Etikett: skägg

Ingen look-alike idag…

Av , , Bli först att kommentera 13

Plötsligt stod det nåt på gården…igen.


Då jag la ut bilden på FB så påpekade Håkan Lundgren, att Åke har en look-alike, eller så har Billy Gibson, i ZZ Top, en look-alike.


Fast det var inte nåt projekt/projekt, utan Åke hade efterfrågat delar till hans garageprojekt, ni vet, den där MC:n som påminner om ett badkar. Den är nämligen eldriven.


Och nu hade han då fått tag i det. Sally var sugen på att testköra men utan motor, fick det bli ren muskelkraft.

Den rullar dock jättelätt, så hade den haft några trampor hade den varit perfekt för ändamålet.

I detta nu, så är look aliken borta, jo, det är sant. Han, inte Bill Gibson, utan Åke, tog helt sonika, bort hakhåret. Nåt jag velat läääänge, så äntligen 🥰

Den här bilden låg ute på klotterplanket/Fb grupp igår…


Så jag skulle inte vara sämre, haha… Sally gjorde ägget med blå färg, och jag tar på mig ansvaret för dom resterande.


Jag och Åke käkade lunch ute, ingen värme, men skam den som ger sig.


Tulpanerna är på gång i rabatten, så det händer nåt varje dag.


Fick en present av Theresé igår, som hon köpt ute på Eljest/Ön. Inte dåliga grejer det här.


Vi skippade påskmiddag och köpte take away pizza från Pasito, istället. Jag tyckte dom hade god pizza, Nicco var inte glad över hennes val. En illaluktande och illasmakande ost, låg på den, en chévre. Så det var ju tråkigt att den tog ner hela alltet.

Apropå Theresé, så knäppte hon Winstone där han låg, utmattad på golvet efter en hård dag med uteliv och fullt sjå med att hålla ordning på allt och alla.


Önskar er alla en fin påskdag!

Passa er för den ni!

Av , , Bli först att kommentera 13

 

Vi skulle ut med Jeepen för några dagar sedan, jag har en nyckel och Åke den andra. Man öppnar ju dörren genom att larma av och sedan används själva nyckeln till att starta bilen med. Min nyckel funkade inte… gissade på att batteriet tagit slut så jag gick in efter Åkes nyckel och den funkade.
Han provade sedan att byta ut batterierna i hans nyckel och satte i min, men den fungerade inte ändå. Så han provade att bryta lite därinne och se, då funkade den igen.
Skulle så iväg i fredags, och hade nu Åkes nyckel i fickan, kom ut och ställde mig bredvid Jeepen och tryckte på knappen… ingenting.. tryckte igen, inget, och efter tio tryck och ingen signal, sprang jag in och hämtade min nyckel, och den funkade.
Efter tre timmar, fungerade Åkes nyckel igen. Alltså vad är det där, vad handlar det om egentligen? Nu kan jag ju också tycka att det är skitkorkat, detta med våra nycklar och larmet, för om jag står i ödemarken, med 20 mil till närmaste bebyggelse, och batteriet lägger av, så är man strandad, för själva nyckenl kan man ändå inte öppna dörren med.
Och har man inte låst, så stängs all verksamhet ner ändå, efter 5 minuter och då måste man larma av igen för att kunna starta bilen. Nu törs man ju inte åka någonstans utan att ha bägge nycklarna med sig.
Någonting annat jag oroas över är Nygårda julmust… har ni sett reklamen? Herreminje, har man hund så får han renhorn, sitter du utan skägg så växer det ut ett tomteskägg och ska du äta en finare middag så får du gröt istället, hm… nä, jag ska nog passa mig för den julmusten.
Önskar er alla en fin måndag!

Haparanda ligger inte i Mo i rana

Av , , 5 kommentarer 2

Ni som läst min blogg ett tag vet att jag suger på att känna igen människor och dessutom har jag lite problem med lokalsinnet. Nu vet jag ju att det kan ha sina orsaker, om jag nu är ansiktsblind, som det finns något som heter. Skulle egentligen vara ganska kul om man fick göra en undersökning för att komma fram till hur det ligger till, inte för att det skulle räknas till ett handikapp men för att jag skulle kunna säga att det finns en anledning till varför jag inte hejar på alla människor jag möter. Det skulle finnas ett ord att sätta på det.

Jag har tänkt en hel del på detta, nu på senare tid, och när jag tänker efter på hur jag egentligen gör för att känna igen en människa, och hur jag alltid har gjort, så är det först håret man tittar på, färg och bena, lockigt etc., mustasch, skägg, om det är en kille, ögon, någon som har en sned tand osv. Sedan är det kroppshållningen, hur dom går eller rör på armar och ben.
 
Vi satt ute i förgår och njöt av den varma solen. Det passerade en kille och en tjej, ett antal gånger, bärandes på målarburkar och sånt man använder sig av då man uppdaterar sin lägenhet. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade som höll på renovera. Nå, sen kom Kerstin och satt sig, samma par kommer en sista gång efter ett tag och Kerstin undrar vilka det var, ja, sa jag, jag vet inte, har aldrig sett dom. Eleonor sa att det var dom nyinflyttade, och jag såg ut som ett frågetecken, nähä, sa jag, är det dom som har gått här fram och tillbaka hela tiden? Japp, säger hon, och jag har återigen bevisat att jag känner verkligen inte igen en människa, det går inte.
 
Sen har vi detta med lokalsinnet. Fösta gången jag kommer ihåg att jag hade problem med det, var då vi hade varit ett gäng på Ålidhem, jag var väl runt 16 år, och skulle gå hem därifrån…själv. Jag bodde ju på Mariehem då detta begav sig. Jag traskar iväg och tycker att jag går och går i evigheter, när jag kommer till en skylt där det står Sävar 12, så inser jag att jag är ute och cyklar. Ja inte bokstavligen utan att jag är lite vill, så jag får sno om samma håll jag kom ifrån. Jag hittade hem till slut men det var onekligen lite nervpirrande.
 
En annan gång som jag drar mig till minnes, är då jag har den lilla uppkörningen, detta var i juni, 1985. Körskolläraren säger till mig att nu tar vi och åker till Haparanda. Ok säger jag och tror mig veta att Haparanda ligger åt samma håll som Vännäs och kör ditåt. Nu hade han ju tänkt att jag skulle läsa på skyltarna, vilket jag inte gjorde, utan jag gick efter vart jag trodde att det skulle vara och se…jag hade fel, Haparanda är inte i Mo i rana. Men en lärdom fick jag ju av detta, jag vet idag vart Haparanda ligger och åt vilket håll jag kör om jag ska till Mo i rana.
 
Och med denna lilla blogg så önskar jag er alla en fin tisdag.
 
 
Maria Lundmark Hällsten