Etikett: slira

Alla vägar leder hem

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag skrev om vägen till Rökå, den med dom härliga guppen, den sträckan är 2 mil, och ungefär i mitten, kommer man till en rätt så brant backe. Jag minns då vi skulle upp till stugan, pappa förstörde halva resan eftersom han hade släpen med sig, och då blev det ingen fart i guppen.

Den här gången var det dessutom vinter, och halkigt. Då vi kom fram till backen, så började däcken slira, han tog sig inte upp, även fast han testade flera gånger. Nä, sa han, tar jag mig inte uppför den här backen, så klarar vi inte av nästa heller.

Och jag kommer ihåg den stora besvikelsen, då han var tvungen att vända och ta vägen över Kristineberg…fy, man tycktes ju nästan vara framme vid målet, och då vill man väl inte vända om.

Apropå vägar och att inte vända tillbaka. Jag sa till Åke då vi for upp i fredags, vilken tur att vi inte bor på Udden, fy fasen vad tråkigt att ha hund, det finns bara en väg, och man får ta samma väg då man ska tillbaka. Inte som här hemma. Här kan du välja vilket väderstreck som helst, och till och med gå i en cirkel, alla vägar leder hemåt, det blir som lite ombyte :D

Nu räknar vi Niccos balkong som klar. Jag pimpade den inför hennes hemkomst igår, ser rätt så trevligt ut, tycker jag:

2016-08-28 15.03.132016-08-28 18.32.54Åke fick ta ut Winstone, just innan vi kom hem, sedan filmade jag då han först upptäckte hennes resväska, han sprang runt ett varv i hallen och sedan ut i tv rummet där hon satt och väntade på honom. Hon fick sig ett par rejäla, blöta pussar av honom, en lycklig hund, där vi nu var samlade, allihop.

Presenter fick vi också, paprika krydda, klisterdekaler, hm…nu måste man fundera vart man ska sätta dom, och slutligen…tadaaa….en döskalle :D

IMG_1824 IMG_1825 IMG_1827Önskar er alla en trevlig måndag!

2016-08-28 21.17.38 2016-08-28 21.17.44

Kör så det ryker… typ

Av , , 2 kommentarer 12

 

På söndagen hoppade jag upp ur sängen, solen sken in genom takluckan och jag trodde att det var jättefint ute… skenet bedrog men det regnade i alla fall inte. Vi fick köra igång ganska så omgående så det kändes bra, något det var värre med, var fästet på banan.
Emilie Jonsson var ut i första par efter gatbilar och juniorare och jag hann se hur hon fick sladd och kast på den sladden, jag vet att jag undrade om man verkligen skulle kunna ge järnet, men när man sen sitter där, då gör man det ändå :)
Fotograf: Niccolina Lundmark Hällsten
Jag hann se att dom rullade bort Nicco från starten, men hann aldrig fråga vad som hänt innan det var min tur. Jag var långt ifrån dial in, men blev kvalsjua av tolv tävlande.
Tillbaka i depån fick jag veta att det small till i junior dragster efter Niccos burnout och sedan noterade Rickard… inte räddningsmanskapet eller någon annan, att det brann i luftfiltret. Rickard påkallade Åkes uppmärksamhet så dom sprang bägge två fram dit och som tur var hade det slutat brinna då. Vilken tur, men så mycket kan jag säga att Nicco INTE var imponerad av räddningspersonalens arbete, det skulle ju ändå ha varit dom som skulle ha varit på hugget och noterat vad som hände.
Sedan var det färdigkört för hennes del, kamaxeln har gått sönder och så här glad kan man vara då:
Får se nu om vi hinner fixa fram en ny innan fredag, då det är sista anmälningsdag till Tierp.
För mig gick andra kvalet ännu bättre, jag hade en reaktion på 6 tusendelar, 0.006 (synd att vi inte kvalade på reaktion) och kom kvaltrea, sedan gick det troll i bilen, tredje och sista kvalomgången han jag ut 200 meter, sedan small det till, bilen vrålade men drog ingenting, så jag fick rulla över mållinjen och bort till dom anda väntande förarna (vi fick köra tillbaka på banan). Snabb check under bilen, kom fram till att det var neutralen som hoppat in så jag körde tillbaka (ingen bärgning här inte).
Eliminering, jag som då hoppat ner till kvalfemma fick möta kvaltian, samma fenomen, jag gasade iväg, slängde in driven efter 200 meter, bilen vrålade till efter en sekund och slutade dra… se guuu´förb—– killen jag mötte svepte förbi någon meter innan målgång (jag trodde han skulle blåst förbi långt tidigare), alla, hade dåligt fäste, många många slirade bort sig och det såg verkligen inte roligt ut.
Vi stod och surrade där borta, i väntan på tillbaka färd och jag sa att om jag skulle vara ärlig så hoppades jag att killen jag mötte skulle få gå vidare, det är inte kul då grejerna inte funkar och man går knappast till final med en bil som har eget liv. Åke var dessutom febrig och absolut inte i topptrim så att fixa till och felsöka, var det inte ens frågan om. Och ja, han gick vidare så vi fick börja packa ihop… då kom regnet. Dom hann bara köra en final i en klass, sedan bröts tävlandet, synd om alla som stod där i startgroparna men vad gör man… man får acceptera att ingen styr över regn och rusk, och det är lika för oss alla.
Inte ens kotten bestämmer, den här väderstationen hade dom satt upp inne i depån:
Älskar i alla fall att dom har depåvärdar där, och alla är på tå och på g, precis som det ska vara, utan just vid det där tillfället då Nicco stod där men hon hade ju en med sig som stod på tå (Rickard) och det var ju bra.
Vi var hemma kvart över nio och innan man somnade var väl klockan snudd på tolv, så i morse då larmet gick igång önskade man att man hade varit ledig… men nä, det är man inte, så nu är det frukostdags för min del. Ha en fin måndag, allihop!

