Etikett: släkting

Tillbaka slängd 44 år…

Morgonpromenaden igår, slängde mig tillbaka i tiden, minst 44 år. Mötte ett gäng ungdomar, borta vid Preem, på väg mot I20. Rundade Nolia,kom upp vid Hedlundaskolan, och där stod barnen på led, och inväntade grönt gubbe. I Hedlundadungen spelades det brännboll.

Värmen, blommorna, det gröna gräset, skratt och prat och med en känsla av förväntan i luften. Precis det där man kände inför skolavslutningarna. Lycka 💐🌞🤗

För vår del, på den tiden det begav sig, så innebar det att mamma, packade och det skulle bäras ner saker till bilen för vidare färd till stugan. Där var det dock aldrig nån då vi kom dit. Eftersom dom flesta andra kommer då det är semester och inte skolavslutning.

Så där fick man roa sig själv, med bad och annat innan stugfolket kom på plats. Visst, dom kunde poppa in under en helg dom som bodde i närheten, men det var nog bara vi, som var där från början fram till sista dagen innan skolan började igen.

Kusin Anna fick hänga med mig en hel del, antingen flög hon upp eller så åkte hon med sina föräldrar upp och stannade kvar då dom for. Alternativt, så liftade hon med nån annan släkting, som skulle upp lite tvärt.

På en här bilden antar jag att jag inte behöver tala om vem som är vem 😁


Mycket roligt hade vi och många minnen finns det, från den tiden. Apropå skolavslutning så har ju det sista, dryga året, varit nalta eljest, vad gäller det mesta. En del har fått göra skoltimmar framför datorn.

Här ett kul klipp där tjejen sitter och har lektion där hon ska visa upp ett arbete för sin fröken. Pappan i bakgrunden, är ovetandes om att dottern är online.

Mm, sen ringde Sally, hon hade låst sig ute, men satt inte i sjön för det. Hon satt i studsmattan, och hade dessutom ringt farfar Dick som skulle komma dit och låsa upp.

Sally berättade om nån favvo elev som glider förbi allihop, hon tycker att han favoriseras hela tiden. Nja, jag sa att anledningen till varför han kanske får svara på alla frågor kan vara för att lärarna vill veta om han verkligen kan. Och du får inga för dom vet att du vet svaret.

Näää, hon köpte inte min förklaring. -Mormor, du skulle bara veta, på slöjden till exempel, så behöver han bara slipa lite och då kommer läraren och säger men vad bra du är XXX, nu är du klar med det.

Sen kommer han till mig, tittar på mitt arbete och säger. Slipa på, för Helvete, unge!!!

Hahaaa…njae Sally, nu tror jag att du hittar på, han svär väl knappast så där.

-Mormor..du känner inte min lärare… sa hon och skrattade hon med.

Jo, hon är något av en skådespelerska. Fast visst, jag sa också att upplevelsen kan ju ändå vara på det sättet. Inte att nån svär, men att dom lika gärna hade kunnat göra det.

Jag fick en snabb besök igår och fick visa upp Camaron och en del av vad som måste svetsas. Killen tar på sig det och vi får komma och lämna över den till veckan. Så idag, åker vi och hämtar hem den lilla…stora blå. Kan ju bli nödvändigt med buss om man inte kan tejpa tillbaka rutan. Vill nog ha den på plats vid bilfärd.

Nåja, det blir säkert jättebra och jag är glad att han kunde göra detta. Sommaren är alldeles för kort för att bara låta den rinna iväg. Nån cruising sväng vill man väl ändå köra.

Ha en fin lördag, allihop!

Regnar det, så blir man oftast blöt…

Nicco är nere hos Adam, och lik förbenat, väckte hon mig tjugo över sex i morse, hur bär hon sig åt, människan. Jag sover som bäst då hon med en stark röst, säger: MAMMA!!! Och jag vaknar med ett ryck och undrar givetvis vad hon vill, men kommer på att hon inte ens är hemma. Och inte kan jag somna om.

16938953_10155000876151585_355624917975037712_nI måndags fick jag ett bråttombrev från vårdcentralen, jag ska dit idag, har en läkartid, tydligen, men jag vet inte varför. Hm…ska bli intressant att höra vad dom kan vilja. Jag har visserligen skrivit till dom och ifrågasatt vissa saker, men jag begärde ingen tid, utan ville ha deras svar, brevledes. Nå, även om jag är nyfiken, till bristningsgränsen, så får jag väl allt lov att vänta.

Det värsta, såna här gånger, är ju att man inte kan sluta spekulera. Har dom hittat nåt vid senaste provtagningen, var det inte normalt med knölar på skelettet, trots allt. Vill dom utreda mera, eller, tänk, dom kanske vill skänka mig en slant…mja, det hade ju inte varit så dumt 😀 En miljon, tjitjing, rätt in på kontot, ja ni fattar vad jag nu spekulerat om, vad ska jag göra med alla dom slantarna…eller, trodde jag på den 😀

Såg en bild på FB, som en av Åkes släktingar från Amerika, lagt ut, och jag tycks kunna känna att deras väder, over there, liknar vårat, over here, eller vad tycker ni?

395474_375374669144322_807240202_nKänns verkligen som aprilväder, ena dagen sol och varma strålar, nästa dag, snö, heeela dagen. Eller som på bilden, alla väderlekar under en och samma dag. Vi pratade om det igår. Jag brukar alltid säga att alla årstider bjuder ändå på nåt speciellt, fast vissa stunder vill man ha lite kortare än andra. Men tänk då man var barn. Då var man helt, totalt obrydd om vädret. Jisses!

Det spelade väl ingen roll hur det såg ut, kom det snö, så var den efterlängtad, fram med pulkorna, man slängde sig i snön och gjorde snöänglar, byggde kojor och körde snöbollskrig. Våren kom och cyklarna plockades ut, träskor på fötterna och annat bus stod alltid på lut. Sommar har alltid varit kusiner, kompisar, bad, båtturer, moppe körning, ja int i tusan var det en lugn stund. Och skulle det råka på att regna, vad gjorde det, plask i pölar, eller bara mys med smatter mot taket, aldrig att man satt och surade över väder och vind. Ja, vind, vad gjorde det, myggfritt, testa drake, eller bara låta håret fladdra fritt 😀

DSC00085Här var det pappa som fotade min brorson Niklas, och visst ser det ut att blåsa, rejält 😀

Hösten då man plockade fina löv och gjorde tavlor, cyklade för fullt för man visste att rätt var det var, så skulle den ställas undan. Skolstart efter sommarlovet, var alltid efterlängtat, då det kändes som en evighet sedan man träffat sina klasskompisar, och nya äventyr väntade alltid, bakom nästa hörn.

2015-10-25 13.27.43 DSC00296Sally sitter och ser finurlig ut, fotade gjorde nog hennes gammelmorfar, Christer.

Jaja, jag har sagt det förut och kan säga det igen, jag är inte typen som bryr mig så värst mycket om vädret, seriöst, det enda ”jobbiga” är ju att om det regnar, blir man oftast blöt, regnkläder håller en själv torr, fast blötan får du ändå med in. Snön kan bli halkig, och det är inte lika kul att vara ute och gå, just då, men…bättre dagar kommer alltid. En underbar känsla är ju att sitta inne och titta ut på världens snöstorm, och du vet att hunden är rastad och klar för den dagen, du har tak över huvudet, och varmt i huset…så vad spelar det för roll att det blåser och tjuter.

Eller då du faktiskt inte har något val, utan måste ge dig ut i den stormen, då blir den bästa känslan då du kommer in igen…yes, hur du än vrider på det så blir det ändå en win win situation 😀

IMG_2441Önskar er alla en fin torsdag!

Vilket som, blir bra!

Det gick bara fint att fylla båset igår, jag sa till Åke då han kom hem att jag lastat grejerna i skuffen, han undrade om han skulle få kika ner där men fick ett bestämt NEJ! Och det, enbart för att han inte skulle vilja spara nåt.

Tyvärr har jag nu märkt samma tendenser hos Nicco, det sitter fast, dom vill ha kvar allt som det ser ut, spelar ingen roll att det legat nere i källaren i över 4 år och dessförinnan undangömt på annan förvaringsplats.

Nåja, pengar som nu eventuellt kommer in, kan ju bli en liten morot, och man blir sugen på att göra sig av med mera av, ”dom var inte så bra att ha grejer”.

Kommer att tänka på då Myrorna hade nyöppnat i Ugglan köpcenter, någon gång på tidigt 90 tal, gissar jag på. Lite skämmigt var det allt att gå in där, Tex, en gammal kamrat till Åke, följde med oss in, och han hittade faktiskt en träprydnad, skulle föreställa nåt man använde förr i tiden, till smör eller mjölk, nå…han frågade mig om det kunde vara en släkting till mig som gjort den, och mycket riktigt, en kusin till min morfar, tycks jag minnas att det var, och det blev det första inköpet, för mig.

