Etikett: sköterska

Jag lever, wohoo…

Av , , Bli först att kommentera 17

Sent omsider, fick jag svar från 24 timmars EKG som jag gjorde för ett bra tag sedan:

71495231_10157465800126585_6891925267300745216_oDet här låter ju suveränt bra, det som retar mig är att man använder ord som en icke utbildad sköterska/läkare/kunnig inom området person, inte fattar. Vadå VES och SVES?

Ja och när jag inte fattar, så googlar jag ju, förstås, och när man googlar kan man hitta både det ena och det andra som man inte tycker stämmer, riktigt, så där, rakt av. Och då vill man genast ifrågasätta saker.

Det här var lite av det jag såg:
VES Ett (ventrikulärt) extraslag inträffar, per definition, tidigare än nästa normala hjärtslag.

SVES Ett extraslag vars impulsursprung finns i förmaken, skilt från sinusknutan. Förekommer hos hjärtfriska och saknar ofta klinisk relevans. Kan förebåda förmaksflimmer/fladder. Förekommer även vid hjärtsvikt och digitalisintoxikation.

SVES är ju alltså lite mer klurigt, eller? Nå, jag böjer mig för överheten, läs dom kunniga, och känner mig frisk och kry med lite extraslag hit och dit, och dom är bara till för att jag ska veta, for sure, att jag lever :D

71828748_10157465878911585_732403743441551360_n

Jag slog på stort igår och vinglöggsmarinerade russin, samt hackade nötter och blåbärsremmar:

71702164_10157463375801585_973514282496950272_nAv detta bakade jag ett bikarbonatbröd eller filbröd, det låter lite godare, och det vart lika bra som jag trott:

72300961_10157463537366585_5561639342994096128_nOch nu på morgonen, så slängde jag ihop en kanelbullekladdkaka, blev så less på allt tjat om kanelbullar…eller less, hm, jag kanske blev lite sugen också, vem vet :D

71966769_10157465804361585_4981501875346997248_nOch mitt i bakning samt med kanel och kardemumma dofter i huset så föll säsongens första snö…och fy, säger jag:

71671646_10157465784521585_6763680726412951552_nOch sen försvann den lika fort, och jag hade nog inte trott nåt annat :D

Önskar er alla en fin fredag!

71767899_10157465841786585_6716318889384345600_n

Vem vet, rätt eller fel?

Av , , 2 kommentarer 15

Blodtryck har varit som hög aktuellt här, ett tag. Ja, inte så mycket mitt, men nu börjar man ju fundera. Mamma köpte en blodtrycks apparat, enligt läkares ordination. En lite dyrare modell, för att försäkra sig om att allt skulle gå någorlunda rätt till.

högt-blodtryckHÄR hittade den bilden

Så började diskussionen om vilken arm trycket ska tas på. På henne tar dom på vänster arm, och någon har sagt till henne att det är armen närmast hjärtat, man ska ta på. Jag vet, sedan tidigare, att mina armar visar inte en siffra rätt, så jag testade hos mamma.

Och mycket riktigt, med vänsterarm har jag för högt blodtryck, det var typ…145/93. Så då provade jag min högra arm, och gissa vad, där hade jag ett tryck på 120/69, kan det bli bättre? :D Men nåt är ju galet, hur är det egentligen, vad är rätt, och vad är fel?

hogt-blodtryckOch den här armen hittade jag HÄR
Hm…jag kan dessvärre inte ge er ett korrekt svar på detta. Jag frågade en anhörig till mig, som är bevandrad i läkarfrågor och detta är en del av hennes svar: ”Höger arm sittande efter vila är standard, det är så alla studier är gjorda. Du bör ha ungefär lika högt blodtryck i båda armarna. I vissa fall, tex kvinnor som opererat bort lymfkörtlar i armhålan, så väljer man den icke opererade sidan. Så stor skillnad ska det inte vara. Men man vill göra standardiserat. Sidoskillnader i blodtryck kan vara ett tecken på kärlsjukdom och det finns läkare som tycker att man ska mäta båda armarna.” Slutcitat

Nu har jag ingen anledning att tvivla på hennes svar, det är säkert så man utbildas, men då man googlar på detta, så hittar man en uppsjö av olika svar och hur man ska göra. Och egna upplevda tester, inte att förglömma.

En nät kompis till mig, bröt handleden för inte så längesedan, på henne mäter dom på den arm som hon inte har skadat. På en sida stod det att man mäter på den sämre armen, och med det tänker jag att en sämre arm, är väl den man använder minst. Är jag vänsterhänt, borde jag mätas på högerarm, och tvärtom.

Jag kommer ihåg en specifik gång, då dom skulle ta mitt tryck, hon lyssnade, såg bekymrad ut, bytte arm, såg ännu mer konfunderad ut, hummade och sa att detta kan ju inte stämma och tog en tredje gång. Men hon sa aldrig varför hon inte tyckte att det inte kunde stämde. Men så här i efterhand, tänker jag givetvis att det är för att min att tryck är så olika. Och med en egen ställd diagnos, kanske det beror på att mina armar inte är så frisk som dom borde.

Jag har ju konstant ont i armbågarna, och ibland mer än ”vanligt”. Kanske nåt ligger i kläm och orsakar detta…inte omöjligt.

Någonstans stod det om man är över 60 år och har diabetes, så ska man ta ett blodtryck då dom står upp…ja ni hör ju, hur ska man då veta hur man testar detta hemma?
Nog om detta, ni kanske har andra upplevelser eller har hört om hur man ska göra, dela gärna med er :D

Sen är ju ett blodtryck väldigt lätt att påverka, ja ni vet, typ när såna här saker inträffar, till exempel :D

funny-minion-quotes-images-and-friendship-minion-quotes-6

Bilden hittad på pinterest

Nu ska jag ut med Winstone i det fina vädret, önskar er alla en trevlig fredag!

Livet är skört, inget man ligger och tänker på…

Av , , 5 kommentarer 17

En olycka kan hända så lätt, det vet vi allihop, men man tänker aldrig att det kan hända en själv…förrän det gör det.

De kunde ha gått riktigt illa för Åke i lördags, då han höll på med slut finishen på Niccos balkong. För att komma åt att borra fast dom sista brädorna, så lutade han sig över räcket, med den följden att halsen, låg mot brädorna. Han kände inget speciellt förutom att det inte var så skönt, men det är ju lätt att härda lite smärta om det bara är för ett kort ögonblick.

Sen tuppade han av…och trodde att han låg och sov i sängen. Så lätt chockad blev han då han kvicknade till och ser husväggen, upp och ner, och borrmaskinen ligger därnere på gräsmattan. Han hade klämt av syretillförseln, och svimmade, sedan får han tacka någon däruppe att han vaknade till.

Dock med väldigt ont i halsen och då jag kom hem från jobbet trodde jag först att han höll på bli förkyld, då han med sina hesa röst, berättade vad som hänt. Dagen efter lät det än värre, då han pratade, och igår, hade han tid på vårdcentralen, i ett annat ärende, men blev där, hänvisad till en läkartid någon timme senare, då sköterskan fick höra vad han varit med om.

Därifrån blev det upp på Öron, vidare till röntgen, där det konstaterades ett brott på struphuvudet. Dom skulle sedan konferera och höra av sig idag om hur dom eventuellt ska gå vidare med detta. Ja, jösses! Vem hade trott att något sånt där skulle kunna hända.

Livet är skört, inget man ligger och tänker på, men då man varit med om såna här saker, så tänker man annorlunda då man kliver upp på morgonen. Fast ska jag vara riktigt ärlig…dom flesta människor är ju konstruerade att glömma/förtränga, saker som är dåliga, ett sätt att inte gräva ner sig och att gå vidare.

Förhoppningsvis, en lärdom rikare, fast ibland är det som om man aldrig lär sig :D

lärasigprickenHÄR lånade jag den bilden

Det gick bra att städa i Norum igår, vi tillbringade några timmar där, och sen åkte jag, Åke och Winstone ut dit igen. Hade lite grejer att ta rätt på. Det är en uppsjö av saker, som skulle ha varit väck, men det går inte att ta rätt på allt inte heller sälja allt, finns ingen tid till det.

Min pappa älskade ”bra att ha saker”. Ni ska få ett exempel. Jag jobbade en gång i tiden på Butica Sport, den låg där Filmstaden idag, ligger. Och vi sålde allt från sport redskap, scoututrustning till bil fälgar och annat grejs.

Dom hade fått in ett gäng jeepdunkar. Jag råkade nämna det till pappa, som dök upp med släpvagnen, dagen efter. Han kom in i butiken, tittade på alla dunkar som stod på golvet, svepte med handen och sa: Jag tar allihop! Jag vet inte men det kan ha varit 30-40 stycken, han fyllde i alla fall upp släpen. Detta var 1984, och det finns fortfarande kvar dunkar :D Då förstår ni vidden av att kunna köpa på sig pinaler.

Önskar er alla en fin onsdag!
39926778df43ab25e00390cd51a0fcda

Njae, jag vet inte….

Av , , 4 kommentarer 16

Jo jag var ju på lasarettet igår, och hör nu vad jag fick för råd, detta av en sköterska, då ingen kirurg fanns tillgänglig. Den dagen jag ska till distriktsköterskan, som till exempel nu på måndag. Så kunde jag ta bort omläggningen och sedan duscha rätt in i hålet. Så skulle det bli rent innan jag åker dit.

Men…dom har ju sagt hela tiden, vikten av att hålla detta sterilt, så inga bakterier ska komma in dit igen. Hur har du då tänkt att jag ska göra efteråt, frågade jag. Då står jag hemma, utan någonting att lägga på.

Ehh, ja har du inga förband hemma, men jag kan skicka med dig…fast du behöver ju inte duscha där, om du inte vill.

Sen när jag åkte hem så undrade jag ännu mer vad hon egentligen hade räknat ut. Vad skulle jag använda att torka mig med, ja handduk förstås, men hur steril är dom…och luddfria, hm…nä, jag tänker inte duscha mitt hål, utan det får dom rengöra, på plats.

Sedan åkte jag hem till Helena, som faktiskt bjöd på mer än kaffe, goda bananplättar, har ni hört, här får ni ett snabb recept på dom:

Bananplättar

1 banan mixas med 2 ägg

Stek i plättjärn eller måtta i vanlig stekpanna, storleken ni vill ha, kan med fördel stekas i kokosolja. Klart!

Bananplättar-412x293

Bild och recept hittade jag HÄR

Och till dessa hade hon kokat upp lite blåbär, med kanel och annat gott i, alltså, jag blev förvånad, och jag vet att jag kommer att göra dessa själv, här hemma. Bra som mellanmål! Och inte nog med det, hon är ett trevligt sällskap, vi har alltid nåt att avhandla, och sedan fick jag en lite försenad ”krya på dig, välkommen hem” present, inte illa :D

006

En fin filt att hålla värmen med, en påse mörkchoklad, mm, en sån kan man ta i munnen till kaffet i soffan, och ett annorlunda måttband, haha, den ska jag ha i min väska, kan alltid behövas. Och ett litet fint brev, med rim i, det blev ju som en julklapp. Tack Helena!

Och med denna utsikt jag hade från tv rums fönstret för 5 minuter sedan, avrundar jag mitt inlägg. Nu ser det inte alls ut så längre, nu är himlen bara grå, och sedan önskar jag er alla en trivsam lördag!

001 004

Tjopptjopp så var det gjort!

Av , , 10 kommentarer 8

Jag skulle vilja säga att jag mår, oförskämt bra, men det skriver jag inte, utan jag tänker att jag är värd att göra det :D

Nere på operationssalen, eller rummet innan, där parkerades jag en stund och killen som mötte upp därnere, skulle vara bussig och skruva på radion, så där låg jag och lyssnade på Terry Jacks, seasons in the sun, kändes lite makabert, ingen riktig go man go, låt, som kändes peppande :D

5 andra killar preparerade mig inför the big thing, på med fulmössan, strumpor, flytt över till bordet som såg ut som Jesus korset, och lika smalt. Man utför operation i stående läge, jag antar att det är därför dom ska komma åt bättre, det dom letar efter.

Människan är ju otrolig på att repa sig, med tanke på vad man faktiskt gått igenom. Inte bara 1 operation, utan egentligen 2, dom konverterade min första operation till en annan. Man var nersövd x antal timmar, mådde pyton då jag vaknade, svettades så dom stod och torkade mig med handdukar, och sedan kom illamåendet, men dom har ju mediciner mot det också, så det gav med sig.

Hela onsdagen, försvann bara ut i ingenting. Jag var tillbaka klockan 17.30 och då fortsatte man försöka sova, och hitta ett bra läge. Men att komma till ro, då man ligger 4 personer i samma rum, alla med olika åkommor, är inte så lätt.

Det smäller i dörrar då sköterskorna kommer, lampor tänds, det viskas i mörkret, någon pratar i sömn och någon annan ligger och snarkar. Ingen klocka hade jag utan försökte gissa mig till tiden, jamen nu är det väl snart morgon, tänkte jag, då säger en sköterska till kvinnan bredvid mig, nu får du nog lägga dig, klockan är halv ett på natten…snacka om felbedömning.

Men det var ett gäng rara tanter jag hade på rummet, dom vinkade oroligt ett hej då, då jag åkte ner och önskade lycka till, och dom var ännu gladare då jag kom tillbaka, nämen nu kommer hon, välkommen, vi har varit som fundersam vart du tog vägen.

Jag träffade inte på någon annan som gjorde samma operation som jag, utan det var andra skador, ny höftkula, bäckenbens fraktur och sånt. Dom har stängt en avdelning, och därför görs det idag, inte lika många operationer som för ett halvår sedan. Synd, för det behövs nog, och att göra indragningar då det gäller sjukvård, och tro att det ska bli bättre, är ju så feltänkt som det bara kan bli, och varför tror man ens att någon vill börja med detta yrke, med såna framtidsutsikter.

Nå, dom som jobbade där var då trevliga, hela högen, omtänksamma och arbetsvilliga. På fredagen fick jag veta att jag nog skulle få åka hem, tidigast på lördag, eventuellt på söndag, detta på grund av att dom som gör denna konvertering, oftast har mycket ondare och behöver mer smärtstillande. Jag såg förmodligen ut som Eloise, där jag låg:

009

Men så kom då ronden, och dom sa att jag tillhörde den lyckosamma gruppen som verkade tåla pepparn, och jag kunde få åka hem efter att ha visat att jag fixade att dricka soppan. Vilket jag gjorde utan konstigheter, så jag tackade för mig, gick med långsamma steg ner till bilen, knäppte upp knappen och drog ner gylfen innan jag skuttade in i bilen och drog hem till Umeå.

Visst fasen känns det, men då jag gick i säng igår, kunde jag inte ligga på sidan, fast efter ett par timmar, så klarade jag av det, och har haft en hygglig natt. Tvättade håret i morse, i vanligt schampo :D men det tog på krafterna, så det blev soffan, på med fläkten, och en kopp med välling till det. Tänker nog gå ut på en kortare promenad, men det får bli i väldigt lugn takt, och utan hund. Eller så hakar jag på Nicco och Winstone, då dom ska gå, en bit kan jag ju följa med. Kanske man till och med får sitta ute en stund idag, om solen fortsätter värma. Så visst är kroppen förunderlig och hur den kan komma igen så fort, jag tycker det är otroligt, och jag väntar med spänning på hur man kommer att känna imorgon…Hoppas på en bra lördag, för er alla!

Avrundar med ett tips på vad man kan göra om man har för lite att göra, som Theresé skickade igår, cool, skulle jag vilja säga, men är osäker på att vi skulle kunna få till nåt sånt där:

Picture 6 Picture 7 Picture 4

 

 

Frisk som en…nötskrika…

Av , , 7 kommentarer 12

Gick alldeles utomordentligt bra att ta sig till Lycksele igår, det enda jag undrade över var 3 renar som stod vid vägen, ja den ena av dom mitt på vägen, där den kliade sina horn, detta måste ju vara en grupp outsiders, då dom egentligen inte borde vara här nere ännu.

Foto2076

Sen är jag glad att jag noterat, vid tidigare tillfälle, att det fanns en extra parkering på andra sidan lasarettet, annars hade jag inte haft någonstans att ställa Buicken. Var tvungen att fota då jag kom tillbaka:

Foto2082

Alltså då jag backade in där, bredvid den andra bilen som stod där då, var jag tvungen att hoppa ut och kolla vart stolpen var, för jag kunde inte tro, att Buicken kunde vara så där lång, men här är bildbeviset för det:

Foto2083

Nästan kloss mot stolpen, och den andra bilen stod väl med nosen 20 centimeter in mellan stolpen, men inte mycket mer än så :D

Besöket tog nästan hela dagen, sköterska skulle förklara, en sjukgymnast skulle berätta om hur man skulle göra före och efter operationen, inskrivande läkare ville göra en dubbelkoll av allt och narkosläkarna förhörde sig återigen om hälsan, dubbelcheckade proverna och så vidare.

Foto2078

Jag fick ett konstanterande, att jag egentligen är frisk som en nötkärna (möjligtvis som en nötskrika), inga fel på proverna, i gott fysiskt tillstånd och ung…haha, narkosläkaren sa det och jag svarade att det förmodligen berodde på vem hon skulle fråga.

Nå, så fick jag då veta att operationen inte blir av förrän efter sommaren, vilket jag inte hade trott, i och med all provtagning och detta besök, så upplevde hag det som att det var på gång, men…jag  ska inget säga, jag står på korttidslistan, och finns det en lucka så kan jag få den.

Detta är på gott (i alla den bemärkelsen gott kan betyda) och på ont, det goda är väl att om den blir av efter sommaren, kan jag få ha en relativt rolig midsommarafton :D det onda blir då att jag måste försöka fortsätta kämpa att hålla nere vikten, 11,5 kilo lättare har jag blivit hittills, och jag vill inte gå upp nåt av det.

Jaja, detta ligger i alla fall utom min kontroll, jag får acceptera att det kan bli lite hur som haver, men i slutändan blir det bra, det är jag helt övertygad om :D

Passar på att tacka för kommentarerna jag fått på FB, alltid kul, och sedan önskar jag er alla en fin onsdag!

 

Planerat in i minsta detalj

Av , , 2 kommentarer 9

Jag påbörjade projektet Chevtårta igår….det blev en fet form av märket, kunde ju inte kapa ner så tårtan skulle bli för liten :D Men jag är inte klar med hela bakverket, så bild på den, kommer sen.

Vi satt ute i värmen, till och från. Åke knatade ner längst gatan och kom hemsläpandes på motorn vi köpt till Camaron:

002 003

Jag lade ut bilderna på FB och det tog typ 30 minuter, så hade jag en förfrågan om att få köpa motorn. Fast naeee…det bidde ingen affär, nu har vi ju det vi sökt efter :D

Winstone fick sig en dusch, Nicco tyckte han höll på se grådaskig ut, och jag håller med, magen är rätt så utsatt då man är ute och går. Så nu ska jag se om man kan borsta till honom lite, när han torkat upp, så han återfår lite fluff, så där.

008 009 011 013

Ja 17 år idag, blir hon…Nicco, och då är det ju väldigt lätt att veta vad man gjorde för just 17 år sen. Man satt hemma i soffan på kvällen och tjurades, jag skulle inte åka in på nåt BB och riskera att bli hemskickad…nänänä. Men till slut var Åke tvungen att starta upp Valianten vi hade på den tiden och vi begav oss upp dit.

25 minuter innan hon föddes, stod jag i dörröppningen och väntade på att Åke skulle parkera bilen, sedan blev det bråttom. Dom hade inte riktigt uppfattat att det var så nära, så det hanns som ingenting. En av sköterska sa, efteråt: Och vi som ska ner till Stockholm, på kurs, för att lära oss om barnafödande, men det är ju precis så här det ska gå till!!!

Många olika skepnader har hon haft, våran lilla dotter, här ska ni få 4 olika bilder och får se, för er själva:

01546489_499687883453405_1141292752_n 181055_444524988969695_781508484_n 1911782_609184715837054_1777252408_n

Inte är det konstigt att jag inte vet vem hon är, alla gånger :D Så jag önskar henne nu ett stort Grattis (hon sover än) och sedan ska hon få nån present och tårta förstås…allt är planerat in i minsta detalj…typ.

Och till er alla andra får jag önska en trevlig söndag!

En andra chans

Av , , 2 kommentarer 20

 

Ja, jag var till läkaren igår och jag har bestämt mig för att ge honom en andra chans, det är väl nåt alla förtjänar, men inte mer än så. Han är (eller för all del, han kanske bara låter så) engagerad, tycker att allt ska utredas, frågar om man är nöjd eller om det är nåt annat man önskar, osv.
Nu antar jag att någon redan pratat med honom, då han satt sig på sängkanten och undrade om det var något mer jag ville säga, och jag sa att jag absolut ville ha svar på alla prover och vad dom betyder. Givtevis, svarade han, och nu återstår så att se, om det blir på det sättet.
Han skulle återkomma på några dagar, och en remiss ska skickas till öron, näsa, hals. Han gjorde ett försök att på traditionellt sätt, försöka se ner till mitt struplock, men det var för svullet längre upp så det gick inte.
Det traditionella sättet var inte speciellt trevligt heller, men allt går, om man sätter den sidan till.
Jag blev kvar på vårdcentralen i 3 timmar, det var läkaren, sedan provtagningen, EKG skulle tas, och sedan skulle jag få göra en sån där spirometri test, då man andas ut det längsta man kan, för att kolla lungkapaciteten, antar jag. Jag fick i alla fall 3 A:n på raken, vilket var alldeles utmärkt, mina lungor tror jag inte jag har fel på, sa jag till tjejen som utförde testet.
Här ser du ju människan som blåst upp, både dubbelluftmadrasser, och hoppborgar (modell liten) och badbassänger rent manuellt, då jag tyckt att det tagit för lång tid att pumpa och då den elektriska pumpen, mest bara lever om, precis som dammsugare man köper billigt på Clas Ohlsson, dom låter, men dom funkar inte så bra.
Jag fick även göra ett sånt där puff test, då man blåser ut det kraftigaste man har, och det kunde man inte göra bättre än så, sa hon som skötte det testet. Så där kunde man känna sig som den stora stygga vargen som blåste omkull dom tre små grisarnas lilla halmhus :)
Sedan, efter all den tiden så bjöd Tina på supergod omelett, med både champinjoner och renkött, ett bra avslut på den förmiddagen.
Hon berättade om sin man som omgav sig med rottweilers förr i tiden och dom hundar han hade, lärde han att bajsa på kommando. Lät som ett skämt, då hon först berättade det, men sedan tyckte jag inte att det var så konstigt, egentligen.
Det han gjorde var att upprepa ordet bajsa, då hundarna satte sig ner för att göra det, sedan förknippade dom ordet med vad dom gjorde, och hade han någon gång bråttom och skulle rasta hunden, så var det ett väldigt bra ord att använda, så dom hann göra sina behov.
Tina var ute med deras hund Maja, och hade traskat runt i över en timme, men inget hände, hon kom tillbaka hemåt och hennes man stod på balkongen, hon ropade upp till honom och sa: Maja har inte bajsat!
Du, ropade hennes man tillbaka, jag tror Maja driver med dig. –Bajsa!!! Ropade han, och Maja satte sig ner och uträttade numero två, däruppe i slänten. Haha… så nu vet ni vad jag säger då Winstone gör tvåan :)
Önskar er alla en fin torsdag!

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Dramatik i lunchrummet

Av , , 2 kommentarer 19

 

Nu ska ni få höra vilken dramatik som utspelades uppe i lunchrummet på NIVA, i förrgår. Jag, mamma och Emma hade gått ifrån ett tag och mamma hade av en av sköterskorna, fått lov att ta hennes lunch, dvs välja en måltid från kylskåpet som sedan skulle värmas upp i mikron.
Mamma valde kalops, något hon tyckte det var längesedan hon ätit. Jag och Emma drack kaffe och vi pratade på. Rätt var det är så börjar mamma hosta och säger med en gång att det fastnat något i halsen på henne… något hårt. Hon hostar, kraxar, sitter ner, ställer sig upp, och vi ser hur hon kämpar med att försöka få upp det.
Jag ställer mig upp och står och tänker ju naturligtvis, vad gör man??? Jag vet att man kan göra *heimlichmanöver, men jag vet inte hur, eller rättare sagt var man sätter in nävarna. Jag frågar om jag ska hämta hjälp och hon svarar ja.
Jag spurtar iväg ut i korridoren där jag hittar två sköterskor och säger att ni måste komma och hjälpa oss, mamma har satt något i halsen och vi vet inte hur man ska göra.
Dom kommer in, en av dom smäller till henne i ryggen, sedan sätter hon nävarna under bröstet och trycker till, men inget händer. In kommer så fler och fler sköterskor, en läkare, och dom provar igen att dunka henne i ryggen, hon dricker vatten, men inget händer. Vi är en hel samling av människor som står runt henne.
Nä, säger en av dom, vi måste hämta en öronläkare, NEJ säger nästa, det blir akuten. Alltså ni skulle ha sett hur man nu i efterhand upplever denna dramatik och vad vissa gjorde och sa.
Mamma är alldeles likblek och givetvis stressad av hela situationen, plötsligt böjer hon sig fram, hostar till och ut flyger grejen som suttit fast… och kan ni gissa vad alla då gör… dom hurrar och applåderar, alltså kan man annat än skratta.
Nå, hon bad om ursäkt och sedan droppade dom av, en efter en och kvar satt vi och faktiskt skrattade, för det var verkligen dråpligt, inte att hon satte i halsen, för det var ju fruktansvärt, men allt som hände därefter, en som står med benen i kors och ena handen på höften, läkaren som hade armarna i kors och som sedan följde grejen med fingret då det flög ut och såg jättenöjd ut då han pekade och sa: Ja…ja!!!
Sen får man också en tankeställare, vad gör man om detta händer då man är ensam. Det var ett lagerblad som satt fast i halsen, ett hårt sådant, och denna mat serveras till dom som ligger inne där, och då kan man ju hålla sig för skratt, för tänk om detta hade varit en ännu äldre person med sjukdom och andra besvär, undrar hur det hade gått då. Lagerblad brukar man väl ändå plocka upp ur grytorna, eller?
Jaja, det var dramatik i lunchrummet, det, och mamma sa efteråt med ett leende, att just det där kanske behövdes, för att lätta upp stämningen.
*Heimlichmanövern: När du utför heimlichmanövern använd dig av dessa 3 punkter.
 1. Ställer du dig bakom personen och lägger armarna under bröstkorgen.
 2. Knyter ena handen och placerar tumsidan nedanför bröstbenet.
 3. Griper tag i den knutna handen med den andra handen och trycker kraftigt inåt-uppåt. Då skapas en luftstöt som kan få hindret att lossna. Ibland behövs flera stötar för att få upp det som hamnat i luftstrupen
Önskar er alla en fin fredag!