Etikett: snäll

Jag tänkte lite för fort…

Av , , Bli först att kommentera 12

Med julen inpå knuten är det inte så konstigt att man tänker på klappar och paket, hur det var förr och hur det ser ut idag. Jag tycker så som många andra, att jul är för och med barn, och utan barn hemma, jamen, då betyder den inte så mycket för mig, det spelar inte så stor roll.

Och det blev högst uppenbart, då jag och Nicco var uppe på Kvantum förra veckan och jag stod och kollade in julsakerna dom hade på ett bord. Jag skulle precis öppna munnen och säga: Men det här var dåligt, dom har ju inte ens rea på sakerna fast julen redan har varit!!!

Ja där ser man, haha…jag tänkte lite för fort, tror jag :D

På senare år så lägger vi mer krut på nyårsafton, vi har inte små barn, utan det är om Sally kommer, förstås. Det här året kommer dom upp efter julafton, så vi får väl ha lilla jul, efteråt, det funkar, det med.

Jag hade en väldigt snäll farfar, han byggde faktiskt ett dockskåp till mig som jag fick en jul, för längesedan. Han hade pysslat och tapetserat, fixat och målat, jag har många timmar vid det skåpet. En annan jul byggde han en spark till mig, och då jag kommer ihåg den så ja, han byggde ju en sak till som jag fick, min lekstuga…vilken farfar va :D

Här hittade jag faktiskt ett kort från den aktuella julen då jag fick huset, farfar Johan i bakgrunden:

IMG_2718Men jag tänker också på hur mycket man uppskattade dessa klappar, det var inga mängder, men dom betydde något.

Jularna firades hos farmor och farfar, fast vi hade stugan 3 kilometer därifrån. Tänk er, jullovs morgon på tv, det är riktig jul, rikligt med snö, kallt och mörkt. Jag och brorsan sitter som klistrade vid tv:n, farmor kommer med frukost, te som serverades i glasmuggar, nybakt tunnbröd med messmör på, så där härligt segt då man doppade det i muggen och som kronan över alltihop, en liten skiva nougat, att avnjutas efter mackan…det var jul, det.

IMG_2714 IMG_2717Jag hade en trevlig eftermiddag, igår, jag och Sussie tillbringade x timmar på Avion.

15390867_10154747396186585_2765210657930873987_nVi gick ut hårt med en kaffe på Espresso house, jag drämde till med en jul latte och förväntade mig nermald tomteluva i muggen, men det var fel. Den var kryddad med kanel och kardemumma samt grädde på toppen, som en bakelse, den fick klart godkänt.

Sedan ökade vi takten, in och ut på affärer, hittade lite småsaker, kläder provades och framtidsplaner smiddes. Middag avnjöts på Finas, vi valde varsin sallad och på det blev det mera prat…timmarna bara flög förbi och ja, jag var hemma halv åtta, helt otroligt. Jag som lämnade Åke vid halv tre och sa att inte skulle jag bli så länge, man går ju inte där i flera timmar…ehhh, fast jo, det gick, det med :D

Önskar er alla en trevlig torsdag! Notera den ”ren”rasiga hunden vi har…och katten :D

IMG_2709IMG_2702

Dilemma, och vad skulle ni gjort?

Av , , Bli först att kommentera 11

Nu ska ni få se den där fula tomten, som jag hittade i källaren, fattar fortfarande inte hur man kan göra nåt sånt här, seriöst:

003

Påminner otvivelaktig om tomtemaskerna som fanns på, typ 70 talet, inget vackert hantverk :D Men det kanske var på den tiden då tomten inte heller, var någon snäll figur, utan han skulle man passa sig för, och det fattar då jag, om dom såg ut så där.

Nu ska ni få höra en liten episod…har inträffat i verkligheten, och sedan undrar jag, vad ni skulle ha gjort.

En person, ringer på hos sin granne i ett litet ärende, dom små pratar i dörren då personen plötsligt ser en väska som hänger på hatthyllan, en exakt likadan som personen har hemma. Varför h*n reagerar är att tygväskan inte är så vanlig, en gång i tiden har h*n fått den i ett annat län, och det är ingen dussinväska.

H*n pekar snopet på väskan och säger: Nämen, så roligt, vi har likadana tygväskor! Grannen skrattar till lite, men sen blir det inte sagt nåt mer om den saken. Då h*n kommer hem, så börjar h*n leta efter tygväskan och den finns ju inte att uppbringa i hela lägenheten, och h*n är helt tvärsäker på att h*n tappat den, och grannen har hittat den.

Det lustiga är ju att grannen inte säger nåt, då h*n påpekar att dom har likadana tygväskor, det hade ju varit enkelt att säga att man hittat den, det är ju inget större värde i en sån väska, och om du hittar en som dessutom inte är så vanlig, så skulle man nog inte heller vilja använda den.

Nå, nu dilemmat, vad gör man? Ringer man på igen och frågar grannen om h*n möjligtvis har hittat väskan…skriver man en lapp och sätter upp i trapphuset, att man tappat en tygväska, låter man det bara vara, eller vad säger ni?

Jag VET vad denna h*n gjorde, hahaa…h*n skrev en lapp och satte upp i trapphuset, men…ångrade sig och sen…hittade h*n väskan hemma hos sig, hahaa…vilken tur att inget mer gjordes, men man kan ju också fråga sig, hur stora oddsen var, att två personer i samma trapphus skulle äga varsin likadan väska som inte är så vanliga? Inte så stora, skulle jag tippa, men märkliga saker händer, ibland :D

Önskar er alla en toppen torsdag!

En vandrande…någonting, som heter Maria

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!