Etikett: stege

Flyttkartonger införskaffade, check ✅

Av , , Bli först att kommentera 11

Åkte upp på Bauhaus igår och införskaffade flyttkartonger. Där jag stod kom jag på att mammas Brandsläckare var tom och hon sagt att hon skulle köpa en ny. Den hon hade, fick alla boende av föreningen för många år sedan, och nu hade nån noterat att den stod på rött.

Vad många kanske inte vet, är att det rekommenderas att en pulversläckare byts då den är 10 år gammal. Tryckladdad släckare har en mätare som visar trycket. Står visaren på grönt ska den vara okej. Dessutom ska man vända på pulversläckaren och skaka, cirka 4 gånger per år. Det gör man för att pulvret inte ska fastna i botten. Obra om det fastnar och inte fungerar den dagen du eventuellt behöver släckaren.

Pulversläckaren, ”the big one”, som vi hade bak i bussen, fungerade alldeles ypperligt. Det fick vi bli varse då Åke tappade den och den landade upp och ner och utlöstes. Åke försvann i ett stort, vitt damm moln. Ni skulle ha hört tystnaden, sekunderna efteråt, hahaa…. Fotnot: Detta hände sommaren 2009, så det borde egentligen ha glömts bort 🤣

Ringde och kollade ifall hon köpt en ny, det hade hon inte så det fick bli dagens uppdrag. Åkte upp med den och fick kaffe serverat. Hon undrade förstås varför jag köpt flyttkartonger. Tror inte att hon trodde att vi eller jag skulle flytta men det vet man väl inte ifall man inte frågar.

Nopp, ingen flytt på gång, däremot ska jag sortera in saker i dom så det blir mer överskådligt i ett rum därnere. Det kanske hör lite julen till, att man kommer på att man ska städa. Man drar fram grejer och under tiden ställer man bort, men sen verkar det som om ytorna krymper och plötsligt har man mer saker än innan. Fast det kan bero på att man ställt något på fel ställe i väntan på… ja, i väntan på vadå.

Jag ska fortsätta sortera, kasta, skänka bort och kanske sälja, det beror sig lite på vad det är för nåt, förstås. Den här Hyresföreningen i Malmö, var då väldigt tydlig med vad som händer efter jul. Ord och inga visor! 😄

Kallare ute idag, men det kändes ändå inte bitande. Satt en kaja i syrenbusken och jag tänkte tvärt på ett klipp jag såg igår. Nämligen det här, och hur lätt det egentligen är, att göra sig vän med en fågel.

Tror dock det skulle ta lite längre tid för oss att bli vän med en kråka eller kaja. Winstone skulle förmodligen opponera sig, han brukar rusa efter, dom större fåglarna om dom är på backen då han kommer ut. Småfåglarna bryr han sig inte om.

Men Nicke och Elsie gick det bra för. Dom tog hand om både den ena och andra fågeln som kom i deras väg. En av dom kom upp på bron i väntan på mat. Och Nicke fixade ju en stege till fågeln, som inte kunde flyga, då han skadat vingen. Men stegen använde den flitigt för att ta sig upp i tallen på gården.

Avslutar med klokord som Mary Hallsten la in på ett av mina inlägg på Facebook. Och med dom önskar jag er alla en fin söndag!

Ser ni vad jag såg?

Av , , Bli först att kommentera 12

Går vi in i sista ”stunden att tvätta fönstren tiden”, nu? Känns småkallt, krispigt men fräscht, då man är ute på morgonpromenaden.

Annelie Wallmark, skickade ett fint foto igår kväll och skrev att det såg lurt ut för eventuell norrskenskväll/natt.


Jag åkte på Maxi efter jobbet och där kunde jag kontra med denna bild. Inte så kallt dock, men vackert på sitt sätt.


Notera att nattläge på mobilen funkade utmärkt… vid vatten och i stadsljus i alla fall 🧐

Annelie lade ut denna bild, från deras Rote, i morse. Dimma nanting och tydligen var det bara att skarpa rutan på bilen innan hon kunde köra iväg.


Skrollade på insta och detta passerade i flödet. Var tvungen att lägga in backen på skrollarfingret. Om ni snabbtittar, ser ni vad jag såg då?


Jag såg då en drönare i alla fall *nickar* 😁

Nä, nu har faktiskt Åke burit fram stegen, så jag ska ge mig på det våghalsiga projektet att tvätta fönstret som vätter ut mot vår adressgata, Blomstervägen. Där det enda fönstret som inte går att öppna inifrån, sitter. Fråga mig inte vad jag tänkte där, då vi beställde dom nya fönstren… 🤪

Ha en fin dag och hoppas solen skiner på er med!

 

Rappel och hommelkusar…

Av , , 4 kommentarer 16

Gårdagen började fint, lite uteliv. Jag testade något nytt till lunch, en TikTok macka. Så här går den till att göra. Skär ut en fyrkant från en franska.

Lägg ner ramen/brödkanten i varm stekpanna med smör i. Knäck ett ägg i hålet.

Fyll med det du vill ha. Jag använde Jokkmokks grillkorv, den är underbart god. Synd att den kostar därefter. Men den är absolut en köttigare korv, så man får ändå lite för pengarna.

Sen kryddade jag, och toppade med riven ost.

Och slutligen locket på.

Vänd sedan mackan då den tros vara klar på den sidan och fortsätt steka den en stund. Enkelt och gott. Nästa gång blir det nog med skinka och lök, man kan som sagt var, ta det man vill, det ryms dock inte så mycket, eller mja, det beror väl på hur tjocka skivor du skär.

Viktigast är nog att komma ihåg att knäcka i ägget först, det grundar i botten då du sedan ska vända.

Så satt vi därute under parasollen och åt lunchmacka, medan vi tittade på då våra nya grannar, klippte sin häck. Den är inte så låg och liten, utan det krävs höjd på stegen. Killen hade inte så hög stege, så Åke gick dit och frågade om han vill låna en av oss. Det ville han jättegärna. Han använder en såg som är gjord för sånt där, en eldriven sak.

Jag berättade tvärt för honom att vi suttit och kollat då förra grannen klippte häcken och nån granne nedåt gatan, ville jävlas lite. Så när han kom om hörnet på häcken med den eldrivna saken, så drog grannen ur sladden. Och väntade en liten stund.

Innan den klippande grannen hann klättrar ner, så stoppade han in sladden igen. Gjorde om detta 3 gånger, så där lagom att han höll på bli förbannad på sågen som inte ville funka. Haha…ja dom fick sitt ett gott skratt, även vår nya granne då jag berättade.

Och det första han gör, killen, då han glad i hågen och lite högre upp från backen, sätter igång med klippandet, så kör han av sladden…

Han skrattade i alla fall, och sa att det hade varit bättre med nån sladdlös sak. Åke bidrog med ny sladd, så han kunde fortsätta klippa.

Efter lunch började jag förbereda mig för en liten utflykt. Här klipper jag bara ut och klistrar in, vad jag skrev på fejjan igår.

Nån fler än jag som blivit huggen i tån, av snabeldraken? Det låter väl lite mer coolt, än om jag säger sanningen, som är, den som följer.

Hade min dag planerad, skulle ut på äventyr med personen jag är kontaktperson till. I sista stund, kommer jag på att jag kanske skulle städa ur bilen lite. Började med klädvårdsrullen fast…nä, Winstone har ju åkt med nån gång, så det var lite för mycket hundhår därbak.

Går in och hämtar dammsugaren, kommer ut och snubblar på Winstones koppel, och jag kan ju inte göra som dom flesta andra och bara ställa mig på näsan, nej då. Jag vevar runt dammsugaren så den smäller i backen och på en av mina tår. Wohoo…aj.

Hoppade upp som boxarna som fått sig en uppercut, känner ingenting annat än, antingen har jag ont i knäet eller så hände nåt med foten. I ren ilska far jag runt och gör det jag ska, men haltar mer och mer. Kan inte sätta ner foten i framkant, inte heller tån, näst längst ut.

Känns till och med som om det rinner blod mellan tårna. Så jag måste ju ta av mig skon och kolla vad som händer. Ser inget annat än en något fetare tå som inte går ner, ordentligt.
Jag biter ihop, gör det jag ska, vi far på utflykt, som tur är blir det en låååång kaffestund så jag behöver inte gå runt så mycket.

