Etikett: serietidning

Grovt, grövre och grövst

Av , , Bli först att kommentera 12

Väldigt lugn, lite halv seg dag igår. Humlorna verkade också halv sega, där dom satt alldeles stilla på och under blommorna. Den under, var dock svår att få fokus på, haha.


Åke var väl den av oss som sjådade på mest. Han håller på med ett förråds projekt…from scratch. Är väl najs om man får nånstans där man kan lägga in sånt som just nu, ligger och skräpar bakom stugknuten.

Nicco, Lotta och jag åkte en tvärsväng in till Malå. Gjorde oss en runda inne på Galejan. Det blev en kruka till solrosen inne på dass. Den matchar faktiskt mattan med sitt mönster.


2 serietidningar till Åke och en gammal metall låda, i bra skick. En exak likadan, fick jag av min farmor för åtskilliga år sedan. Den har varit med om både en och två, möjligtvis 3 flyttar. Och idag är den hemma hos Nicco. Så för minnets skull och för 35 spänn, fick den komma med hit.


Hade varit kul att veta vart min farmor fått den ifrån. Jag vill minnas att det var från nån resa hon gjort, fast det är ändå osäkert. Bildsökte men hittade bara en låda på Tradera, som såldes som smyckeslåda, mja…

För både minne och lite fniss, kommer en bild jag tog för bra precis 6 år sedan. Då var Sally 6 år och vi var på Gammlia.


Här kommer tillhörande text till det inlägget, back then.

”Jag och Nicco gick in och köpte en godbit till oss alla, till efterrätt, och där gissade vi redan innan, att Sally inte skulle gilla den lilla kakan. Och vi gissade rätt, hon testade ett hörn men rynkade på näsan och undrade om nån ville ha den.

Jag sa, att den där kan du inte sälja till någon här utan vill du inte ha den så kastar du bort den. Hon såg, för ett ögonblick, ut som ett frågetecken…kasta den??? Va, ska jag kasta den? Jaa, sa jag, kasta bort den! Ehh…jaha, ok, sa hon och slängde upp den i luften så den hamnade på mig. Hahaa…what just happened, undrade Nicco, och vi alla andra.

Hon fick nog tillfälligt hjärnsläpp och tänkte inte på soptunnan som stod en liten bit bort. Nåja, ingen skada skedd, vi fick skratta lite och hon fick fundera på vad som gick galet 😁” Vi skrattade faktiskt t det minnet även i sommar. Fast Sally tyckte det var aningens skämmigt, haha. Men vadå, barn är väl barn och gör som barn gör. Vad annars 😅


Grillade till middag som vi intog ute hos Sivert och Ewa. Deras altan på baksida stuga råkade ha sol på sig, på kvällen. Men det var inte mycket till värme då den försvann.

När vi nu är här uppe i Malå trakterna, så ska jag lägga ut ett klipp från han som har, typ, ”Sveriges grövsta dialekt”. Nicco spelade den för mig, jag sa först, hm…lite som pitmål. Fast…nä, jag ändrar mig, det är härifrån nånstans. Och det visade sig vara rätt, Norsjö kommer killen ifrån. Och precis så där, lät min farfar då han bredde på lite. ps, man kan snabbspola lite om man inte vill lyssna på hela ds.

Och med den önskar jag er alla en fin onsdag!

 

Vid alla älghorn!!!

Av , , 2 kommentarer 9

Mamma berättade om en traumatisk upplevelse som pappa hade då han var i sin ungdom. Han hade en älsklings serietidning, eller häfte, som han läste slaviskt. Windy och Salasso. Och han skulle enligt hennes utsago, ha gillat dom som mycket för ett uttryck dom hade…håll i er: Vid alla älghorn!!!

Så kom det sig att min farmor, vid ett tillfälle gav bort alla hans tidningar, till en kusin, och pappa hade kunnat gråta blod. Fast det var väl lite så på den tiden. Kanske idag med, man ger vidare det man inte tycks använda längre, så kommer sakerna till användning ytterligare en gång eller två, eller fler, innan dom är trasiga, försvunna, eller undanlagda.

