, som kändes peppande :D

5 andra killar preparerade mig inför the big thing, på med fulmössan, strumpor, flytt över till bordet som såg ut som Jesus korset, och lika smalt. Man utför operation i stående läge, jag antar att det är därför dom ska komma åt bättre, det dom letar efter.

Människan är ju otrolig på att repa sig, med tanke på vad man faktiskt gått igenom. Inte bara 1 operation, utan egentligen 2, dom konverterade min första operation till en annan. Man var nersövd x antal timmar, mådde pyton då jag vaknade, svettades så dom stod och torkade mig med handdukar, och sedan kom illamåendet, men dom har ju mediciner mot det också, så det gav med sig.

Hela onsdagen, försvann bara ut i ingenting. Jag var tillbaka klockan 17.30 och då fortsatte man försöka sova, och hitta ett bra läge. Men att komma till ro, då man ligger 4 personer i samma rum, alla med olika åkommor, är inte så lätt.

Det smäller i dörrar då sköterskorna kommer, lampor tänds, det viskas i mörkret, någon pratar i sömn och någon annan ligger och snarkar. Ingen klocka hade jag utan försökte gissa mig till tiden, jamen nu är det väl snart morgon, tänkte jag, då säger en sköterska till kvinnan bredvid mig, nu får du nog lägga dig, klockan är halv ett på natten…snacka om felbedömning.

Men det var ett gäng rara tanter jag hade på rummet, dom vinkade oroligt ett hej då, då jag åkte ner och önskade lycka till, och dom var ännu gladare då jag kom tillbaka, nämen nu kommer hon, välkommen, vi har varit som fundersam vart du tog vägen.

Jag träffade inte på någon annan som gjorde samma operation som jag, utan det var andra skador, ny höftkula, bäckenbens fraktur och sånt. Dom har stängt en avdelning, och därför görs det idag, inte lika många operationer som för ett halvår sedan. Synd, för det behövs nog, och att göra indragningar då det gäller sjukvård, och tro att det ska bli bättre, är ju så feltänkt som det bara kan bli, och varför tror man ens att någon vill börja med detta yrke, med såna framtidsutsikter.

Nå, dom som jobbade där var då trevliga, hela högen, omtänksamma och arbetsvilliga. På fredagen fick jag veta att jag nog skulle få åka hem, tidigast på lördag, eventuellt på söndag, detta på grund av att dom som gör denna konvertering, oftast har mycket ondare och behöver mer smärtstillande. Jag såg förmodligen ut som Eloise, där jag låg:

009

Men så kom då ronden, och dom sa att jag tillhörde den lyckosamma gruppen som verkade tåla pepparn, och jag kunde få åka hem efter att ha visat att jag fixade att dricka soppan. Vilket jag gjorde utan konstigheter, så jag tackade för mig, gick med långsamma steg ner till bilen, knäppte upp knappen och drog ner gylfen innan jag skuttade in i bilen och drog hem till Umeå.

Visst fasen känns det, men då jag gick i säng igår, kunde jag inte ligga på sidan, fast efter ett par timmar, så klarade jag av det, och har haft en hygglig natt. Tvättade håret i morse, i vanligt schampo :D men det tog på krafterna, så det blev soffan, på med fläkten, och en kopp med välling till det. Tänker nog gå ut på en kortare promenad, men det får bli i väldigt lugn takt, och utan hund. Eller så hakar jag på Nicco och Winstone, då dom ska gå, en bit kan jag ju följa med. Kanske man till och med får sitta ute en stund idag, om solen fortsätter värma. Så visst är kroppen förunderlig och hur den kan komma igen så fort, jag tycker det är otroligt, och jag väntar med spänning på hur man kommer att känna imorgon…Hoppas på en bra lördag, för er alla!

Avrundar med ett tips på vad man kan göra om man har för lite att göra, som Theresé skickade igår, cool, skulle jag vilja säga, men är osäker på att vi skulle kunna få till nåt sånt där:

Picture 6 Picture 7 Picture 4

 

 

Ska vi tro på det där???

 

Dom allra flesta vet ju att reklam, är en massa påhitt, när, någon gång har man faktiskt köpt saken, och varit mer än nöjd med inköpet…1 gång på 1000, eller? Visst, man får lämna tillbaka, men det är också en grej som många inte gör, man gömmer undan den istället och låtsas som om man aldrig sett den förut.
10 år senare hittar man den, och ler då man ser den och undrar hur man kunde vara så bombad att man gick på det där.
Nu såg jag nån reklam, ung tjej (oj vad ovanligt) med en epilator, ja herregud, hur ska man nu klara sig utan en sån. Dom säger ju att huden blir som på en baby, man blir rynkfri och välmående och ja, dom kunde ju inte sluta prata om hur viktigt det är att äga en sån där.
Då undrar jag, i mitt stilla sinne, när någon gång, ska vi få se en 70 åring, ligga och åma sig i badkaret med sin epilator som tagit bort alla rynkor och små hår som hon har överallt, och när ska det ligga en hårig kille där, med samma problem, varför hjälper inte en epilator, en av det manliga könet, är dom speciell på nåt sätt?
Och den största frågan…hur fasen kunde människor klara sig utan en sån, förut??? Jag bara frågar…
Och nu är det ju inte enbart epilatorer och kockelimoxapparaturer dom ska kränga på oss, nä, det är krämer och smet, som ska innehålla livsnödvändiga ingredienser, ja, man skulle ju kunna tro att man kunde äta smörjan, med tanke på innehållet, det är schampo som berikar och det låter som om man skulle få nytt hårsvall inom ett halvår, det blir så glansigt att du måste använda solglasögon om du ska se på dig själv i spegeln.
Mm, ska vi tro på det där, eller? Njae, jag tror inte det, men jag använder vissa saker i alla fall, men då utgår jag ifrån mig själv, och vad jag tror att jag behöver, no more, no less. Önskar er alla en fin fin onsdag!

Ska man tro på det?

Av , , 4 kommentarer 8

 

Vad less man blir på reklam om olika typer av hudkrämer… va, man ska tydligen bli rynkfri, 30 år yngre och jättelen, men kolla in hur människorna i reklamen ser ut.
Vita som spöken, retuscherade så det är knappt man ser någon näsa, är det så där man börjar se ut efter användandet av krämerna så tror jag att jag låter bli… fast egentligen tror jag mig veta att det bara är rena lögner ändå.
Och inte schampo/balsam reklamerna att förglömma, där du helt plötsligt får så blankt och högskinande hår att det är knappt att det kan sitta fast på skallen. Tjockt så att mössa på huvudet bara är att glömma och knappast lönt att prova borsta om du inte har någon som kan hjälpa dig. Jodå… så kan det tydligen bli om man inte passar sig :)
4 kommentarer
Etiketter: , ,