Etikett: slang

Är det så vi vill ha det?

Av , , 8 kommentarer 18

 

Nu kan jag inte hålla mun längre, utan jag tycker att det är rent ut sagt, för jävligt. Förra torsdagen fick vi ju veta om planerna på att flytta pappa till Axlagård… men han ligger fortfarande kvar på NIVA (neuro intensiven).
Han blev inskriven på kirurgen, då han först kom till akuten och sedan fick ligga på IVA i två veckor. Efter det flyttades han upp på NIVA men är nu inskriven på ortopeden. Han är vad dom kallar en satellitpatient, dom vet inte vart dom ska placera honom för det finns ingen plats.
Tanken med Axlagård var ju att han skulle få lugn och ro den sista tiden, men tydligen är det sån byråkrati, att flytta en patient dit, att det inte funkat som dom trodde att det skulle göra.
Eftersom han sondmatades, så ville dom inte ta emot honom, så matningen skulle då upphöra. Han har en track inopererad i halsen och det var först och främst för respiratorn, men sedan för att få hjälp med andningen och idag suger dom upp det som samlas i lungorna, den vägen.
Med track ska han heller inte få flytta, eftersom detta kräver ständig tillsyn. Och idag är det vi som passar upp honom. Vi får larma då han behöver hjälp, och det som retar mig är att vi tas för givet. Men det är ju skrämmande om sjukvården står och faller med oss.
Hur hade det sett ut om mamma, till exempel, hade varit ensam, och sedan hade hon åkt på någon influensa, vad hade dom då gjort? Nu är det inte så att någon stoppar oss då vi går därifrån, men det känns verkligen som om vi lämnar honom i sticket och jag förstår också att det inte finns resurser att avsätta en personal för att sitta med honom, men det är ju det han behöver.
I förrgår skickades en remiss för att ta bort tracken, för då ska tydligen vem som helst kunna hjälpa honom med att få bort det som samlas i lungorna. Igår ringde dom och sa att han blivit sämre så vi satt i omgångar på lasarettet, tracken är kvar, och det känns ju som om det är överkurs att ta bort den nu, även att flytta på honom.
Men inte nog med detta, där han ligger så håller dom på att bila golvet på övervåningen, och det borras heeela dagen så pappa får ligga med öronproppar. Alltså snacka om att det är misär, en sköterska hade gått upp och beordrat att det skulle vara tyst, men ingen lyssnade på henne, utan av tio timmar så borrades det åtminstone i fyra timmar. Och så har det varit i tre dagar nu.
Jag pratade tidigare om värdighet, och det är ju något man önskar men där ser man också hur lite det betyder, att man önskar och hur det sedan blir.
Dom som nu jobbar där, fotfolket, dom är hur fina som helst och förstående, och detta är ju inte deras fel, det vet vi ju. Men är det verkligen så här vi vill ha det? Hur kan det ha blivit så här, vari ligger felet? Såg ju också på nyheterna igår där dom talade om krisen som var på IVA, inte så konstigt då att pappa hamnade mellan stolarna, som dom så vackert uttryckte det.
Och nu har han alltså återigen, hamnat mellan stolar, då ingen tycks ha plats för honom, eller tid… eller personal.
Tråkigt och ledsamt inlägg den här gången, men jag var bara tvungen, kändes det som. Önskar er i alla fall en fin dag, och det ser ju till och med ut att bli lite sol, härligt!

Ojordad = ogjort

Av , , 2 kommentarer 9

 

Åke fick dit balkongdörrens andra del igår kväll så nu är det fixat, men det var en hel del arbete, och nu återstår en dörr till. Värre var det då han nu skulle sätta dit utebelysningen, införskaffad på K-Rauta, så här ser lamporna ut:
Och visst kan ni alla läsa och förstå engelska, outdoor betyder väl utomhus och inget annat. Men hur kan dom då sälja en icke jordad lampa, som ska sitta utomhus??? I beskrivningen som medföljer står det att lampan är för inomhusbruk. Och det sitter bara två kablar/sladdar i lampan, det ska vara tre, om den är jordad.
Sånt där är så retfullt, om det är så att det framkommit nya råd och rön där det är bevisat att ojordade saker är ok att ha utomhus, så borde vi nog ha fått veta det redan. Skriv inte en sak på utsidan och en annan inne i kartongen, det blir lite svårt att välja vilket man ska tro på.
Dom där lamporna hade åkt i soptunnan om detta hade varit en liten PLUS session, men det var ju bara i min blogg, så dom kommer att få åka tillbaka upp på K-Rauta och där missade dom en affär, vi köper inga lampor där, utan tar det på något annat ställe… det blir det lilla straffet för att dom inte har mer ordning på sakerna dom säljer…HA!!!
Pappas operation gick bra, och han slipper nu nackkragen, han har även fått en sak inopererad i magen, där han kan få både medicin och mat, direkt i magsäcken, så länge han nu inte kan äta själv, och på det viset slipper han en slang i näsa eller mun. Och nu återstår den eviga väntan… och den känns jättedryg och jobbig. Men vi kan ingen, göra något åt det, utan vi får ta det som det kommer, och i den takt det blir.
Jag önskar er alla en fin tisdag!

