Etikett: skåp

Vad menar dom egentligen?

Åke hade en ledig dag igår, besiktning av bil och släp, sen blev det lite arbete på det, men dessförinnan utnyttjade vi restauranghäftet och tog en lunch på Bus Stop, helt ok, måste jag säga 😀

11329644_870069649748558_1148734189_n

Jag hann vara in på SoF också, och boka in mig på ett bås, så jag och Nicco åker dit på torsdag kväll och installerar våra saker, ska bli roligt att se om det blir någon avans på allt man har.

Jag ska börja så smått idag och röja lite och se vad jag kan hitta, nere i källaren och högst upp i skåpen, sånt som bara samlar damm, så kan man hoppas på att någon annan finner någon glädje i att äga dom grejerna.

Såg en annons igår, och tänkte att den är lite dubbeltydig, beroende på hur man läser den:

11350074_870070316415158_590257325_n

Eller vad säger ni, dom ska grilla karré, ja det framgår klart och tydligt, men vad är det dom ska bjuda på? Jo, sallad…står inget om att dom bjuder på karrén, så var förberedd, på ett salladsblad, och bli glatt överraskad om det följer med en köttbit! 😀

Sen kan jag inte låta bli att sätta ut något jag fann på pinterrest, ord, som mycket väl stämmer in i olika situationer, och där jag tänker, att då man framfört saker, tankar och idéer, så får mottagaren ansvara för att dom förstår vad som menas, och om man inte gör det, kanske man ska ta rätt på vad som gäller, istället för att ”tro” sig veta vad som är rätt och fel. 

4642c9041d3af2052bcd105ac7dc0d24

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Talanger, lite varstans!

Av , , 4 kommentarer 8

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

002

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

004

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

10603592_775026659199550_6694670085769461853_n

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

008

 

 

Han är mager om bena, tillika om…

Av , , 2 kommentarer 12

Han är mager om bena, tillika om armar och hals, men nu har i alla fall Lennart fått på sig lite kläder:

Foto1317

Jag satt här i soffan igår och plötsligt blev det ett väldans liv här utanför, Winstone vaknade upp ur sin sömn och satt sig för att kika ut genom fönstret. Det var ett gäng förskolebarn med deras fröknar som var ute på sightseeing, och här inne på gården fanns uppenbarligen lite saker att kolla på 😀

Så då tänkte jag att nu var det nog dags att få på honom lite mer än bara tomtemasken, någon hejd får det vara på nakenheten.

I förrgår, då jag letade efter kartonger, så stod jag inne i köket på en stol, och hade fullt sjå att försöka nå saker däruppe i skåpet, så föll naturligtvis ett glas till en lykta, ner i golvet och gick i 999 bitar. Jättekul…speciellt då du står barfota på stolen, och dessutom har 3 djur nere på golvet.

Jag beordrade ut Winstone i tv rummet, men det tog en stund innan han fattade vad jag menade, han ville ju fram och nosa på glasbitarna, så jag tog i lite hårdare med rösten och det fick även katterna att backa bakåt, bra…ett problem ur världen, sedan var det, det där med att ta sig ner utan att stampa fast en bit under foten, och nu hade jag tur, det var inte som ett Duralex glas som verkligen splittras upp i molekyler, utan det blev större skärvor så jag kunde se vart dom låg.

Men ett tag däruppe, funderade jag verkligen över hur jag skulle lösa detta…snacka om att man kan försätta sig i situationer man inte räknat med från början.

Och kolla här, vad jag såg på en ölflaska vi hade hemma…det är inte bara köra bil, man ska undvika då man druckit…akta er för att ta till vingarna också 😀 Eller är det bara humlorna som ska passa sig?

001 005

Önskar er alla en toppen onsdag!

Lennart kanske bara är fejkad?

Av , , Bli först att kommentera 13

Jag och Tina var på EM möbler igår och gjorde en lov i deras lokaler. Finns ju så mycket fint och…annorlunda, tyckte att denna pall skulle ha platsat uppe i hallen hos Nicco:

Foto0943

Apropå möbler, så kollade vi lite på Martin Timell, i förrgår, han skulle måla spegeldörrar i gammal stil, han började slaska på brun färg och sedan grönt på det, lite slarvigt så där. Jag sa till Åke under målandets gång, att det där skulle jag aldrig i livet, ge mig till att göra.

Om någon kom hem till oss, och jag hade målat så där, så hade folk rynkat på näsan, och frågat om färgen tagit slut. När allt var klart undrade Åke vad jag nu tyckte om hyllan, ja…den blev jättefin, men jag skulle fortfarande aldrig måla något till att se gammalt ut, då skulle jag hellre köpa ett gammalt skåp då, som färgen lossnat från… fast nej, jag vet inte om den stilen faller mig i smaken.

Men, man kan ju alltid tycka att möbler och grejer är fina ändå, även om man själv, inte skulle vilja ha dom hemma.

På eftermiddagen åkte jag ut på Mariedal, skulle handla djurmat och passade på att kika in hos ”gammbossen”, Annika Collén. Hon tyckte att vi skulle vara med i en tävling som dom anordnar på MIO möbler, det står om tävlingen i Bil Och Bostad, hon ringer dit för att kolla upp vad som gäller…och hör och häpna, dom vet ingenting om någon tävling där man kan vinna en liten stuga, däremot en säng.

Ja, dom skulle kolla upp det där och återkomma, och innan dess hade jag åkt vidare, så jag vet inte om hon fick svar på sina frågor. Tyckte bara att det var lite roligt, man kommer dit fix och färdig att ordna i en liten stuga och dom stoppar en, man får prov ligga och kanske vinna en säng istället 😀

Sen åkte jag upp på Kvantum, hade inte kommit på någon middag, men till slut så, det blev Lennarts pölsa med potatis och rödbetor. Ja, sa jag till Åke, det är Lennart som fixat pölsan, det känns som om han i alla fall har mer koll på vad som är i, än om man köper Scans rulle med pölsa.

Fast vem vet…Lennart kanske bara är en fejkad person, egentligen är detta roadkill vi sätter i oss…dooo-do…dooo-do….

Önskar er alla en fin torsdag!

Upplevdes lätt obehagligt

Av , , 2 kommentarer 10

Jag hittade en oxbringa på Maxi igår så jag kokade den, och sista 25 minuter fick en lök, morötter, kålrot och potatis, koka med i kastrullen. Sen gjorde jag en kall sås på crème fraiche och stark, söt, grovkorning senap, det blev jättegott.  Och buljongen som blev kvar frös jag ner och sedan ska jag använda den då jag kokar köttsoppa, mjodå!

I lördags då vi var ner på Telia butiken, så noterade vi det nya stället Utopia, då vi gick där på gatan. Så passerade vi köpcentret i 120. Jag blev inte impad överhuvudtaget. Upplevde det lätt obehagligt då golvet lutar utför och uppför, utan att du är förvarnad om det. Och jag är glad att vi hittade ut, man såg ju inte först vart sjutton dörrarna i glasväggarna fanns.

Sen ska jag villigt erkänna att jag inte kan se eller förstå vad det blev för skillnad mot för tidigare? Du har en övervåning, men sen då? Det blev nytt, och kanske det ska föreställa att bli flashigare, men som sagt, för mig var det då detsamma. Jag är inte heller så ofta på stan så något behov av det där finns inte hos mig, men kanske hos andra. Fiket däruppe kanske man ska testa innan man dömer ut stället, men det får bli en annan dag.

Jag städade i en skåp vi har i köket, igår kväll, och det fanns saker där som jag aldrig sett förut, fast det borde jag ju rimligtvis ha gjort då jag haft det där tomt, vid ett tillfälle och sedan plockat in grejer där. Nu vet jag i alla fall vad som är därinne, gamla kok och receptböcker, ljus i en stor uppsjö, lite sladdar och pinaler, servetter och sårförband… och sist men inte minst, Winstones mat och belöningslåda.

Det är i alla fall överskådligt och nu VET jag att jag INTE behöver köpa ljus, på ett tag, inte heller tuggben och godis till vovven.

Idag ska jag och Tina ut på turné, vi åker till returmarknaden i Vännäsby, och sedan blir det lite oplanerat så där, lite beroende på tid och om vi kommer på nåt annat. Vi får med andra ord vara lite spontana, och det är ju så man vill ha det. Önskar er allihopa en toppendag!

Förenat med livsfara…

Av , , 6 kommentarer 16

 

Att öppna ett skåp här hemma kan ibland vara förenat med livsfara… man vet aldrig vad som hoppar ut. Ibland är det ju porslin och andra gånger kan det vara plastpåsar, eller något ätbart.
Man kan freda sig genom att hålla upp en hand innan du öppnar skåpet, eller så kan du hoppas att det är något mindre hårt som kommer ut. Om inte annat så får man ju träna på reaktionen.
Som för några dagar sedan då jag drog ut kaffepaketet och fick med mig ett öppnat spagetti paket, och det ramlade så stråna kom ut genom öppningen men… där var Maria snabb som fanken och satte upp en armbåge mot skafferidörren och lyckades med konststycket att pressa fast hela paketet med allt innehåll på väg ut, mot skafferidörren.
Och det spelar som ingen roll, hur än jag försöker hålla efter och kasta bort, stöka undan och hittar nya platser så är alla våra skåp för små. För att inte snacka om lådorna vi har i köket. Är det någon här som har tänkt på det, att ju äldre en lägenhet eller hus är, ju mindre var lådorna på höjden.
Som köket i storstugan, byggt 1936, uppe i Malå, den diskbänken är anpassad efter en människa som inte var längre än max, 1,55. Lådorna i lägenheten vi hade, kanske var gjord för en på 1,65-1,70, och det huset var byggt 1965. Det här huset byggdes 1957 och nu har lådorna krympt igen, eller rättare sagt höjden på diskbänken.
Undrar vad standardmåttet på en diskbänk är idag… för människorna blir ju onekligen inte bara äldre och äldre, utan växer en del på höjden också.
Detta medför då vissa problem. Knivarna som rymdes i vår ”gamla” knivlåda i lägenheten, ryms inte i knivlådan här, utan då kör man fast lådan med jämna mellanrum då man ska dra ut den, vilket i sin tur innebär att andra knivar får lämna plats för tomrum men sedan behövs ju en ny plats till dom…och där kan vi då snacka om rockad på alla saker. Jaja, i-landsproblem har man ju också hört talas om, och det är väl just det här.
Nu är det frukostdags och sedan tid att åka iväg på jobbet. Önskar er alla en fin tisdag!

Någonting prasslade i påsen…

Av , , 2 kommentarer 5

 

Vad kunde det då vara som prasslade i påsen/påsarna, då jag klev upp för snart 45 minuter sedan? Jo, katten Enya stod på baktassarna inne i skåpen under diskbänken, som inrymmer, sopkorg, tusentalskassar (lite lätt överdrivet men…) medel av olika slag etc. Ett överfyllt skåp med andra ord, och nu såg det ut som om hon ville in där.
 
Jag schasade och frågade vad stackarn hon höll på med, snabbt som ögat var hon ute därifrån, men när jag skulle stänga dörren så fortsatte det att prassla i skåpet. Jag tänkte först att det var efterdyningarna efter hennes tassar mot plasten, men det började låta för mycket. Men se, där, längst in, bakom skivan som sitter där, kom nästa katt fram, en sjukilos Eloise, jag begriper inte ens hur hon rymdes där, vilken tur för henne då att jag hörde att det var nåt mer därinne, annars hade jag stängt igen dörren.
 
I förrgår fick vi ju äntligen ordning på bromsarna, efter snack med Brälla och samtal via mobilen. Åke stannade sedan kvar på verkstan och skulle fixa till positionslyset m.m. Jag kunde inte låta bli att ta ett kort till, på en del av inredning därinne:
 
Och därnere skymtar Cheven och lyften:
som bilen hissats upp med, tidigare. Skulle ha kunnat vara lite kul att satt dit något, högst upp på hissen, när man liks var däruppe, kanske vår uppstoppade ripa…eller nåt att underfundigt, undra hur länge det skulle ha fått sitta kvar där innan någon hade upptäckt inkräktaren?
 
Åke fick sedan allt att fungera, packade ihop och skulle kvälla, körde ut bilen och *vips*, så fungerade inga lysen igen, tillbaka på ruta ett, med andra ord. Nu håller bilen på vara billig, så lägg ett bud, så får vi se.
 
Önskar er alla en fin tisdag! Åhhh Yeess, imorgon har jag sovmorgon, härligt!
 
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten