Etikett: spännband

Olagligt men lite av en nödvändighet

Det har varit en del prat om katter, är det inte katten som grannen tagit hand om, så är det våra katter, Enya och Eloise, eller varför inte Lisbet Olofssons ”vild katt”. Nå, jag kom ju då, förstås ihåg en liten händelse som utspelades på Mariehem, någon gång på slutet av 80 eller början på 90-talet.

Nu var det inte helt lagligt så därför tänker jag inte tala om vem som var inblandad, men det är i alla fall några mycket, av mig, väl kända människor. Killen i familjen, för enkelhetens skull kan vi kalla honom för Pelle, hade sett en katt uppe i ett träd, i skogen nedanför vattentornet. Jag kommer inte riktigt ihåg men jag gissar att han var på väg hem från skolan, och närmaste vägen från Bräntis gick just genom skogen.
 
Pelle är förtjust i djur och kanske speciellt katter så han ringde till oss och undrade vad han skulle göra. Katten har förmodligen suttit däruppe i flera dagar, sa han. Den är mager och eländig och den tar sig inte därifrån. Den har dessutom framtassarna på en gren och baktassarna på en annan. Har ni någon stege, eller ska jag ringa till brandkåren?
 
Nej, svarade jag, någon stege har vi inte och det vete i sjutton om brandkåren kan göra något, dom brukar ju inte vara så pigg på såna här saker, men du kan ju alltid ringa och fråga.
 
Så blev det nu inte, han pratade med sin pappa Olle, istället, som råkar äga en motorsåg. Olle tog med sig spännband och såg och Pelle laddade upp med mat och vatten till den stackars katten, så begav dom sig upp i skogen. Spännbandet kastades först runt trädtoppen och dom provade att dra ner trädet så pass att katten kanske hade satsat på att hoppa, men det gjorde den inte.
 
En annan katt hade nu anslutit till sällskapet, den låg invid huset och väntade med spänning på vad som skulle hända. Olle såg ingen annan utväg än att såga ner trädet, vilket han gjorde. Innan trädet nådde marken hade katten hoppat ner, den sprang fram emot den andra katten som väntat och dom möttes på halva vägen sedan försvann dom tillsammans runt hörnet.
 
Historien slutade ju väl, även fast Pelle säkert hade önskat att han åtminstone hade fått bjuda på ett mål mat och lite vatten innan den hade försvunnit men huvudsaken var väl ändå att den kom sig ner på backen. Det olagliga i historien var ju naturligtvis detta med trädet, man får inte såga ner träd som står på kommunens mark, bara sådär. Men gjort är nu gjort och både Pelle och Olle sov med gott samvete.
 
Och med denna lilla historia önskar jag er en fin söndag.