Tänker lite på hur olika vi är och hur vi känner eller tolkar situationer, eller att man får för sig saker, vill ha det på ett visst sätt och då spelar det ingen roll, vad någon annan säger.

Jag vill nog ha mitt space, som en ”typisk” svensk, folk ska inte vara uppe i mitt ansikte utan hålla sig på behörigt avstånd. Därför var det lite av en övning, kanske man kan kalla det, att vara i Spanien. Där människorna är högludda, närgångna och i vissa fall, rätt så tjatiga, om ni frågar mig.

Vi sitter på en restaurang vid havet, en populärare sådan, eftersom vi får stå en stund och vänta på att få ett bord. På menyn står det att man har en timme på sig, klart dom vill hinna med så många gäster som möjligt. Och där, mitt i maten, kommer en glasögonförsäljare fram till bordet och vill kränga solglasögon.

Jag vet inte hur många gånger jag säger, no, nej, jag vill inte, jag använder inga såna, NONONO!!! Och han fortsätter oavbrutet att tjata, drar fram vartenda par han har i sin påse, efter 5 minuter säger han, Specially price for you!!!  Och efter ytterligare en stund får han lov att ge sig, och man undrar vad det var han inte begrep???

Lite fräck också att störa så där, då man sitter och äter. Han var nu inte den enda…det var låtsas statyer, utklädda hundar, musikspelande gubbar, och osynliga män efter strandpromenaden. Alla ville förstås ha pengar…vad annars.

Dom sistnämnda, inlejda av kommunen för att det ska vara lite spektakel så där, nåt att roas av. Fast jag vet inte jag, om jag roas av deras bedjande ögon och utsträckta händer. Lite som…ge en till en och du får ge till alla.

Inkastare vid varje matställe och det fanns inte bara ett och två ställen, utan precis överallt, vilket otacksamt jobb, tänkte jag, att stå där och försöka få in folk på just deras hak. Jag tänker att om jag vill ut och äta, så vet jag kanske redan vart jag ska, och att säga NO, är det första man får lära sig, om man inte ska bli överkörd, totalt.

Eller så kan man göra som Tina, som skulle köpa nio frimärken och säger. Nine stamps, thank you, och dom tror att hon pratar tyska: Nein, stamps! Inga frimärken, tack så mycket! Hahaa…

Nåja, vi är som sagt var alla olika, och man lär sig nåt nytt, varje dag. Nu frukost i en hast, ska strax iväg och jobba. Önskar er alla en toppen lördag!