Etikett: socialtjänsten

Riktigt knapert

Av , , Bli först att kommentera 9

När vi pratar med varandra och berättar historier från det förflutna, eller man ska beskriva nåt, en händelse eller en person så överdriver man…lite lätt. Eller använder uttryck som vi nu håller på vara bekanta med, typ, inte vassaste kniven i besticklådan, eller där är alla hästar på rymmen, staketet har rasat och ingen har byggt ihop det, ja, ni vet.

Man fabulerar lite för att understryka eller för att göra det hela lite roligare. Men den här storyn, jag nu ska dra lite tvärt, var uppenbarligen inte så kul, för den det berörde 😀

Det var många år sedan det begav sig, och på den tiden kunde det vara riktigt knapert för vissa hårt arbetande familjer. Jo, nog vet vi att det även kan se så ut idag, men då var det nog lite mer skämmigt att be om hjälp, man drog sig in i det sista.

Detta var en man med väldigt många barn, och det slutade med att han bokat in en tid på socialtjänsten, där han skulle be om hjälp med det ekonomiska. Han hade aldrig gjort något liknande förut och ville vara väl, förberedd på mötet.

Han plitade ihop ett litet papper där han beskrev sin och sin familjs belägenhet och väl där, så plockade han fram papperet och började läsa. Han blev mer och mer nedstämd och på slutet snyftade han och sa med darr på rösten: Ja nog visste jag att vi hade det svårt, men att det skulle vara så här eländigt!!!

Haha, ja detta är en sann historia och man ska väl inte skratta åt andras misär, men jag har nog alltid undrat, då jag hört det här, om han överdrev skrivandet och därför blev lite tagen då han läste det, eller om han först då han såg det svart på vitt, verkligen förstod hur illa dom hade det. Kanske en släng av båda delarna.

Oj vad förvånad jag blev då jag såg dom stora lapphandskarna då jag klev upp, men är det april, så är det. Så länge man slipper plocka fram trudjen eller snöplogen så är det bra. Önskar er alla en toppen dag!

Och med tanke då, på överdrifter…det kom ju lite snö, som sagt 😀

bil1(1)Hehe…nae, nu överdrev jag lite 😀

031

Åke ligger risigt till

Av , , 6 kommentarer 11

 

Jag tror att jag skrev detta förut men jag har av någon outgrundlig anledning, ensam vårdnad om Theresé (nu är ju hon vuxen så den vårdnaden är väl passé för längesedan) och sedan har jag ju det, om Niccolina, ensam vårdnad alltså.
För andra runt omkring oss låter detta märkligt och jag har ju förstått att då man har det så handlar det för det mesta om att ena föräldern är högst olämplig att ha som vårdnadshavare.
Men för vår del var det faktiskt efter tips från socialtjänsten, som vi skrev under papperen så det blev som det är. Jag var nyss fyllda 18 år och Åke skulle skriva under faderskapet. Vi satt däruppe på sociala och hade en liten genomgång och då blev det förklarat så att om jag stod som ensam vårdnadshavare, så skulle saker och ting bli mer lättskötta.
Då behövs bara en underskrift om det är något sånt som ska göras och vi var ju ändå överens om allt så det var så det fick bli. Och när Nicco kom, varför skulle det då vara någon skillnad, vi körde på som vi gjort.
Det enda jag vet är att ”bara” för att man har ensam vårdnad, innebär inte det att pappan inte får komma i närheten, vid en skilsmässa så har man ändå samma rättigheter som den andre föräldern, det är vad som sas, och det är då vad jag trott. Om det sedan stämmer, ska jag ha osagt.
Nå, vi är inte skilda och tänker inte genomgå något sådant heller, men jag blev så förvånad igår då jag gluttade i Hemmets journal och där var det en fråga om just detta med vårdnaden, en mamma som ville ha ensam vårdnad för pappan misskötte sig och ville inte ha med barnet att göra.
Hon fick till svar att det skulle bli jättesvårt att få det, det ska till MYCKET innan någon får bli ensam vårdnadshavare. Ojdå, tänkte jag, nu ligger Åke risigt till. Och vad ska folk runt omkring tro, egentligen, när man nämner det? Jag har ju sagt till om det på skolan, och alla där höjde på ögonbrynen tills jag förkarat att jag levt ihop med Niccos pappa i 28 år, vi är gifta och bor under samma tak.
Samma sak har det faktiskt varit då jag uträttat bankärenden för Niccos del, där har det knusslats då jag sagt att jag har rätten att skriva under, flytta eller föra över pengar, utan Åkes medgivande, sådeså.
Jaja, snart har vi eller rättare sagt jag, även förbrukat mitt vårdande om Nicco också, 3½ år kvar och sedan får hon vårda sig själv, i alla fall i den meningen att hon kan göra sina egna underskrifter.
Igår sattes den där matknappen in på pappa, och respiratorn kopplades ur, så han andas utan hjälp. Och det är ju bra, detta innebär också att han snart, kan komma att flyttas från IVA och in på någon annan avdelning. Det har bestämts att dom inte ska operera hans två övriga brott på ryggraden, dom ska läkas ihop själv, och det skulle ta upp till tre månader.
En operation skulle vara fruktansvärt krävande och det är ett stort ingrepp på en så sargad och utsatt kropp. Han har varit med om tillräckligt, på ett tag nu, och det förstår man ju när man tänker på alla skador han fick. Det var inte bara ryggen som tog smällen. Bröstbenet och alla revben var också av, så bägge lungorna var punkterade, usch…man ryser då man tänker på det, och vilket under att han fortfarande finns kvar hos oss.
Han kämpar på, och det gör vi med, och vart vi hamnar i slutändan är fortfarande oskrivet, om framtiden vet vi ingenting… på gott och ont. Önskar er alla en fin torsdag, regnar gör det, men vad gör det om hundra år.
 
Maria Lundmark Hällsten