Etikett: skuggor

Har en allätare i garderoben!

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag är jag frivilligt ledig från jobbet. Fick en inbjudan till en temakväll om självskadebeteende och suicidriskbedömningar, via Umeå Kommun.

71719389_10157460384526585_4409894998728769536_nInbjudan fick jag i och med dom uppdrag jag har, fast det innebär ju inte att dom jag träffar, har just denna problematik. Däremot kan man ju stöta på nåt liknande i framtiden och det är inte bara intressant, utan förmodligen lärorikt också.

Det som var synd var att detta infaller just idag då jag faktiskt jobbar, även om träffen är ikväll så börjar den inte efter åtta, så…det var bara att fixa en ersättare.

Nå, jag grinar inte för det, utan då passar det ju bra att göra en synundersökning på eftermiddagen, och det känns som om vi har ett djur i garderoben, som behöver luftas, den omtalade och beryktade snabeldraken, och den är ibland mer vild än tam, så jag är glad att jag är ledig, om jag nu skulle lida men, efter rastningen.

Har haft några snabeldrakar genom åren, men den som var absolut bäst, fast den käkade mest, hade jag under flera år. Nicco gillade inte den (eller så var det själva grejen då jag dammsög i hennes rum, som hon inte gillade), jag ”råkade” komma för nära ett av hennes troll hon hade på hyllan och *swoosch, så åkte trollets hår av, och in i maskinen.

Det var inte den enda som hamnade i snabeldrakens mage. Den var som en allätare. Sockar, tändare, pennor…med det i åtanke så var det ju en himla tur att vi inte hade frispringande hamstrar på golvet :D

Screenshot 2019-10-02 10.21.10Klicka på bilden för fler fantastiska djur bilder, den här hamstern fotades av Julian Radd.

Apropå Nicco så var hon hit i söndags med ett sminkbord hon köpt på fejjan. Hon hyrde in det i vår källare, och innan hon åker så ska jag och hon bära ner det. Det ligger en mobil på sminkbordet, hennes, såklart, tänker jag, och flyttar den till hallbyrån.

Sen gör vi klart och hon åker hem. Då ser jag ju mobilen som ligger på byrån, svär lite, viftar med mobilen mot Åke och berättar vad som hänt. Finns ju som inget man kan göra, annat än att jag smsade Georgo och bad honom säga till henne då hon skulle komma hem, att hon hade mobilen här.

Så får jag ett meddelande:

71372362_10157460377851585_8787336017683152896_nOch det är klart man funderar på om man sett och gjort nåt i syne, men…det hade en naturlig förklaring:

71948278_10157460378746585_1596961856759529472_n
Vad han nu la mobilen just där för, det kan man ju undra, det var knappast så att sminkbordet hade en naturlig placering där den stod mitt på hallgolvet :D

Nicco är sugen på en katt, vi pratade om såna djur igår, hon vill ha nåt som är lite lagom, med allt, jag tycker hon ska skaffa en sån här:

Screenshot 2019-10-02 08.37.02Klicka på bilden så kan ni läsa lite mer om just den där katten!

Hoppas på en fin dag, för er alla! Avslutar med en otroligt duktig kille som målar/ritar utifrån skuggor.

Hugo von Arkenstainer o Orvar…

Av , , 4 kommentarer 7

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande :-)  Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.