Ikväll ska bastugänget ut och käka för våra trisspengar, det blir antingen på Banthai eller West Side, det får vi se, senare i eftermiddag, då stämman har konfererat. Spelar inte så stor roll, jag tror vilket som, blir bra.

Vädret såg riktigt bra ut igår kväll, synd bara att det ska ta sån tid, jag menar, klockan 16.30, då man ska in och börja med middagen, då passar det att solen börjar skina på allvar. Men lite fick man ju se den innan också, och grönt håller det på vara överallt:

Foto2159 Foto2172

Önskar er alla en fin fredag!

Slekamån och oschlög

Av , , 6 kommentarer 8

Jag fick ett meddelande på FB, från Åkes faster Sonja, hon hade provat att kommentera mitt blogginlägg om ordet oschlög, men kommentaren kom inte fram, men då lägger jag ut den här: Ordet oschlög, är ett ord från norra Västerbotten, betyder okunnig , men ” man jett hava slekamån”, vet Du vad det betyder ?

Tack Sonja, då vet jag att någon annan haft fel, då dom påstod att det skulle betyda fantastiskt, och jag kommer att fortsätta ordet oschlög, som jag alltid gjort. Nu överlåter jag till er andra att gissa på ordet slekamån 😀

Jag tänkte ju osökt på vår släkting tillbaka i tiden som hade ett träben, som var slekigt, och han kallades slekafot. Men inte riktigt vad det betyder i det här sammanhanget.

Igår åkte jag upp till bloggar´n Helena, som bjöd på smoothies och kaffe, gott! Vi surrade lätt bort en timme och lite mer, sen skulle jag vidare ner på jobbet med lite saker och gratulera en jobbarkompis som råkade fylla år…bara så där.

Hem och fixade potatistårtorna som var min uppgift för kvällens middag på Lundalogén, och sedan passade vi Sally medan Theresé och Anders for ut på en middag på tu man hand. Kvällen susade förbi och nu sitter man här, på sista dagen av året.

Kan inte påstå att det känns just nu, som om det blir en dag som jag önskat. Sitter och väntar på svar om jag kan njuta av dagen eller om jag blir tvungen att åka ut och jobba…inte så kul då man planerat något helt annat. Nå, men jag tar inte ut något nu, utan förväntar mig att det löser sig, och gör det inte det så gillar jag bara läget, vad annat kan man göra.

Och nu, får jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!

001

Våga väga…

Av , , 6 kommentarer 6

Fick ett mejl från en pryltokig släkting, inga namn nämnda, han har införskaffat det allra senaste inom vågar (ja såna där man väger sig på). Han skrev följande:

Ansluter sig via mitt trådlösa nätverk till Internet varje gång jag ställer mig på vågen (behöver inte ha min dator påslagen när jag väger mig

Perfekt för en tekniker med fina grafer över vikt och fetmassa (de mäter vätskebalans men visar inte detta värde, de är nog rädda för stämningar i USA om den skulle råka visa några decimaler fel…)

Den kan även twittra och publicera på Facebook, mest en ”rolig” (=konstig) funktion… Har inga planer på att utnyttja denna funktion…

Ni som vill läsa mer kan kolla in den via den här länken: www.coolstuff.se/Withings-WiFi-Personvag

Han är förvarnad

Av , , 2 kommentarer 6

 

Theresé, Anders, Nicco och Pyret, åkte ju upp till Malå igår, för att träffa vår släkt däruppe. Innan avresan så förberedde vi Anders litegrann på hur livet lunkar på där och vilka typer av människor som finns. Sam, med sin mycket breda dialekt, för att ta ett exempel. Han kan bli svår att förstå om man kommer från Uppsala trakten, om han nu riktigt drar på.
 
Vi kom in på en händelse som utspelades däruppe på uddvägen för över 12 år sedan. En ingift släkting till morsan (på sådär lagomt avstånd) hade sin svärfar (en kusin till min morfar) på Udden i en stuga. Han och hans fru, brukade tillbringa sin semester där, boendes i en husvagn.
 
Den aktuella dagen kom han körandes med en invalidmoppe, av äldre årsmodell. Han parkerade lite snyggt däruppe vid lon och stod och pratade med alla oss som var därute. Bland annat Sam. På bilden skymtar lon där bakom lekstugan och vägen ligger till vänster om den:
 
Det givna samtalsämnet blev just om mopeder och han hade lite problem med att få igång den. Nu provade han igen, inte sittandes på moppen utan ståendes bredvid den på vägen, och naturligtvis startar den. Det hade nog inte varit mer med det om nu inte gasen hakade upp sig och den drog iväg, upp på bakhjulen, gubben försökte hålla fast den och sveptes med i bara farten. Hela ekipaget med gubben dammade ner i potatislandet.
 
Som Sam skrattade då, har vi aldrig hört, varken före eller efter. Det var en syn för gudarna. Det slutade trots allt lyckligt, inga personskador men lite kymigt tyckte han nog att det var.
 
Sam, som Theresé förövrigt hoppades på, skulle klippa gräsmattan, nu när dom kom upp dit. För det är också en årlig upplevelse. Han överröstar gräsklipparen med sina svordomar och en gång i sekunden smäller det till i klipparen då han hittar av diverse storstenar, trots att han blivit tillsagd otaliga gånger att han inte ska klippa så nära potatislandet. Men han lyssnar inte på det örat.
 
Imorgon drar vi iväg till Maltträsk där vi ska möta upp våra barn, barnbarn och svärämnet Anders. Brälla och Lena finns givetvis också på plats. Det ska bli trevligt.
 
Så önskar jag nu er, precis som vanligt, en fin dag.

Fuska eller inte

Av , , 2 kommentarer 3

Nä, siffrorna som Kerstin hade höll inte hela vägen, synd, men det var på håret. Det var nämligen så att när jag och Kerstin var ute i fredags, så köpte hon en Harry Boy och sa att om det blev vinst på den så skulle vi dela lika. Så jag och Åke satt bänkade framför teven igår, Åke med en andelskupong och jag med Kerstins siffror skrivna på ett papper.

Vi stöp i sjätte loppet, även Åke, som hade liknande hästar på hans rader. Så det blev sex rätt med en utdelning på 18 kronor. Åkes vinst blir dock ännu mindre, då han ska dela den med tio stycken.
 
På promenaden igår blev det prat om hur människor kan eller är bra på olika sätt. Någon kan vara expert på vissa ämnen men vara värdelös på allmänt vetande, en har fotografiskt minne ,medan en annan inte vet vad som är fram och bak på en elefant. Jag vet att jag har ett jättebra sifferminne, det kan också var lite irriterande för jag kommer ihåg, i princip, alla priser på leksakerna som fanns på grossistlagret där jag jobbade för tjugo år sedan.
 
Det som är irriterande är att jag behöver ju inte veta dessa priser, men att sudda ut dom, går inte. Men plocka fram ett pistol set, en bil, en docka eller vad som helst, så ska jag tala om hur mycket dom kostade, då.
 
Åke har en släkting som är autistisk, jag vet inte så mycket om just det, autism alltså, utan att dom gärna vill ha saker på samma sätt, och helst inga förändringar. Denna killes farfar, ringde för några dagar sedan och vi satt och pratade en hel del, han berättade då att han skulle passa pojken en gång då han var liten, och dom hade plockat fram ett stort pussel som var ganska svårt, med taktegel på en byggnad osv. Farfar skulle bara tvärt gå över till hans sons hus och hämta någonting och han var inte borta mer än tio minuter, då han kom tillbaka så var hela pusslet lagt.
 
Han kunde för sitt liv inte begripa hur han hade hunnit göra detta, och han sa att själv hade han kanske hunnit lägga tio bitar på den stunden och pojken måste ha haft flera bitar i varje hand och bara lagt ut dom. Men han har förmodligen ett minne eller ett tänk, som gör att han bara behöver se biten för att veta till vilken annan bit den passar. Farfar sa nu att han inte vill  ha locket med bilden på heller, för att se hur pusslet ska se ut då det är klart, det är fusk säger han. Ganska fascinerande och man kan undra varför vissa kan det här, medan andra är helt oslög, vad det gäller pussel.
 
Och apropå pussel, jag gav ett åt Åke i julklapp som han la sista biten på, i fredags. Pusslet är inte ett vanligt ordinärt, utan bilden visar hur det såg ut några år tidigare och nu skulle man lägga hur man trodde att framtiden skulle te sig. Så vi har hört några högljudda ord från köket, med jämna mellanrum och ibland har han frågat högt vem som kom på idén att ge detta till just honom, men nu är det klart och jag ska ”fuska” lite innan jag river upp det, och ta ett kort på det färdiga pusslet.
 
Ha en fin söndag!
Maria Lundmark Hällsten