Etikett: Skellefteå

Snubbelrisk

Av , , 6 kommentarer 12

 

Visst är vi människor lite korkade i alla fall… som tycker att människor som snubblar, ramlar, faller, ser roliga ut. Kom att tänka på det igår då dom visar upp den stackars cyklisten som tippar omkull i vattenmassorna, här på VK.
Jag satt inte och skrattade åt det utan tyckte nog mest att det var olyckligt för hon som ramlade. Men jag är inte bättre än någon annan, det vet jag 🙂
Vi sitter ju och skrattar åt allt elände dom visar på roliga klippen, och där finns det många som klantar till sig. Jag tillhör ju själv kategorin klantskallar eller snubbeloffer som fastnar med fötterna lite överallt, nu senast i stolen i konferenslokalen på Haga, där vi hade utvecklingssamtal.
Nu märkte ingen det, förutom Nicco då, som frågade vad jag höll på med. Och förra gången vi hade ett möte på skolan så lyckades jag ju trassla in snöret från jackan i stolsarmen så jag drog med mig den då jag skulle gå därifrån, jaja, det bjuder jag på, jag har vissa skills, som Nicco brukar säga… fast med lite lätt ironisk ton (förstår inte det).
Jag satt en gång nere på biblioteket på stan, där jag blev intervjuad av en tjej från universitet, utanför fönstret blir jag då vittne till flertalet snubblande människor. Det låg nämligen plattor därutanför och en av dom råkade sticka upp en bit, och jag lovar, det var ungefär en person var femte minut som hittade av den där plattan.
Första gången sa man typ, ojdå, och hoppades att människan skulle hålla sig på benen, andra gången likaså men sen var det svårt att hålla sig för skratt, men trodde ju nästan att det var dolda kameran.
Nu ska jag snubbla in i köket och fixa frukost, städa lite i källaren, jag får ju oväntat besök idag, eller nä, nu ljög jag, oväntat var det ju inte, utan rätt så planerat, det kommer en kille från Umeå energi och ska byta någonting till fjärrvärmen.
Sen ska jag hämta mamma, vi har ett ärende till banken och sedan tänkte vi ta en lunchmacka på Nybro, nåt mer lär jag inte hinna med då jag jobbar ikväll, jo förresten, jag ska även fixa middagen innan dess, så jag kanske ska börja med det istället.
Med pappa är läget oförändrat, men hör och häpna hur dom kan göra egentligen. Han ligger alltså med slangar och instrument kopplade till sig, han har fortfarande två brott på ryggraden (rätt så allvarliga sådana), men eftersom han nu kan klara sig utan respirator, så är tanken att han ska in på annan avdelning, och det är ju bra, säger inget om det, men…
Detta blir nog inte förrän på måndag och kommer det ett annat akutfall och det inte finns plats på IVA, så kan dom komma att flytta på honom till Skellefteå eller Lycksele… även om det bara gäller för en dag. Man kan ju smälla av för mindre, vad kostar en sån flytt, hur nyttigt är det att ens förflytta en person med dom skadorna, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga.
Jag förstår ju att dom inte gör det om det inte blir nödvändigt och förhoppningsvis måste dom ju också veta vad dom sysslar med däruppe (jag håller verkligen en tumme för det), men jag blev också något förundrad då en läkare från neurologen sa till mamma att pappa inte gjort så stora framsteg på en månad. Jojo, vart han nu fick en månad ifrån för då hade han bara legat där i 16 dagar *suck*.
Nåja, det är som det är och inget vi kan göra åt saken. Nu, mina vänner ska jag sätta fart. Önskar er alla en fin fredag!