Jag googlade och fann detta:

mikiBild hittad HÄR

Det finns ingen serietidning som får så många att minnas sin barndom mer än dessa två serier. Checkhäftesserierna lanserades först i efterkrigstidens Italien och kom till Sverige för första gången 1948 med serietidningen Tex Willer. Tex Willer blev snabbt populär och centerförlaget fortsatte att satsa på västernserier. 1952 fick svenska läsare för första gången följa Kapten Mikis äventyr där man på ett spännande och humoristiskt sätt får följa honom samt Windy och Salasso. Tidningen hade ett utgivningsintervall på en gång i veckan samt kostade 25 öre. När serietidningen var som mest populär trycktes den i ca 56 000 exemplar. Slutcitat

Själv hade vi, storebror och jag, inga tidningar som vi prenumererade på, men av någon outgrundlig anledning, fanns det alltid en bunt tidningar, Knasen, 91:an och Åsa-Nisse, i stugan.

Lillebror, fick Bamse i brevlådan och igår såg jag till min förvåning att han även hade Fantomen, det visste jag inte, och den läste jag igår 😀

Kamratposten, tror jag att lillasyster hade, men jag ska inte svära på det. Jag har kommit in i ett stim då jag läser serietidningar. Dom kräver mindre koncentration och dom är lätta att hålla i, om man jämför med böcker, då man ska hålla reda på handlingen, vart man är och sånt där. Svårt då man bara håller sig vaken 5 minuter innan man somnar.

Idag ska jag på ärenden…igen, och nu måste jag bestämma vad det blir för potatis, till morgondagen. Konstigt att det alltid ska köra ihop sig, och bli många grejer man ska hinna med, på en och samma dag, samt att man för det mesta, just den dagen, även har en tid att passa. Nå, jag fixar det nog ändå, inga problem. Ha en fin dag, allihop!

En hint av något

Av , , 2 kommentarer 6

Jag kommer ihåg, att jag som barn, när jag läste en serietidning, så var oftast medlemssidorna, det som var mest intressant. Jag lusläste vad andra skrivit, och sedan tittade jag på deras namn, ibland stod adresserna med, och jag målade upp en bild i huvudet på vart dom bodde, hur omgivningarna såg ut och jag kunde till och med få en känsla över hur delar av deras liv var, om dom hade kompisar, om dom trivdes där dom var.

Nu säger jag inte att jag VET, hur det såg ut, eller VEM dom var, vart jag fick det ifrån, vet jag ju inte, fantasier, magkänslor eller bara en hint av något. Jag tyckte ändå att det var intressant och spännande.

Sedan tänker jag att vissa människor, bara vet hur man för sig mot andra, respekterar, kollar av läget, är noga med att vara så diplomatiska som möjligt. Att inte vara manipulativ, kan också vara en svår balansgång, att få en människa att svänga åt ditt håll, utan att dom själva vet om det, men så länge man gör det av rätt orsaker, så är det helt ok. Då kanske det inte heter att vara manipulativ, utan mer att få en annan på rätt spår.

Sen finns det dom som utnyttjar deras ställningar och situationer dom är i, till max. Och mest för att göra saker så lätt för sig själv utan att det ska kosta, men det är alltid någon annan som får betala.

Picture this, en buss, fullastad med människor som ska från A till B, alla resenärer berättar varsin sann historia, från deras liv, något roligt, eller dramatiskt, sånt som andra bara sitter och gapar över, för det hade man aldrig ens trott, skulle kunnat ha hända. Vi bär alla med oss olika erfarenheter och händelser, tragiska, magiska eller bara rent sanslösa, men en sak har vi alla gemensamt, vi är människor.

Att livet ser annorlunda ut, beror inte bara på vad vi föds till, vår uppväxt, vad som speglar vår vardag, vad vi lär oss på vägen och HUR, vi lär oss. Utan även vad vi upplever på vägen och hur vi väljer att hantera det. Jag såg ett klipp igår, och jag vill dela det med er, verkligen talande och en tankeväckare. Sen kan ni blunda i slutet, där det framgår att det är ett stort företag som gör reklam, klippet är ändå sååå bra! Önskar er alla en toppen fredag!

 

 

Maria Lundmark Hällsten