Helt ”normalt” för oss…

Av , , 6 kommentarer 4

 

Semester…och man kliver upp strax efter halvsju, hm…då är man ju inte riktigt, riktig :-)
Men vi hade ju en del planer för idag, vi skulle (ja ni läser rätt, skulle) upp till stugan men det blev en liten ändring av planerna. Vid lastningen av Camaron så gick det lite halvgalet, den hittade nämligen på att den skulle börja slira då han kommit in i lastutrymmet med den följden att den ställde sig med bakskärmen ända mot dörrkanten, att släppa ut den igen hade resulterat i en mosad bakskärm, så det var inget alternativ.
Efter måttande, kikande och funderingar så uppenbarades vad som orsakat sladden, vi har nämligen bussens reservdäck liggandes i mitten, längst upp i lastutrymmet och av någon anledning tog nu däcket i, under Camarons headers, och satt fast. Hm…obra, är väl det rätta ordet.
Åke provade att pumpa i mer luft i framdäcken på Camaron, det funkade inte, sen var det bara att säkra den åt alla håll och kanter, pumpa upp den med domkraften och sedan tog han ett spännband och kunde dra bilen åt sidan…problemet löst och bilen fick vi ut.
Nu var det tänkt att vi skulle lasta idag, lämna Nicco och katterna uppe i Malå och dra vidare upp till Arvidsjaur, där finns nämligen bussen som vi ska ta en närmare titt på. Lite bråttom är det också eftersom han som äger den, åker iväg på semester imorgon. Men så vaknar man upp till detta regnade, och att försöka lasta en bil i blötan, det har vi provat förut och då kan man räkna kallt med att den kommer att slira hela vägen upp. Så alternativ ett: Vänta ut regnet och hoppas att det torkar upp idag. Alternativ två: Vi tar Mazdan och bränner iväg upp till Arvidsjaur, vid eventuellt köp av buss så lastar vi Mazdan i den, kör till stugan, lossar bilen, fortsätter hem.
Här gör vi sedan en rockad av alla saker, packar och gör klart och åker upp imorgon istället. Mm, det låter som att det får bli så. Vi ids inte ens väcka Nicco, vi ringer henne om några timmar och säger att vi är däruppe, moahaha…fast ingen blir säkert gladare än hon, då får hon ännu en dag med sina polare.
Det var ännu en ”normal” dag i Lundmarks-Hällstens liv, mjoda. Ni får ha en bra dag, våran kommer säkert att bli innehållsrik…eller vad tror ni?