Termosmuggar efter vägen

Av , , Bli först att kommentera 6

Vi tog oss iväg strax efter nio igår, och trots att vår GPS indikerade att vi körde efter en grusväg (E4:an, och att vi var tio meter under havet) så var vi framme efter tre timmar. Det var inte så lite folk där som vi trott, men vi var en av dom två, som kom med buss 🙂

Helikopter resor, bilutställning och gatubilar samt mc uppvisning bjöds det på. Eller att bjuda var väl en sanning med viss modifikation, vi fick allt betala inträde vi också, men jag och Åke fick komma in gratis, vi hade ju trots allt en mission där, att chassi besikta Niccos juniordragster. Tyvärr fick hon inte provköra en repa, regnet låg lite i luften och dom hade vissa hålltider att gå efter.
Men vi fick i alla fall inandas lite bränt gummi, öronen fick sitt av alla olika ljud som florerar på ett sånt där ställe, Niccos dragster fick klisterlappen som är en nödvändighet för att få tävla och vi träffade även några bekanta. Så vi är nöjda med utflykten. Här ska ni få några bilder:
Att sedan passera Skellefteå vid middagstid, betyder just middag, på krysset, vars annars 🙂
Vi var inte först där och inte heller dom sista, dom hade någon typ av cruising och en hel del bilar var ute. Vi inväntade maten och gick till bussen för att äta där.
Nicco lyckades med konststycket att klara matlådan ända fram till bussen, ta två steg upp, vända sig om för att stänga dörren och tippar hela lådan med innehåll ut över trappen… hon var inte glad. Tror jag det!
Apropå bilar som hela gårdagen handlade om så fotade jag denna lilla sak efter vägen, och förlåt mig men när jag ser såna här så tänker jag på termosmuggar, det hjälps inte, jag tycker dom ser ut som en sådan:
Vi var hemma strax efter sju igår kväll, inga konstigheter, den enda röda lampan som började lysa i bussen släckte vi genom att fylla på vatten och glykol, niemas problemas. Önskar er alla en fin söndag!

Det ringer… det ringer

Av , , 4 kommentarer 7

 

Det ringde i telefonen för någon dag sedan, det var en kvinna som lät så glad som presenterade sig på ett sätt som om jag skulle veta vem det var. Jag såg nog ut som ett stort frågetecken, men inte speciellt länge… hon undrade sedan om jag hade tid att klippa henne.
Ehh… du, jag tror att du har ringt fel, svarade jag. Jag är ingen hårfrisörska. Nämen har jag inte ringt 13****? Nä, sa jag, du slog 12 istället för 13. Hon bad så mycket om ursäkt och vi lade på. Hm, jag kanske skulle ha sagt att jag kunde klippa henne för en billig penning, om hon ville chansa lite 🙂
Jag undrar också varför alla som ringer fel, ifrågasätter om dom verkligen har ringt fel. Tror dom att man ljuger då man säger det? Åke tycker att man ska säga så här då: vet du inte vart du har ringt, eller har du fastnat med fingret i nummerskivan.
Ja, skulle man ju kunna göra också, fast jag tror inte att det är så många idag som har telefon med nummerskiva, då får man kanske hellre fråga om knapparna på telefonen är för små. Nå, det må ju vara hänt om någon ringer fel, så länge det är under dagtid och inte mitt i natten.
På den tiden jag bodde hemma hade vi ett nummer ifrån numret till busstationen, ni kan ju gissa att det ofta ringde hos oss och det var folk som ville veta busstiderna eller biljettpriserna.
Själv ringde jag en gång för att sjukanmäla mig, jag slog en siffra fel och hamnade på ett företag. Ja, jag skulle vilja sjukskriva mig, sa jag. Nämen vad tråkigt sa killen i andra änden. Och jag tyckte det lät otroligt knepigt, men då han fortsatte och sa att om jag ville göra det så skulle jag nog prova på sjukkassan istället så förstod jag ju att jag kommit fel.
Vi hade också en gök som ringde sent på helgerna och ville prata med en Maria, ja, det är jag det, sa jag. Men det var tydligen fel Maria. Men nu råkade den här killen alltid vara lätt… eller kanske till och med medel till svårt, berusad och han begrep inte att det var han som ringde fel heeela tiden. Ibland trodde han att jag verkligen var den Maria han skulle prata med och blev ledsen då inte jag ville det *suck*, men han slutade ringa… till slut.
Japp, jag ska använda telefonen idag, jag med, och ringa och boka hotell i Skellefteå, till nästa helg, samt ringa och be om en offert på villaförsäkringen, för att se vart den är billigast och bäst. Vi får väl se om våra knappar är lagom stor eller om jag hamnar helt galet. Önskar er alla en fin torsdag!

T3 T3 T3, usch bara, vilket sätt!

Av , , 4 kommentarer 3

Jag skrev ju om T3 och fakturan vi fick av dom i Januari http://blogg.vk.se/maria-lundmark-hallsten-umea/2012/01/19/laaanga-ledningar-539972 då jag ifrågasatte deras utskick som kom 5 dagar efter kravfakturan skulle ha varit betald.

I fredags fick vi den ”nya” fakturan som ska betalas nu, den sista, men den är uppdaterad med 100 kronor i påminnelseavgift PLUS 50 kronor till för deras kravutskick. Jaha ja, och själv visste dom inte ens hur detta hade gått till.
Och precis som om det kostar dom 150 kronor för att jag betalade fem dagar försent… skulle inte tro det. Det här är väl deras sätt att dra in pengarna dom sponsrar gammliavallen med.
Sen står det att betalningen varit dom tillhanda den 9/1, ja, men detta innebär isf att ALLA fakturor man har, ska man betala in, minst fyra dagar innan förfallodatum, för det måste ju ta samma tid för alla företag att se att pengarna kommit in, eller hur? Och det brukar då inte jag göra. En bankdag… typ. Nä, dagens största usch till T3 och deras hantering av fakturor.
Vi åkte upp på den nya återvinningen uppe på klockarbäcken igår, inte mycket folk där inte, en före oss och en efter, så det var fort gjort. Lika fort var det att gå in på MediaMarkt och köpa en skrivare. Vi har nämligen ingen, och ibland har det vari önskvärt att ha haft en.
Nu skulle vi dessutom ha med oss egen utskrift av reglerna, då vi åker på säkerhetskursen i Skellefteå om två veckor, så nu gjorde vi slag i saken. Något större hemmansköp är det ju inte heller. Bara lustigt att färgpatronerna kostar lika mycket som själva skrivaren, jojomensan. Trådlös är den dessutom så den borde funka här nerifrån även om Nicco ska få ha den uppe hos sig.
Annars på västfronten intet nytt, vi fick väl lika mycket/lite snö som alla andra igår och Åke ska ta undan den innan man klampat ner alltihop. Söndag är det och det är också samma dag för alla andra runtom i Sverige… i alla fall enligt almanackan. Jag önskar er alla en fin sådan!
 

Inte riktigt pantad, tror jag

Av , , 2 kommentarer 7

 

Ja, jag är nog inte riktigt pantad… ibland. Jag köpte ju serien ”Svenska hjärtan”, och efter att ha avverkat den första boxen, trodde jag att det var den enda och därmed, då skivorna var slut så var serien slut. Konstig ände på serien tänkte jag men kom ihåg att jag även tyckt det då den gick på tv.
Nå, jag öppnade kistan där vi har filmerna och se, där poppade det upp en till box, aha, det fanns alltså en fortsättning. Nu har jag sett den också, och igår hann även Åke se dom sista fem minuterna. Nu är det slut, sa jag, va, slutade den så där, frågade Åke. Ja, sa jag, knepigt men sant.
Jag tycks komma ihåg att när den gick på tv så återkom upphovskvinnan med en långfilm, som avslut på hela alltet, men den ingår tydligen inte här, sa jag och packade ihop filmen, för att lägga ner den i kistan.
Och se, *vips* så hittar jag två, TVÅ, hela boxar till. Ja, sa jag, jag måste ju vara lite pantad, det var alltså fyra boxar med serien och det har jag tydligen förträngt, så det är bara att fortsätta se på serien, som helt plötsligt, aldrig ser ut att få ett slut 🙂
Nu har jag gjort bort min arbetshelg för den här gången, och det känns ju inte helt fel, och nästa gång blir det förhoppningsvis inte hela helgen jag jobbar, för då har vi tänkt åka till Skellefteå på lördagen, checka in på hotell och på söndags förmiddagen samt eftermiddagen, gå en kurs om säkerhet och regler vid dragracing. Det kan vi behöva.
Åke har kämpat på nere i källaren då jag nu har jobbat. Han har bland mycket annat fått bort schabraket till tvättmaskin, som stått därnere sedan huset var nytt. Det är till och med gjutet en betongplatta som den stått på, och trots att han skruvade ner den i fem, mindre delar så höll han inte på att få upp dom därifrån, den vägde multum. Men nu så, börjar det likna nåt.
Det lilla projektet är ju att slutligen få dit ett badkar, modell lååångt, och en torktumlare, som ska gömmas bakom ett draperi tillsammans med tvättmaskinen. Golvet ska fixas och sedan får vi se vad vi gör med övrig inredning. Han håller även på att flytta den lilla snickarboden, ut till ett större rum, så han får lite yta att arbeta på, i det mindre rummet kan man ju ha förvaring istället. Även fast det faktiskt finns två större rum till, därnere, för förvaring… *suck, vad vi nu ska förvara så mycket grejer för, kan man ju fråga sig.
Jaja, idag är man då ledig i alla fall och nu ska jag få mig lite frukost. Ha en fin måndag!

