Etikett: sticka

För tillfället är det ZZ Top som gäller, men….

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänkte på musik, och vad den betyder för oss alla. Inte bara känslor, minnen och dofter. Utan även på vilket sätt, vi väljer att njuta av den allra mest.

Jag nördar lätt in mig på mina gamla, invanda låtar som jag älskar. Har jag en CD skiva i spelaren i bilen så får den gå tills jag bränt in den ordentligt. För tillfället är det oslagbara ZZ Top, som poppas.

Den har väl suttit där hela vintern nu. Fast å andra sidan, inte så konstigt, jag kör ju inte bil varje dag och inte hur många mil som helst.

Sivert (storebror), frågade om vi inte lyssnade på buss musiken nån gång. Nej, det gör vi inte, den musiken vi kör på sommaren i bussen, sitter på en sticka, just i bussen. Dem hör sommaren till. På den finns musik så det räcker, blandade artister och låtar. Lika roligt då man slår igång den första gången för säsongen.

Queen låtarna har jag aldrig fastnat för, det är ju i så fall, the one and only, ”we will rock you”, den sitter i benmärgen.

”Buddy, you’re a boy, make a big noise

Playing in the street

Gonna be a big man someday

You got mud on your face

You big disgrace

Kicking your can

All over the place, singing

We will, we will rock you

We will, we will rock you”

Men så dök plötsligt Norges Angelina Jordan upp, i America got talent, med Queen låten Bohemian Rhapsody. Och där blev jag totalt såld. Här är hon alltså 13 år men sjunger som om hon aldrig gjort något annat i 50 år.

Ibland funkar inte länken till youtube men då kan man klicka på, ”lyssna på youtube” så kommer man dit. Ni må ju lyssna om ni undgått att höra henne förut. Hon är helt fantastisk!!

Jag och Nicco tog en kvällspromenad igår. Kan ni gissa vart detta är?

Jo, det huset ligger ju här…


Undrar vem som tyckte det var en bra idé att sätta sten på muren?

Blir Camaro ner på stan idag där jag har en fikadejt som väntar. Man kanske får se den omtalade anden.


Hoppas bara att folk håller sig på behörigt avstånd, så dom inte skrämmer iväg andmamman.

Må ju kanske tvätta upp bilen innan avfärd. Dammig och eländig är den. Mr W vill ut, så…har med andra ord en del att göra så varför sitta här och vänta. Ha en fin tisdag, allihop!

Linus satt på plats, i alla fall

Av , , 2 kommentarer 14

Vilken dag det blev igår. Först kom Mats Alfredsson förbi med en sticka full av bilder. Både från photo shoot i torsdags, men även gamla bilder. Åh vilka minnen, och kolla den här. Måste ha varit i tidens begynnelse. Borde rimligtvis vara på Pite Dragway. Inget fast startnummer, inga stripes eller namn, men Linus hade vi hunnit få dit  😄


Den här bilden gillade jag också, och det borde vara från Åmselebasen.


Fanns oldies från Gammlia och cruisingar, även från den kvällen då vi lossade Camaron utanför Kylarservice. Jag får beta av lite nu och då, tänker jag. Tack Mats, det var verkligen guld värt 💰🤘

Bakade blåbärskakan som vi ännu inte hunnit testa, haha, får väl bli till kaffet nån gång idag. Annelie och Mattis dök upp så där lagom att jag och hon gick över till Ullas och tog en lunchmacka, innan liten prommis med hundarna. Annelie fann dagens upphittade. Jan A, detta hänger nånstans i dina kvarter 😁


Sen åkte vi iväg på Rosendahls Antik. Mina ögon fastnade på dessa 2 keramikfat, jaaa, jag vet, inget jag behöver men det var snarare bilderna på faten, föreställande samiska gudar. Detta är Máttaráhkká.


Hon var Urmodern (eller Modergudinnan eller Moder Jord) som hade tre döttrar; Sáráhkká, Uksáhkká och Jouksáhkká. Máttáráhkká var den som gav människorna barn.

Och här, en av hennes döttrar, Sáráhkká.


Sáráhkká var till hjälp vid förlossningar och hon var skyddsgudinna för kvinnor och barn. Hon skyddade även renkorna under kalvningen. Sáráhkká var den mest älskade av de samiska gudinnorna. och hon dyrkades av både kvinnor och män.

Skulle jag nu vara helt ute och cykla (utan cykel), så kommer Theresé eller Nicco att informera mig om det, det är jag helt hundra på.

Hittade även 4 små fat med bilar på. Tror detta är ett finare märke på porslin, men ska inte svära på det.


Och här är motiven.


Men det jag verkligen INTE, hade behövt, fast verkligen ville ha, fick stå kvar därborta. Kan ni gissa… nopp, ingen döskalle, fast… hehe.


Sen blev det bråttom hem, byte av skor och medtag av jacka för vidare färd ut till Brukshundsklubben där det tävlades i rallylydnad. Vi skulle bara kolla in omgivningarna och Mattis skulle även han, få känna av stället.


Dom har nu begett sig iväg dit igen, för tävling med nybörjare. Jag tänker nog att jag ska åka ut till andra varvet, så får jag se hur det går för dom.

Efter middagen tog vi en cruisingrunda med Camaron, och sedan avrundade vi med en prommis med hundarna. Gick över Tvärån, på bron mellan Rödäng och Västerslätt, och där stannar Annelie och kikar ut. Ser du änderna, frågar jag och kollar hur dom sitter där i skymningen på en lerbank.

Men så ser jag hur det simmar, strax ovanför. Något som skapar små svallvågor, haha. Det är ju bävern. Jag har aldrig fått se den, men nu. Synd att det var så mörkt, så den syns knappt.
Åke har dock sett den några gånger och det brukar vara runt den tiden, som bävern är ute på simtur.

Skymning på andra sidan träbron.


Önskar er alla en fin lördag!

Nån har testat redan, snopet 🤓

Av , , Bli först att kommentera 19

Apropå fyrkantiga hjul, som jag skev om igår. Plötsligt dök det upp en bild i flödet på klotterplanket (FB). Om det är så smart, tror jag väl inte…hehe, men…nån har testat.


Sa till Nicco då vi satt därute, om Nicke hade levt, Åkes pappa alltså, så hade han säkert kunnat göra ett fyrkantigt hjul. Bara för utmaningen, inte för att han skulle ha använt det.

Ändå kul då man har ett sånt intresse och kunskaper, att kunna filura ihop olika saker. Man måste ju vara kunnig i flera moment. Nicke har byggt mycket i sitt liv. Dock har inte jag fått se allt, men hört talas om det.

En husvagn, gjorde han, en skoter, han byggde deras stuga i Kittelfjäll, här hemma i garaget, och körde sedan upp den i delar. Han gjorde några väggur, med pendel, 2 såna finns också i källaren. Och till och med, egna verktyg som han behövde i hans utövande av byggnationer av olika slag.

Åkes DKW, gjorde han nästan om, från grunden, och den var ju ett praktexemplar.


Nej, det är inte alla som kan göra såna där saker, bara för att. Jag må vara praktiskt lagd, då det kommer till hur jag lär mig att göra saker. Jag jobbar med hjärta och känsla, men det kommer jag inte långt med, då det gäller husbyggen, fordon eller träsnickerier.

Min morfar var ju händig, även han. Men med andra saker. Träsniderier, virka, sticka, göra fiskenät.

Har också hört nån historia om en uppfinning han gjorde där dom bodde då mamma var liten. Nån apparat av nåt slag som han satte på husväggen, för att kunna få upp vatten till huset.
Hur den funkade i praktiken, vet jag inte, men att det fungerade, det vet jag.

Jag tycker att det är fascinerande nog, att det finns människor som kan läsa ett sprängschema och förstå hur det ser ut och varför. Hur skulle det ens vara möjligt för en som jag, som inte fixar kartläsning en gång, hahaa…

Däremot så vet jag att jag är duktig på att beskriva saker som ska göras. Och jag vet idag, varför jag gör det. För att även jag, skulle vilja ha det presenterat på det sättet. Men vi lär oss ju alla på olika sätt. Så det som är bäst för mig, kanske inte alls, fungerar för dig. Hm…

Nåja, huvudsaken man vet vad man gör, och håller sig ifrån sånt som är dömt att misslyckas. Det kan man överlåta på andra att göra, dom där, som vet hur, det ska göras. En sak vet jag,  utan att fundera, alla är vi bäst, på nåt. Vad det sedan är, ska jag låta vara osagt.

Ha en fin tisdag, allihop!

Det är som förgjort

Av , , Bli först att kommentera 10

Är det fler än jag som undrat varför utemöbler, såsom bord och stolar, sällan är anpassade efter vart vi har våra armbågar? Det känns ungefär som då man var 6 år och inte nådde upp. Fast det kanske beror på vad man är beredd att punga ut med i pengar, för att dom ska vara mer anpassade, vad vet jag.

Frågan kommer sig nu av att jag sitter ute i Järlåsa, med vårt medhavda bord, och jag får verkligen sträcka på ryggen för att komma åt tangenterna på datorn. Armstöden till stolarna är gott och väl tio centimeter under bordskanten…sjukt…irriterande!!!

Något som också är smått irriterande, fast vi får skylla oss själva, är då vi bestämde oss för att kosta på en ny cd spelare till bussen. Nicco sa att vi fick köpa vad som helst men vi skulle se till att det var med en blåtand.

