Etikett: spindel

Mellan dröm och verklighet

Av , , Bli först att kommentera 11

Som vanligt, då man kan sova, nästan, hur länge som helst och inte inget larm slås igång. Så vaknar man av nåt helt annat. Jag slog upp mina blå, vid 6.


Eftersom jag vaknade av att jag skrattade…högt, på riktigt. Och sen försökte jag hålla mig från att fortsätta, för jag undrade om Åke hade hört mig.

Drömde att jag skulle stänga igen en dörr till ett rum, och ner dimper en spindel med ett byte.

Jag tror att den tappade fotfästet av vinden, fast när den snabbt som tusan, klättrat upp igen så faller den lika snabbt, och så där fortsätter den.

Aggressiva nedfall och sedan järnet upp. Precis som om den vill att bytet en fortfarande håller i, ska dö av bara farten. Jag har ju botat min spindelfobi till 99%, men tycker inte om deras överraskningsmoment. Och då kommer Sally. En som jag då inte ska visa att jag är brydd över såna där små saker.

Därför börjar jag skratta, och sedan fortsätter jag skratta för att jag skrattade, och för att spindeln gör denna uppvisning. Jaja man kan ju vakna av värre saker än skratt, kan jag tänka mig.


Man kan få en kastrull fylld med vatten, rätt i fejjan, inte bara vattnet utan även kastrullen. Ojoj, men den har ni hört förut. Det var ju min ingifta morbror Sam, som tyckte det var ett bra tips till grannpojken, som var vaken ensam och hans föräldrar låg och sov.

Nu tänkte väl inte Sam att hela kastrullen skulle med, fast tanke och handling stämmer inte alltid. Och jodå, pappan som fick allt i skallen, visste vem som uppviglat sonen. Tur att dom kände varandra såpass att dom kunde skratta åt det, sedan.

Eller så kan man göra en Nicco, och ramla från kortsidan av sängen i bussen, och hamna ända längst bak mot bakluckan som är målad med en STOR döskalle. Sedan vakna och inte veta vart man är medan man står och tittar rätt upp på skallen. Hahaa, detta var då en av våra gamla bussar.

Och till saken var att vi hörde att nåt hände men trodde väl inte att hon skulle ramla åt det hållet. Så när hon ropade flera gånger och frågade vart hon var, så svarade vi ju helt korrekt… Sundsvall, vi är i Sundsvall. Fast hon undrade nog VART hon var, liksom på själva platsen. Där, mitt mellan dröm och verklighet. Vårat svar skulle ha varit, i bussen…

Alla gånger Theresé har vaknat för att Anders klättrat ut genom fönster och annat, i sömnen, ja det ska vi inte ens gå in på. Så summa sumarum, vad är lite skratt i sömnen, kontra det.

Idag har jag och Åke fikadejt med några gamla grannar. Vi ska ses ute på…tadaa…Nybro. Ska bli trevligt. Och nu tänker jag sätta fart på dagen med en prommis, och jag tänker ta med Winstone. Ha den fin torsdag, allihop!

Gick planenligt!

Av , , Bli först att kommentera 14

Gjorde precis som jag tänkt igår. Tog med kaffe och Bageri Vojmån bakat bröd, kaffe och ett glatt humör. Vi parkerade vid Sundlingsta gården, och där satt vi och njöt av sol, sjöutsikt och prat:

Pratade lite mer och kollade in flygplanet som cruisade ovanför Tavelsjön:

Fort hade 3 timmar vandrat iväg, så vi packade ihop och åkte ner på Blåeld. Så mycket saker, och fina grejer. Tyvärr har vi inte världens största gård, men man kan ju alltid titta, eller hur 😀

Jag hittade en kompis, eller kanske tvärtom. En liten toypudel, som satt därute. Jag gick och satte mig på trappen för att invänta sällskapet, och på en nanosekund, hade jag hunden i knäet.

Och där satt hon så förnöjt, och la sig ner i sovställning, efter en liten stund. Jag hade ju nästan inte hjärta att lyfta ner henne, då vi var klar.

Jag hittade i alla fall en ogräsrensare har ju haft sönder den jag använde:

Ett stycke silverkula, som ska ligga ute i fågelbadet och glänsa:

Och slutligen, tadaaa… en liten fin spindel, i gjutjärn, kan skrämma slag på vem som helst som inte gillar dessa små saker:

Skulle betala kalaset, men blev bortknuffad från kassan, haha, min fina vän, som jag hade med mig, ville betala, och dessutom slogs grejerna in, så jag hade en present att öppna då jag kom hem <3

Tack SB, för present, trevligt sällskap och för att du är den du är!

Hem och fixade mat och sen åkte jag och träffade Nicco på Mio möbler som hade rea, fram till klockan 21. Men det blev billigt, jag hittade ingenting. Eller jo, visst finns det fina grejer där med, men jag behärskade mig, kul att man kan göra det ibland 😀

Nu har jag hackat ihop en sallad, ska ut med hunden på en stund och vid 11 snåret drar jag till Mariehem och bjuder mamma och Nicco på lunch ute i det gröna. Ha en fin dag, allihop!

Flärpflärp låter…fjärilen!

Av , , Bli först att kommentera 13

Nicco berättade igår att det var en spindel i hennes bil, men hon gjorde som inget åt den, och den försvann:

35eaa1920c414fa3c35980afd5cf8b5eHittad på pinterrest.com

Hon är inte speciellt, överdrivet förtjust i dom, inte jag heller, men dom går an, så länge dom inte slänger sig ner, likt en kamikazi pilot, mitt i fejjan på mig:

36327635_10156392461911585_6577888945223237632_nKom på mig själv igår, då jag och Winstone var ute i gräset och promenerade och det dök upp en sån där flärpflärp…annat ord för fjäril. Och jag gick rätt på, men, jag höll andan. Och det brukar jag göra då dom kommer, dom där flygfäna. Antingen hålla andan, eller så blåser jag ut luft, hm, ungefär som om jag är rädd att dom ska in i munnen, eller varför reagerar jag så där?

Jag fick tag i en ny sele till Winstone, den som sitter som en smäck, men jag undrar hur en sån enkel modell, ändå kan ställa till med huvudbry, då man ska sätta på den? Alltså man vrider och vänder och försöker tänka sig vart benen ska in och vad som ska upp på ryggen. Den andra var något lättare, men så mycket mera som skulle ligga på hans rygg och mage.

Något mer som skapat huvudbry, var då Åke undrade hur Pitabröden kunde vara ihåliga. Jodå!

36274709_10156390771626585_8600505855135186944_nJag sa att det har säkert nåt med naggningen att göra. Man brukar ju nagga bröd för att dom inte ska bulla upp sig. Fast om det stämmer, varför bullar inte pitabröden upp sig då man värmer dom i ugnen?

Jaja, dom är redan ätbara och uppbullningen är genomförd, menar ni nu. Men hur kan dom ändå vara delade så exakt i mitten och kan jag göra pita bröd då, med vilket brödrecept som helst, så länge jag låter bli att slå degen med gaffeln?

För varför blir då inte frallor, ihåliga? Dom perfekta hamburgerbröden, ihålig och klar 😀

Nu ska jag sluta klura, kaffet är klart och frukost ska intagas. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Boris är död!

Av , , 4 kommentarer 11

Ja, eller vi tror i alla fall det, men han kan ha klarat sig också. Boris, Niccos lilla husspindel, som levde där mellan hennes två fönsterrutor i sovrummet. Jag sa felaktigt att det var en skräddare, men det är ju såna som springer på vattnet.

Nä, men jag vet att jag sett på tv, just den här arten, som har långa framben, och bakbenen följer ett rundat mönster framåt, och dom skulle man vara sååå glad om man hade i huset. Men det var inte Nicco, i förrgår kväll…efter halvtolv och hon skulle hoppa i säng och ser att Boris inte alls är mellan fönstren, utan han sitter därinne och kikar på henne.

Hon kommer ner och ska alltså ha upp mig, att ta bort den, men hallå…jag har ju faktiskt en gång i tiden varit lite rädd för spindlar, och jag är väl inte helt orädd än, fast det beror på situationen och vart dom sitter. Jag vill inte arbeta med armarna ovanför huvudet för då VET jag, att spindeln kommer att hamna rakt på mig.

Nicco vill inte döda honom, men han ska ut…jo tjena, jättelätt. Hon sliter fram bordsfläkten och tror att den ska ha styrkan att blåsa ut honom då jag öppnat fönstret men det var ju riktigt komiskt, hahaa… att ens tro att det skulle funka.

Paniken…han går runt där, både inne och ute, till slut ledsnar jag och slänger igen fönstret då han sitter däruppe på kanten, men inte då, han klarade sig, upp med fönstret igen och Nicco kastar sig återigen över fläkten, håller den som man håller ett gevär och skriker: SÄTT PÅ FLÄKTEN!!! Ja, ni skulle ha sett, mer roligt blev det då sladden inte satt i kontakten utan låg typ 2 meter från uttaget 😀

Jag skrattade så jag höll på börja grina, kanske också av trötthet 🙂 Nå, nu togs det grova artilleriet fram, spray från Anticimex OCH hårspray. Boris hamnade på utsidan och där satt han under hela tiden jag var kvar där, och på morgonen sågs han inte till längre. Spårlöst borta och kommer inte att eftersökas.

Jag började städa ur bussen igår, alla skåpar, kylskåp och frys, dammsög och idag blir det att torka av golvet därinne och bädda sängarna.

Dom provstartade dragstern igen men den vill bara gå på startgasen, så Åke får rengöra saker igen och se om det hjälper. Camaron ska ut ur bussen och dragstern in, så lite pyssel blir det. Önskar er alla en fin dag!

Bauta ögon!!!