Googla på…

Av , , 2 kommentarer 5

Apropå delar till bilen så kom jag på igår att det finns en kille i Skellefteå som även han kör dragracing i min klass och med en likadan bil som jag. Jag sa då till Åke att han kanske skulle prova att ringa till honom och höra om han vet av någon som har grejer.

Nu har han ett namn som det fanns några stycken av så jag testade att googla, och se, efter en halvtimmes letande så hittade jag en sida där hans mailadress fanns med. Ganska otroligt ändå, och hade detta varit före internets tid så hade vi nog antingen fått ringa alla med samma namn eller lägga ner projektet med att hitta honom. Vi hade nog knappast hittat någon info i ett uppslagverk 🙂

Uppstekt palten, eller vad det nu var???

Av , , 1 kommentar 3

Ingen här som vet av delar till en Chevrolet Camaro, årsmodell -70? Delar som i, till exempel styrsnäcka, framskärmar, servo, framlykta etc. Om ni vet av någon som har delar eller kanske att ni har något liggande själv som ni inte kommer att behöva, så får ni jättegärna höra av er till oss, min mailadress är: [email protected]

Jag har varit i kontakt med Trafik Försäkringsföreningen, och i dom fall då någon bil inte har varit försäkrad så går dom in och hjälper till, det känns tacksamt. Så nu har vi bara att vänta på utredning och sånt så får vi se vart det barkar iväg. Nog om detta nu.
 
Jag hade gjort i ordning uppstekt palt till Nicco igår, till middag, hon är inte så förtjust i kassler som jag och Åke intog. Först sätter sig Åke vid matbordet, sneglar ner i Niccos tallrik och frågar vad det där är för något. Hm, säger jag, det låter ju inte bra ut om inte du kan se vad det är för mat. Nicco släntrar sedan in i köket och stirrar ner i tallriken, bläää säger hon, den där maten fick vi till lunch. Ha, säger jag, vad fick ni för lunch? Vet inte, svarar hon. Hahahaha, sen undrade hon också vad det var som låg på tallriken.
 
Det var inget konstigt egentligen, palten var köpt på affären och tillverkad i Strycksele. Men den är ju lite mörkare än den palten vi ”normalt” brukar ta så av den anledningen kände dom inte igen den.
 
Idag, alternativt imorgon, så kommer dom hit och ska byta ut våra fläktar i köket, nu blir det en med lite modernare snitt och som gör mindre väsen av sig, enda nackdelen är att den är lite böjd, så nu får man hitta andra ställen att ställa ner kryddor och sånt som man använde sig av dagligen. Men allt är ju en vanesak, det blir säkert bra när den sitter på plats.
 
*Correction: Dom kommr inte idag, det är imorgon, det blir så där då man läser fel eller får fel saker för sig, men då har jag en extra dag på mig att rengöra kryddhyllan, intet ont som inte har något gott med sig 🙂
Vill dessutom tacka Britt, en granne i huset, som jag fick ta glaskepsen av som ska sitta på fläkten, mina föräldrar har nämligen en likadan men glaset hade gått sönder och här fanns inte heller den kvar, men Britt, minsann, henne är det ordning på, hon hade kvar den och den var hel.
 
Jag hörde att min lillebrors fru, Svetlana Hällsten, ska bli intervjuad i radion idag, hon ska nämligen åka upp till Skellefteå (från Stockholm) och där sy eller ja, jag vet inte riktigt vad det är hon ska göra just i Skellefteå, men meningen är att hon ska göra en ny västerbottens dräkt, hon och några fler, sen får man rösta på den dräkt man tycker ser bäst ut och vinnaren ska sedan få ge den till Victoria, vid bröllopet, eller nåt sånt. Jag återkommer med info om detta då jag har fått veta mer.
 
Och med dom orden avslutar jag morgonens blogg och går istället över till att fundera vad jag ska ta mig till frukost. Ha en fin tisdag!

Spara soppa, gena i rondellen!

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag och mamma for på Maxi och handlade igår, och eftersom jag utlovat plättar (nej ursäkta, tunnpannkaka var det korrekta namnet) till middag idag så tänkte jag lyxa till det och köpa hjortronsylt. Vi fick ju 2 kilo hjortron från svärfars frys men dom har det varit stor åtgång på och nu är det slut. Vad som gjorde mig väldigt snopen och jag undrar också om det är någon fler än jag som upptäckt det, är att den ekologiska hjortron sylten samt ekologiska och kravmärkta blåbärssylten, är billigare än den ”vanliga”, hur ofta händer det på en skala? Hjortronsylts burken jag köpte kostade 112:-/kilot och den vanliga, 129:-/kilot, så där har ni ett miljötänk till, köp den ekologiska sylten om ni nu inte har plockat bären själv, vilket säkert är mest miljövänligt.

 
Vi, dvs. jag och Åke, gjorde oss en utflykt till Skellefteå igår kväll. Lämnade Umeå 17.00 och var åter, ca 21.00. Han ringde nämligen och sa att han blivit tillfrågad om en extra sväng, han skulle köra upp en, kan det heta pansarvagn eller nåt sånt, till ett företag däruppe. Fordonet hade varit ute på en tripp för att testas med kyla och andra saker.
 
Nu råkade jag ju läsa på VK att vägverket gått ut med en varning om snöovädret som skulle ligga några mil söder om Skellefteå och fortsätta norrut, så det var med en viss bävan vi närmade oss Skellefteå.
 
Du, vi såg inte en tillstymmelse till en snöflinga, däremot en bil som försökt gena i den första rondellen man kommer till innan man är i Skellefteå. Hon stod där och försökte sparka undan snön framför bilen. Ska man skylla på hastigheten eller på halkan?
 
Men sen, på hemvägen så började det falla lite flister och det var ordentligt med snörök, man fick verkligen se hur lite man ser, med en lastbil framför sig som helt kan uppslukas av snöröken och man har inte en aning om vart den tog vägen. Tänker man sig då en bil som kommer och kör om en i 130, han skulle inte ha en chans att hinna upptäcka den framförvarande lastbilen, eller kanske upptäcka men inte hinna bromsa och få stopp på sin bil.
 
Nu tror jag inte att man alltid ska skylla på för hög hastighet, även om många är duktiga på att gasa, en olycka kan också orsakas av en bilist som kör alldeles för sakta. Ligger du på en 90-110 sträcka och du helt plötsligt hamnar bakom ”Agda 85”, eller ”Lennart 90” (jaja jag ska inte vara så åldersfixerad, det kan också vara Steve, 19, eller Evelina 20) som fått upp bilen i 50, då kan hon/han vara orsaken till att du inte hinner få stopp på bilen innan du ligger i baken på henne/honom. Ja jag vet, man ska aldrig köra så fort att man inte kan hantera situationer som kan uppstå, men om alla levde efter det så skulle det aldrig heller inträffa saker och det gör det hela tiden. När vi kom till Umeås första rondell uppe vid ersboda såg vi att någon genat rakt över den rondellen också, vilken latmask eller var det ett spartips, det gick liiiite mindre soppa för vägsträckan blev kortare.
 
Idag ska Jennifer få baka pepparkakor, jag ska gå en sväng på ÖoB, Hp:s och ikväll ska jag/vi skjutsa ut Kerstin och Janne till flygplatsen, dom ska ta sitt pick och pack och dra till Mexiko över jul och nyår. Så vi får önska dom en trevlig resa, en God Jul och ett Gott Nytt År och sedan ett välkommen hem 🙂
 
Ha en bra dag, dan för dopparedan!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten