Etikett: sommarlov

Jag gjorde en liten eld show, med…

Av , , 2 kommentarer 14

Japp då var tomten på gång, ser dock ut som om Winstone funderar på mat…hur kan det komma sig?

15589928_10154797122411585_1223192778798275943_n 15665787_10154797121886585_1918859661895362610_nÄn idag stannar det folk och fotar Lennart, sist för någon dag sedan, då var det någon i bil, som bromsade in för att hinna få en bild :D

Jag kommer ihåg, som barn, och mitt allra första lilla skelett. Vi var på någon marknad, kommer inte ihåg vart, men där, i ett stånd, hängde han…ett skelett med gröna ögon, det var en nyckelring. Han stod högst upp på min önskelista och jag fick honom :D

Vet inte vart min förtjusning över just skelett, kommer ifrån, men…det roliga med den där nyckelringen är att han levde (inte bokstavligt talat) i någon sommar eller två, sedan kapade jag honom vartefter, ett ben, finns kvar, det använde jag som hänge till någon ring jag hade i örat. Jag brännmärkte honom med…fråga mig inte varför.

En viss fascination över eld, har jag nog också, alltid haft. Lågorna kan vara hypnotiska att titta på, men även lite kul att leka med. Ja, jag vet, detta är nu inget jag förespråkar, eller tycker att andra ska göra, fast jag gjorde det, fy på mig.

Uppe på lon, där jag och brorsan hade vårat rum, då vi på somrarna var i Malå, där satt jag på sena kvällstimmar eller på natten, då jag hade som mest inspiration. Jag ritade teckningar och piffade till dom med lite brända kanter. Jag gjorde mönster med aceton på bordsskivan och tuttade på, det blev som en liten elds show, kortvarig men spännande. Tur att mamma inte har internet, och läser detta :D

När jag nu skrev lon, sommarlov och Malå, så kom jag plötsligt att tänka på viss smärta. Där på sidan om lon, hängde en hängmatta, och på framsidan, en piltavla. Börjar ni förstå vad som ska komma?

Jag chillade i hängmattan medan min kusin Robin, stod och övade på lite pilkastning. Han missade tavlan…ja, till och med hela väggen, (till hans försvar så var väggen inte så där JÄTTE stor) och pilen kom flygandes genom luften och borrade sig genom hängmattetyget och in i mitt lår…jodå, återigen, tur man är norrlänning, lite smärta har inte tagit kol på mig…än.

Här är lon, förresten, men på den tiden fanns inte dessa små altaner på sidorna. Den vänstra delen (halva byggnaden) tillhörde min moster och morbror (idag mina kusiner) och den högra delen är min mammas.

images lon

Nu tänkte jag avrunda lite här, för jag kommer hela tiden på nya saker att berätta, men jag har inte tid, med detta, nu, måste börja göra andra saker om jag ska hinna med dom innan jobbet kallar. Önskar er alla en fin onsdag!

Jag fick ihop nåt i alla fall

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Känns ju som om det vore dags att plocka in dom få blåbären vi nu har i busken… innan det blir frusna blåbärskulor, med tanke på hur kallt det måste ha varit i går natt. Åke fixar och donar ute på gården och tar rätt på barr, klipper buskar och rabatt. Vi håller nog på att vintra, eller hur man nu skulle kalla det… usch, jag vill ju inte ha någon snö.
Annat var det då man var barn, det hade ingen betydelse vilken årstid det var, man hade alltid något att göra och stå i. Man åkte pulka (jo det fick ni ju läsa om för någon dag sedan) man sparkade (på den lilla sparken min farfar hade byggt åt mig), byggde snökojor, kasta snöboll.
På vårkanten slaskade man omkring i pölarna, började tjata om att få ha både träskor och cykel och längtade såklart efter sommarlovet.
på sommaren var det bad, kurragömma, hölass, när sedan hösten kom och skolan startade igen, då var man glad att träffa sina klasskompisar igen och allt vad det innebar.
Idag tycker jag att det har som försvunnit en årstid, men fråga mig inte vilken…hm, ja, ska vi tala om i år, så är det ju definitivt sommaren som inte blev en riktig sommar, den liknade mest vår och höst, alla månader den varade.
Varför jag egentligen blev påmind om vintern, var att mamma pratat om den där serien som går på tv som heter Lilyhammer. Vi har aldrig sett den men i går, då dom som vanligt bara hade dynga på tv:n så kopplade vi in datorn istället och såg dom två första avsnitten via svt play. Och där var det vinter, hurvas!!!
Jag ska inte uttala mig än, om jag tycker den är så rolig… det är mycket tomrum mellan det som ska vara kul och egentligen hade dom två avsnitt vi såg igår kunnat komprimeras till en halvtimme och vi hade varit lika klok för det.
En film som kommit på tal flertalet gånger under den sista månaden är: Vi hade i alla fall tur med vädret, Och nu blev jag så sugen att se den så jag beställde den igår, då vet vi att vi kommer att ha något att se på, någon kväll i oktober, den skulle nämligen inte komma förrän då, men den som väntar på något gott…
Önskar er alla en fin söndag!
ps. detta var inte vad jag egenligen hade tänkt skriva, men då jag öppnade worddokumentet var det lika tomt som min skalle, jag hade totalt glömt bort vad jag kommit på, men… jag fick ju ihop nåt i alla fall :) ds. 

Inget man längtat efter

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Nu har vi hämtat hem ”gammbussen”, dock står den inte inne på gården (tyckte att det skulle bli trångt, med två bussar) utan den har vi placerat på annat ställe i väntan på besiktningen.
Vi har ju haft den ute på blocket och till slut fick vi ett vettigt erbjudande, vi ska byta den jämnt mot en boggiesläp med ramper och vinsch, så då kan vi ta Camaron på den istället för junioraren, och slipper därmed köra in åbäket i bussen, det är ju väldigt tight därinne, så det kommer att bli bra.
Killen som ska göra bytet bor i Stockholm och ville naturligtvis inte köra hem den med körförbud, därför besiktar vi den innan så han kan hålla sig inom lagens ramar.
Brälla kom igår kväll med motorleveransen så nu är den på plats… i garaget i alla fall. Och ska väl monteras med alla pinaler, ikväll. Ska bli spännande att se så allting funkar och förhoppningsvis är den snäppet vassare så Nicco kan köra lite fortare, vilket hon själv önskat.
Idag är det skolstart för henne… inget hon längtat efter men jag tror mig vara rätt så säker på att det är fler än hon, som tycker att det är tragiskt att sommarlovet är över, och alla sovmorgnar förstås. Det var väl bara då man skulle börja i ettan och möjligtvis tvåan, som man verkligen längtade efter skolan.
Vi var ju alltid borta i Malå, hela sommarlovet, och kom hem, en eller två dagar innan skolan skulle börja. Och då var det sällan några andra barn hemma heller. Och dom var ju egentligen anledningen till varför man då längtade efter skolan, för då var alla på plats igen.
Nå, det brukar ju vara en rätt så mjuk start på läsåret och Nicco får ju en ännu mjukare start eftersom hon ska vara ledig två av dagarna, i slutet av veckan. Själv är jag schemalagd en enda dag, den här veckan, och det är idag. Så det är väl bäst man börjar göra sig ordning så man är redo att åka då det är dags. Önskar er alla en fin måndag!