Vi åkte till Netonnet, och utbudet var hyggligt stort…för vår del, alldeles FÖR stort. Vi såg blåtänder överallt och till slut valde vi en maffig sak, som såg bra ut:

Foto0636_001

Vid hemkomsten installerade Åke den i bussen, tar fram en cd skiva och ska stoppa in den, men vet ni vad, det finns ingenstans att stoppa in skivan, vi har inte köpt en cd spelare utan den ska enbart spelas med USB sticka…*suck*…men hey, det är med blåtand 😀

Så resan hit fick vi lyssna på radion, vi har inte haft tid att skaffa ett minne så Nicco har kunnat lägga över låtar, ja det lär ju vara hon som får visa oss hur man gör…jag brukar inte syssla med sånt där, av alldeles naturliga skäl.

Annars gick då resan hit bra, det tog sina modiga tio timmar, men det var med matstopp, rökstopp, bensträckare och rastning av Winstone, så jag vet inte om man får säga nåt om tiden det tog. Det är grått väder just nu men vi har fällt ut den lilla markisen så vi kan sitta ute i alla fall.

Klockan ett tar vi Theresé bil, dom jobbar ju, både hon och Anders, och hämtar Sally från förskolan så får hon haka med oss till Morgongåva, ett besök på Karlssons kan vi göra, Nicco var ju inte med dit sist, och sen får vi se vad det blir. Hoppas på en bra dag, för er alla!

 

Terapi… för några i alla fall

Av , , 4 kommentarer 11

 

Mamma har tagit stickning som terapi (efter det som hände pappa), hon har stickat halsdukar så det bara sprutat om det, du måste ju ha gjort minst tre stycken sa Nicco en av kvällarna hon var här. TRE… nämen kanske 15 stycken och nu har hon gjort sockor, vantar, en tröja och på köpet, lurat Nicco att påbörja en halsduk, så jag var tvungen att köpa stickor och garn.
Nu stannade det inte vid det heller, och nu höll jag på skriva, att jag som gammal inbiten stickare, men det hade varit en stor lögn, eftersom jag bara stuckit en sak i mitt liv och det var ett par vantar, så kände jag helt plötsligt lusten att prova på, jag med.
Jag lade upp 30 maskor, stickade fem centimeter, sedan rev jag upp alltihop och stoppade in i skåpet, nej, nej och åter nej, sticka är inte för mig. Det överlåter jag med tacksamhet till andra.
Min morfar var en stickare han, han stickade sockor och tovade dom så dom skulle hålla värmen, han virkade fisknät och gjorde mjärdar, och han skulle också visa mig hur man virkar. Det gick jättebra, tyckte jag, jag gjorde ett långt band på säkert tre meter (det var bara upplägget) sedan visade jag upp mitt alster, och han rev upp alltihop och sa att det där kunde man inte använda till någonting. Hm… vad visste då han, jag hade ju tänkt använda det till tvistband och där sprack ju den planen.
Nåja, som sagt, jag klarar mig utan den talangen, och ingen har efterfrågat eller haft en önskan om att få något som jag skulle ha stickat eller virkat, så jag har inte ens behövt lära mig 🙂
Jag jobbar bara halvdag idag så det känns ok, tror jag hade gjort slut på mig själv om jag skulle ha tagit mina tio timmar. Sen jobbar jag också imorgon och på tisdag, så det räcker till i alla fall. Jag känner mig inte så mycket bättre än för en vecka sedan, nu har jag fått sår i gommen också, men men, det är ju som dom säger, det finns alltid någon som har det värre, och så är det ju definitivt, och jag vill absolut inte vara den som har det värst i världen.
Önskar er alla en fin söndag!

Självtestare

Av , , Bli först att kommentera 11

 

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…
Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.
Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.
Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.
Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan,  trodde säkert att jag skojade med henne 🙂
Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.
Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!
 

Men äntligen…

Av , , 2 kommentarer 4

Fick in en liten liten sticka under hälen igår då vi var ute och gick. Och hur något sååå litet, kan göra så ont, är helt obegripligt.

Annat var det då Theresé hade lekt med blyertspennor i soffan och missat att plocka bort en av dom, och givetvis satt den fast mellan dynorna och jag kastade mig ner i soffan och pennan borrade sig fast i låret. Det gjorde fruktansvärt ont, men den gick då att få bort, om än lite trögt. Ja jag vet, Theresé, det var inte avsiktligt. Ska väl också tilläggas att händelsen med pennan inträffade för ca tjugo år sedan.

Nåväl, nu fick jag då äntligen bort den lilla sk-t stickan men man ska var vig som en jag vet inte vad, och sen ska man ha syn som en hök för att kunna hitta något så litet.

Over and out!!!

 

Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten