Etikett: stjärna

Jag vet precis, hur jag var…

Av , , Bli först att kommentera 15

Det var ingen värme ute idag, fy fasen. Men ljust på himlen, så man ska väl inte klaga, vem har sagt att man alltid kan få det bästa av två världar?

Man får väl arbeta upp lite värme inomhus då, tänker jag. Jag fick upp ett il igår kväll, just innan läggdags, och tömde vitrinskåp, flyttade spritlagret och förberedde mig inför nästa il, som skulle dyka upp. Ja, jag ska fortsätta med det där projektet idag, eller ikväll, vi får se. Stökigt är det då, just för tillfället:

25995012_10155955742231585_4177691443329549549_n 26196280_10155955741756585_6813625363223525623_n 26229916_10155955742631585_799323183663184852_nJag har då nu på morgonen, burit ner julkyrkorna, stjärnan och adventsstaken, gardinbyten återstår, men jag tar det i den takt jag själv väljer. Tänker i alla fall att det var skönt att man inte dragit upp så jädrans mycket julpynt, men som vanligt, och som jag skriver varje år, den här tiden på året, alltid ska man glömma nån pryl, som man plötsligt hittar igen, så där lagom till påsk. Nån stackars kvarglömd tomte eller julkula :D

Vet ni vad jag gav till Åke i julklapp, nä, hur skulle ni kunna veta det? En slant som ska gå, oavkortat till en tatuering som han ska göra. Kanske det blir imorgon, jojo, så kan det gå om man säger att man alltid velat haft en men inte gjort nån :D

Jag däremot, har ju alltid sagt att jag inte ville ha nån, men jag fick en ändå, så kan det också gå. Är dock evigt tacksam över att tatuering-studion i Danmark hade stängt, den där dagen, 1984, då jag och bäste kompisen Urban Dunger, passerade just där, på vår liftar turné på väg till Tyskland.

Vi kom på, precis där och då, att det hade väl varit kul med en tatuering. Ingen planering, what so ever! Och hade dom haft öppet, så hade jag förmodligen, suttit här idag med nån konstig bild på en arm eller vart jag nu hade satt den, och bilden skulle antagligen inte haft någon som helst förankring i verkligheten…jo, jag skriver så för att jag vet exakt hur jag var, på den tiden, back in the days.

information-1_22403466Bild hittad på en blogg utan länk…

Jag kanske hade tatuerat in en döskalle (otippat) eller nåt mönster, kanske nåt namn, som jag idag inte skulle haft nån aning om vem det egentligen var (skulle inte förvåna mig), eller ett ansikte på David Bowie, jag gillade honom då. Jaja, som sagt var det var tur, att det var stängt :D

Nu mina vänner, ska jag slå igång gårdagens avsnitt av Farmen, vill ju inte missa en minut av det. Önskar er alla en trevlig torsdag!
ecf3e830298358ec0af457617e3d04deBild hittad på pinterrest.com

Den där, med eget liv

Av , , Bli först att kommentera 12

Jo jag glömde ju bort att tala om vad om hände med Jeepen, ni vet, det där fordonet som har eget liv. Inte nog med alla konstigheter den hade för sig, då lamporna slocknade och lampan till larmet började blinka under körning. Jag kunde inte låsa dörrarna heller, även fast man hörde hur det lät i låsen.

Nå, jag kom ju hem, och meddelade Åke hur den betedde sig. Nu var det ju ingen brådska med att fixa felet. Bilen skulle inte användas just då. Så vi chillade på fredags kvällen.

På lördagen, så skulle jag fixa glitter till granen, och tänkte att jag gör bort det innan han tittar på bilen, man vet ju aldrig vilka fel som kan dyka upp och hur lång tid det kan ta att greja. Jag tänkte inte ens på vilka fel det hade varit på bilen förrän jag kom fram till Rusta. Den gick ju att låsa.

På hemvägen, så slängde jag ett getöga på mätarna och ja, allt var som vanligt igen. Den hade alltså fått stå och gottat till sig under natten och fixat problemen alldeles själv, vilken bil va? :D

Nicco och Åke har hållit på i garaget, dom tänkte att Camaron skulle få komma sig på hjul. Niccos Camaro, alltså. Och för att kunna arbeta bättre så har dom röjt därinne. Sedan, den dagen det är dags för henne att börja tävla med den, och eventuellt kommer att möta mig, så ska Åke få fixa en sån här, till hennes hastighetsmätare, eller ja, det kan nog till och med jag göra :D

$_3

Jag bakade saffrans skorpor igår, mina alldeles egna, och dom blev lika bra som ifjol :D

20151129_162728 20151129_192213

Idag är det meningen att jag ska få ta bort väskan…fast jag vet inte om jag ska ropa hej…riktigt än. Det är en ny stjärna som ska få avgöra det. Han som gjort nästan alla omläggningar, har en semestervecka nu. Jaja, efter klockan 13 så vet ju i alla fall jag, om jag åker hem utan, och eventuellt kanske, hur resten av veckan är tänkt att se ut.

Hoppas på en fin måndag för er alla och läs följande och begrunda…detta är väl ändå rätt nära sanningen, eller hur? :D

10891427_10152603784147261_5287915856599213799_n

Det bidde inte på fredag

Av , , Bli först att kommentera 16

Nej jag får inte ta bort väskan på fredag, utan experten kom in, tittade lite och sa att jag skulle ha den, minst en vecka till, sedan skulle dom utvärdera och se om dom ska kunna sy ihop, allt, med en gång. Och det kan ju vara lika så bra.

Det kommer att göras under sövning, men jag får ju gå hem, samma dag, ska bara fixa skjuts, men får vänta tills jag vet när det blir av :D

När man är där och det ska läggas om, så rengör dom nere i hålet. Nu var det en ny stjärna där, som assisterade och hon undrade om man inte la en bedövning. Nä, sa kirurgen, det här går bra, hon känner inget. Och nej, jag gör ju inte det. Det känns obehagligt, det blir ett hårt tryck mot magen, ungefär som om Winstone skulle hoppa upp och sätta sig där, men ont, nä.

Då sa kirurgen, att det är bra nog lustigt ändå, att kroppen, vet inte att det saknas en bit där. Och jag håller med, visst är det konstigt, men en jädrans tur, hade varit betydligt jobbigare om det gjort ont.

Berättade detta för Åke igår kväll, och sa, då kanske det är likadant för djuren. Ja, man ser på tv om vilddjuren, det dyker upp ett lejon och sårar ett annat djur som tar sig fri, men med ett stort sår på ryggen. Jag har alltid tyckt att det sett läskigt ut och man har känt hur ont detta ska göra. Men… om dom känner som jag, så är det ingen smärta.

Fast givetvis, dom har ju ingen som lägger om och tar hand om dom. Det får verkligen självläka, och dom ska ha tur om dom klarar sig.

Men ändå…detta stora som inte gör ont men jäklar om man skär sig på ett papper, ajajaj!!! :D

Vännäs plåt ringde igår, dom kommer hit tidigare än beräknat. På fredag eller måndag, ska det riggas byggställning och ställas hit en barack. Sen har jag för mig att han pratat om att det tar cirka 2 veckor, innan det är klart, det går ju fantastiskt fort, tycker jag.

Och det ska bli roligt att se hur det blir då det är klart. Måste nog ut och fota taket, innan dom kommer, så man får en före och en efter bild. Fast vi har en före bild…tagen av Theresé, för 2 år sedan:

599773_10150920078272060_1026164495_n

Avslutar med ett litet tips man kan praktisera och utvärdera, om man har tid och lust :D Önskar er alla en trevlig onsdag!

c36909cb1b8d6c3f5bb3791e1d04c763

 

Det kan väcka minnen

Jag har försökt få tag i någon på Försäkringskassan, i 3 dagar nu, och börjar känna mig lätt irriterad. Då går man igenom hela cirkusen med att förklara för en inspelad röst vad ens ärende är, knappar in personnummer och blir lotsad fram till en handläggare där det sedan sägs att det är för många som ringer och man får återkomma…TACK för det, televerket!

Sen testar man, nästa dag, samma procedur men nu kommer man fram och dom säger att ditt samtal besvaras inom kort, 200 före dig i kö, beräknad kötid…34 minuter, jamen tjena, jag har annat att göra än att sitta i luren en halvtimme, aldrig i livet.

Dom har också hunnit meddela att deras återuppringnings system har havererat, tror väl jag med, om det ska vara så där många i kö, och säkert varenda dag, man undrar ju verkligen hur lite folk det finns där, egentligen, 2 personer på hela Sverige, eller vad? Här är väl ett ypperligt tillfälle att skapa arbetstillfällen, för uppenbarligen behövs det ju mer folk på FK.

Och att sitta i telefon kan också väcka minnen från förr, då telefonen bestod i en stor nummerskiva och det plingade i luren då man la på den. Man frågade snällt sina föräldrar om man kunde få ringa sin kusin i Stockholm, och det fick man, om man höll det kort.

Man hörde hur det tickade i luren och rikssamtal lät lite långt borta, så där. Så avslutades alltid samtalet med: Ja det blir nog dyrt, det här! Och sedan la man på och fick vänta en månad till nästa gång. Å andra sidan skrev man ju brev och det kan man sakna idag, visst, man håller kontakt på andra sätt, men det var som spännande att öppna ett handskrivet kuvert.

På mitt förra jobb, hemma hos ”gammbossen” fanns en fast telefon, givetvis med stjärna * och fyrkant #, jag skulle ringa ett samtal till banken och blev uppmanad att trycka på stjärnan för att bevisa att det var en knapptelefon, och varje gång jag tryckte där sa en inspelad röst att det INTE, var en knapptelefon, till slut stod man och gafflade tillbaka att det VISST var en knapptelefon och man frågade om det hade brunnit på kontoret, men att få svar från en bandspelare, var ju helt omöjligt.

Tekniken går ju framåt men ibland verkar den ta snedsteg och kan även backa nån bit för att sedan komma framåt igen. Att fela är mänskligt men idag vet vi väl att även maskiner, datorer och andra saker, kan göra fel, dom också, men det är svårare att bevisa.

Ha en fin fredag, allihop, jag ska umgås med bloggkompisar och njuta av dagen till fullo, på återhörande!

Vår rabatt börjar på växa till sig:

Foto1949 Foto1950

 

Kunde blitt en stjärna

Av , , 4 kommentarer 15

 

Eloise var betydligt piggare igår, hon sprang till matskålen så aptiten var det heller inget fel på, och det är ju bra, i alla fall med tanke på vad hon gått igenom, inte tror jag att man själv var så sugen på att knapra på någoting om man dragit 4 tänder.
Jag tränade och sedan satt jag och Winstone ute en timme, här på gården. Jag åkte upp en snabbis till Tina, skulle in på Expo och hon bor på vägen dit. När vi satt och pratade ringde min mobil, det var från SVT.
Hon presenterade sig och frågade om jag hört talas om programmet Bulldog, nej sa jag, men då hon berättade vidare så har jag nog allt hört talas om det. Amy Diamond är programledare och barn som av olika anledningar inte kan ha hund, får önska sig en hund för en dag.
Och just nu skulle dom vara i Umeå och önskan från en pojke var just en Japansk spets. Så dom undrade förstås om Winstone skulle vilja vara stjärna för en dag.
Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset får bli en annan gång. Han är ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall :)
Idag har jag bytt pass, så jag jobbar dag, därav denna tidiga morgonblogg. Åke ska besikta Mazdan om en timme så då hämtar han upp Winstone som får åka lastbil idag. Det krävs lite planering då man har djur. Önskar er alla en fin torsdag!

Vilken stjärna!!!

Av , , 2 kommentarer 12

 

Uppe med tuppen, igen. Så är det då man jobbar helg ibland. Men ska jag vara riktigt ärlig så hade jag stannat hemma och varit sjuk, om det inte hade varit för att jag redan har borta så många dagar. Nåja, jag får repa mig under veckan istället (trodde hon ja).
Theresé har släktforskat och gjort i ordning en bok med en god början på vår släkt, och den boken med bilder och små historier, karta och annat, fick Emma på sin födelsedag igår. Och nu vill ju naturligtvis alla ha en sån bok.
Det fanns bland annat en man dom kallade för slekafot, och slekig, kanske ni vet vad det betyder? Att något inte är riktigt åtskruvat eller skrankligt på något sätt. Denne man hade en sjukdom som gjorde att han var tvungen att amputera foten, sedan gjordes en ledad protes i trä, men foten var inte så stabil utan just slekig, därav namnet, slekafot. Han tillverkade förövrigt Kourbevare kaffekvarnen, och en sån skulle Maria ha velat ha.
Åkes moster, har en sån, då hon en gång i tiden bodde lite kortvarigt i just Kourbevare, se där, vad världen är liten.
Jag passade på att lära Sally att stå på händer igår, och det gick väldans bra, kolla in bara vilken stjärna:
På kvällskvisten åkte vi ut och tände ljus på gravarna, och vi var ju inte ensamma om att göra det.
Ni vet ju att vi var till Malå för några veckor sedan, och lunchen intog vi på Byblos pizzeria, men jag undrar om inte ett litet fel smugit sig in i deras matsedel, eller vad tror ni om den vegetariska pastan?
Hahaa… där fick dom allt till det, eller. Frukost dags och sedan är det bara att åka. Önskar er alla en fin söndag och Theresé och Sally får ha en trevlig resa hem, vi ses på torsdag igen!

Jag erbjöd 1000 spänn

Av , , Bli först att kommentera 4

 

När jag var riktigt liten, någon gång 67-68, så berättade morsan att Cornelis var här och hade en liten spelning uppe på en släpvagn, Hon var inte helt säkert på i vilket sammanhang, han var här, om det kunde ha varit under flygardagen eller något annat sånt där jippo. Kanske någon av er som vet? Vi bodde då på Prinsgatan och därför vet vi att det måste ha varit, antingen sommaren/hösten 67, eller våren/försommaren 68.
 
Nå, jag kan inte skryta över att jag kom ihåg detta, jag var nämligen nyfödd 67, och inte hade dom tagit något kort på Cornelis heller, nejdå, dom tog ett kort på den andra stjärnan istället., med andra ord på mig :-)
 
Nu, på tal om Cornelis och allt vad han har gjort, så var han ju bland annat med i filmen Rännstensungar. Där sjöngs det, inte av han, utan av Anita Hegerland, en visa som heter jag ska måla hela världen lilla mamma…och nu, apropå den visan så vet ju alla ni som läser min blogg, att vi var i Piteå på hösttävlingen och vi fick köra en endaste repa på hela helgen, för allting regnade ju bara bort.
 
När vi satt däruppe i blötan, och alla gick runt med hängande huvuden så erbjöd jag Nicco, 1000 hela sköna kronor, om hon skulle gå till tävlingsledarna och be om att få sjunga en liten trudilutt i mikrofonen, det skulle räcka med: Jag ska måla hela världen lilla mamma, full av solsken varje dag, att det regnar och är grått det gör det samma…du ska solsken i ditt fönster ändå ha.
 
Tror ni hon gjorde det? Haha…inte då. Jag tror inte ens hon hade gjort det för det dubbla, men jag tordes nog inte erbjuda henne det, jag hade ju varit tvungen att hosta upp dom pengarna i så fall. Men kul hade det varit.
 
Och nu vill jag, när jag ändå är inne lite, på ämnet dragracing, gratulera Lars Sjölund, som blev 1:a i High Five serien, klassen ET Pro, Mathias Munther för sin andra plats och som god trea kom Peder Hedman. Nästa säsong ska jag bjuda på lite motstånd, så släpp inte ner garden :-)
 
Idag börjar jag jobba kvart över ett, så jag hinner göra lite småtjafs här hemma, sen är jag ledig imorgon och på onsdag, skönt. Ni får ha en bra måndag!

Håltagning

Av , , 4 kommentarer 1

 

I fredags var det lite hektiskt. Först hade jag inne min blogg om lasarettsparkeringen, på väg ut till jobbet så ringde Elin, från Vk och undrade om hon fick göra en kortare intervju, angående just denna blogg. Och det fick hon göra. Sen bestämdes det att vi skulle träffas uppe på lasarettet för korttagningen men innan dess hade jag lovat att hämta upp Jennifer från skolan för håltagning i öronen. Avslutade sedan fredagen med att hämta upp Kerstin och Janne som kom hem från Mallorca, dom hade bara haft det bra där.
 
Jennifer tog hål för 2 år sedan men efter första hålet bangade hon ut så det bidde bara ett hål, när det sedan var dags att byta örhängen så ville hon inte vara med längre utan lät det växa igen. Nu hade hon då morskat upp sig och ville prova på igen. Det gick bara bra och nu hörs det knappt att kännas av. Jag erbjöd henne en slant om jag skulle få ta hålen istället, men se det var inte populärt.
 
Jag kom ihåg mina första hål som jag gjorde på Gusti Walters. man hade hört att dom sköt hålen med en pistol, och självfallet så trodde man ju då att dom ställde upp en mot väggen, siktade från 2 meters avstånd och sköt rätt igenom öronen. Vilken tur att det inte var riktigt på det viset det gick till. Vid 15 årsålder gick jag tillbaka dit och ville göra 2 hål till, efter ännu ett tag skulle jag utöka antalet hål igen, men då var det stopp, det ville dom inte. Då gick jag hem och gjorde 3 egna hål med en inte alltför ren stoppnål och en isbit bakom örat. Det gick det med. Men jag rekommenderar inte någon att göra så, det finns trots allt en viss infektionsrisk och det är inte värt mödan.
 
När så Theresé var liten och vi bodde på mariehem, så hade vi en liten fest, hemma. Liten kan man ju kalla den då det bara var jag, Åke och Tex. Tex är en gammal (gammal i bägge bemärkelserna :D ) kompis till Åke och hur det nu bekom sig så blev det snack om att göra hål i öronen. Äsch, tyckte Tex, det är väl ingenting. Vi letade fram en stoppnål och örhängen och sedan började håltagningen. I vilken ordningsföljd det blev, kommer jag inte ihåg, men Åke fick sig sitt första hål och Tex stack inte bara hål i sitt öra utan han körde även nålen genom tummen då han tryckte igenom nålen. Det blev en smärre blodutgjutelse där. Han gjorde dessutom om sitt hål, då det första blev alldeles för snett.
 
Han fick låna ett örhänge av mig och om jag inte minns alldeles fel så var det en pärla med en liten kedja där det hängde en blomma eller en stjärna, alltså inte ett örhänge som jag tror att en kille väljer i första hand. Det var inte det enda han fick, hans dåvarande tjej skällde ut honom dagen efter och hon undrade vad i hela h-vete han hade gjort. Men han behöll hålet och det gjorde även Åke, som en tid efter detta, gjorde sig ännu ett till hål i örat. Så kan det gå. Ha en mysig dag i regnet, jag tror att jag ska tända ett ljus på jobbet, förutsatt att det är lite halvmörkt sådär, när jag kommer dit.