Etikett: Staffan

En driftig ung kille!

Av , , Bli först att kommentera 20

Gick bara fint med ärenden igår, kom hem och satte igång med päronpajen, fixa lunch med hjälp av Theresé, och sedan var det bara att slå igång kaffepannan inför det stundande kaffebesöket.

Och det var som jag skrev igår, Staffan Lundmark, Åkes kusin, och Staffans mamma Sonja, som en gång var gift med Jean Ragnar, Åkes farbror, som kom förbi och hälsade på. Mycket trevligt!

Det finns så mycket i det här huset från just Jean Ragnar, eller Helge som han också hette. Jean Ragnar är inget artistnamn, som man kanske kan tro, nopp, han var döpt till det, liksom Åke döptes till Åke Ragnarsson Lundmark, och där kom Ragnar igen 😀

Nicco undrade lite försynt hur det kan komma sig att just vi, har så mycket efter Helge, och även saker som Staffan gjort. Mja, det beror förmodligen på att Jean Ragnars föräldrar bodde ju uppe i Niccos lägenhet här i huset, long time ago. Och alla saker fanns ju kvar då vi flyttade hit.

Helge och Nicke (min svärfar) , hade ett litet samarbete för att tjäna ihop en slant eller två. Helge målade/ritade och Nicke fixade virke som detta gjordes på. Här är några figurer som Helge sålde, dom gjorde han 11 år gammal, och dom sålde han på Barnens dag.

48428706_10156821248621585_8174037146198343680_oHan kom på att han kunde sälja lotter och vinsten skulle då vara figurerna. Han traskade iväg till Polisstationen för att ansöka om lottförsäljningstillstånd, vilket han fick och guess what, innan han lämnade stationen hade han sålt slut på alla lotterna, berättade Staffan. Han var verkligen driftig och lite av en affärsman redan som barn 😀

Sonja berättade i sin tur om åsnan som dom köpte då dom bodde i Sörfors. Helge hade kommit uppför backen med tidningen i handen och sagt: Sonja…vi måste köpa en!

I bladet stod det att tio mini åsnor skulle komma från England och dom skulle säljas här i Sverige, med utgång från södra Sverige. Och ja, dom köpte sig en Bella. Nånstans här i gömmorna ska vi ha kort på den åsnan.

Ja, det finns många historier att berätta och många minnen inte bara i väggarna utan även på våra väggar 😀 Den här har till exempel Staffan ritat:

48911436_10156821262776585_2194253586995609600_nOch den här, Helge, Jean Ragnar Lundmark:

48429582_10156821267381585_4486523786589372416_nÖnskar er alla en toppen fredag och avslutar med en påminnelse om vad vi är inne i för årstid:
48393588_10161356022195475_376833631617810432_n

Ajajaja…

Av , , 6 kommentarer 14

Vi gjorde lite allt möjligt igår, jag, Sally, Nicco och Adam åkte upp till mamma och Bosse en sista sväng för i år. Då vi kom hem var Staffan här, Åkes kusin. Han ville, som han sa i telefon, nörda ihop sig med Theesé litegrann. Han är ju lika intresserad som hon, av våra rötter, släktforskning etc. Staffan har ju själv jobbat på DAUM, där dom bland annat hade ett jättestort arkiv med berättelser från förr.

Efter middagen kom Anders med tåget, och vi övade allihop, litegrann inför kvällens event. Vad vi övade på, kan ni få klura på 😀

Anders visade upp en skadad tumme, och där hade det kunnat gå riktigt illa. Han klämde sig i nån slags press och hela tumnageln, fastnade och gled av fingret…ajajaj…

Och där kom vi in på sånt som kan göra riktigt ont. Och ja, jag drog mig till minnes en händelse, för kanske 25 år sedan. Vi bodde på Mariehem, på den tiden och Theresé var väl runt 6-7 år. Åke var borta på nån firmafest i Östersund, och han ringde där på kvällssidan.

Jag håller i luren, rundar soffan och formligen kastar mig ner i soffan, och med ett lätt skrik, är jag uppe, lika fort, med en blyertspenna, inkörd mitt på baksidan av låret. Theresé hade stoppat ner den där, med spetsen uppåt…inte med något ont i sinnet utan hon gjorde väl bara nåt då hon satt där och glömde bort att den var där.

Nå, jag överlevde även om det kändes aningens obehagligt.

Ja, sa Nicco, jag visste att det var nåt mer än det där om pilen du fick i benet. Mm, sa jag, ehh, det är inte heller den enda pilen jag fått i mig. Jag hade för bråttom fram till piltavlan en gång och fick en pil mitt i ryggen också…jaja, det är sånt som händer och det som inte dödar en, härdar…eller hur man nu säger 😀

Ser ut att kunna bli en fin dag, den här sista för detta år, så då hoppas vi att det nya året, får fortsätta lika bra som detta kan sluta. Och med dom orden så önskar jag er alla ett Gott Slut och en God fortsättning  det nya året!

524163953ef60f2da43d382fda39a7f2Bild lånad från pinterest

Han är inte överförtjust, men…

Av , , 2 kommentarer 11

Winstone är inte överdrivet förtjust i att äta kulorna han har i skålen. Men det finns en, som kan få honom att tömma hela alltet…Sally:

Foto1457 Foto1458 Foto1460

Hon säger att det är godis, han får göra konster och han äter med stor aptit, men frågar ni mig så gör han det i ren snåla, han vill väl inte att hon ska ta hans mat 😀

Igår blev det fullt upp, att det ska vara så mycket med att laga mat, baka nåt gott och duka.

001 005

Jag bjöd på älgskavsgryta med pressad potatis, sallad och svartvinbärs gelé, det satt fint och till efterrätt en citronkladdkaka, som alla gillade.

Dom hade, och med dom menar jag, Theresé, Anders, Sally, Staffan, Siv-Marie och Sara, dessförinnan haft en trevlig timme på gitarr muséet som dom rekommenderar med varm hand. Intressanta berättelser och den rundvisningen avslutades med att ”the twins”, spelade en låt. Ja, vi får nog ta oss dit då, någon lämplig kväll.

Och nu är det tyst i huset, dom har packat och är nu på väg hem till Järlåsa. Så nu är det inte länge kvar heller, innan allt julpynt ska bort. Lennart ute på bron, har då idag, bara skorna på sig, tomtekläderna är väck. En granne till Brälla trodde att Lennart hette Benjamin, och ja, det hade ju passat bra, det namnet 😀

Idag vet jag inte vad det blir, en slappardag kanske, kan man ju vara välförtjänt av. Vädret är ju inget man inspireras av heller, blåsigt och dant. Jaja, det ger sig nog, önskar er alla en bra lördag!

013

Kommande jul…då ni! :D

Av , , Bli först att kommentera 10

Japp, i all Theresé släktforskning har vi nu hittat en öppning för att få fira jul på ett annat ställe, hahaa…hon sa till Christer ”Jitte” Bjuhr, att hon skulle kolla upp hans släktträd lite grann, bara så där. Och igår fastnade hon framför datorn. Kolla vad hon kom fram till.

Erik Billehard Bjuhr (Jittes farfar) är min, mormors mormors morfars brorsdotters dottersons son. Ojoj, det är långt tillbaka, men ändå, hallå Jitte, visst står du för julskinkan, vi kan ta med köttbullarna? Och ifjol kom hon ju fram till att vi är släkt med Roger Pontare, jojo, men någon inbjudan dit, kom aldrig…konstigt!!! 😀

Nä, men visst är det lustigt ändå, att det kan vara så där, man är släkt, och kanhända är vi det allihop, på ett eller annat sätt, om man bara grävde litegrann.

Ikväll kommer en del av Åkes släkt hit. Staffan, Åkes kusin och hans fru Siv-Marie och deras dotter Sara. Först ska dom gå på visning uppe på gitarr muséet, med Theresé, Anders och Sally, och sedan bjuder jag på middag. Det blir trevligt och ett bra avslut på familjen Hällsten-Söderbergs vistelse här, dom åker hemåt imorgon.

Jag fick ju denna lilla julklapp av Theresé:

002

Hon hade nämligen köpt en sån där ljuslåda till Sally, som jag fick syn på då vi var där sist. Sally får ha en liten konstutställning i ljuslådan, och sedan byter dom ut konstverken, vart efter hon har gjort nya. Jag ville ha en sån där så vi åkte på IKEA, men tror ni att jag hittade något…näpp, så det bidde ingen ljuslåda för mig, men nu så…och snart kommer det att hamna andra saker i lådan än julpynt.

Jag fick också en sån här burk:

004 005

Med lite blandade dusch saker, bra klapp, och den kommer att gå åt.

Vilket mysväder vi har…regn, så det får nog bli paraply på hundpromenaden, fy tusan, och halkigt kan det säkert vara, på sina ställen, så jag tar nog inte av broddarna, innan jag kollat underlaget. Hoppas på en fin fredag, för er allihop!

Tvetydigt…

Av , , Bli först att kommentera 11

Vi var ju på begravningen igår, efter Åkes farbror Helge Jean Ragnar, och jag måste säga, precis som min kusin Anna skrev, att det är lite tvetydigt. Det är ju ledsamt samtidigt som minnesstunden, efteråt, är trevlig och fylld av minnen.

Här spelade Siv-Marie, Helges svärdotter på flygel, och barnbarnet Sara på trummor, superduktiga, och sen hade dom en som sjöng, Helge till ära. Många gick fram och berättade små episoder om Helge och hur han varit som människa.

Alla är vi ju unika och speciella på vårt sätt, även han, en tänkare och konstnär, inte bara ut i fingerspetsarna utan även djupt i hjärtat. Han var absolut ingen nej sägare, utan såg nog positivt på det mesta. Så kul att höra också, att allt som sas, stämde så väl in.

Hans son Staffan, hade samlat ihop lite saker från huset och lagt ut på borden, hur kul som helst att se. Helges blyerts teckningar, brev han skrivit som 15-16 åring då han sökte stipendium för att få åka till Stockholm och måla. Tidningsurklipp, om inte bara Helge utan även Åkes pappa, Nicke, var med på ett hörn. Roligt att se och läsa om.

Sen tänkte jag på det här hur man upplever människor, hur olika man kan se på en person, beroende på upplevelser man har tillsammans. Jag vet att jag skrev om det då min pappa gick bort, och jag skulle skriva om honom vad vi syskon, hade för minnesbilder, om man skulle säga en sak man förknippade med honom.

Det kom olika saker, och storebror hade ju haft ett yrkesliv tillsammans med honom, lillebror flyttade till annan stad rätt så tidigt, jag var den som flyttade hemifrån först, som 17 åring, och Emma, lillasyster som var den som fick mest tid tillsammans med våra föräldrar. Det hjälps inte, man lär känna personer på olika sätt, och det skapar å andra sidan mångfald, vi är inte låst i att vara den vi tros ska vara.

Och som dom sa om Helge, han ville leva i nuet, inte i det gamla, även om det handlade om historia, och där kom ju det man brukar säga så ofta, men man gör det inte alltid, ta vara på alla dagar, och gör dom så bra man kan, man vet ingenting om morgondagen. Önskar er alla en fin söndag och grattis till alla pappor! Vi åker till gravarna och tänder ett ljus för våra pappor, Niccos och Theresé pappa, Åke, ska i alla fall få en tårta 😀

023

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten