Etikett: smäll

Skrollarfingret tvärnitade 👈👉👆

Av , , 2 kommentarer 14

Så var Farmen avbetad och nu i söndags, Robinson. Mina favvo frukostprogram. Jag kanske gillar dom för att man kan se dom, irritera sig på folk, skratta åt dom, ifrågasätta, men sen stänga av teven och glömma, om man vill, glömma.

Ser att det är betydligt fler än jag som retar mig på finalen i Robinson, där den som fick upp elden först, blev den som förlorade. Men bägge två som gick till final, tog i repet som skulle brännas av, och då repen rördes, gick dom av.

Där hade det väl varit schysst om det varit övertydliga regler om vad som gällde. Men, jag behöver egentligen inte bry mig om det. Kommer förmodligen att ha glömt bort denna säsong av både Farmen och Robinson, innan det är dags för ny säsong. Det är inget som ligger kvar och pyr, precis.

Men så satt jag här och rörde om i frukostflingorna och funderade på vad jag nu skulle kika på då jag sitter och äter frukosten. Började skrolla bland serierna och mina ögon stannar och skrollarfingret tvärnitar, där är ju desperate housewives. Serien som började sändas här i Sverige, 2005.

Jag absolut älskade denna serie och alla karaktärer. En roligare version av oss alla, tänker jag. Vi har väl en blandning av både sorglöshet, lyckligt ovetandes, supersmart, övertänkande, dumsnäll och nyfikna.

Tänker också att den serien liknar vår, Solsidan. Fast där är karaktärerna snäppet värre, haha. Men jag tror och hoppas att ingen av oss, är, en renodlad Ove. Men förmodligen är eller har vi allihop, en släng av dom, i oss.

Apropå hur vi alla kan vara nåt, så passar ändå inte allt, alla. Nu svänger ämnet över till kläder. Jag beställde nämligen en tunika, som jag tänkte att jag kanske skulle få ha på mig nästa tisdag, då det är utgång med jobbet.

Fick tunikan igår… detta mina vänner, är den minsta storleken dom hade, S, som i small, eller en 42/44, något oversized, fast den här, vet jag inte hur dom tänkte, kunde vara en Small, på riktigt. Kolla bilden… jag dööör, oh my guard, haha…

Det blir till att skicka tillbaka och inte ta en ny, jag får leta efter nåt annat.

Tina kommenterade mitt inlägg igår, och skrev att hon hade velat haft mina inlägg på ljudfil. Jag vet av vilken anledning. Hon väntar på en ögonoperation, och har det väldigt besvärligt med att se och läsa. Så på skoj, gjorde jag en snabb inspelning på gårdagens inlägg och la ut den på youtube. Här kan ni ju få se, eller lyssna om ni vill. Betänk dock att detta är ett pilotavsnitt, ingen planering eller att jag visste hur jag skulle göra, men…

Och jag testar att göra samma sak idag, bara på skoj 😁

Ha en fin onsdag, allihop!

Likt renar runt saltstenar

Av , , 2 kommentarer 13

Igår morse då jag skulle släppa upp katterna från källaren (det var ett herrans liv på luckan, då Eoise försöker klösa lös kattluckan från ramen på dörren), så undrade Theresé vad som väckt henne mitt i natten.

En smäll och sedan flera *DOMPDOMPDOMP”. Ehhh ok, då förstod jag att något där innanför dörren, inte skulle vara kvar, där jag lämnade det. Skulle det vara symaskinen eller?

Näpp, det var en 5 liters dunk med rengöringsmedel, som jag ställt längst upp för att klämma fast symaskinen och den stora Coca-cola burken, mellan dörrkarmarna. Den hittade jag längst ner…snyggt jobbat, kissarna.

Och för att fortsätta med katt pratet, så undrade Theresé vad jag gjort av bokmärket, som hon skickat till mig. Ingenting,svarade jag, det har hängt där sedan jag fick det:

2016-03-23 08.03.38Men det är ju alldeles perforerat, sa hon, och vid närmare kontroll, så fick jag se hur det såg ut. Då jag strök fingret över hålen, så påmindes jag om något annat, som sett exakt likadant, på den tiden vi bodde i lägenheten och hade badkar, samt duschdraperi.

Katterna, förmodligen Enya, om jag ska vara en besserwisser, perforerade hela nederkanten på draperiet, med sina små tänder, och detta är precis vad hon nu har gjort med bokmärket. Enya är nämligen den enda av dom två, som hoppar upp (olovandes) på arbetsbänken.

2016-03-23 08.02.08Och där har hon alltså nu suttit likt renarna och älgarna, vid sina saltstenar, och tuggat sönder bokmärket…den lilla räven.

Theresé och Sally skjutsade mig till jobbet igår, sedan drog dom vidare upp till mormor/gammelmormor, där dom kikade på gamla kort. Här är ett av dom, som jag kommer ihåg som i…förrgår.

WP_20160322_006Det är min farmor längst ut till vänster, sedan hennes mamma, och jag sitter i knäet på henne (jag var så rädd att hon skulle braka ihop, jag tyckte hon var så liten), hon pratade samiska och jag hade fått lära mig gubben Noa på just samiska och fick sjunga den för henne, till hennes stora förtjusning, i alla fall sa hon det 😀 Sedan storebror Sivert och vår pappa.

Kul med gamla bilder, egentligen skulle jag ha lånat hem några album från mamma och tittat igenom dom. Man vet aldrig vad som kan dyka upp där.
Idag åker Theresé och Sally hem, men innan dess ska vi hinna ut en sväng, till nåt ställe som vi inte bestämt än, så vi ska klura på det. Önskar er alla en trevlig onsdag!

En till krasch på Näckrosvägen

Eller åtminstone en ordentlig smäll. Nu när jag klev upp och kom ut i tv rummet så låg vårat lilla sideboard, vid soffan, omkull tippat. Och det borde gissningsvis ha levt om en hel del då det föll omkull.

En telefon, ett stycke termos, en porslinsskål med Åkes favoriter (kinapåse) och slutligen fem stenar, modell aningens större än chokladbollar, låg på golvet. Kan vi gissa oss på att det är nån av katterna som provat på att gå en sväng på bordet men kommit för långt ut i kanten? Det skulle då förvåna mig om det inte var på det viset. Dom är hopplösa…ja jag vet, dom är inte några kaniner men dom kan hoppa ganska högt i alla fall.
 
Min pappa är nog struken ur rullarna över misstänkt förövare. Han har ringt till polisen för att fråga vad det hela hade handlat om och om det verkligen var ”på riktigt”, han hade nog trott att det hela varit ett skämt, men han fick till svar att det hade handlat om ett riktigt brott som hade begåtts men vad, ville dom fortfarande inte avslöja. Nå, han kanske ännu ligger under mappen misstänkta, det vet jag inte om han frågade om, men han vet ju då själv vad han gjort eller inte, så han kan ju vara lugn.
 
Ja idag får jag önska er alla som är mammor, en riktigt trevlig morsdag. Själv ska jag nu gå och öppna paketet jag fått av Theresé och sen får vi se vad dagen bjuder på. Städa i bussen står på listan, vilket sätt att fira morsdag på, men det ska ju göras och jag föredrar att göra det i ett lite mildare väder och inte i sol och hetta. En promenad med Kerstin ska det också bli, och kanske man kostar på en ordentligt god middag och något gott till kaffet. Ha det!!!
 
 

Vilken jääädra smäll….

Av , , Bli först att kommentera 3

Av uppenbarliga skäl som kommer att framgå här nedan så kan jag inte skriva vem det är eller vart människan bor men det är en sann historia.
 
Det finns  en man som bor någonstans i Sverige och som åtminstone förr i tiden, eldade med ved. Han hade som många andra huggit och travat veden som han skulle ha inför vintern, men upptäckte att det var någon som var dit och stal ved av honom.
 
Han kom då på en otroligt smart idé. Han borrade ett hål i ett vedträ och gömde en dynamitgubbe i vedträet. Och såg nu fram emot att tjuven skulle avslöjas.
 
Jo jä-lar, han glömde bort vad han gjort, det kan hända att han varit onykter då han satte dit dynamiten, det förtäljer inte historien, men i varje fall så hade han glömt bort vad han gjort.
 
Vintern och kylan kom och han tände upp kaminen nere i källaren, slängde in det preparerade vedträet, gick upp för trappan och stängde igen dörren. Gissa fortsättningen….
 
Smällen blåste bort dörren, och det var katastrofområde nere i källaren, men som tur var klarade han sig själv. Han fick däremot problem då han skulle förkara för försäkringsbolaget, vad som hade hänt.
 
Och med facit i hand, vilken jädrans tur att ingen snodde veden av honom det hade kunnat sluta mycket värre.

Ha en bra dag!

Maria Lundmark Hällsten