Etikett: Sören

Terrapäften sa…

Det blev väl både bra och dåliga nyheter igår, hos arbetsterapeuten. Dom sämre, är att denna ska sitta på under 2 månader:

58917132_10157099902801585_4158416215347298304_nOch sedan ska det utvärderas, om det blivit bättre i armbågen. Jag behöver inte ha den 24 timmar om dygnet, men då jag sover och så ofta som jag kan. Det gillar jag inte, men jag ska verkligen gå, all in, på detta, och göra en övning som han visade för att stretcha nerven.

Tummen, var väl en godare nyhet, det är en inflammation i en senknuta, som gör att den inte löper in och ut som den ska, och därför hakar den upp sig så tummen blir låst. Där kommer det att bli en behandling med kortisonspruta som jag får nu på tisdag, och sedan ska tummen vara i absolut stillhet, under 2½-3 veckor.

Men fantastiskt om det funkar, jag var så tvärsäker på att det skulle vara artros, och där kan man ju kanske måsta lära sig leva med smärtan. Nå, vi ser vart det barkar!

Apropå arbetsterapeut, i väntan på min tur, kunde jag inte låta bli att grubbla över stavningen på terapeut…alltså…why??? Prova läs ordet som det stavas, haha… Skulle egentligen ha stavats terrapefft, eller kanske terrapäft, enkelt och lätt sagt :D

Lite som den här, (förlåt alla därnere i Skåne regionen):

40325420_10214904767831729_2889959218599690240_nNu är det frukost på mitt schema, promenad i omgivningarna, och sedan invänta killen som ska ner i källaren och påbörja att bila. Får se om jag och Winstone rymmer fältet, har hört att det kan leva om rätt rejält. Sen kommer B:son hit, han får inkvarteras uppe i Niccos lägenhet.

Avslutar med en kort rolig historia som jag fick från Eksjö Sören, igår, men jag twistar till det och låter könen byta plats, haha, jag menar, varför skulle det inte kunna vara tvärsom :D Ha det gott allihop!

Paret hade varit gifta länge. Hon frågar sin man, vad skulle du göra om jag vann på lotto? Han svarar snabbt, ta hälften och dra! Ok, min kära man, nu råkade jag vinna 12 kronor, så här har du hälften…Hej då!!!
58766105_10157101250871585_4773292843068293120_n

Scenen utspelas framför våra ögon…varje dag

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu ska jag se, om jag kan låta bli att lägga mig i andras uppfostran av deras barn…hm…jo, men det kan jag, däremot så får väl alla ha sina åsikter, gissar jag.
När man sitter ute på vår gård, så passerar det x antal bilar, bussar, ibland lastbilar, drösar med cyklister och ett och annat barn på skateboards, kickboards, sparkcyklar och cyklar för nybörjare…ni vet, dom där utan trampor. Och för det mesta, då det gäller barn på cyklar, så har dom även med sig en förälder, eller två.

Ja just ja…Adam lyckades ju även pricka in att vara här under vintern och fick se både cyklist och skidåkare, passera vårt grindhål, inom loppet av någon minut…he was in chock!!! :D

Nå, så sitter jag ute igår, jag hör någon som ropar, och ropet stegras till vrål, så tittar jag upp och ut från Ica parkeringen, kommer en pojke på cykel utan trampor…i full karriär. Efter springer mamman (gissar jag), höggravid och försöker få tag i pojken men han ger tusan i vad hon skriker.

HÖR DU MIG? HÖR DU MIG? Skriker hon…nä, uppenbarligen inte, eller så tänker jag att han har lagt på, han vill inte höra.

8272075_f520

HÄR är den bilden

Ut på vägen där det kommer flera bilar, och lyckligtvis ser dom pojken. Mamman får tag i honom, mitt på vägbanan, och där stannar dom och tjafsar…uppehåller trafiken…hon har även en hund i koppel, som står 1½ meter bakom mamman.

Dom förflyttar sig till refugen, men ingen bil kan ju fortfarande köra, med en hund på ena sidan, och en labil mamma med en ännu instabilare son, som ingen vet vart han tänker fara.

Så går dom äntligen över hela vägen, hon släpper pojken, som lägger i högsta växeln och susar iväg, åt vårt håll. Jag hör att hon säger nej, vi ska ditåt. Sen passerar han över vår väg, i 120, inte en blick åt höger eller vänster, full fart…spar tid.

Nu dyker det upp en annan tjej, jag gissar att det är en väninnan till mamman. Hon ropar hela tiden pojkens namn…-Sören…jag vill bara säga en sak! Sören! Sören! Sören, jag vill bara säga en sak. Så går rösten upp i falsett och plötsligt börjar hon springa. *Sören är förövrigt ett fingerat namn. :D

Ja, jag vet varför hon springer, han stannar förmodligen inte och far med sparcykeln över nästa väg, utan att se sig för…OJOJ!!!

Ni hör ju, världens dramatik på vår gata i stan! Det värsta är, att jag kan känna med mamman, paniken, man är livrädd att barnet ska bli överkört, man får tunnelseende, därför ser inte hon allt, som jag sitter och noterar.

När jag sedan berättar händelsen för Nicco, så säger jag att hade det där varit jag, så hade jag greppat pojken och gått över vägen med honom, SEN…hade jag haft ett samtal med honom, och frågat om han ville behålla cykeln, eller om vi skulle slänga bort den. Två alternativ, och ville han ha kvar den, så skulle han bli tvungen att lyssna…jag skulle berätta om hur farligt han betedde sig, och konsekvenser som kan bli, om man inte lyssnar.

Sedan hade jag avlett honom, hela vägen, med att fråga saker, jag skulle berömma honom om hur duktig han var på cykeln, och kanske hur snäll han var som nu lyssnade blablabla…ja, ni förstår.

Sen förstår även jag, att det jag säger att jag skulle göra, kanske inte alls hade funkat ändå, av andra anledningar. Han kan ju ha problem som vi inte vet…men då hade jag förmodligen tagit av honom cykeln…punkt slut, end of discussion!

MinionsHÄR är bilden lånad

Vilken dramatik vi kan se från vår gård, tyvärr är detta ingen happening, utan jag ser varje dag, barn som cyklar rätt över, dom har föräldrarna med sig, 20 meter bakom…ingen koll, överhuvudtaget. Ursäkta men jag tycker det är fruktansvärt dåligt. Kliv av cykeln, och visa era barn att det är precis så dom ska göra. När dom är tillräckligt vuxna att kunna hantera en cykel, samt ha vidvinkelseende och kan beräkna en bils hastighet, då kan dom klara sig själv…dom flesta i alla fall, hommelkusar finns det överallt.

p-1-a-farting-minion-on-a-hoverboard-is-the-greatest-toy-you-never-knew-you-hadBild lånad HÄR

Önskar er alla en trevlig fredag!
20770204_10155553124111585_7173803855159443671_n

Laddar upp!

Av , , 2 kommentarer 15

Nu förbereder vi oss (innebär en massa kaffedrickande) för Wheels. Vi har ju förmånen att bo, 3 stenkast från Noliafältet, så för vår del innebär det att köra Camaron, en liten liten bit, ställa ut bilen, och sedan kan vi knata hem och käka frukost.

Vi lär ju ta med kaffe och sitta på fältet ett tag, kolla bilar, titta på folk, njuta i solen och kanske slänga några ord med Nicco, som redan är där, på plats.

Jag och Åke tog en sväng igår…för att testa den rutt, dom tycker man ska köra. Jaja, det går ju fint då man bara är 100 bilar, men jag gissar att det inte kommer att vara nån skilland mot tidigare år, ikväll, med kanske 1000 bilar på vägen. Mats Alfredsson stod och fotade och se…vi fastnade på bild :D

19477540_10211666879366541_8750403714285914794_o 19477597_10211666881766601_5092205506295074773_oHem och placerade oss utomhus ett tag, det passerade en hel del fina bilar här utanför (som vanligt), fångade 2 på bild, sedan iddes jag inte mer :D

19553852_10155408957891585_4053285686422363008_n 19620266_10155409107481585_2729177376710792000_oDen övre tillhör Jan Andersson, boende här på slätten, och den undre, om jag inte är helt ute och cyklar, är nog Kalles bil, han bor 2½ stenkast härifrån.

Vi hade inte köpt någon trisslott igår, men fick ändå, oväntat besök. Det stod en Eksjöbo på trappen och Winstone höll på få fnatt, innan dom klivit in genom dörren. Jan A och Ingegerd har Eksjö besök, Gun-Britt och Sören. Och nu hade Janne och Sören lämnat fruarna hemmavid och tagit sig en kvällspromenad.

Nu får ni ha en fin dag, kanske vi ses på fältet, eller så hörs och störs vi imorgon, kan jag tänka!

Vem var dummast?

Av , , 2 kommentarer 10

Trevlig kväll igår…känns lite idag, fast jag fick en riktig sovmorgon för ovanlighetens skull :D

Lena bjöd på god mat, som vanligt, med både förrätt och efterrätt. Ricky var också dit bjuden och det var mycket snack om gamla kompisar dom haft och vad som hänt med än den ena och än den andre. Rena rävgiftet bjöds det också på, eller hur ska man tolka den här flaskan:

Foto1525

Sen blev det lite bildvisning och poppande på jukeboxen, som tycks ha eget liv, rätt var det är så vrids ljudet upp och överröstar allt prat. Spooky!!!

Jag och Åke pratade lite om hur vissa människor kan vara så totalt borttappade, eller rättare sagt, att dom lever i sån förnekelse, att utomstående inte kan begripa hur dom kan ”tro” att det verkligen är som dom säger att det är, fast allt som visas utåt, kan inte misstolkas för andra människor.

Total förnekelse om man inte ifrågasätter varför ens pappa inte finns med på bröllopskortet, han är bortklippt, man får som 70 åring veta att man är adopterad, men man har inte ifrågasatt vad man sett eller hört tidigare.

Då vill man inte vara till besvär, eller ställa till med någon scen, man bara låter saker vara och hoppas kanske på att aldrig få veta eller att andra vet, fast dom gör det. Ja, detta var ju ett exempel, men bara själva grejen.

Man vet…men man vill inte veta. Man ser, men man väljer att blunda, tyvärr försvinner inte problemet för det, utan man kanske innerst inne önskar att det vore som för barnen, som håller för ögonen och tror att dom inte syns. Nåja, vad kan man göra åt det, ingenting, allt är upp till var och en att bestämma, hur man vill leva sitt liv.

Avslutar med en liten historia, nyss berättad av Eksjöbon, Sören, som är här i Umeå med sin fru Gun-Britt, och dom bor hos Ingegerd och ”Kul-Janne” och stannade av härutanför och pratade en stund.

Det var mannen som berättade för en annan man, om sin korkade fru, som köpt en mikrovågsugn till stugan, fattar du vad dum hon är, vi har ju ingen ström i stugan. Hahaa… ja svarade den andra mannen, men då ska du veta min fru, hon ska utom lands och har köpt med sig ett paket kondomer, men du…hon har ju ingen snopp!

Ja, vem var nu dummast, hm… :)

Önskar er alla en fin 1:a maj!

 

 

Den låg där och skrek…

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk att det kan vara ett heltidsjobb att lokalisera ett ljud. Jag hörde ett digitalt sådant, för 2 dagar sedan. Jag visste att det inte var någon av våra mobilers sms signal. Jag lyssnade vid fönstret, gick in i köket, och med jämna mellanrum, på ca 10-15 minuter, så kunde jag höra det där ljudet.

Vi åt middag, så hörde jag det igen, och tänkte att det då, förmodligen var Niccos mobil, det lät nämligen rätt så nära. Men efter någon timme så hör jag återigen ljudet och jag ger mig den på att någon slängt in en mobil på våran gård, Niccos mobil är det ju onekligen inte, för hur tusan skulle jag kunna höra den, ända uppifrån henne och ner hit.

Men så föll slanten ner… jag gav ju Åke en ny mobil., då han fyllde år, en likadan som jag har, för att den jag köpte åt honom förut var ju totalt värdelös, seriöst alltså. Och det följde då med ett sånt där 45 kronors kort som man skulle få ringa för, och då Theresé var här så gick hennes mobil sönder, så jag stoppade in det kortet i ”gammobilen” så hon skulle kunna använda den om det knep.

Tyvärr så funkade det inte, eftersom man först var tvungen att ladda den med hundra kronor och det kommer den aldrig att göras, men jag glömde ta ut kortet och jag stängde aldrig av mobilen. Nu låg den ju där, i kökslådan och skrek efter ström… förstås. Det tog sin lilla tid innan jag kom på det, men till slut så.

Jag fick kaffebesök igår, celebert sådant, ”Kul-Janne, Ingegerd, grundaren av Eksjöregeln, Sören och hans fru Gunbritt. Det var trevligt synd bara att Åke inte hade semester också så hade vi kunnat strunta i kaffet och tagit nåt starkare :)

Sen blev jag upplockad av Tina, och vi åkte till Bo-Lage, gjorde en sväng på Stadium, Rusta, Jysk och Victoria. Inte en dålig sväng, minsann. Jag hittade lite smågrejs till bussen som till exempel en förvaringslåda och en duschmatta.

Grejerna till dragstern kom igår också så nu är det bara själva dragstern som saknas, den ska han hämta ikväll så får vi se vad han kan hinna montera, annars går det att göra sånt i depån, då vi kommer fram till Fällfors.

Idag ska jag träffa Anna, en sista sväng innan semestern börjar på allvar, och jag måste nog göra mig en inköpslista… det gäller ju att man är planerar maten för några dagar, helst plingmat (mikrovärmd) eftersom man inte har alla resurser i bussen. Och inte nog med middagar, man ska ha frukost och lunch också, och inte är kylskåpet i samma storlek som här hemma. Frys har vi då i alla fall och det är mycket värt.

 Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

Byxvarm blodpudding…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Inte blev det mycket gjort igår inte… inget vackert väder heller, så vi var bara hemma. Skrapade varsin dubbeltriss till kaffet men det blev det gamla vanliga… ingen vinst x 2. Åke hade köpt en Harry och vann väl tillbaka insatsen, typ.
Klockan sju dök gänget upp, Ingegerd hade med sig ett ljus som skulle skifta färg men under den tiden dom var här ändrade det sig inte en enda gång, så dom tog tillbaka ljuset och ska reklamera det, och det tycker jag, har man betalat för att det ska göra en sak så är det ju bra om det gör det också.
Vi tog en liten starkare sak till kaffet och utökade sedan, surrade som vanligt om allt möjligt, bland annat blodpudding, kan ni tänka er. Jag råkar ju känna till att en släkting till mig, inga namn nämnda, äter eller åt då han var liten, blodpuddingen rå, som den är. Låter inte speciellt lockande tycker jag men jag vet att man kan göra det, blodpuddingen är ju redan tillagad.
Då berättade ”Kul-Janne”, att en f.d. arbetskompis till honom, värmde upp blodpuddingen på sitt egna lilla sätt, han sprang och hade den i bakfickan så den blev så där lämpligt byxvarm, innan lunchen….hahaha…huvva, nä, jag föredrar nog att steka den, dom få gånger vi faktiskt äter det.
Jan B har opererat ögonen och nu tycker han att synen är perfekt, han har syn som en falk, och med andra ord har han nu fått ett nytt smeknamn…”Falk-Janne”, jojomensan.
Kerstin och ”Falk-Janne” undrade givetvis hur Jan A, kunnat få smeknamnet ”Kul-Janne”, men hade dom nu följt med i och läst bloggen in och ut så hade dom ju vetat vad alla ni resten, redan vet, att Janne vann varenda j-vla kul då vi spelade Chicago, uppe i Malå, och hur… kul, på en skala var det….”Kul-Janne”, jodå, så var det och kommer så att förbli (och NEJ, ”Falk-Janne”, det hade ingenting med Jannes egna kulor att göra), det är bara något du fått för dig, om nu inte Sören får in en fot någonstans och kan bjuda på något nytt, från Eksjö, som vi inte fått höra än, rörandes Jan A… eller Ingegerd… för alla del. Vi väntar med spänning :)
Direkt rapport kan lämnas som kommentar hos mig, japp.
Jo, en sak gjorde vi ju faktiskt, jag letade upp en till stringhylla som vi hade liggandes och Åke satt upp den under den andra hyllan vi har i tv rummet, så nu har vi en dubbelstring där, och då kunde jag inte låta bli att fylla en hylla med lite döskallar, back in business igen, eller vad man ska säga. Nu har dom legat i en kartong i källaren i över 1½ år, och förtjänar lite luftombyte.
Önskar er alla en fin söndag!

Vem vet vart och hur och när?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta.  Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:
Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.
Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.
Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.
Jag steg upp i morse och noterade ett fint ljus ute på vägen, ner mot bron:
Det var alltså en långtradare med släp. Och nu vet dom flesta som känner till detta område att ingen lastbil ryms under bron, och det kanske chauffören noterat, för den stod still. Vad jag inte begriper är hur den ens kommit på tanken att köra dit ner, i den trånga rondellen och hur han sedan trodde att han skulle kunna backa tillbaka.
Men… han backade inte, och han körde inte heller framåt, nejdå, han svängde upp på gärsmattan/lervällingen/asfalten, mellan kyrkan och vägen, och står just nu med nosen mot vårt hus. Så kan man också göra.
Önskar er alla en fin onsdag, själv ska jag ringa till sjukgymnasten… har så förbenat ont i ryggen så efter uppmaning från sköterskan på vårdcentralen, som jag ringde igår, så kontaktar jag dom idag och ser vad dom har för utlåtande om mig… om det finns hopp… eller om det bara  är amputation som gäller. Seee Yaaa!!!

Red ut i horisonten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Igår kom några grannar från stugan, upp för att träffa pappa. Efter lasarettsbesöket åkte vi till mamma och åt lunch och satt och pratade. Det finns ju som sig bör, en massa änder däruppe i stugan, och eftersom stugorna ligger på en udde så har många av oss stugorna alldeles nere vid vattnet, så även dom.
Änderna har alltid legat, Sören och Margareta, varmt om hjärtat och dom har full koll på alla kullar som vistas där. En sommar fick Margareta syn på en and som svalt ett halsband med en stor medaljong. Kedjan/bandet till medaljongen hade den svalt, och den stora medaljongen hängde utanför, alldeles nedanför näbben.
Hon förstod att den där anden inte skulle klara sig då den inte kunde äta, och hon gjorde otaliga försök att få tag i den, men utan att lyckas. Dom hade även pratat med Stellan, en året runt boende därute, som skulle komma och göra lidandet kort för anden.
Så en dag noterade hon den nere vid bryggan, hon smög upp och hade precis tänkt slänga sig ner i vattnet och gripa tag i den då hon får syn på en hel flock med änder som landade en liten bit utanför och kom simmande emot den stackars utsatta anden.
Det är ju naturens lagar att dom starkare ger sig på dom som är skadade och svaga, så Margareta hann tänka att nu skulle den anden få vad den tålde, men inte då… en av änderna simmade kvickt fram till stackaren, greppade tag i medaljongen och formligen slet ut den och bandet den satt fast i… med andra ord räddad av sina polare och ett öde, värre än döden. Medaljongen har Margareta kvar, som minne av händelsen.
Jag har ett annat minne jag, inte utav en massa änder men en granne som Sören och Margareta hade under en vinter däruppe i stugan, Risfjällan, kallades tanten. Och jag var naturligtvis nyfiken på denna tant som hade fiskenät hängandes i taket med stora glaskulor i.
Stugan hon bodde i var liten som rackarn, med bara ett rum och möjligvis en liten alkov (numer är detta Emma och Johans stuga, men idag är den betydligt större mot för då). Inget rinnande vatten utan på vintern hackade hon hål i isen och hämtade vatten från sjön.
En gång då jag nu råkade vara därnere för att kolla in vilka lustiga saker hon hade i huset, hoppade hon plötsligt upp från stolen, greppade ett gevär och rusade ut på bron, efter vägen kom en gubbe på moped men han vände snabbt då han fick syn på hennes hotfulla min och hörde hennes varningsrop.
Efter den dramatiken gick Maria hem och besökte aldrig mer den tanten… det blev nog för spännande för en 8-9 åring som inte riktigt förstod vad allt handlade om. Tanten bodde inte kvar så länge utan tog sitt pick och pack och red ut och försvann i horisonten… ehhh, eller nja, där tog jag nog i lite i överkant, en häst vet jag inte att hon hade :)
Önskar er alla en trevlig lördag!

Jag offrade mitellan

Av , , 6 kommentarer 7

 

Det är inte speciellt kul att köra en något äldre bil då det är regn och rusk ute, förstår inte det, men dom har en tendens att imma igen och det gå baske mig inte att få bort imman heller, annat än att man sitter där och torkar vartefter det kommer mera.
Då jag var på strömpilen den där omskrivna dagen då jag fick min onda tå (som förövrigt gör ännu ondare idag) så fick jag offra mitellan från första hjälpen väskan som låg i skuffen, så jag skulle ha något att torka med.
Där satt jag och skulle ut från parkeringen samtidigt som jag sakta gled framåt och torkade samtidigt, jag stannade och släppte snällt in en annan bil som vill ta sig ut och jag vinkade med den handen jag inte höll i ratten med, men mitellan hade jag där, haha… såg säkert lite knepigt ut, precis som- Hallå…åk ni, jag har precis tagit av mig mitellan och ska bara rätta till armen lite först :)
Jaja, jag tror jag ska lägga in en trasa i Buicken  istället och lite papper så har jag till nästa gång det immar igen, det är nästan ett måste.
Vi provade att åka ut på Jula igår och hade väl inte en tanke på den där lååånga kön med bilar som stod på E4:an, och där hamnade vi förstås. Samtidigt skickade jag ett sms till Kerstin o Janne, Fred o Birgitta samt Jan A och Ingegerd, och frågade om vi skulle ses ute på Nybro fiket på en kaffe.
Janne kunde inte för Kerstin var borta, Fred o Birgitta hade precis insupit en kaffe i Hörnefors, men Jan A och Ingegerd hakade på, så när vi äntligen kom oss ut vid den stora rondellen, gjorde vi bara en högersväng och körde ök ner igen. Hämtade upp dom och åkte iväg och fikade.
Efter det följde dom med ut på Ersboda (den här gången tog vi INTE E4:an) Åke shoppade på Jula och vi på Willys. Sen hade vi turen att bli bjudna på räkmacka med tillbehör, så där på kvällskvisten hos Jan A och Ingegerd, så någon middagslagning behövde jag inte ge mig på.
Där tillbringade vi sedan kvällen, spelade kort, men inte med Eksjö regler den här gången heller, men vi kom på att man lätt skulle kunna införa en sån regel, om man hade tänkt lära någon annan ett nytt spel, hehee…fast med stor risk att motståndaren skulle förlora stort :)
Sören från Eksjö ringde också, men bara för att tala om att dom hade typ…25 grader varmt därnere och sprang omkring i short, och just se´pass linne, men vi trodde inte riktigt på dom. Klockan var dessutom runt 21 på kvällen så…men det låter ju bra :)
Jag önskar er alla en fin söndag!

Fullspäckad dag…igår

Av , , 2 kommentarer 6

 

Ja jösses vilken dag det var igår. Vi hade några ärenden och jag ville göra bort dom så fort som möjligt med tanke på den värme som var. Så vi pep iväg strax efter tio, började på Laitis som inte hade öppet, tog sedan husvagnsfirman, även dom hade oöppet, Autoparts, där Åke köpte en 24V laddare, och sedan in till Bo Lage, ni vet, han som bor bredvid Coop Forum. Vi träffade på Kerstin och Janne där utanför så vi surrade en stund. Medan Åke, sedan fixade betalningen så gick jag in och handlade lite tilltugg till kvällen.
Efter det gjorde vi ett stopp hos ”gammbossen” där vi hämtade mitt dataskrivbord som stått där i några år och sedan åkte vi hem. Vid lunchtid frågade jag Åke om vi skulle ringa till Janne B och fråga om dom hade nå kaffe därnere i Åheden, att bjuda på. Gjorde så och givetvis hade dom det. Vevade ner rutorna på Buicken och drog iväg.
Där sken solen om än värre, än här hemma och det spelade egentligen ingen roll att det blåste lite…vi pratade bort en stund och sedan ville jag hem och duscha och ställa iordning lite. Vi väntade nämligen lite bekantingar till kvällen.
Jag ställde ihop borden härute, lade ut dynor, ställde ut glas, en granne som gick förbi hejade och nickade mot borden och sa att det där såg trevligt ut, ja sa jag, det ska bli trevligt här :-) Sedan dök Ricky upp i sin Cadillac, det var evigheter sedan vi sett honom. Han hade haft fullt upp med jobb och dylikt men var nu hemma ett tag. Han fick sig en kopp kaffe och redan där, tycktes jag höra att det mullrade någonstans, men ingen annan hörde nåt.
Sen kom Jan A (som förövrigt fyllde jämt i förrgår, jämt fast siffrorna var så ojämna dom kan bli förutom nollan), Inge-Gerd, Gun-Britt, Sören och en kompis till dom, Anders, gående med paraplyer i händerna. Det var bekantingarna som vi bjudit hit. Jag frågade än en gång om ingen hörde mullrandet men icket, jag började på tro att det måste vara en hel karavan av Åsele släpar ute på vägarna då, men jag tvivlade lite.
Vi hann sätta oss ner, spilla upp i glasen och då…kom regnet. Det var bara att greppa sakerna och gå in. Men vad gjorde väl det, med så trevligt sällskap så sprang tiden iväg, vi fick höra den ena historien efter den andra och ni kommer säkert att få ta del av någon sedan, jag måste bara få sortera lite först :-)
Det var gårdagen det, fullspäckad, varm, blöt, blixtrande och högljudd, men trevlig. Ni får ha en bra dag, allihop, hos oss kommer den nog att gå lite långsammare framåt, tror jag.