Av , , 2 kommentarer 6

 

Jag åkte upp på Mediamarkt igår, efter jobbet, och köpte en ny mus till datorn. Den gamla, som säkert hängt med i flera år, ville inte längre funka som den skulle. När jag klickade som ”vanligt” på den, tog den inte, jag var tvungen att dra in fingret lite och det var irriterande.
Hittade så en i mitt tyckte, bra mus, lätt, smidig och inte så dyr, nu funkar den inte längre. Högerklickarknappen har fastnat, oj vilken bra mus det här var, skrev hon ironiskt. Det värsta en sån här gång, ok om man får en ny eller pengar tillbaka, men jag får ju inget för att åka upp dit igen, och det tar av min tid och sedan kostar det en slant också, oavsett om man åker bil eller tar bussen dit.
På kvällen var det så dags för bastun, igen. Vi var bara fyra stycken därnere men det gick ju bra ändå. Kerstin berättade då hon, antingen på hösten 56 eller våren 57, bodde nere i Rotebro (nu får du tala om för mig om jag skrev fel ställe, men jag tror att det var Rotebro), och hon jobbade på den tiden på konsum.
Ett äldre par hade kommit in i butiken och frågat henne om hon ville vara med och köpa en andel av en lott. Dom skulle själva ha fyra delar, två var, och Kerstin skulle få en andel. Hon hoppade på, betalade 50:- eller vad det nu var och inväntade dragningen.
Dom vann, och inte så lite heller, 50 000:- blev det och Kerstin fick sin del på 10 000:-. Och dom pengarna tog hon och köpte en folkvagn för och en tv. Hon som är och har förmodligen alltid varit, intresserad av fotboll, kommer speciellt ihåg detta år, då det var fotbolls VM och halva Rotebro kom hem till dom eftersom det inte var så många på den tiden som hade en tv. Det var en smärre uppståndelse och folk rymdes inte i soffan, utan fick sitta utspridda på golvet.
Apropå Kerstin, så bjöd hon också på ett gott skratt igår, hon tyckte nämligen att spindeln jag ritat på min blogg, i förrgår, var hiskeligt stor. Jamen du, sa jag, den var ju ritad. Say what??? Det hade hon inte noterat, jag tyckte den hade stora ögon, sa hon. Och vi skrattade allihop. Visserligen, sa jag, så var spindeln så stor, men ögonen var nog lätt överdrivna 🙂
Idag är det tänkt att jag och chefen ska åka på Griba möbler, hon vill kika lite på soffor och hur dom byggt upp sina miljöer där. Och sedan är jag ledig i dagarna två. Kan ju inte bli bättre. Önskar er alla en fin dag!
 

Kungar och presidenter

Av , , 6 kommentarer 2

Vi Såg på filmen Dave, igår. Den handlar om en kille som regeringen hyr in för att han ska vara stand in för presidenten då han själv gör andra saker.

Jag kunde inte låta bli att undra hur det skulle ha gått om Obama, haft en tvillingbror. Tänk om hans tvillingbror, hade varit Obamas motsats, och sedan hade han kunnat röja sin bror ur vägen och tagit över väldet.
 
Vad hade hänt om kungen hade haft en tvilling? Hade dom delat på kungatiteln så vi hade fått två kungar eller hade den som kom ut först, fått tagit kronan, och om dom förlöstes med kejsarsnitt, hade det i så fall varit barnmorskan eller läkaren som fått bestämma vem som skulle få kronan? Ja ni ser vilka tankar som florerar i min hjärna, inte bara på fredagskvällarna utan för jämnan.
 
Theresé har skaffat sig en egen server och nu kan hon lägga ut bilder och filmer därhemma i Järlåsa som jag sedan kan gå in och kika på här. Nu är vår dator lite trög och det tar en jädrans tid men här är i alla fall en bild som hon tagit uppe i Maltträsk en midsommar. Dom hade hittat en jättespindel:
 
Sen fotade hon även en jättekatt:
 
Kisen som ligger och drar sig på soffan inne i vår buss.
 
Mattan som ligger utanför vår buss:
 
En matta som fick offras då vi var nere i Uppsala och skulle hämta hem Theresé när hon tagit studenten.
 
Vi hade fått direktiv av camping ägarna vart vi skulle ställa bussen. Gräset där var relativt nyplanterat och natten innan vi skulle åka så satte det igång att regna. Och det var inte nå små strilande utan det öste ner. Och givetvis…då vi skulle ut därifrån så sjönk bussen ner i gräsmattan, som en sten. Vi fick kämpa en hel del innan vi fick loss den och efter flera hinkar grova stenar samt dörrmattan och med hjälp av tre tyskar som puttade på, så kom vi oss lös. Campingvärdarna tittade inte ens ut, dom öppnade inte heller dörren då Åke knackade på hos dom för att eventuellt få låna en spade, näpp, den campingen åker vi aldrig mer till och jag gissar att dom är lika glada att slippa oss 🙂
 
Ni får ha en under bar dag i solen!

Surprise…or not

Av , , 2 kommentarer 3

Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.

En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
 
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga 🙂
 
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
 
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
 
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
 
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
 
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
 
Ha en bra lördag!
 
 
Maria Lundmark Hällsten