Kommer hem och efter snabb googling, förstår jag att det förmodligen är en fraktur. Jo det känns så, och tån är rundare upptill.

Det står att om man har ett jobb som innebär en del stående och gående, stanna hemma ett par dagar. Ont kommer det att göra men det görs inget åt det, utan man ska straffas för sina dumheter. 🤪 Kan jag nu implicera på Åke, att jag inte ska röra snabeldraken nåt mer, eller kommer han att påstå att det är nåt eget påhitt jag har fått för mig 🤔

Jag sjukskrev mig, för ja, man går en hel del i mitt jobb. Kändes dock jättedumt. Jag hade 2 dagar kvar innan semestern, och jag hade tänkt hinna göra, så mycket, men det är inget jag rår över. Som sagt, nästa gång kommer jag inte att rasta snabeldraken utomhus, om Winstone är där…ett hinder eliminerat. Man lär sig nåt, i alla fall, eller hur.

Sen avslutades ute livet med en sönderblåst parasoll, inte tyget, nej nej, men konstruktionen. Tur att Åke är påhittig, så han ska ge sig på att laga den. Visst är det konstigt att dom gör fina stora parasollet, men använder plast i bärande konstruktioner. Plast…det försämras ju fort i väder och vind. Inte bara det, foten som följer med dessa parasoller kunde dom ju lika gärna strunta i att skicka med. Löjliga, enbart gjorda för inomhusbruk, men andas då för guds skull inte på parasollen för då tippar den.

Ha en underbar fredag, allihop!

 

Nu är det sörjt färdigt 😭😁

Av , , 2 kommentarer 13

Något felplacerad döskalle tallrik:


Då solen lyser in blev den som värsta strålkastaren. Så det fick bli omplacering på den.

Och eftersom solen sken igår, så passade jag på att få ihop lite steg. Jag drog iväg på en promenad utan bromsklossen Winstone. Kallt i skuggan men man fick upp värmen i alla fall:


Åke grejar i garaget på lediga tider. Själv kom jag på att man kanske skulle ha tvättat det enda fönster som vi inte kan öppna, det i matrummet. Och man får väl passa på då solen ger ifrån sig lite värme i alla fall.

Nu var det problem med att få fram en stege man kunde använda. Dom flesta såna saker finns i bussen som inte finns på vår gård i vinter. Men det löste sig. Åke fick stå och hålla fast stegen som han grävt fram från garagekällaren. Medan jag klättrade upp och han fick även bistå som hantlangare av diverse saker som behövs vid fönstertvätt.

Då jag liks dragit upp städar och fixarfjädern, så fortsatte jag inne med omplantering av några plantor. Och jag VISSTE DET, jag har hittills ALDRIG i hela mitt liv, planterat om blommor utan att spilla jord lite här och där.

Så jag fortsatte med snabeldraken, hann ta kök och teverum, och sedan… katastrof 😱


Det är nu med stor sorg och saknad, jag härmed meddelar att vår käre snabeldrake, drog sitt sista andetag igår…vid storstädningen. Den är kaputschki på riktigt 😭 Provade HLR men den morrade bara till, lite lätt, så jag tordes inte testa en gång till. Med risk att den skulle elektrifiera mig.

Nå, jag sörjde färdigt relativt snabbt. Åkte en tvärsväng till Netonnet och köpte en ny drake. Och jäklar anåda, nu är det säkerhetsavstånd för Winstone, på minst 2 meter. Annars är det med risk att han sugs in i drakmagen. Den höll på svälja hela hallmattan, eller ja, svälja och svälja, den höll sig fast som en igel. Det är en hårding jag köpt.

Det blev ingen gravöl på kvällen, men väl en supergod dryck, efter tips från Ina, att man skulle blanda den Gin jag köpte sist, med just blodapelsin:

Och lille Winstone väntade ivrigt på hans lördagsgodis:

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Kunde ha slutat illa, fast det gjorde ju ont, ändå :O

Av , , 4 kommentarer 9

Jag, ja jag vet Tina, jag börjar nu med ett jag. Skulle städa utedasset då vi kom fram till stugan i torsdags. Sveriges alla mygg förutom 3 stycken, hade toppmöte därinne.

Så svettig, förbannad, och ville få det gjort snabbt som ögat, tar jag tag i en pumptvål som står på golvet. Och naturligtvis lossnar överdelen och all tvål far ut på det gräsiga golvet.

Inte blev jag på bättre humör då, heller :O

Hämtar en balja med vatten för att få upp det sista, fortsätter som en virvelvind och tadaa… trampar i baljan så den tippar och plötsligt är golvet vattendränkt.

Det stoppar inte där. Travar runt i mina relativt nyinköpta flipflops, ni vet, så här ser dom ut:

Sitter fast mellan stortån och nästkommande tå. Jag kommer in i stugan, ska sparka av mig dom där sakerna, går bra med högerfot men den fastnar på den vänstra foten, lindar sig runt stortån och jag kliver på flipflopsen som sitter fast, och den lossnar inte.

Så, jag gissar att nåt gick sönder inne i foten, kunde nämligen inte vicka på stortån efteråt, inte heller böja eller trampa ner ordentligt. Nåja, det är inte så sannolikt att det skulle gå att åtgärda på nåt sätt, så jag har trampat på, och försökt gå på rätt sätt.

Var lite tufft att sova första natten, då jag inte ens kunde ha täcket över foten. Men idag känns det ändå skapligt, lite stel i tån.

Nicco, Georgo och deras hund, Tano, joinade oss lagom till middagen. Winstone lätt skeptisk, lite grumpy och småsur men det har ändå gått över förväntan, med bägge hundarna.

Åke körde grästrimmern, vilket var svårt att undgå att se, faktiskt:

Vi avslutade torsdagskvällen nere hos Emma och Johan, som har stugan nere på andra sidan vägen. Vacker solnedgång, och myggen hade nattat sig själv.

Midsommarafton:

Och jag och Nicco gasade ner till Malå i tron att vi skulle hitta torvströ till utedasset, men icket. Nå, vi klarade helgen utan, så det var ingen fara på taket.

Midsommarlunch uppe på allmänningen mammas utegrillarplats. Vi hade extremt tur och det var både fint väder och djurfritt.

Sen åkte gänget iväg på flotten:

Själv satt jag på säker mark:

Och Åke, han som inte kan undvika höga höjder, trots allt han varit med om, stod och fipplade  på stegen, men det gick bra, den här gången:

Till middagen, dukade vi upp på samma plats, och nu hade våra kusiner, André och Robin, joinat oss. Vi grillade och åt gott.

Sedan påbörjades gräsklippning och krattning av kubbplanen.

Tydligen är det årligen återkommande kubbspel, vi mot ett gäng som firar midsommar hos Emma och Johans grannar. Och vi, har aldrig fått en seger. Jag har bara spelat kubb en gång förut, och det var ifjol. Kan dock inte påstå att jag var så seriös då. Men nu hann vi provkasta och ställa in ögonmåtten. Sen drog vi igång.

Vi var 9 stycken och motståndarna var då minst 12 stycken, varav 4 barn. men guess what, vi vann. Och jag fick tillfälle att fälla 3 av kubbarna, eller vad dom nu kan heta. Kul!

Sen, kan jag tala om att det blev kallt, på riktigt, och jag släckte lampan vid 1.30 på natten, och jag frös, nanting.

Fortsätter skriva mer imorgon. Ha en fortsatt fin söndagskväll!

Jag tar död på en myt…

Av , , 2 kommentarer 14

Vi gjorde oss en tur in till Malå igår, och tog inte bara en kaffe på Gräddhyllan/Nystedts kläder, utan Åke köpte även ett Madly halsband, till mig, bilden gör det ingen rättvisa:

13782058_10154337609691585_2191948400991438825_nHan köpte även några liter grundfärg, så nu har jag grundat, under utskicket/taket, vi har ovanför bron till stugan. Fy fasen…
Ska inte säga, kanske, att jag höll på ramla av trappstegen vid 3 tillfällen, men jag klarade mig, jussepass. Och nu vet jag också hur man kan köra slut på sina armar, i ett nafs.

Åke rev farstun, till gammhuset, så nu är det ”bara” en del kvar att ta, men det blir till nästa sommar. Förhoppningsvis, kanske, om man ber om det, så kan väl vädergudarna, ta det med sig, i en liten storm…haha, som om det skulle hända.

13781683_10154337099426585_1424766595543980704_nNu ska jag också klargöra ett faktum, jag ska ta död på en myt…det börjar inte regna för att man tar kål på en spindel, sådeså. Jag har dödat många som kommit i min väg, och solen skiner varje dag, ändå.

Nåja, jag är ingen spindelmördare, om dom bara håller sig undan, så går dom fri, men jag vill inte att dom dyker upp där jag är. Som på dasset, för att ta ett exempel.

Jag kommer in där och ser en rackare, som var på väg ut bakom spegeln, men som backar tillbaka in, som för att lurpassa på sitt nästa offer (och det är ju givetvis jag, vem annars). Nu har Theresé, så vänligt, ställt dit en uråldrig flaska Radar, ja, den här är ju säkert från 70 talet, och den hamnar nu i mina händer.

Jag sprutar Radar, följer inga bruksanvisningar, och till slut krullar spindel ihop sig och då, smackar jag till den med flugsmällan. Och det var det…förutom att jag själv, höll på falla av pinn, för all Radar som blev därinne. Det blev att göra sitt behov snabbt och försöka hålla andan, annars hade det varit över, för min del 😀
Ja, och solen sken igår, och gissa vad, den lyser idag med…myten överbevisad 😀

Och nu ska jag koka kaffe och gå ut till den stora gula, och njuta av lite värme, både i kaffekoppen och på kroppen. Ha en fin dag, allihop!

13781974_10154337604856585_6651444457914834308_n

Häck/häckar

Av , , 4 kommentarer 10

 

Det blev snack om häckar igår, ja, inte häckar som ni kanske tänker på, utan sådana som vissa har runt tomten, eller som vi har, en rak sak på baksidan av huset, som gränsar till grannen.
Våra andra grannar, på kortsidan av huset och på andra sidan gatan, dom har en hög häck på två sidor och i slutet av sommaren skulle denna häck klippas ner en bit. Grannen hade plockat fram stege och den elektriska häcksaxen och var med andra ord, väl förberedd.
Vi satt här ute och fikade, mamma och pappa var här och hälsade på och vi surrade på och hade grannen i ögonvrån. När han så hade arbetata sig fram till hörnet och försvann på andra sidan, kom en annan granne gående med hunden, han ville minsann spela den häckklippande grannen ett spratt. Han smög fram till sladd dosan och slet ut sladden.
Väntade så där lagom länge till grannen var på väg ner från stegen innan han satte tillbaka den igen. Och så där höll han på, säkert en tio gånger, och grannen började ropa på frun och ville ha hjälp med den våldsamt dåliga häcksaxen. Hahaa… vi fick oss ett gott skratt och även han, då han upptäckte vem som stört honom i hans arbete.
På tal om arbete så skulle jag enligt gamla schemat, ha jobbat idag, men nu är det ändrat så det blir imorgon istället, rätt så bra, då har man ju en helg som blir en dag längre.
Åke fixade dit glaset på Niccos balkongdörr igår, och det var ju tur, med tanke på vad som nu ligger på backen. Han städade även ur garaget, för titta vad som stod under presenningen härute:
Jojomensan en bil till. Så nu ska både Camaron och DKW:n få husera därinne i vinter. Ikväll ska jag få vinterdäcken på Jeepen, känns som om det är dags för det.
Jag och Nicco ska snart iväg på ett möte, sedan blir det att åka upp på lasarettet och hälsa på pappa. Jag drömde om honom igår natt, vi stod allihop runt hans sjukhussäng och tittade ner i den då han dök upp bakom ryggen på oss och kikade fram och frågade med ett leende på läpparna: Hur går det här då? Jag tittade bakåt, på honom och sa: så där kan du väl inte säga, vad då hur går det???
Sen vaknade jag och tänkte ändå att själva uttrycket och leendet, var precis han, lite typiskt pappa, om man så säger.
Önskar er alla en fin måndag!

