Etikett: stege

Jag tar död på en myt…

Av , , 2 kommentarer 14

Vi gjorde oss en tur in till Malå igår, och tog inte bara en kaffe på Gräddhyllan/Nystedts kläder, utan Åke köpte även ett Madly halsband, till mig, bilden gör det ingen rättvisa:

13782058_10154337609691585_2191948400991438825_nHan köpte även några liter grundfärg, så nu har jag grundat, under utskicket/taket, vi har ovanför bron till stugan. Fy fasen…
Ska inte säga, kanske, att jag höll på ramla av trappstegen vid 3 tillfällen, men jag klarade mig, jussepass. Och nu vet jag också hur man kan köra slut på sina armar, i ett nafs.

Åke rev farstun, till gammhuset, så nu är det ”bara” en del kvar att ta, men det blir till nästa sommar. Förhoppningsvis, kanske, om man ber om det, så kan väl vädergudarna, ta det med sig, i en liten storm…haha, som om det skulle hända.

13781683_10154337099426585_1424766595543980704_nNu ska jag också klargöra ett faktum, jag ska ta död på en myt…det börjar inte regna för att man tar kål på en spindel, sådeså. Jag har dödat många som kommit i min väg, och solen skiner varje dag, ändå.

Nåja, jag är ingen spindelmördare, om dom bara håller sig undan, så går dom fri, men jag vill inte att dom dyker upp där jag är. Som på dasset, för att ta ett exempel.

Jag kommer in där och ser en rackare, som var på väg ut bakom spegeln, men som backar tillbaka in, som för att lurpassa på sitt nästa offer (och det är ju givetvis jag, vem annars). Nu har Theresé, så vänligt, ställt dit en uråldrig flaska Radar, ja, den här är ju säkert från 70 talet, och den hamnar nu i mina händer.

Jag sprutar Radar, följer inga bruksanvisningar, och till slut krullar spindel ihop sig och då, smackar jag till den med flugsmällan. Och det var det…förutom att jag själv, höll på falla av pinn, för all Radar som blev därinne. Det blev att göra sitt behov snabbt och försöka hålla andan, annars hade det varit över, för min del :D
Ja, och solen sken igår, och gissa vad, den lyser idag med…myten överbevisad :D

Och nu ska jag koka kaffe och gå ut till den stora gula, och njuta av lite värme, både i kaffekoppen och på kroppen. Ha en fin dag, allihop!

13781974_10154337604856585_6651444457914834308_n

Häck/häckar

Av , , 4 kommentarer 10

 

Det blev snack om häckar igår, ja, inte häckar som ni kanske tänker på, utan sådana som vissa har runt tomten, eller som vi har, en rak sak på baksidan av huset, som gränsar till grannen.
Våra andra grannar, på kortsidan av huset och på andra sidan gatan, dom har en hög häck på två sidor och i slutet av sommaren skulle denna häck klippas ner en bit. Grannen hade plockat fram stege och den elektriska häcksaxen och var med andra ord, väl förberedd.
Vi satt här ute och fikade, mamma och pappa var här och hälsade på och vi surrade på och hade grannen i ögonvrån. När han så hade arbetata sig fram till hörnet och försvann på andra sidan, kom en annan granne gående med hunden, han ville minsann spela den häckklippande grannen ett spratt. Han smög fram till sladd dosan och slet ut sladden.
Väntade så där lagom länge till grannen var på väg ner från stegen innan han satte tillbaka den igen. Och så där höll han på, säkert en tio gånger, och grannen började ropa på frun och ville ha hjälp med den våldsamt dåliga häcksaxen. Hahaa… vi fick oss ett gott skratt och även han, då han upptäckte vem som stört honom i hans arbete.
På tal om arbete så skulle jag enligt gamla schemat, ha jobbat idag, men nu är det ändrat så det blir imorgon istället, rätt så bra, då har man ju en helg som blir en dag längre.
Åke fixade dit glaset på Niccos balkongdörr igår, och det var ju tur, med tanke på vad som nu ligger på backen. Han städade även ur garaget, för titta vad som stod under presenningen härute:
Jojomensan en bil till. Så nu ska både Camaron och DKW:n få husera därinne i vinter. Ikväll ska jag få vinterdäcken på Jeepen, känns som om det är dags för det.
Jag och Nicco ska snart iväg på ett möte, sedan blir det att åka upp på lasarettet och hälsa på pappa. Jag drömde om honom igår natt, vi stod allihop runt hans sjukhussäng och tittade ner i den då han dök upp bakom ryggen på oss och kikade fram och frågade med ett leende på läpparna: Hur går det här då? Jag tittade bakåt, på honom och sa: så där kan du väl inte säga, vad då hur går det???
Sen vaknade jag och tänkte ändå att själva uttrycket och leendet, var precis han, lite typiskt pappa, om man så säger.
Önskar er alla en fin måndag!

Det är ju världsligt…

Av , , 6 kommentarer 21

 

Att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt eller fel ställe vid fel tidpunkt, det var gårdagens lilla diskussion. En olycka sker ju inom loppet av någon sekund, ibland inte ens det. Hur många gånger har man inte sagt, tänk om jag varit tio sekunder tidigare, då hade det där varit jag… eller tvärtom.
Tänk om vår pappa, hade sett en fågel, där han stod och svetsade, kanske han då hade tagit ett steg tillbaka, och undvikit järnbalken som föll över honom. Ponera att stegen INTE hade stått bredvid honom då hade den inte varit det lilla skydd som krävdes för att han faktiskt finns här idag, om än, svårt skadad.
Jag vet att detta resonemang är ett sätt att bearbeta, för allt som oftast får man inga svar, man gissar, tror och det känns bättre om man har en förklaring. Och saker händer, utan någon som helst tanke bakom… så är det bara.
Jag har ju en klok liten vän, hon som har en son som varit jättesjuk, hon sa en gång, att hon var så less på alla som sa att allt hade en mening, för hon kunde för sitt liv inte begripa hur hennes sons sjukdom skulle kunna ha en mening.
Men ok, sa hon, nu hade sonen skrivit under att han efter sin död, ville donera sina organ, och då kan det ju faktiskt vara så att ett av hans organ skulle ges till någon som behövde det, som sedan födde ett barn… som i sin tur fick ett barn som någon gång i framtiden, löste världsfreden, DÅ, har ju allt detta en mening, och min son skulle vara delaktig i något stort.
Men hur stor är sannolikheten för detta, sa hon, och aldrig får jag veta det heller…
Men just det… kanske är det som är meningen. Vi ska inte veta allt, vi ska heller inte förstå allt, då kanske det med blir galet. Hur det än är så vet i alla fall jag att detta är något av det värsta vi alla i familjen varit med om, och det jobbiga är all ovisshet.
Ingen kan svara på hur det kommer att bli, men vi har i alla fall fått lite glädjande besked och det kändes jättebra och upplyftande, och att han har en fruktansvärt lång väg tillbaka, det vet vi också, fast då tänker jag, att han har ju all tid i världen… så tiden blir ju en världslig sak, precis som mycket annat har blivit den senaste tiden.
Jag önskar er alla en fin dag!

Uti vår hage

Av , , 1 kommentar 5

 

Serietidningar brukar vi läsa någon gång då och då, inte lika ofta som tidigare men det beror till en viss del på priserna, vad betalar man idag för en tidning, 40-50 spänn? Tar tjugo minuter till en halvtimme att läsa ut och sen är den inte värd mer än en krona eller två.
 
Våra favoriter för längesedan var Fantomen och seriemagasinet, på senare tid så roar Uti vår hage, en hel del.
 
Den tecknas inte bara på ett underbart sätt där det är roligt att kolla in detaljerna utan även många av historierna är hysteriskt roliga. Känner mig nödbedd att berätta om den absoluta favoriten och om jag hittar igen den ska jag skanna in den sidan så ni får ta del av den, ni som inte redan läst den någon gång.
 
Falo, heter huvudrollsinnehavaren, en liten tönt med träskor, kulmage och tröjor som är för kort. Han hade skaffat sig en hjälm av typen militärhjälm och han var otroligt stolt över inköpet. Han går över till grannen som står på en stege och håller på att spika på huset.
 
Kolla in här säger Falo, titta på min hjälm, den är hur bra som helst. Jaja säger grannen och spikar på. Nämen kolla in här, ta hammaren och slå till mitt huvud så får du se hur bra den är.
 
Nej svarar grannen det gör jag inte, och han ser måttligt imponerad ut och fortsätter hamra. Falo ger sig inte utan fortsätter att tjata om att han ska slå till honom med hammaren och till slut ledsnar grannen, tar i för kung och fosterland och smackar till med hammaren som träffar Falo, under hjälmkanten. Hjälmen hoppar upp en halvmeter i luften och ögonen på Falo står rätt ut. Ja ni skulle verkligen få se med egna ögon hur dråpligt allting ser ut. Fast man måste ju säga att det är tur att det bara är en serie, i verkligheten hade det inte varit lika kul, minsann.
 
Ha det bra!