Regn 350 dagar om året

Av , , 3 kommentarer 2

På Mount Waialeale regnar det minst 350 dagar om året.

Nästan, men bara nästan, som hösten här har varit. Det bidde en släng av Mount Waialeale.

Apropå släng, varför säger man, till exempel, jo jag hade en släng av svininfluensan. Vad är en släng i detta fallet? En liten knorr, grisfot eller vad?

3 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Headbangers i bussen

Av , , 2 kommentarer 0

 

Om vi hade haft en fest i bussen med 40 inbjudna, danssugna, headbangers och festen skulle ha pågått fram till morgonsidan, då hade jag kunnat förstå att detta skulle ha kunnat hänt, men inte på det här viset. Vi sitter inne i huset med Anders och Theresé och avnjuter söndagsfrukosten medan bussdäcket sakta men säkert töms på luft genom ett hål som blivit i slangen.
 
Jennifer kommer inrusade och säger med ett litet flin på läpparna, att det är punka på bussen, jo tjena säger vi alla, det är ingen som tror på henne utan vi tänker att hon hittat på något nytt bus så vi sitter kvar. Men då tar jag mammas mobil och tar ett kort, säger hon och rusar iväg. Hon är tillbaka på en röd sekund med bildbeviset och vi fattar då att hon menat allvar. Det är punka och när vi kommer ut så lutar bussen, betänkligt åt höger medan luften pyser ut från däcket.
 
Här hade det nu funnits bilder på eländet om jag hade kommit ihåg att ta upp kameran från bussen, men dom kommer senare.
 
Att få tag i någon däckfirma som har öppet en söndag. Är knappt värt att tänka på men Anders ringer runt lite för att förhöra sig om saken, men ingen vet av något däck eller slang, förutom på en skrot, där han får tipset om Såifa, den enda firman han tror, ska kunna ha däck dimensionen som vi behöver. Den är nämligen mindre är vad som är vanligt idag, och därför lite svårare att få tag i.
 
Vi bestämmer oss för att vänta till måndagen, för att slippa en dyr akut utryckning, och Åke tänkte prova att laga slangen, med ett repset för cykeldäck. Hålet i slangen är litet men sitter knepigt till, alldeles vid ventilen. Innan däcket är löst, slangen uttagen, hålet lagat och det är dags att sätta tillbaka grejerna så har halva dagen gått. Anders är dessutom lite orolig då det ska dit en ring innan man fyller slangen och den ringen har dödat människor då den helt plötsligt har flugit loss från däcket. Så vi står på behörigt avstånd och han sätter fast munstycket till kompressorn med en skruvmejsel.
 
Sju kilo luft ska in i däcket och med ett kilo kvar så sprätter det till och luften pyser ut igen. Lappen höll inte för trycket så det är bara att lämna det som det ser ut.
 
Stiger upp halvsju på måndagsmorgonen, kokar kaffe och lånar sedan Anders pickup och åker in på Såifa. Det är drygt 2,5 mil dit. Jo dom har slang men det skulle ta några timmar för killen var ensam där och hade en del annat som också skulle göras. Men när han får höra att vi ska åka ända upp till Umeå och slangen är det enda som står i vägen så ska han försöka skynda på lite. Vi åker tillbaka till Järlåsa, fixar frukost och får upp Jennifer från sängen. Han ringer vid elvatiden och då är det klart att hämtas.
 
Trädgårdssällskapet, som våra grannar kallar sig, skickar ett sms via Jan A, och undrar vad som hänt, någon har läst det lilla jag skrev efter händelsen och det väckte väl en del frågor. Jag skickar bilden som Jennifer tog och skrev att det var punka men att ingen lyft på ögonbrynen då detta hände, han svarade, ingen är förvånad. Jag hade också skickat ett sms till chefen, med samma bild och där jag skrev att det är ju det jag sagt hela tiden, ingenting får vara tvärenkelt och smärtfritt. Hon ringde upp och sa att hon skrattat då hon fick sms:et och det är klart, vad skulle man annars göra?
 
Vi säger i alla fall, att vi hade tur trots allt, vi hade ju kunnat stå någonstans efter vägen, det hade kunnat pysa ut under natten och då hade även ytterdäcket kunnat skurits sönder av fälgen, nä som sagt, allt hade kunnat se annorlunda ut.
 
Halvtvå hade vi packat ihop våra saker, Åke har fått däcket på plats och vi kunde starta upp bussen och bege oss hemåt. Vi landade i Umeå 22,15, lämpligt trötta och sluta i ryggar och bak. Sov gott hela natten och hade gärna sovit 3 timmar till men så roligt får vi inte ha det.
 
Nu är det en ny arbetsdag men det är tur att veckan blir lite kortare än normalt. Ha det bra!