Etikett: Sonja

En driftig ung kille!

Av , , Bli först att kommentera 20

Gick bara fint med ärenden igår, kom hem och satte igång med päronpajen, fixa lunch med hjälp av Theresé, och sedan var det bara att slå igång kaffepannan inför det stundande kaffebesöket.

Och det var som jag skrev igår, Staffan Lundmark, Åkes kusin, och Staffans mamma Sonja, som en gång var gift med Jean Ragnar, Åkes farbror, som kom förbi och hälsade på. Mycket trevligt!

Det finns så mycket i det här huset från just Jean Ragnar, eller Helge som han också hette. Jean Ragnar är inget artistnamn, som man kanske kan tro, nopp, han var döpt till det, liksom Åke döptes till Åke Ragnarsson Lundmark, och där kom Ragnar igen 😀

Nicco undrade lite försynt hur det kan komma sig att just vi, har så mycket efter Helge, och även saker som Staffan gjort. Mja, det beror förmodligen på att Jean Ragnars föräldrar bodde ju uppe i Niccos lägenhet här i huset, long time ago. Och alla saker fanns ju kvar då vi flyttade hit.

Helge och Nicke (min svärfar) , hade ett litet samarbete för att tjäna ihop en slant eller två. Helge målade/ritade och Nicke fixade virke som detta gjordes på. Här är några figurer som Helge sålde, dom gjorde han 11 år gammal, och dom sålde han på Barnens dag.

48428706_10156821248621585_8174037146198343680_oHan kom på att han kunde sälja lotter och vinsten skulle då vara figurerna. Han traskade iväg till Polisstationen för att ansöka om lottförsäljningstillstånd, vilket han fick och guess what, innan han lämnade stationen hade han sålt slut på alla lotterna, berättade Staffan. Han var verkligen driftig och lite av en affärsman redan som barn 😀

Sonja berättade i sin tur om åsnan som dom köpte då dom bodde i Sörfors. Helge hade kommit uppför backen med tidningen i handen och sagt: Sonja…vi måste köpa en!

I bladet stod det att tio mini åsnor skulle komma från England och dom skulle säljas här i Sverige, med utgång från södra Sverige. Och ja, dom köpte sig en Bella. Nånstans här i gömmorna ska vi ha kort på den åsnan.

Ja, det finns många historier att berätta och många minnen inte bara i väggarna utan även på våra väggar 😀 Den här har till exempel Staffan ritat:

48911436_10156821262776585_2194253586995609600_nOch den här, Helge, Jean Ragnar Lundmark:

48429582_10156821267381585_4486523786589372416_nÖnskar er alla en toppen fredag och avslutar med en påminnelse om vad vi är inne i för årstid:
48393588_10161356022195475_376833631617810432_n

Slekamån och oschlög

Av , , 6 kommentarer 8

Jag fick ett meddelande på FB, från Åkes faster Sonja, hon hade provat att kommentera mitt blogginlägg om ordet oschlög, men kommentaren kom inte fram, men då lägger jag ut den här: Ordet oschlög, är ett ord från norra Västerbotten, betyder okunnig , men ” man jett hava slekamån”, vet Du vad det betyder ?

Tack Sonja, då vet jag att någon annan haft fel, då dom påstod att det skulle betyda fantastiskt, och jag kommer att fortsätta ordet oschlög, som jag alltid gjort. Nu överlåter jag till er andra att gissa på ordet slekamån 😀

Jag tänkte ju osökt på vår släkting tillbaka i tiden som hade ett träben, som var slekigt, och han kallades slekafot. Men inte riktigt vad det betyder i det här sammanhanget.

Igår åkte jag upp till bloggar´n Helena, som bjöd på smoothies och kaffe, gott! Vi surrade lätt bort en timme och lite mer, sen skulle jag vidare ner på jobbet med lite saker och gratulera en jobbarkompis som råkade fylla år…bara så där.

Hem och fixade potatistårtorna som var min uppgift för kvällens middag på Lundalogén, och sedan passade vi Sally medan Theresé och Anders for ut på en middag på tu man hand. Kvällen susade förbi och nu sitter man här, på sista dagen av året.

Kan inte påstå att det känns just nu, som om det blir en dag som jag önskat. Sitter och väntar på svar om jag kan njuta av dagen eller om jag blir tvungen att åka ut och jobba…inte så kul då man planerat något helt annat. Nå, men jag tar inte ut något nu, utan förväntar mig att det löser sig, och gör det inte det så gillar jag bara läget, vad annat kan man göra.

Och nu, får jag önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!

001

Kopparkiosken

Av , , 4 kommentarer 12

 

Jag blev så nyfiken på detta om kopparkiosken, efter Sonjas kommentar igår, så jag satt och googlade en hel del igår, för att se vad jag kunde hitta om den. En bild fanns det och fotografen är Bertil Ekholz, året är 1960:
Jag har aldrig sett den där kopparkiosken, men det var inte så konstigt, det heller, för följande text gick att läsa ovanför bilden, och jag citerar:
Den legendariska kopparkiosken i Umeå var belägen vid Rådhustorget vid kanten mot trottoaren framför Utterströms välkända järnaffär. Det var en liten elegant åttakantig kiosk helt kopparklädd, som sattes upp 1928 och som sedan under drygt 30 år var det ställe framför alla andra där umeborna köpte tidningar, cigaretter, kola och tuggummi. Kiosken var en och halv meter bred och rymde nätt och jämt en sittande försäljare i mitten. Försäljningen skedde genom en glasruta i entrédörren.
 Sörjd av många måste kopparkiosken försvinna i början av 1960-talet när Utterströms järnaffär flyttade till Västerslätt och ersattes av varuhuset Domus som tog hela hörntomten i anspråk. Slutcitat
Jag tycker den såg liten ut, den där kiosken, men det är ju garanterat för att man idag, går in i dom flesta kioskerna, och kan själv plocka för sig det man vill ha. Nä, det var nog roligare förut, man fick grunna lite innan man bestämde sig, det blev nog heller inte så många impulsköp.
Winstone och Nicco var på valpkurs igår… det gick väl så där. Han var yngst i skaran och skällde på allihop, lite lätt okoncentrerad så där. Nu är det på samma ställe som Nicco gör praktik, så hon får ju dubbelkurs egentligen, och sedan beror det ju på hur mycket hon håller på att drilla Winstone, och hur fort han då kan lära sig saker.
Han vet ordet stanna, och han är suveränt duktig då man måste lämna honom ensam en stund, inget skäll eller gnäll, igår testade jag att ta med honom i bilen, jag skulle upp på Kvantum, jag ville nämligen se och höra vad han gjorde om jag lämnade honom där. Han satt i sin bur han, och sa inte ett smack, han lyfte på huvudet då jag kom tillbaka, han hörde mina steg då jag lämnat rutan en bit nere, men sa fortfarande ingenting, varken då jag kom eller klev in, det är ju hur bra som helst.
Idag ska jag träffa Helena, ska bli trevligt, det var ett tag sedan, så vi har nog en del att prata om, sen jobbar jag 14-21, vilket innebär att min dag är fylld redan. Önskar er alla en trevlig fredag!
Maria Lundmark Hällsten