Det är ju världsligt…

Av , , 6 kommentarer 21

 

Att vara på rätt tillfälle vid rätt tidpunkt eller fel ställe vid fel tidpunkt, det var gårdagens lilla diskussion. En olycka sker ju inom loppet av någon sekund, ibland inte ens det. Hur många gånger har man inte sagt, tänk om jag varit tio sekunder tidigare, då hade det där varit jag… eller tvärtom.
Tänk om vår pappa, hade sett en fågel, där han stod och svetsade, kanske han då hade tagit ett steg tillbaka, och undvikit järnbalken som föll över honom. Ponera att stegen INTE hade stått bredvid honom då hade den inte varit det lilla skydd som krävdes för att han faktiskt finns här idag, om än, svårt skadad.
Jag vet att detta resonemang är ett sätt att bearbeta, för allt som oftast får man inga svar, man gissar, tror och det känns bättre om man har en förklaring. Och saker händer, utan någon som helst tanke bakom… så är det bara.
Jag har ju en klok liten vän, hon som har en son som varit jättesjuk, hon sa en gång, att hon var så less på alla som sa att allt hade en mening, för hon kunde för sitt liv inte begripa hur hennes sons sjukdom skulle kunna ha en mening.
Men ok, sa hon, nu hade sonen skrivit under att han efter sin död, ville donera sina organ, och då kan det ju faktiskt vara så att ett av hans organ skulle ges till någon som behövde det, som sedan födde ett barn… som i sin tur fick ett barn som någon gång i framtiden, löste världsfreden, DÅ, har ju allt detta en mening, och min son skulle vara delaktig i något stort.
Men hur stor är sannolikheten för detta, sa hon, och aldrig får jag veta det heller…
Men just det… kanske är det som är meningen. Vi ska inte veta allt, vi ska heller inte förstå allt, då kanske det med blir galet. Hur det än är så vet i alla fall jag att detta är något av det värsta vi alla i familjen varit med om, och det jobbiga är all ovisshet.
Ingen kan svara på hur det kommer att bli, men vi har i alla fall fått lite glädjande besked och det kändes jättebra och upplyftande, och att han har en fruktansvärt lång väg tillbaka, det vet vi också, fast då tänker jag, att han har ju all tid i världen… så tiden blir ju en världslig sak, precis som mycket annat har blivit den senaste tiden.
Jag önskar er alla en fin dag!

Uti vår hage

Av , , 1 kommentar 5

 

Serietidningar brukar vi läsa någon gång då och då, inte lika ofta som tidigare men det beror till en viss del på priserna, vad betalar man idag för en tidning, 40-50 spänn? Tar tjugo minuter till en halvtimme att läsa ut och sen är den inte värd mer än en krona eller två.
 
Våra favoriter för längesedan var Fantomen och seriemagasinet, på senare tid så roar Uti vår hage, en hel del.
 
Den tecknas inte bara på ett underbart sätt där det är roligt att kolla in detaljerna utan även många av historierna är hysteriskt roliga. Känner mig nödbedd att berätta om den absoluta favoriten och om jag hittar igen den ska jag skanna in den sidan så ni får ta del av den, ni som inte redan läst den någon gång.
 
Falo, heter huvudrollsinnehavaren, en liten tönt med träskor, kulmage och tröjor som är för kort. Han hade skaffat sig en hjälm av typen militärhjälm och han var otroligt stolt över inköpet. Han går över till grannen som står på en stege och håller på att spika på huset.
 
Kolla in här säger Falo, titta på min hjälm, den är hur bra som helst. Jaja säger grannen och spikar på. Nämen kolla in här, ta hammaren och slå till mitt huvud så får du se hur bra den är.
 
Nej svarar grannen det gör jag inte, och han ser måttligt imponerad ut och fortsätter hamra. Falo ger sig inte utan fortsätter att tjata om att han ska slå till honom med hammaren och till slut ledsnar grannen, tar i för kung och fosterland och smackar till med hammaren som träffar Falo, under hjälmkanten. Hjälmen hoppar upp en halvmeter i luften och ögonen på Falo står rätt ut. Ja ni skulle verkligen få se med egna ögon hur dråpligt allting ser ut. Fast man måste ju säga att det är tur att det bara är en serie, i verkligheten hade det inte varit lika kul, minsann.
 
Ha det bra!
Maria Lundmark Hällsten