Jag och Tina började borta på Strömpilen, Tina trodde att det inte hade så stor betydelse, vilken mat jag skulle bjuda på så hon försökte med hennes matpåsar, men se, den gubben gick inte 😀

Så vi landade på Shanghai och intog en lunchbuffé, dom har bra mat där, mycket folk, men det var ju lunchtid, så det var inte så konstigt, dom droppade av efter ett tag.

Jag satt vid fönstret med näsan pekandes upp mot NUS, och jag kom ihåg 1977, gissningsvis i maj, och jag stod utanför panncentralen uppe på Mariehem och spelade tennis med mig själv, mot väggen. Pappa hade parkerat Mercan efter vägen upp mot huset, och själv var han bara upp och skulle göra nåt innan jag och han skulle åka upp på lasarettet och hälsa på mamma, som låg inne efter bilolyckan dom varit med om.

Då dyker det upp en gubbe (sa jag till Tina att det var) men han var nog det i mina ögon, jag var inte så gammal, idag skulle jag nog gissa på en man i 40 års åldern. Han öppnade förardörren på Mercan, kikade in, sedan gick han runt och hoppade in på passagerarsätet.

Jag sprang hem och sa till pappa att det sitter en gubbe i våran bil, pappa trodde inte på mig först men så följde han med ut och såg att det var sant. Han frågade…mannen, vad han ville, jo han ville ha skjuts, men han sa inte vart. Ja det går bra, sa pappa som var klar och vi skulle ju åka iväg.

Han körde fram till entrén på NUS och sa till mannen att nu var vi framme, mannen knorrade men hoppade ut och på vägen så slet han med sig papperen som pappa hade i facken på dörren, bland annat ägarbeviset på bilen. Pappa var snabb som räven och for runt och tog tag i mannen och sa att papperen ville han ha tillbaka, och det fick han, och sedan åkte vi vidare, ner till blomaffären som låg därnere, i ett grönt hus, tycks jag minnas, men jag är inte hundra.

Vi pratade sedan om denna händelse, flera år senare, och pappa trodde att mannen var drogpåverkad, han uppförde sig väl så, jag som barn, hade nog ingen aning om hur en drogpåverakad person, betedde sig. Men därför ville han nog inte skicka ut mannen från början, han ville hålla mannen på bra humör. Och vid lasarettet fanns det många människor runt omkring, om det hade utbrutit något tumult.

Han valde dessutom att släppa av mannen däruppe ville inte ta med honom ner på blomaffären och riskera att inte få ut honom från bilen. Nå, det gick ju bra, och man har nog svårt att veta själv, hur man skulle ha gjort i en liknande situation.

Jag passar på här, att önska er alla en trevlig alla hjärtans dag!